Äntligen har jag fått mig en tid för att kolla sköldkörteln. Och vid alla gudar – jag hoppas att de hittar nån rubbning. Man ska inte må så här.

Man ska inte:

• Sova med raggsockor och pyamas när det är närmare 20 grader i sovrummet
• Gå upp i vikt fast man knappt äter mer än sin bebis
• Tappa hår i drivor och tussar
• Börja grina när man bokar tiden, för att man behöver säga att man är “lite” nedlåten
• Ha tålamod som får Kalle Anka att verka lugn och harmonisk

Från 1177:

Symtom

Exempel på tidiga symtom på hypotyreos är

• trötthet eller nedsatt ork check
• depression check
• koncentrationssvårigheter check
• frusenhet. check

Exempel på senare symtom är

• torr hud och torrt hår check
• förstoppning check
• sämre minne. check
• viktökning check

• långsam hjärtrytm Är det därför jag flåsar som en hund för allt jag gör och känner mig Skalman?? Isf; check
• led- och muskelsmärta Sjukt ont i rygg och höfter, men det kan ju vara för att jag burit runt på en liten gullunge i 9 + 8 månader.
• nedsatt fruktsamhet. Tydligen inte förut iallafall. Än har vi inte testat.

Om man haft sjukdomen under en längre tid utan att upptäcka den kan man bli svullen i ansiktet och få en mörkare röst. Och… check. För jag ser faktiskt riktigt läskig ut runt ögonen, som att jag har en mask på mig. Har aldrig sett ut så förr, liksom… Vaddå påsar under ögonen, hela ansiktet är isf en påse. Trodde det hängde ihop med vikten bara.

Hur rösten låter vet jag inte, inte så att jag själv gått runt och tänkt på det.

Nu är det väldigt spännande att se vad de säger. Tänk om. Tänk om det är en tillfällig rubbning, och jag får knapra några piller och MITT liv kan återvända. Hur skönt vore inte det?

Men – om de INTE hittar nåt fel. Fy.. det vill jag inte ens tänka på.

Jag har tid på fredag förmiddag. ÅH… jag kommer att hänga på låset och utnyttja min korta stubin för att bli först in till doktorn.

Det här är fånigt – men snälla – håll tummarna för att de hittar en rubbning. Jag vill så jävla gärna kunna återgå till MIG igen, i MIN kropp. Inte vara trött gnällig FET surkärring. Och inte grina för allt.

Kram “)

Sa väl Tony Rickardsson. Och vi från Dalarna är väl lika till sinnes?

Fast nog fan är jag bitter. Månadsvägning och mätning var ju så lagom uppmuntrande idag. UPP.. UPP! Ja, visst, jag var förkyld och det blev nästan inget tränat under förra veckan – men jag satt ju inte här och proppade i mig heller. Ingen av dagarna översteg jag mina 1600kcal, eller jo. Första – då svullade jag så fruktansvärt och landade på 1711kcal. (Nej – jag menar INTE att det var svull, så ingen missförstår mig. 1700 är fortfarande ganska lite, och även om man skulle lyckas få i sig 17.000kcal en dag så tror jag inte det påverkar månadsmedlet. (17.000 lär iofs kräva att du äter smör, kokosfett, smörjolja och dricker råolja. Men kanske är okej enligt LCHF? );)

Nu vet jag helt ärligt inte vad jag ska ta mig till. Träna mer hinner jag inte – normalt blir det ju runt 2-2½ timme/dag med träning och promenad. Äta mindre? (En baby på 8kg behöver dagligen 800kcal. Bara som jämförelse.) Visst, jag ser snart ingen annan utväg. Men hur fan ska man orka vara människa då? Äta mer? Hur i h-vete ska jag kunna det? Jag ÄTER faktiskt ganska precis vad jag KAN äta. Det var ju precis därför jag slutade med LCHF-försöket. Jag KAN inte massa fett eller massa sött. Jag HATAR det! Ja, jag kan äta pizza en gång i månaden ungefär. Oftare än så blir jag bara äcklad av det. Jag gillar inte ens korv, vilket tydligen är helt jätteunderligt.

