..Det är en magisk känsla!

Att för första gången kunna säga: Vi skall ha barn! Finns det något som slår den känslan? Finns det något som är så fyllt av känslor. Känslor som göra att hela själen bara brister av lycka och kroppen bubblar över av allt som sker inom en.

För 12 dagar sedan kände jag det för första gången. Den där känslan i krppen som säger att ngt är på väg att förändras. Det är svårt att beskriva exakt hur det känns men jag tror att en hel del av er vet vad jag syftar på. Den där känslan när man vet att det kanske eventuellt kan ha fungerat denna gången och att något är på väg att börja gro djupt där inne.

Jag har vid flertalet tillfällen trott att ajg vart gravid, Man har kännt efter och hoppats så mkt att man tolkar in varenda liten rap i eventuella graviditetssymptom.

Denna gången var det annorlunda, så annorlunda.. Jag fick känslan tidigt, den satt i dag som natt och vägrade ge med sig. Föröskte att inte tänka så mycket på det, slappna av..slappna av! (Visst är det lätt att slappna av när hela hjärtat längtar ihjäl sig) Sakta men säkert kom ömheten i brösten, tröttheten som gjorde att jag sov konstant så fort jag inte var på jobbet, värmevallningarna som drev min underbara fästman till vansinne..små saker som fick mitt hopp att tändas.

Den 11/7 gjorde jag det första testet. Jag satt på toalettlocket på jobbet och väntade spänt. Jag visste att det var tidigt, testet gjorde jag 5 dagar innan bm. Kunde inte hålla mig! När jag sitter där och tittar på displayen så ser jag den ”flippra till”..konstigt tyckte jag då, men tänkte inte så mkt på det. Beskedet blev: EJ GRAVID. Stora svarta bokstäver..

Men när jag kom hem den kvällen så kunde jag inte riktigt släppa det där ”flippret” i displayen. Kanske var det så att hormonet var på gränsen, kanske var det så att det behövde bli liiiite högre för att ge utslag. Kanske.. Gjorde ett nytt test dagen därpå och darrade i hela kroppen av nervositet. Så kom det…GRAVIS 1-2 veckor…

Händer som darrar, huvudet snurrar, tårarna sprutar, hjärtat som exploderar i en maratonrusning….det är vår tur nu! <3 Dagarna sedan testet har vart fyllt av ett konstant lyckorus för oss. Vi tackar vår lyckliga stjärna för det lilla fröet som gror. Idag är jag i 4+4 och mår prima, längtar efter de kommande veckorna och hoppas till *** att allt skall gå bra.

Lycka alltså, en konstant lycka som vi ännu får hålla för oss själva och de närmaste. Jag vill bara skrika ut vår glädje…VI SKALL BLI FÖRÄLDRAR I MAAARS!!