Add Comment Register

Gravid andra barnet V.26

lördag 22 april 2017 kl 08:27 | Allmänt/ Andra trimestern/ Graviditeten med barn nummer 2

Komiskt nog kände jag mig jättestor denna dag men bilden visar ju klart annorlunda. 

Hur långt gången är du? V.26 (25+6)

Gravidymptom: Svampen har ju intensifierats pga av allt godis från påsk och denna vecka. Inget som är kul över huvudtaget. Men detta är nog ingen nyhet för varken mig eller den som läser.. åderbrocken är ju såklart kvar, kommer dom någonsin försvinna? Det är väl dom tvi konstanta och besvärande symptomen jag har. Halsbrännan har gästat ibland också. Alltid så trevligt, eller inte. Det kommer främst på kvälle. Om jag ätit mycket till middag och så. Är glad att det ön sålänge är så pass sällan att det knappt går att jämför med ovanstående symptom.

Bästa minnet från veckan: Gravidyogan som jag går på varje tisdag. Det är en gravid kundalini pass med en fantastisk lärare. Läraren är ugn, har två barn som är födda hemma och är även en doula. Det bästa är att man får hem passen i pappersform så det går att göra passen hemma också. Det är något jag ska försöka göra när mina 10 gånger är över i lokalen. Tror att det är tre gånger kvar. Kommer sakna att gå dit.

Saknar du något? Att inte ha svamp? Att inte behöva ha det där eländiga kliande som övergår i en brinnande eld mellan benen. Men det försvinner ju om sådär en 14 veckor eller så… 

Mest harmonisk eller moody denna vecka? Hmm.. som förra veckan skulle jag nog säga. Det är en väldans tunn linje på mina olika humör. Det kan pendla fort. Men jag ser det inte direkt som något kontisgt med tanke på hormoner, sömn, krav och annat. Jag har lite lättare att bryta ihop ibland, eller ofta. Får nog fråga Kalle så han är den som får stå ut med mig. 

Cravings: Godis? Kaffe? Kanske inte riktigt en craving men något jag varit otroligt sugen på denna vecka efter påsk. Samt kaffe har jag tyvärr börjat konsumera pga av allt plugg. Dock är det en liten kopp på förmiddagen efter frukost samt en liten på eftermiddagen. Försöker dricka mycket vatten emellan för att inte bli uttorkad. 

Sömn: Mycket bättre denna vecka. Vet dock inte om det har med att jag är helt slut mentalt pga allt tentaplugg. Men jag ör glad att jag slipper vakna uttifjutton gånger och inte kunna somna om.

Rörelser: Mycket som sin storebror. Dock märks det att han blivit större därinne. Större och starkare. Han kam få till ruckliga kickar upp mot revbenen när jag ligger mer på sidan. Något jag inte kommer ihåg att Elis gjorde i magen. Kullerbyttor får han också till fortfarande, och det är alltid en speciell känsla. Elis brukar få känna på magen om han vill när det är fullt ös men av någon anledning så slutar lillebror att röra på sig då.

Innåt- eller uttåtnavel? En utsträckt innåtnavel.

Förlovningsring på eller av: Fortfarande på då den i vanliga fall är lite stor på mig. 

Är det något som får dig att må illa eller något du blir äcklad av? Inget speciellt utöver det vanliga som kan få mig att må illa. Så som när folk kräks,det luktar spya eller någon som använder parfym och andra syntetiska dofter.

Dagar kvar till beräknad förlossning: 98 dagar.

Förlossningssymptom: Inga.

Vad ser du fram emot: För stunden ser jag fram emot en helg där inget plugg är ett måste och krav som hänger över mig. Även fast det är sällan jag pluggar helgtips så finns den där ”jag borde” hängande över mig. Men i och med att tentan gjordes igår och nya kursen börjar på måndag så är helgen helt pluggfri i all dess bemärkelse.

För att läsa om samma vecka när jag bar gravid med Elis klicka här.

100 dagar

torsdag 20 april 2017 kl 21:24 | Allmänt/ Andra trimestern/ Graviditeten med barn nummer 2/ Hypnobirthing

Enligt appen är det idag endast 100 dagar kvar till beräknat förslossningsdatum. Jag räknar till att det i alla fall är max 114 dagar kvar innan vi nått gränsen. Bättre att tänka så än att fokusera blint på BF. Förhoppningsvis behöver jag inte gå över tiden lika mycket som jag gjorde med Elis. 10 dagar över tiden var allt lite kämpigt. Inte för det fysiska men för det psykiska.


