Add Comment Register

Störtblödningen på gamla jobbet

lördag 1 april 2017 kl 07:16 | Första trimestern/ Graviditeten med barn nummer 2

Hela första trimeter var i stort sett helt lugn. För första gången av alla mina graviditeter blödde jag inte en enda gång. Ingenting, inte ens en lite yttepytte rosa flytning (som kan vara tecken på sköra slemhinnor). Ingen svamp i underlivet som jag fick dras med från start med Elis. Allt var så lugnt och skönt. Lite blodsockerfall med illamående som bonus och extrem hunger hela tiden. Det var typ det, och sömnen ja. Hur kan jag ha glömt sömnen! Konstant trött var jag och är delvis fortfarande. Men det visade sig vara pga av lite järnbrist som jag inte hade med Elis. Se så olika det kan te sig i varje graviditet.

Så började vi närma oss det säkra slutet. Eller vi hade kommit så gott som till första delmomentet, nämligen vecka 12 (11+0). Det var en måndag vill jag minnas och jag jobbade för ovanlighetens skull på mitt gamla jobb. Det var en stressig dag, jag var den enda ”ordinarie vikarie” bland alla nya ansikten. Det trots att jag inte känner barnen så bra. Men det är så det ser ut när det är planeringsdagar för ordinarie personal. Det gjorde att en relativt lugn jobbdag blev en väldigt tung jobbdag. Jag går in alldeles för mycket i min gamla roll på skolan och vill styra och organisera så att dagen flyter på. Svårt med vikarier som inte har så stor koll,

Det ska tilläggas att jag mått så himla bra och den här dagen v. 12 (11+0) i senaste graviditeten med Pärlan var den dagen hon kom ut. Vi refererar Pärlan till en hon. Bara en känsla inget vi tog reda på. Så denna dag var lite speciell och smått jobbig på det sättet. Men allt hade sett så himla bra ut med nya graviditeten, ingen blödning eller tecken på avtagande graviditetsymtom. 

Lunchen kom och när jag sitter där med barnen känner jag mig ”öm” i livmodern. Tanken att nått kan vara fel kommer direkt. Men jag slår bort den och tänker att det känns så för att Pärlan kom så här långt i graviditeten. Sen kom uterasten med barnen på skolgården. Och efter 5-10 min ute känns det som att jag kissar på mig trots att jag nyss varit på toa. Kan liksom inte knipa utan det blir ”blött”. 

Jag går på toa och när jag sätter mig ser jag blod i trosan. Inte lite rosa utan vi pratar mensrikt blod. Och det rinner ur mig på toaletten. Det blir kortslutning i hjärnan. Jag fattar ingenting. Är det över nu igen? Vad är det för fel på min kropp? Varför just idag på jobbet? En dag jag MÅSTE vara till hands på jobbet. Kalle var ju också där men på möten och planering inför terminen. Jag måste hem om nu denna lilla bebis ska ut. Bildernoch känslor från senaste missfallet sitter färsk i minnet trots att det var ett halvår sen det skedde. Var det dags nu igen? Jag blev så arg. Inga tårar kom bara ren ilska. Hat mot min kropp. Varför kan det inte få vara lugnt? Varför just denna dag?

Jag hörde av mig till Kalle som smög iväg från jobbet upp till mig. Jag ringde vikariesamornaren och sa en vit lögn om att jag var tvungen att hämta en sjuk Elis på förskolan. Jag meddelade till kollegorna om att jag var tvungen att lämna pga av den orsaken. Kalle smög ut med mig bakvägen hem till mormor som bor ett stenkast därifrån. Det var tur att det var vinter och man lätt kunde dölja blodfläcken i byxan med en täckkjol.

Väl hos mormor ringer jag gynakuten på SöS och förväntar mig deras standardsvar. Ta en alvedon och vila. Inget man kan göra om det är ett missfall på gång. Det kan vara det men behöver inte vara det och blah blah blah. Jag stod på mig och förklarade min historia, hur min kropp fungerar osv. Hon kunde backa i telefonen med sin ”allmäninfo”. Dock hade blödningen börjat avta för mig och inga kramper hade jag. Och tyvärr vara alla tider fyllda för dagen men jag fick en tid dagen därpå. 

