Inlägg under ‘Diskussion’
Kalles bästa kompis
Skrivet av helena den 10/7/10 - 9:38
Grabbarna Grus!
Kalle har en bästis på förskolan. De har varit som ler och långhalm under en lång tid. I julas fick kompisen, Liam, en lillebror och han blev därför s.k. 15-timmarsbarn på förskolan. Så timmarna då de kunde leka tillsammans blev färre, vilket kändes tråkigt. Senare under våren kom nästa “smäll”… I höst stängs nämligen Kalles förskola igen och killarna börjar på varsin annan förskola eftersom vi inte bor i samma område. Katastrof. Vi kände att vi verkligen vill bevara deras vänskap eftersom Kalle verkligen tycker om Liam och pratar mycket om honom. Så vi beslutade att vi borde försöka träffa Liam på fritiden istället.
Att träffa nya vänner som vuxen är inte helt enkelt. Barn kan bli bästisar efter att ha lekt tillsammans i tre minuter på en lekpark, men vi vuxna är ju lite mer komplicerade, så hur vi skulle göra för att få träffa Liam på ett bra sätt var kanske inte självklart. Men i torsdags stämde vi i alla fall träff med hela Liams familj i Rådsparken i Huddinge. Fikakorgen var med och vi var nog lite nervösa för hur det skulle gå. Visst har vi småpratat med Sofia och Daniel (Liams föräldrar) tidigare, på föräldramöten osv, men aldrig något mer än så. Till vår stora glädje visade det sig att de var supertrevliga och otroligt lättpratade! Vi satt i närmare två timmar och fikade och hade riktigt kul ihop! När vi väl skulle åka hem blev Kalle jättesur och ville att Liam skulle följa med oss hem, så vi bestämde att vi absolut måste ses igen.
Hur gör ni andra för att träffa nya vänner? Visst är det dumt att det ska vara så komplicerat bara för att man blir vuxen, tänk om man kunde göra som barnen och bara börja prata med folk man träffar i affären eller på tåget…? Nä, det är tur att man har barn så man kan åka snålskjuts på dem! 
Publicerad i Diskussion, Vardag | Inga kommentarer
Ska bara….
Skrivet av helena den 10/6/10 - 7:27
skriva, skriva, skriva
Har ju till slut, och efter en del påpushning av min man, kommit fram till att jag ska skriva en bok. Att skriva har alltid varit min stora passion, och jag har en riktigt bra roman som har legat och gottat till sig i mitt huvud i några år. Problemet är att jag har så svårt att få ner den på pränt.
Som de flesta av er vet brände jag ut mig i höstas och har slitit och fightats för att komma tillbaka till ett normalt, friskt liv igen. Det är en otroligt lång process och den har inte varit särskilt enkel. Många personer har hjälpt och stöttat, men många har även satt käppar i hjulen. Min man har tyckt att jag borde skriva om den här resan. Jag har varit skeptisk och tyckt att det blir lite för personligt, men tanken har växt till sig och jag har kapitulerat. Självklart ska jag skriva om det jag har varit med om. När jag själv mådde som sämst försökte jag hitta bra böcker om andras erfarenheter, men hittade inte så mycket. Så jag tror att en sådan bok säkert skulle hjälpa många andra. Så jag har bestämt mig. Jag SKA skriva den där boken. Det är ju bara det att det är så himla mycket annat som måste göras först… Blir så frustrerad att jag aldrig tar mig tiden att sätta mig ner och sätta igång.
Publicerad i Diskussion, Vardag | 1 kommentar
Traumat fortsätter
Skrivet av helena den 25/5/10 - 7:46
Ja, Jeppes boll som fastnade i ett träd vid bollplan i förra veckan har till slut blåst ner. Problemet är att någon annan hann före och tog den. 
Rykten går i skolan att några killar i området bestämt att de skulle sno bollen när den trillade ner, trots att de alla vet att det är Jeppes boll. Trist tycker jag, men samtidigt kan jag inte anklaga någon eftersom jag inte har några bevis.