God mat för mig är köttfärs (nötfärs eller ännu hellre älgfärs, som har superlågt fettinnehåll), kyckling, kalkon, fisk och skaldjur. Till det, fullkorns-ris/pasta/bulgur eller potatis. Och där gäller det inga större mängder. Storlekarna på förpackningarnas portioner räcker till mer än två Marie-portioner. Lätt. (Förresten, om du är kalorijägare, kolla energivärdet på Quinoa 100g:320kcal, kolhydrater 53, att jämföras med den bannade lilla potatisens 100g: 73,8 kcal, kolhydrater= 16,14) :-O

Känns som att vi blivit blåsta, eller?

Ja, nu har jag iallafall ilsket morrande tagit en powerwalk i morgonsolen – det var VARMT! Blev nästan 6km. Morr… måste lägga till en liten extrasväng så det blir 6km prick. Jag tog i för kung och fosterland och några grannländer, men inte fan kom jag upp i någon superhastighet för det, medel blev 6.11km/timmen. PISS! Och nu är det dags lunch strax. Det blir hemgjord kinamix (alltså utan tillsatser som skumt smörpulver osv) på ris, majs, ärtor, paprika och lök. Kokar riset enligt anvisning och rör ned de frysta grönsakerna och låter det bli varmt. Löken lät jag bli lite uppvärmd i stekpanna utan fett.) Sedan är det operation Rensa frysen; så det blir lite kebabkött, men det finns inte mkt kvar så det blir max 70g/person.(248kcal/100g)  Det blir det flottigaste jag ätit på länge.

ÅH… jag skulle posta att kuvert när vi gick. Vad har jag glömt? Suck – det man inte har i huvudet får någon annan ta hand om.

Hoppas ni hinner njuta av vädret innan det börja regna. Förresten – hade inte tid att stanna och fota – MEN… mina älskade körsbärsträd har börjat blomma!!!! Älska älska!

Kram “)

När vi var ute och gick nyss för jag bara för mig att springa mellan lyktstolparna, springa mellan två – gå mellan två… och vet ni – jag dog ju inte ens! Det är SÅ länge sen jag sprang att jag trodde kroppen hade glömt hur man gjorde. Testade att springa som fasen mellan ett par stolpar och kände att woooohooo… jag kan springa en till… kanske två.

Nu hade jag mina promenadskort som är helt underbara  att gå i, men jäkligt hårda att springa i – så det fick räcka så för den här gången. Men jädrar, jag kan ju faktiskt komma tillbaka till formen nångång! Känslan nu är helt rätt – jag vill ut igen! Jag vill springa mer! Jag vill träna som fasen just precis NU. Fast – det ska jag inte. Första dagen jag känner mig frisk, men har ont i halsen. Så liiiite lugnt tar jag det.

Blir lite lätt träning senare, på sin höjd. Lite planka och armhävningar. Men OH så glad jag är. Skönt är ordet!

Kram och en stor puss till alla som inte orkar börja träna – gör det. Ni är så värda att må så här bra ni med! Hjärta er!

Ibland behövs det inte mycket för att man ska bli så lycklig så lycklig.

Ibland räcker det med ett par väldigt gamla jeans!

Idag när jag vägde mig stod vågen still på 77, som det gjort så länge. Suck! Det går TRÖGT nu! Men måttbandet hade roligare nyheter, 87,5 i midjan och även över magen var måttet mindre (glömt vad i glädjeruset dock). Öppnade försiktigt garderoben och plockade fram mina jeans som jag har haft som delmål. Ett par såna där baggy VeroModa-jeans som ALLA verkar ha minst ett par av. Älskar dem! De var nära att åka till insamling för två år sedan, då de ramlade av mig och inte gick att ha ens med bälte – iallafall inte utan att se ut som systrarna Päivärinta.

Jag provade dem “nyss” och det saknas mycket – knappen gick inte att dra igen med våld då. Men eftersom jag för någon dag sedan började använda mina Nike-träningsbyxor i Small så vågade jag mig på ett försök.

Och.. de gled rätt lätt över rumpan, och minsann.. Det gick att stänga! Okej, nu hänger det några lager “vinterdäck” över dem… Men jag kan ha dem, de sitter rätt skönt till och med. YAY!