Det var bara att acceptera, stänga av känslorna och gå in i en bubbla. Tur att vi har Elis som förgyller vår vardag. Lättare på något sätt att hantera det svåra. Och morgondagen kom, inga mer blödningar och inga sammandragningar/värkar. För tro mig, ett missfall är som en mindre förlossning. Du har alla symptom som vid en förlossning. Du har alla faser. Bara i en mindre skala och med den sämsta belöningen. Smärta och ingen bebis. 

Så hoppet fanns där på morgonen men det hoppet slog jag bort. Det har då sällan gått bra när det varit så mycket blod. Min kropp var väl inte redo tänkte jag. Min mormor följde med mig till gynakuten och så sprang Kalle dit från jobbet när det var vår tur. Vi fick träffa en manlig gynekolog (första gången för mig) men han var trevlig och verkade vara nyexad och hade färsk kunskap i huvudet. Så vi satte igång med VUL och fick direkt höra att det allt var en livlig liten krabat som rörde sig där inne. Jag och Kalle tittade på varandra i chock. Va?! Kan den leva därinne? Är det sant? Ska vi skratta eller gråta av lättnad? Båda utbrister: Va otippat! 

Såklart var vi ju överlyckliga över beskedet. Barnet stämde helt i linje med vilken vecka vi var i och allt såg bra ut. Inga anmärkningar all på fostret. Frisk och kry. Men… så till varför jag blödde. I anslutning till fostersäcken fanns en blödning. En specialist kom in för att se om det var ett hematom (inre blödning) eller ett myom (muskelknuta). Hon konstatera direkt en blödning i storlek 4 x 4 cm. Inte jättestort men ändå ”hotande”. Det som är med ett hematom är att det orsakar sammandragningar i livmodern. Det liksom retar livmodern till att dra ihop sig för att stöta ut blodansamlingen. Helt logiskt men opraktiskt om en graviditet finns där. Ens livmoder kan inte bestämma att fostret ska vara kvar men blödningen ska pressas ut. 

Jaha, en viss oro la sig kring att fostret mådde prima och helt fullt utvecklat med allt. Men ett större hot fanns nu. Den där jävla blödningen. Så nu ska vi oroa oss ändå. Hoppas livmodern min inte reagerar så starkt på blödningen så att den rensar ut allt. Att blödningen inte ska växa. Inget nytt VUL inbokades då vi hade en KUB 10 dagar senare på SöS. 

Det var bara att gå hem. Leva i en ovisshet. Antingen går det bra eller dåligt. Men att avslöja graviditeten sådär i vecka 12 var inte aktuellt. 

Min fantastisk barnmorska hörde jag av mig till. Älskar fortfarande att jag valt en alternativ MVC än den vanliga. Allvis barnmorskor är fantastiska. Allt det vanliga vården erbjuder men också naturliga alternativ. Och hon sa att det finns ett homeopatiska medel som gör att livmodern inte reagerar och drar ihop sig. Det liksom hämmar lite. Hon har stor erfarenhet av att stanna upp hotande missfall (som det inte finns en medicinsk orsak till att det ska ske) och speciellt vid sånna här blödningar. 

Så jag hoppade på tåget även fast en kan vara lite skeptiskt till homeopatiska medel. Men alla sätt man kan försöka hjälpa är jag villig att pröva. Speciellt när det inte finns någon biverkning. Jag åt en 1/2 tsk av detta pulver varje morgon och kväll ända fram tills en vecka innan RUL. Placebo eller ej så har vi fortfarande vår lilla älskade och livliga krabat i magen som växer och frodas. 

Jag hade en blödning till en vecka efter den här första, när jag var hemma hos Ida. Men den kom och gick över fort trots menslik blödning. Men jag var inte orolig. Det skulle ju ut på nått sett den blödningen. Och pulvret hade jag med mig överallt utfifall att sammandragningar skulle tillta. För om så var fallet, kunde jag ta 1/2 tsk av pulvret en gång i timmen tills dom avtagit. Men det behövde jag aldrig göra. Sen efter KUB blödde jag bara gammalt brunt blod ända fram till en två veckor innan RUL. 