Jesper är ledsen så klart, men jag har lovat att vi ska försöka hitta en likadan boll i leksaksaffären. Det blir inte samma sak, men bättre än inget. Jag fattar inte varför man inte kan uppfostra sina barn så att de förstår att det är fel att stjäla? För något år sedan blev Jesper av med sitt DS-spel i skolan, och det har ännu inte dykt upp. Jag menar, om ens unge kommer hem med en leksak som inte tillhör honom/henne, reagerar man inte som förälder då?
Publicerad i Diskussion | Inga kommentarer
Nattskräck del 2
Skrivet av helena den 10/5/10 - 7:52
Lyckligtvis har Kalle inte haft något anfall sedan jag skrev sist. Jag har pratat med personalen på hans förskola och vi har bestämt att Kalle själv får avgöra om han vill vila efter maten eller inte. Vissa dagar är han supertrött, andra dagar är han väldigt pigg. Så det blir lite olika. Men det verkar funka, tack och lov. Jag vet inte om nattskräcken kan gå i vågor, men i så fall är han inne i en lugnare period just nu. Hoppas det håller i sig!
Nu har vi börjat med ett STORT projekt här hemma. SLUTA MED NAPPEN-projektet närmare bestämt. Kalle har fortfarande napp när han sover, men även slentrianmässigt när han är vaken. Det lustiga är att när han är och hälsar på farmor och farfar ett par dagar utan mig och och Anders, vilket han är lite då och då – då är han helt ointresserad av nappen och har den knappt ens när han ska sova. Men här hemma har han den mest hela tiden, förutom på förskolan. Så nu sätter vi in nådastöten och ska försöka bli kvitt den innan sommaren. För under sommaren kommer nästa projekt…… Operation Blöjfri.
Hur har ni andra gjort? Mutor? 
Publicerad i Diskussion, Vardag | 2 kommentarer
Nattskräck
Skrivet av helena den 06/5/10 - 7:53
Ja, vi har nog konstaterat att Kalle har drabbats av s.k. Nattskräck. Vi trodde först att det var mardrömmar, men det följer samma mönster varje kväll och har gjort så den senaste veckan.
Barn som har nattskräck får anfall när de är nere i djupsömn, tidigt på natten ganska snart efter insomnandet. Skillnaden mot mardrömmar är att mardrömmarna kommer under den ytliga REM-sömnen och då är barnet ganska lättväckt. Nattskräcken sätter in när barnet sover som allra djupast.
Typiska symptom är just att det händer ganska snart efter insomnandet, i Kalles fall ungefär en timme efter att han somnat. Han börjar gallskrika och spänner kroppen som i en båge. Ögonen är halvöppna med man får ingen kontakt. Han kan hålla på och skrika i säkert 20 minuter innan han lugnar sig och fortsätter sova.
Anders och jag läste på igår och det bästa man kan göra är tydligen bara att försöka få barnet att somna igen genom att lugna det. Igår lade jag mig bara brevid honom i sängen, klappade honom lätt på huvudet men sa ingenting. Bara fanns där. Då lugnade han ner sig.
Det ser otäckt ut, men är inte farligt. Barnet kommer inte ihåg anfallet dagen efter, eftersom de faktiskt sover sig igenom hela händelsen. Man kan förhindra anfallen genom att se till att barnet inte är helt utmattat när det går och lägger sig, så vi har nu gett klartecken till att Kalle får sova en stund på förskolan om han är trött. Det slutade han med för någon månad sedan eftersom han hade svårt att somna på kvällen då. Men, vi tar hellre att han är vaken en timme extra om han slipper nattskräcken.