Så skönt att få bekräftelse på att nåt händer även om vågen står still. Jag känner ju att jag får rätt mycket muskler av all träning, så vid något tillfälle måste det ju plana ut. Dags att börja använda fettvågen i stället tror jag.

Idag börjar jag även en ny “kick start-fas”, och ska försöka hålla mig på 800-1000kcal/dag. Får se hur det går. Vill gärna få en sån där period då kilona bara rasar igen, så att jag vågar beställa lite sommarkläder.

Har faktiskt nästan inga – om inte jag lyckas komma ned till storlek 36 till sommaren då, då kan jag vandra runt som NygårdsAnna-reklampelare.

Idag blir det dock nödlunch. Hade totalt idétorka igår och kom på att vi har två stora påsar tortellini i skafferiet. Så idag blir det tortellini med nån burksås. Ska nämligen till BVC med Vincent snart och efter det blir det lunch. Inte så mycket tid att fixa på, eftersom Artur ska tillbaka till jobbet.

. Regnar det på er med? Kram! “)

Jag har sett den… En yttepytteliten tand nere till vänster. Läkarna kan ju säga vad de vill, men nog verkar det vara så att barn blir “förkylda” och får feber när tanden bryter igenom. För efter lunch blev Vincent varm och snorade massor, ögonen illröda och när jag lät honom gnaga på mitt pekfinger kände jag att det hårda från imorse var rejält vasst. Lyckades få titta och då såg jag det lilla grynet!

Gav Alvedon (Halleluja, den här gången satte han inte i halsen och höll på att kvävas! Istället drack han som att det vore jättegott. Knasen!) och sedan tog vi en härlig PW i det underbara vädret. Det har blivit varmt, solen skiner, gräset ser så där härligt frodigt grönt ut och träden har små fina gröna löv.

Dessutom – bästa tempot sedan Vincent kom. Och – typ nio månader innan det. Vilken härlig belöning för en sån seg dag!

Nu – den där duschen jag inte hann innan. Hörs det? Jag joddlar!

Puss på er! Hoppas solen hittat er med! “)

Har varit så trött…så trött. Och flåsat och flämtat och verkligen inte haft ork eller lust till någonting. Har inte tränat sen påskaftonsförmiddag. Fy mig! Det är det längsta uppehåll jag haft i träningen sedan jag började. Okej, jag har tvingat mig ut och gått iallafall, men det har varken blivit långt eller i önskat tempo. Det känns som att någon sitter på bröstet på mig och jag får ingen luft. POLLENSKIT! Är den verkligen nödvändig för att det ska bli vacker sommar? Jo, den är väl det. Men måste jag vara så känslig då? Aha… tydligen. Damn.

Vincents första tand skymtar ju äntligen, men gör honom ungefär lika munter som sin mor idag. Så när han låg och vilade efter lunch så lade jag mig i sängen och bläddrade genom de snygga bröllopstidningarna jag skickade efter. Och såg bara en sak – TJOCKMAGEN!

Så… så fort lillfisen slog upp ögonen blev det ned i gåstolen för honom och ut på träningsmattan för mamma. Höll på att kräkas redan vid första övningen; plankj*keln. Var är orken??? Men pinade mig 100 sekunder. Det har ju gått så mycket längre förr???!!! Bytte musik till Volbeat och skrålade med så gott jag kunde i flåsandet. Hoppas mina ärade grannar är på jobbet eller har skrikande barn som överröstar mig.

Tänkte bara köra *2, det var därför jag pinade mig längre i planka och ökade på höftlyften. Fast sen när jag gjort två och dröp av svett kände jag – vaddå, om jag överlevde det här lär jag klara en sista omgång med!

Gjorde dock ett DIGERT misstake där. Jag släppte Vincent fri. Och har du någonsin försökt göra en planka med en bebis som tungkysser din näsa, dina ögon och slänger sig i tinningshåret… Då vet du hur dumt det är!

När jag gjorde sista raddan höftlyft (Ni vet… the one and only juckövning) så hade jag plötsligt en bebisfejja i röven. Och de sista knäböjen med hopp blev garanterat äkta, då jag fick hoppa undan en meter varje gång för att inte hamna på en jagande Scud-baby. Men vet ni – nu äre gjort! Nu ska jag spola av mig svettfloderna, försöka hitta nåt bekvämt i klädväg och sedan är det dags för dagen PW. Och fan fan fan – snälla. Jag vill hålla bra tempo!!!