Gravid vecka 13

tisdag 22 april 2014 kl 14:25 | Allmänt/ Andra trimestern/ Första trimestern

Andra delen av graviditeten
Graviditeten brukar delas in i tre delar, de så kallade trimestrarna. Den första trimestern pågår till och med vecka 12, den andra mellan vecka 13 och 27, och den tredje från vecka 28 till att barnet föds. Så nu börjar andra delen av graviditeten, trimester två!

Barnet
Fostret har fått lite mer vatten kring sig och kan röra sig mer obehindrat. Det är ungefär sex centimeter långt och väger cirka 60 gram. Ögonen sitter fortfarande brett isär och öronen sitter långt ner.

Skelettet har hittills varit mjukt, men håller på att bli hårt. Om mamman skulle röntgas nu skulle fostrets skelett också synas.

Hjärtat har slagit i många veckor. Under den tid som barnet ligger i magen har det en särskilt anpassad blodcirkulation. Hjärtat pumpar runt blodet, men det passerar i stort sett inte lungorna. Eftersom fostret inte behöver använda lungorna ännu tar blodet en genväg genom hjärtat. För att möjliggöra detta finns ett hål mellan hjärtats två förmak. När barnet föds och tar sitt första andetag trycks hålet samman.

Risken för missfall minskar betydligt nu. Få missbildningar tillkommer efter den här veckan.

Mamma
De flesta gravida mår inte längre illa men tyvärr fortsätter en del att må illa flera veckor till.

Fortsätt vara försiktig med vad du äter och dricker. Det påverkar fostret under hela graviditeten. Avstå från droger, tobak och alkohol – kom ihåg att det inte finns några ”säkra nivåer”.

Du kan märka hur livmodern börjar växa i en jämn takt. Magen börjar rundas lite, din midja försvinner och du kommer antagligen inte i dina vanliga kläder längre. Även om det inte syns utåt kan du själv se skillnad när du är naken.

Pappa/partner
Det underlättar för din partner om ni båda tänker över er livsföring. Det kan bli svårt för henne att välja en näringsriktig kost om du väljer fet och näringsfattig mat. Men som allt annat i livet är det en balans. Ni ska ju må bra också och gör ni det genom att någon gång då och då äta mindre hälsosam mat så gör det! Vi har en utbredd alkoholkultur och alkohol är en naturlig del i mångas umgänge. Det kan vara svårt att tacka nej. Som gravid har din partner en anledning att tacka nej. Men hur gör du?

20140423-154941.jpg

Slut på första trimestern

tisdag 22 april 2014 kl 13:52 | Allmänt/ Första trimestern/ Holistiskt/ Kost & Näring/ Örter/ Tips och trix

Här har ni Leija Turunen. Hon är en energiarbetare, fotograf och egenföretagare. Här delar hon med sig av sina erfarenheter efter att ha gått igenom första trimestern. Tänkte att jag skulle dela med mig av denna video för er andra preggos!

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=Odstfx_Hptg&index=8&list=WLRhyx9ZNiuWC8mImCi4D67Q[/youtube]

Hon skriver såhär under videon:

”lol the tea is called ”Pukka” not Puma, Pukka’s ”Harmonise” to be exact: http://www.pukkaherbs.com/harmonise.html :) You can also order shatavari powder by itself (or if you’re in Toronto, find it at Herbie’s Herbs) and put some in a smoothie. Shatavari can help reduce morning (or full day) sickness and has a dozen other amazing health benefits for both women and men. I also encourage you to look into ”he shou wu” which is great for the kidneys, for pregnant women, breastfeeding women, and just for people in general. Of course I encourage you to do your research on anything I suggest, use your intuition on whether or not it’s right for you, and learn how to muscle test. Your body knows best, so muscle testing foods/supplements is an accurate way of determining what your body wants/doesn’t want. :) There’s a lot more I could have said in this video, including more tips about how to reduce nausea, such as pressure points to help reduce nausea (fyi, consuming ginger didn’t help me…only initially but then I developed an aversion to it) however I needed to go because my aunt was ready to do some amazing healing work with me called ”Brainwave Optimization” (powerful stuff!!!):http://wellnessclinic.reallifechanges… Anyway, I’ll make more vlogs when I have the time! :)

So much love!!!
Leija”

Så vad tyckte ni? Intressant? Hur var er första trimester? Jag tänkte dela med mig av en summering senare här. Annars kan ni spana in kategorin Första Trimestern för inlägg som gjorts under den tiden.