Jag tänker att första veckan i augusti lär lillebror välja att komma ut i vår trygga hemmiljö hemma med två underbara barnmorskor som assistans. Kanske föds han i förlossningpolen vi lånat eller så blir det mer primalt på alla fyra. Vad vet jag? 

Med Elis i magen tänkte jag att jag absolut skulle var aktiv och använda gravitationen till hjälp under förlossningen, men det var det sista jag ville göra. Jag ville ligga sängliggandes i fosterställning och ta värkarna. Så det blir spännande och se vad kroppen säger till mig att göra under förlossningen denna gång. Så länge jag lyssnar på kroppen, behåller ett lugn och kan ”vila” mellan värkarna så ska nog allt gå bra. Peppar för tillfället med en massa förlossningsvideos där mammor föder naturligt i pluggpauserna. 

Förberedelserna har bara börjat! 

Bilder lånade från en Google-sökning på ”Homebirth photografy” 

Gravid andra barnet v.25

lördag 15 april 2017 kl 15:16 | Allmänt/ Andra trimestern/ Graviditeten med barn nummer 2

Hur långt gången är du? V.25 (24+6)

Gravidymptom:  Oj vad jag har känt mig gravid denna vecka. Helt plötsligt har jag en stor mage som hindrar mig från saker och ting. Kan inte ta mig upp lika snabbt och smidigt från golvet när jag lekt med Elis. Att promenera timmar i sträck gör att fötterna strejkar och jag börjar halta. Och mina åderbrock.. usch. Jag har nu pratat med min barnmorska som gett mig tipset att ha stödstrumpbyxor och skippa stödstrumpor pga av åderbrocken på låret. Sen har jag också fått tipset om Venodoron från Weleda som jag smörjer mina fötter och ben med varje kväll. Och sen får jag inte utesluta den eviga svampen jag har. Men den känns ju som att den alltid är där när jag är gravid. Och jag har väl blivit kompis med den, mot min vilja. För vad ska en göra när inget fungerar? Det försvinner ju illa kvickt så fort jag fött barnet.

Men jag ska inte klaga. Jag skulle ju kunna vara helt trasig. Ha foglossning, ha kryckor, kräkas varje dag och vara sjukskriven. Jag menar, lite svamp och åderbråck är väl inget?! Hehe..

Bästa minnet från veckan: Mycket har hänt denna gravidvecka. Vi var i Köpenhamn i början av veckan. Alltid underbart med minisemester som familj. Men sen är nog bästa minnet att vi nu gjort oss av med vår soffa. Vår soffa som jag avskytt. Den var fläckig, ranglig och oskön att sitta i. Den är såld för en billig peng och vingar skaffat en ny från blocket. En brun härlig Mio soffa med schäslong för ynka 500:-. Är jäkla fint kap! Boendet är i full blom hemma. Har en hel lista med saker jag vill ”fixa”.

Saknar du något? Saknar tiden innan åderbråck. Inte pga att jag nu har mindre vackra ben med lila maskar på sig utan för att dom faktiskt besvärar mig som jag skrev ovan.

Mest harmonisk eller moody denna vecka? Hårfint skulle jag nog summera som. Men mer åt det harmoniska är vad jag upplevt. Även fast känslorna kan svaja snabbt. 

Cravings: Inga specifika alls denna vecka. Allätare men gärna med lite extra färska gröna blad för att balansera allt gott som hör påsken till.

Sömn: Helt ok. Men har svårare att somna om när morgonen ligger runt hörnet. Sovmorgon är något jag kan glömma och det är inte på grund av att jag har en 2,5 åring som gärna går upp kl. 7.

Rörelser: Ofta och lite starkare denna vecka än förra. Av någon anledning så känns det som att han har mer utrymme än vad Elis hade vi den här tidpunkten. Han kör på rally i hela magen flera gånger under alla dygnets timmar. Jobbigast är på natten när han kan sticka ner en fot i ljumsken eller en fot upp i revbenen. Nått bag aldrig upplevde med Elis i magen.. Men jag är glad att han ändå är så aktiv. Det gör det hela mer på riktigt och underlättar anknytning redan nu. Jag kan liksom kommunicera fysiskt med lillebror och inte bara känslomässigt och i tanken.
Innåt- eller uttåtnavel? En utsträckt innåtnavel.