Jag har ju sett THE DRESS! Jag måste ha THE DRESS! Och då ska jag väga max 65. 12 kg to go. 12 jävla fläskkilon. :-/

Fick tag på Nike-tanten idag, förresten. Vi pratade om hur det kändes nu med en eventuell till förlossning. Jag började varken gråta eller hyperventilera iallafall. Hon lovade att vårt avtal ska stå fast och sedan får vi finslipa det den dag jag är gravid och inskriven igen. Ger mig fan på att de då säger att “Sorry, vi ger inte planerade snitt, eller bedövning.” (Lustgasen verkar ju vara borta då iallafall. Hur FAN ska det gå? Kan man köpa med sig egen? Annars föder jag utomlands!). Men, jag överlevde ju förra gången!!!

kram! “)

l                  iiijuih myuuuk  kjn411 131<—Love, Vincent!

Känner att nu kommer jag klara en lång planka igen… Då duns… Ett litet huvud bankar mot mitt. Puss mamma! Puss puss! Det blev 90 sekunder, sedan kunde jag inte hålla mig från sötnöten.

Han är värd alla pussar. Idag åt han nämligen spaghetti med köttfärssås, och päronpuré med kanel till dessert. Duktiga älskling!

Nu ska mamma fortsätta träna… Men bara lite. Jag har ju självbeordrad vila pga onda höfter, remember? Får se om jag lyckas lyda mig.

Kram!

Jag vet att många av er säkert har hittat den här tjänsten hos Posten redan, men för er som inte gjort det, eller inte testat än:

På Posten.se kan du omvandla dina egna foton till vykort  - perfekt att skicka till släkt och vänner, eller hur? 15:-/st kostar det, inkl porto inom Sverige. Inte så farligt, eller hur? Ett kul inbjudningskort till 1-årskalaset kanske? Ett tackkort? Födelsedag? Jag har iallafall kommit på en massa roliga användningområden!

För dig med smartphone finns självklart en app att ladda ner, smidigt som bara den.

Någonting som kan vara värt att nämna är att du bör skaffa ett konto på Posten.se först – annars går det nämligen inte. Men det går fort! Gör det först så slipper du sitta och muttra som jag gjorde, när kortet var färdigt men inte gick att skicka. Learn from my mistakes!

Imorgon kanske jag inte bloggar nåt, är förmodligen på väg till Blåkulla då. Tänkte åka i tid för en gångs skull… Så pinsamt när jag å katta rasar in sist!

Gladpåsk-pussar på er alla!

/ Marie

Ps… 76,9 idag. YEEEEEEAH! Det var ett TRÖÖÖÖGT kilo det där. 1,5 kg kvar till nästa delmål, inskrivningsvikten. Ds

Det är så många som frågar vilka plankor jag tränar, och här är de igen.

Bilden lånad från Olga Rönnbergs mamablogg

Eftersom texten är liten så förklarar jag här istället:

Move 1: Planka med benlyft

Ställ dig i armhävningsposition (fast på underarmarna, armbågarna rakt under axlarna) med vikten fördelad på underarmar och tår. Kroppen ska bilda en rak linje från nacke till vrist. Spänn mage/ryggmusklerna och lyft ena foten. Håll positionen i minst 60-90 minuter!

Move 2: Upplyft planka

Sätt tårna uppe på en träningsbänk (stol), och underarmarna på golvet, med kroppsvikten fördelad på underarmar och tår. Armbågarna ska vara rakt under axlarna. Kroppen ska bilda en rak linje från vristerna till nacken och huvudet kommer att luta framåt lite. Spänn musklerna och håll i 30 sekunder, vila i 10. Upprepa 10 gånger.

Move 3: Stabilitetsboll, bergsklättring

Sätt händerna mot en Pilatesboll, cirka 45-61 cm isär och sträck ut benen bakom dig i armhävningsposition. Kroppen bildar en rät linje från nacke till vrister. Lyft din högra fot och för den långsamt in mot ditt bröst för att sedan sänka den igen. Det är en repetion. Upprepa med andra benet och fortsätt tills du gjort 10-12 repetioner per ben.