Välkommen värmen v.12 (11+6)

måndag 21 april 2014 kl 13:16 | Allmänt/ Första trimestern

20140421-143152.jpg

Bloggar här ifrån Hagaparken. Vi njuter till fullo av den gassande solen och värmen den ger. Väntar på vänner och deras glada bebis N. Hon är så ofantligt söt! Gullunge är vad hon är!

Imorgon är det dags att få se lilla Skorpan igen. Tidigt, tidigt ska vi träffa Eva för ett VUL. Börjar faktiskt bli lite nervös. Tänk om det skulle vara något knas? Det skulle göra så ont i mig om allt inte skulle se rätt ut. Jag vet ju att blödningen är borta och att det är lugnt. Jag hoppas bara innerligen att allt är ok med Skorpan. Vilket det till 99% kommer att göra!

Nu ska det njutas mer i solen, kärlek!

Exercise v.12 (11+5)

söndag 20 april 2014 kl 10:30 | Allmänt/ Första trimestern/ Holistiskt/ Sacred Pregnancy/ Tips och trix/ Yoga

Stay strong for birth

Det finns dom som faktiskt redan nu lider av foglossning. Tack och lov har jag inte drabbats av det. Jag hoppas också att jag slipper det då jag läst att det verkligen är en pain in the ass att lida av det. Man tydligen liiiiider otroligt mycket av smärtan. Förståeligt.

Så regelbunden träning kan man både förebygga men framförallt lätta på gravidbördor, smärtor, huvudvärk m.m. Kroppen vet vi ju alla att den mår bra av regelbunden motion. Jag är sedan i tisdags förbjuden att utföra fysiska aktiviteter. Lätta promenader är ok men ingen träning. Så min yoga är inställd. Känner själv att jag verkligen inte vill utmana med fysiska aktiviteter såhär nära inpå en händelse som i måndags. Vi får se vad Eva säger på vårt besök på tisdag. Kanske helt grönt att börja med yin yoga igen. Kan ju hoppas! Längtar efter att sträcka ut kroppen ordentligt.

I boken ‘Sacred Pregnancy’ så skriver dom just om yogans fördelar under graviditeten. Dom skriver även om Kegels på svenska så kallade knipövningar. Alltså knipövningar där nere. Det ska vara bra för att förbereda inför förlossningen. Träna upp livmodern så att den är fit for fight! Hittade denna bild som beskriver hur du ska utföra dessa knipövingar. Börja idag och gör resten av livet.

Snippgympa-how-to-fyrkant-med-instruktioner-548x1024Väldigt rolig bild men även väldigt informativ!

Men åter till yogan. Jag yogar på Urban OM i Stockholm. Är ett yoga och meditationcenter. En underbart härlig oas. Går först och främst på deras relax yoga pass, terapeutisk yoga samt energize yoga. Spana in deras hemsida här för att läsa mer om deras ställe och deras olika pass.

Yoga är ju inte bara bra för den fysiska kroppen men utan också för den mentala biten. På Urban OM är det många gravida som går på deras Relax yoga pass. Det jag fått reda på vilket var otroligt viktig information när det gäller yoga är att man ALLTID ska informera instruktören/läraren om man är gravid. Oavsett om man är i första veckan eller i tjugofemte. Jag tänkte att man skulle säga till typ efter tolfte veckan eller så men nope. Redan i v.5 sa jag till efter den informationen. Vi fick ju först reda på att vi var gravida den veckan. Jag komme rihåg att först kändes det lite kymigt att säga till att hey, I’m pregnant varpå dom frågar vilken vecka och jag säger: week 5. Ja dom flesta pratar engelska på Urban OM. Det finns svenska instruktörer men dom kör oftast passen på engelska då det är praktikanter från hela världen som utövar yoga på detta ställe. Ska bli skönt att få gå på ett pass snart tillsammans med älsklingen som faktiskt köpt ett prova på månadskort där.

Jag har även laddat ner en app som heter Beautiful Belly på vår iPad. Skrev om den appen här. Den finns att inhandla i Applestore här. Det bästa med den appen är ju att den är gratis! Hela pass med tre olika pass per trimester. Kan ju inte bli bättre! Bara att börja hemma!

