Ja, idag har jag verkligen känt mig låg hela dagen. Vet inte riktigt vad det beror på, möjligen att jag knappt sov någonting inatt. Har i alla fall ringt och bokat tid hos neurologläkaren om ett par veckor. Förhoppningsvis kan hon skriva ut recept på ny medicin mot mina Restless Legs. Den medicinen jag har nu gör att jag sover urdåligt på nätterna, och mår illa både på kvällen och morgonen. Hoppas det finns något annat som passar mig bättre.

Hann knappt hem och vända efter jobbet innan det var dags att åka till tandläkaren. Inte så roligt. Jag har ingen tandläkarskräck, men det är ju inte direkt behagligt att vara där, och inte är det gratis. Jag hade duktigt tagit hand om tänderna sedan sist, så det gick ganska fort och jag kunde åka därifrån 700:- fattigare, vilket var mindre än jag räknat med. Nu behöver jag inte gå förrän om 1½ år, om inget akut händer.

Yoga ikväll. Ser fram emot det, men känner mig som sagt lite labil i humöret, vilket kan bli tufft under meditationsdelen. Då har känslor en förmåga att bubbla upp. Vi får se hur det går.

Efter jobbet idag åkte jag hem till min kompis Jessica och fikade. Vi har inte setts sedan det hemska som hände med hennes lilla Mia, som dog bara två veckor innan beräknad födelse. Det var skönt att få prata om det som hänt, vi fikade och busade med deras sprillans nya kattungar. Jag fick se bilder på lilltjejen. Hon var så himla fin och det känns så orättvist och oförståeligt att hon inte fick uppleva den här världen. Det såg ut som om hon bara låg och sov fridfullt.

Jag sänder all min kärlek till dig Jessica, och din familj.

Oroar mig för pappsen som ligger på sjukhus igen, och för ett viktigt möte jag ska ha med kommunen imorgon. Helgen är mycket efterlängtad den här veckan….

Näe, det är ett tag kvar, men idag damp det ner ett paket till Jesper i brevlådan. Dags att sälja jultidningar igen! Redan innan vi ens hade hunnit titta i brevlådan hade två ungar varit här och försökt sälja till oss. Men där gick de bet. Direkt efter middagen gav sig Jesper iväg. Nervös i början var han och vi övade lite hemma innan han gick. Men nu har han varit borta ett bra tag. Antingen har han träffat på en kompis och glömt bort försäljningen, eller så har han (förhoppningsvis) fått något sålt.

Han sålde jultidningar även förra året, då för första gången. Men då var det mer av det här typiska “föräldrarna-säljer-barnet-får-förtjänsten”, som nog är rätt vanligt. Visst kommer vi hjälpa honom lite på traven i år också, men vi kommer absolut att ställa högre krav på hans egen insats. Och med tanke på att han har varit hemifrån i närmare en timme nu, kanske han själv också har insett att ju mer arbete man lägger ner, desto mer tjänar man.

Nyfiken som en tok är jag och skulle mer än gärna förvandlas till en liten fluga och tjuvlyssna på honom där han går runt och ringer på dörrarna i området. Jag tycker i vilket fall som helst att han är modig som försöker och håller tummarna stenhårt att det går bra!