Move 4: Sidoplanka med knälyft

Lägg dig på vänster sida och kom i sidoplanka med raka ben och vikten på din vänstra underarm, se till att du ligger i en rak linje. Sätt din högra hand på höften. Lyft din vänstra fot och dra upp knät mot dig, så att din vänstra fot hamnar på insidan av ditt högra knä. Din kroppsvikt vilar nu på din vänstra underarm och insidan på din högra fot. Håll kvar så i minst 45 sekunder innan du upprepar på andra sidan. Upprepa.

Move 5: Sidoplanka med rodd

Lägg dig själv vid en låg kabelmaskin, eller fäst ett gummiband på ett säkert ställe vid golvet och lägg dig i sidoplanka. Fatta kabelhandtaget/gummibandet med din fria hand; handflatan mot golvet. Spänn bålmusklerna och drag kabeln/gummibandet upp mot dig, sikta mot revbenen utan att luta kroppen framåt eller bakåt. Gå långsamt tillbaka till utgångsläget, utan att röra kroppen – bara armen ska röra sig. Det var en repetition. Gör 20-25 st/sida.

Mina EGNA tankar. Följ med på ett pass av ovanstående.

Ibland går de bra att göra – ibland inte.  Idag är en inte-dag, uppenbarligen. Inte ens chans på denna jord att jag skulle klara att köra 5*60 sek/ben på den översta ens. Kroppen känns svag och motvillig. Här får ni hur bra det gick för mig, move per move. Svordom för svordom.

Move 1: WHAT! Redan efter tio sekunder rasade jag ihop som nåt ryggradslöst djur. At it igen! Lyckades hålla i 30 sekunder några av gångerna, ibland bara rasade höfterna efter tio och jag hade INGET att sätta emot. INGET. Frustrerande som fan. *ilska*

Move 2: Den här brukar gå som en dans! Det gjorde den idag med, fram till åttonde repetetionen, när jag kände ett fast tag om min hästsvans och sedan fick fingrarna överkörda av en gåstål. The beauty of home workouts! Tack, älsklingen. Pussade på min lilla gullegris innan jag gjorde de sista. Den sista gick det bara i tio sekunder, sen var det som att nån frikopplade höfterna igen och jag rasade ihop som en sufflé.

Move 3: Pilatesbollen här är lite för hårt pumpad och är omöjligt för mig att finna något stöd i, så jag fuskade lite och ställde den mot soffan. Vill inte riskera att trilla över husets lilla herre som nu kröp runt mina fötter och fettvalkar. Då gick den så klart som en dans – men att ha bebis under sig känns inte helt bra. Nog för att man tvingas ta i ordentligt… Koppel???!!

Move 4: Hallå, vad fan är detta? Vartenda fult ord och oren tanke på jorden skvättade runt mig som ett regn på självaste midsommarafton. Olga, här var du inte populär alls. Jag KOM INTE ENS UPP I POSITION! Sidoplanka brukar inte vara något problem, jag brukar göra dem och köra knälyft/sänkning ibland helt utan problem. Nu – ingen som helst stabilitet i höfterna. Vad fan är detta? Bålstyrka Bortblåst?

Move 5: Den får tydligen vänta tills jag fått mig ett nytt gummiband. Det andra var så att säga liiiite gammalt och torrt. Körde vanlig sidoplanka.

Sedan gör jag så klart även vanliga plankan:

Lägg dig i en armhävningsposition, fast på underarmarna, armbågen rakt under axeln, med rak kropp. Gå upp på tå, håll kroppen “stark” så att du blir som en planka, håll in naveln och spänn magmusklerna (utan att spänna UT dem. Försök dra in dem.) Stå så länge du bara kan, och sen liiiiiite till. Det går! Jorå! Se där, det gick ju i tio sekunder till. Nu kan du lägga på fem till.

Om du klarar en minut är det en bra början. Gör den varje dag, när du kan hålla i två minuter kan du anse dig vara i bra form. (Yes… jag har hållit den i över två minuter…. yes yes yes.)