Craving decoder

lördag 19 april 2014 kl 10:58 | Allmänt/ Första trimestern/ Kost & Näring/ Tips och trix

Underbara boken ‘Mama Glow‘ av Latham Thomas skriver om många fantastiska saker och hands on tips. Skrev om boken här. Bäst av allt just nu är hennes Craving Decoder. Tänkte dela med mig lite snabbt om vad hon anser är anledningen varför man blir sugen på vissa saker.

Sött   Calming/soothing, filling emotional void: craving indicate blood sugar imbalance, need for emotional balance, excessive protein consumption.

Salt – Softening: cravings indicate a need for minerals, coping with stress.

Bitterämnen – Drying effect: cravings indicate a need to cut through fat, or middle organ sluggishness.

Spicy/pungent – Dispersing: cravings indicate mucus buildup in the lungs and large intestine. Pungent foods help to induce perspiration and disperse mucus. Spicy cravings may indicate zinc deficiency and that you need help regulating your body temperature.

Sour – Astringent and emptying: craving indicate chemical imbalance requiring a neutralization of acids in the body.

craving

Bra tips? Jag tycker det. Man hinner tänka till en extra gång ibland innan man dyker ner efter just något av dessa craving. Nu ska jag mumsa eko morötter som är min aktuella craving. Så sjukt gott! Och sen en annan goding som ibland smyger sig på är kikärtor med opastöriserad äppelcidervinäger, kallpressad olivolja och örtsalt. Fu tusan va gott!! Vattnas i munnen bara jag tänker på det. Mmmm! Jag snackar alltså ett helt paket färdigkokta och ekologiska kikärtor. Call me crazy but I’m pregnant. 

Långfredag v.12 (11+3)

fredag 18 april 2014 kl 10:34 | Allmänt/ Första trimestern

l_ngfredag_0604_10_Medium_

Idag är det långfredag och jag är fortfarande gravid. Underbart! Har faktiskt svårt att inse att vi faktiskt är gravida på riktigt. Vi fick ju oss en riktig reality check i måndags. Kan fortfarande inte riktigt förstå varför det hände och ännu mindre kan gynekologen. Det fick mig att inse åter igen hur himla mycket jag vill detta. med hela mitt hjärta så vill jag ha ett barn med världens finaste person, Kalle.

Vi lyckades verkligen ta oss igenom denna reality checken och kommer ut ännu starkare tillsammans. Vi två, alltid!

Det är intressant det här med hormoner. Jag kan inte påstå att det har varit speciellt extremt för min del. Vet dock inte om Kalle rikitgt kan hålla med. Är en väldigt känslosam person när jag inte är gravid. Klart hormonerna har påverkat mig. Jag har nog en kortare stubin, kan verkligen blir sur. Men inte på ett sådant utåt agerande sett. Gråta däremot kan jag verkligen göra för ingenting. Nästan. Mestadels gråter jag över fina gester, folk som gifter sig, småbarn som är söta, kärlek. Ja ni förstår. Men jag skulle inte påstå att det är i det extrema facket. Utan mer normalt, eller vad säger du Kalle?

Ikväll ska vi på middag hos min moster m. familj. Min älskade kusin vitamin Denice är hemma i stan då hon har påsklov. Ska bli underbart mysigt att träffa hela den familjen. Mys!

GLAD PÅSK ALLA UNDERBARA MÄNNISKOR!

200 dagar kvar och hungern tar över

torsdag 17 april 2014 kl 17:46 | Allmänt/ Första trimestern

Ni läste rätt. Bara 200 dagar kvar till vi får träffa vårt lilla mirakel!

Känns lite galet att skriva 200 dagar. Det är ju väldigt många dagar. Bara 80 dagar har gått sen start. Men dom 80 har faktiskt gått ofantligt fort. Dom första 30 första var vi ju inte medvetna om över huvudtaget. Så 50 dagar gick fort!! Och snart har vi klarat av första etappen. Bara 4-5 dagar kvar sen är vi igenom första trimestern.

Detta firar vi med sushi på min brors jobb! Galet sugen på misosoppa.