Publicerad i Diskussion | 3 kommentarer
Växtvärk
Skrivet av helena den 28/4/10 - 13:09
Stackars Kalle hade svårt att somna igår. Han klagade på att det “killade i benet”. Jag fick massera honom en stund innan han kom till ro. Någon timme senare vaknade han, blöt av svett och grät och jodå, det var benet igen. Jag använde Lavendelolja och masserade ett tag till och han somnade till slut om. Jag antar att det är växtvärk han har, jag minns själv att jag hade det i omgångar när jag var liten.
Lavendeloljan verkade hjälpa, den värmer och lugnar. Jag minns att jag själv fick sätta på mig tjocka sockor när jag hade ont, så jag antar att värme hjälper. Någon som har något annat tips?
Publicerad i Diskussion, Vardag | 1 kommentar
Utvecklingssamtal
Skrivet av helena den 16/4/10 - 12:24
Snart ska Jeppe och jag bege oss till skolan. Han har varit hemma knappt en timme och vi försökte oss på en liten cykeltur, men mina däck var tyvärr alldeles tomma på luft och jag begriper mig inte på vår nya cykelpump, så det blev en ytterst kort sväng. Klockan 14 är det dags för vårterminens utvecklingssamtal. Det är SÅ mycket bättre än på min tid. Då kallades det kvartssamtal och visst var man som elev närvarande på mötet, men det var mest läraren och föräldern som pratade över huvudet på en.
Nu är det Jesper som står i fokus, som det ju ska vara. Det är han, som med hjälp av läraren, håller i själva mötet. Han får berätta om vad han tycker om respektive inte tycker om med skolan. Han får berätta vad han tycker han är bra på och vad han behöver jobba mer med. Och tillsammans med oss föräldrar och läraren lägger han upp en planering över vilka mål han vill/bör nå och hur han ska komma dit. Det är helt annorlunda, och man riktigt ser hur Jesper växer av ansvaret att få hålla sitt eget möte!
Tyvärr har vi en jobbig sak att prata om, eftersom Jesper blev nedslagen av en klasskamrat i skolan igår. Det är en elev i klassen som är väldigt stökig och bråkig som stör och förstör för alla i klassen inklusive sig själv. Det är verkligen inte okej att man blir nedslagen i skolan. Det skär i hjärtat när jag tänker på det som hände och jag blir så himla ledsen att Jeppe har fått uppleva det. Samtidigt känner jag för den här killen, som ju så tydligt behöver hjälp att komma på rätt spår.
Skönt med fredag! Det har varit en slitig vecka, så nu ska det bli skönt med lite fredagsmys med familjen!
Publicerad i Diskussion, Vardag | 1 kommentar
Octomom
Skrivet av helena den 16/4/10 - 7:25
Ja, jag fastnade i dokumentären om “Octomom” (Nadya Suleman) på TV igår. Jag hade egentligen inte tänkt titta, för jag kände på mig att jag skulle bli upprörd, men så råkade TV:n stå på just den kanalen och så var jag så klart fast. Jag blev verkligen illa berörd av denna kvinna, som, enligt mig är så fruktansvärt egoistisk. Hennes längtan efter en stoooooor familj med många barn har lett till att hon numera är ensamstående mamma til 14 barn. Hon berättar i programmet att hon ger varje barn 5 minuters kvalitetstid per dag, att hon har starka band till några få av barnen men inte till de andra, och att hon MÅSTE “sälja barnen till media” för att ha råd att försörja dem. Men… hallå? Är det inte rimligt att man ser över sin ekonomi INNAN man skaffar fler barn?
Vad jag förstod hade hon ekonomiska problem redan innan åttlingarna kom. Då var hon ensam med 6 barn och bodde hemma hos sin mamma för att hon inte hade råd med eget boende. Hon påpekar att hon såklart inte hade räknat med att det skulle bli 8 barn, hon hade tänkt sitt “bara ett barn till”. Men, oavsett om det nu hade blivit “bara ett barn till” så hade hon inte råd med det heller. Och barnen och graviditeten var väldigt planerad, hon råkade ju inte bara bli gravid av misstag. Näe, jag tycker så fruktansvärt synd om barnen… Och så har hon mage att säga, när äldsta sonen börjar trotsa henne, för att han inte vill att hon ska prata om honom inför TV-kamerorna, att det är han som har tappat kontrollen. Eh… nej, Nadya, det är DU som har tappat kontrollen.