Tips bara – kasta dig inte ned i en planka efter att ha kört ett hårt cardiopass innan, det är inte så lätt att ligga i planka när man flåsar som ett vildsvin. Jag brukar köra plankorna innan jag gör resten, och sen någon efter, men då har jag inte några rekordtider in mind.

(Det är heller inte så jäkla lätt att göra plankor barfota om man som jag är kittlig under tassarna och har en son som älskar fötter. Sist var det visst någon som fick för sig att mammas ena labb var en saltsten. MUMS liksom. Och det krävdes mycket för att inte falla totalt och knäcka näsbenet. )

Så där – där hade ni en del av min träningsdag. Jag har tagit det lite lugnt förrförra veckan men ska försöka göra nåt varje dag – plankor ska det definivt bli några per dag igen. Låg lågt för att min axel krånglade. Nu hoppas jag vid gudarna att inte höften ska bråka. Borde boka in en tid hos en naprapat. Nåt är inte rätt med denna rygg och träning kanske inte är rätt förrän jag fixat det? Men hur lätt är det att låta bli när man har en halv människokropp att bränna bort???

Oavsett hur mycket jag går ned står det sabla midjemåttet helt jävla stilla. Får lust att ta osthyveln och karva bort centimeter för centimeter – eller snarare decimeter. För det är ju några sådana som ska bort.

90 är det lägsta jag kommit till – men då tjoff – upp igen. Riktigt mycket upp. Känns så skönt när man vet att gränsen för farligt midjemått ligger på 80 cm för kvinnor, och för RIKLIGT ökad risk för komplikationer 88. Undrar om jag kommer under det någonsin. Känns riktigt jävla hopplöst nu. De gamla störningarna skriker verkligen i mitt huvud “Sluta ät helt – det funkar, det vet du, FETTFIA!”

Men – jag ska stå emot. Trots tårarna som bränner varje gång jag mäter eller väger mig. Jag SKA lyckas, utan att bli knäpp. Fast idag känns det mer frestande än någonsin att bara låsa in sig på toa, köra fingrarna i halsen och invänta den där välbekanta känslan av belöning. Men jag har lovat och svurit – jag ska aldrig utsätta mig för det igen. När alla andra orsaker att låta bli känns små och fåniga tänker jag på mina tänder. Vill jag skada mina tänder? Jag vill INTE dras med bruna tänder hela mitt liv till följd av frätskador. Nope!

Nej, istället ska jag träna som en liten sate på eftermiddagen (snälla Vincent – låt mamma träna!) och ikväll ska vi trotsa vintervädret och gå till Arturs jobb och hem igen.

Hade ändå min lägsta vikt hittills idag. 77.3 kg. Men 77 har jag tydligen fastnat på helt totalt. Och då är ju tipset – stirra dig inte blind på vågen – ta måttbandet istället. BHA! Det har inte gett mig en enda glad överraskning, så det kan jag nog lika gärna stoppa ned i sylådan igen.

Överväger att ta lite pengar och få Olga-stöd. Men attans helvete – ska man inte kunna klara att bli smal i sin egen kropp på egen hand? Verkligen?? Jag menar, viljan finns här, inget fel på den. Inget fel på fighting spririten heller. Och jag sitter inte hemma och stoppar i mig gottgott hela dagarna. På dessa 6 veckor har jag inte misskött mig alls, om man ser det så. De gånger jag ätit nåt “olämpligt” har jag sparat in kalorier både före och efter.

Ja, jag är emot uttryck som förbjuden mat, olämpligt osv. All mat är mat, no more – no less. Och INGEN mat är så perfekt att vi kan leva på bara den. Inte pizza, inte selleri.

Men jag proppar inte i mig en pizza med extra allt om jag redan ätit fett kött, potatis och gräddsås den dagen. Jag proppar inte mig mat, av någon sort alls, för den delen.

Ikväll ska vi förresten hämta påskgodis från Arturs jobb. Tror vi kan slå ihop med med kartongen av förra årets påskägg från min mamma, som står kvar på skafferiet, näst intill intakt. Och nej, det var inga bamseägg. Det var den vanligaste storleken, typ 12 cm långt. Fyllt till hälften. Inte ens på förlossningen/BB minskade det.