PS. Har en sån där dag då jag är konstant hungrig. Jag är liksom inte sugen undan verkligen hungrig. Måste äta varannan timme. Och jag har liksom inte varit så fysisk idag utan jobbat hemma. Blir verkligen vrålhungrig drygt en timme efter ett mål. Usch. Vrålhungrig är bara förnamnet. Skulle jag inte äta tar magsyran över som ett brev på posten. Tur att jag är hemma så jag kan äta en morot, frukt, måltider och annat när jag vill.

Gravid vecka 12

torsdag 17 april 2014 kl 13:39 | Allmänt/ Första trimestern

Musklerna fortsätter att växa så att fostret gör allt större och kraftigare rörelser. Hjärna och muskler koordineras. Fostret kan redan nu öppna och stänga sina händer och suga på tummen. Tår och fingrar får naglar. Fostret växer flera millimeter varje dag. Huvudet är stort i förhållande till resten av kroppen. Det börjar produceras mer fostervatten, då barnets njurar börjar producera och utsöndra urin.

Moderkakan är nu färdigutvecklad. Yrsel och huvudvärk är normalt och beror troligen på den ökade blodmängden hos den gravida. Illamåendet ger ofta med sig vid denna tidpunkt. Många kommer att må bättre och vara mindre trötta i vecka 12.

Redan tidigt i graviditeten ökar behovet av att kissa för en del. Allt eftersom livmodern växer blir det mindre plats för blåsan. Men efter vecka 12 lättar detta ofta, då din livmoder når över bäckenet och blåsan får bättre plats igen. Allt som graviditeten fortlöper kommer blåskapaciteten återigen minska, eftersom fostret tar mer och mer plats i bäckenhålet.

Graviditetshormonerna får tjocktarmen att arbeta långsammare, var därför noga med en fiberrik kost så att du inte får förstoppning.

Din livmoder har nu vuxit ovanför blygdbenet.

Vecka12_foster_6cm

 

Neeeeeej..

torsdag 17 april 2014 kl 12:53 | Allmänt/ Första trimestern

Va hände? Varför har det inte hänt så mycket här..?

037153b6adbda1dd9320d4a1139d3b5f

Det värsta som kunde hända har hänt. Så känns det. Jag ska ta det från början.

Det är måndag förmiddag och jag går på toa och ser det jag absolut inte vill se. BLOD. Paniken flyger över mig. Det rinner blod ur mig. Men vafan!! Jag har ju inte haft känningar så kan påvisa ett smygande missfall på gång. Ingenting. Allt har varit bra. Vi har varit så lyckligt lottade att det har flutit på så bra som det gjort. Sådär att man ibland för en sekund eller två gömmer bort att vi är gravida. Och så händer det här. BLOD. Minnen från tidigare graviditeten som slutade i MA i v.10 drog sig fram ur garderoben. Mitt i paniken ringer jag Kalle. Gråtandes och panikslagen. Jag lyckas hulka fram vad som pågick och han gick direkt från jobbet.

Medan Kalle var påväg hem ringde jag gynakuten på SÖS. Vilka inkompetenta jävlar. Fick prata med en sjuksyrra som meddelade att det bara är att vänta och utse om det är ett missfall eller ej. Vi fick inte komma in och kolla även fast vi har den historiken som vi har sedan tidigare. Va tror dom liksom? Vänta?! GARGH!!

Den måndagen var sjukt jobbig. Så många känslor som dök upp från tidiga erfarenheter. Ångesten kröp på medan solen sken glatt utanför fönstret. På tisdagsmorgonen ringde jag min privata gynekolog. Vi fick komma in direkt på morgonen. Jag han bryta ihop ett flertal gånger. Även under VUL.

Kalle var ett sådant bra stöd hela tiden. Stark, tålmodig, lugn och kärleksfull. Undersökningen började och efter några sekunder sa hon att det ser bra ut. Vi fick se lilla skorpan. Den hade vuxit och hjärtat slog såååå fint! Det finaste jag sett!! Men en blödning kunde man också se men inget som hotade. Vilket var skönt!

Idag är allt lugnt. Är nu i v.12 (11+2). Får fortfarande ut gammalt blod på pappret när jag torkar mig men avsevärt yttepyttelite idag. Känner mig nu lugn och vi har ett återbesök för nytt VUL på tisdag 22/4 med vår gyn Eva som är grym och vänlig. Vi ska tydligen få se fingrar och tår den gången. LÄNGTAR!!