Var det någon annan som såg programmet?
Publicerad i Diskussion | 3 kommentarer
“Det som göms i snö…”
Skrivet av helena den 29/3/10 - 15:54
Ja, det gamla ordstävet kommer verkligen till sin rätt en dag som denna! “Det som göms i snö kommer upp i tö”… Kalle var ju sjuk förra veckan och vi har därför inte gått till förskolan på över 1½ vecka. Sist vi promenerade dit vill jag minnas att det var en hel del snö och is på trottoaren. Idag var den borta. Härligt kan man tycka, att våren har satt fart ordentligt. Inte lika trevligt dock att när snö och is fått ge vika dyker något annat upp. Något som tidigare legat nedfruset och dolt under flera lager snö. Ja, just det.. vi fick zick-zacka oss fram mellan den ena hundbajshögen efter den andra. Hela trottoaren var liksom inpregnerad i gammalt, uppblött bajs. Inte så fräscht. Ännu mindre fräscht med en snacksalig och nyfiken 3-åring som inte riktigt lägger fokus på samma saker som mamma, utan liksom bara travar på oavsett vad de små stövlarna landar i. På ditvägen i morse gick det väl hyfsat, då var Kalle trött och ville åka vagn, men på hemvägen klafsade han ohämmat fram i geggan.
Efter promenaden hem från förskolan fick jag spola av både stövlar och vagnshjul för att undvika att hallgolvet förvandlades till en motbjudande, stinkande latrin. Jag har så svårt att förstå varför vissa hundägare har så svårt att plocka upp efter sina djur!? Speciellt när de gör sina behov mitt på gångvägen till skola & förskola. Skämmes ta mig tusan!
Publicerad i Diskussion, Vardag | Inga kommentarer
Jag tycker inte om mörkret
Skrivet av helena den 28/3/10 - 7:21
“Jag tycker inte om mörkret i köket mamma”. Ja, så bra gick det när jag försökte släcka ner inför Earth Hour igår. Kalle hade inte hunnit somna och gillade inte att jag släckte i rummen runt omkring. Jag hade redan från början valt bort hans rum, eftersom han inte kan somna om det är helt mörkt i rummet. Så jag släckte på nedervåningen i alla fall (hans rum och vardagsrummet är på övervåningen). Alltid något.
Jag förstår de som ifrågasätter Earth Hour och tycker att det inte “räcker”. Värna om miljön är ju något man bör/måste göra hela tiden i sitt vardagliga liv. Jag tycker ändå att det är en rätt fin gest och det var lite coolt att se i stort sett hela radhusområdet i mörker igår kväll. Jag tror att just Earth Hour kanske inte påverkar elförbrukningen så mycket, men att hypen kring den gör att fler människor tänker till lite extra. Allt fokus på miljövänliga sätt att leva är bra. För min 9-åring har det varit blodigt allvar, han är otroligt miljömedveten och ringde hem från sin pappa igår kväll för att kontrollera att jag hade släckt .
Fika med tjejerna igår gjorde gott, men nu börjar krafterna ta slut. Det har varit tungt att vara helt ensam med Kalle de här dagarna. Speciellt eftersom han fortfarande är lite hängig och väldigt mammig. Skönt att jag i alla fall kan lämna honom på förskolan några timmar imorgon. Anders kommer inte hem förrän natten mellan måndag-tisdag.
Idag är det födelsedagsfika hos syrran som står på agendan. Hon skulle egentligen ha firats förra söndagen, men då hade både hennes lille Edvin och vår Kalle kräksjuka, så det blev inställt.
Publicerad i Diskussion, Ur barnamun, Vardag | Inga kommentarer
Röda små moln
- Miffy Fotoalbum 129:-