Förlovningsring på eller av: Fortfarande på då den i vanliga fall är lite stor på mig. 

Är det något som får dig att må illa eller något du blir äcklad av? Inget speciellt utöver det vanliga som kan få mig att må illa. Så som när folk kräks eller det luktar spya.

Dagar kvar till beräknad förlossning: 105 dagar.

Förlossningssymptom: Inga.

Vad ser du fram emot: 

För att läsa om samma vecka när jag bar gravid med Elis klicka här.

Barnmorskebesök med andra barnet

tisdag 11 april 2017 kl 12:44 | Allmänt/ Andra trimestern/ Graviditeten med barn nummer 2

Idag var jag hos barnmorskan för rutinkoll. Vi gick igenom planen för kommande möten och prover. Jag behöver nämligen ta ett prov för GBS innan jag har mitt läkarbesök i v.35 inför hemförlossningen. Så det provet kommer förmodligen göra någon vecka innan läkarbesöket och det är ett vanligt urinprov man kollar.

Sen skickades det remiss till den fantastiska specialistläkaren som är inför min hemförlossning. Tacka gudarna att det finns bra personer inom vården som kan tänka outside the box.

Sen tog vi första SF måttet då jag faktiskt är i vecka 25 (24+2). Så här kommer lite fakta:

  • SF mått: 23,5cm (0,5 cm större än med Elis)
  • HB värde: 127 (115 med Elis i magen)
  • Blodtryck: Glömde fråga exakt men 100/någonting. Lågt men inget farligt. Ska dricka mer vatten fick jag som tips då lite vätskebrist kan sänka blodtrycket. (med Elis hade jag också lågt blodtryck så inget nytt!)

Det känns faktiskt skönt att gå relativt ofta till barnmorskan denna graviditet. Var inställd på att knappt gå dit då jag hört att det är väldigt få gånger med andra barnet. Men jag går nog allt var 6:e vecka tror jag och det är alltid en härlig stund att prata av sig om graviditeten och hemförlossningen.

En helg i Köpenhamn

söndag 9 april 2017 kl 15:43 | 2 år/ Allmänt/ Andra trimestern/ Elis/ Graviditeten med barn nummer 2/ Kärlek


Så drog vi iväg till Köpenhamn med tåget i fredags strax innan det hemska hände vid T-Centralen. En lättnad att inte behöva befinna sig i det tragiska samtidigt som en sorg och oro drog sig över en. Tur att man har Elis som drar fokus från det hemska.

Men nu ska vi fokusera på vår lilla mini semester som familj. Kan börja med att säga att samma tidpunkt i graviditeten med Elis drog vi ner till Malmö och Köpenhamn över helgen. Jag hade ingen aning om att det var samma vecka som nu förens jag läste den gammalt blogginlägg i vecka 24 med Elis inför mina kommande veckouppdateringar. 


Denna gång åkte vi ner alla tre för att möta upp hela gänget som åkte till England för ett år sen. Så härligt att vara tillsammans igen, framförallt med alla fina stockholmare och Kalles mor. Vi hyrde ett mysigt, modernt och nybyggt radhus tillsammans vid Island Brygge. Jag blev sjukt sugen på att handla all dansk inredning. Och till vår förtjusning så fanns det massor av leksaker Elis kunde leka med. Bland annat en megastor brandbil. Ni som känner Elis vet att han älskar fordon i alla dess slag. 

I fredags när vi kom fram till Köpenhamn mötte hela Stockholms-gänget oss. Vi promenerade till Christiania för att äta reunion middag med resten av Englands gruppen. Elis var lite trött och hungrig när vi kom dit men som en trooper han är så gick det rätt smidigt ändå. Han somnade sen när vi gick därifrån en middagen i vagnen. Ja, han somnade i vagnen vilket har hänt en gång innan med mig och och Kalle. Liten blir stor. Efter middagen tog vi en kvällspromenad i Christiania med gruppen. Vi sjöng vår härliga ceremonisång och njöt av månens starka sken.


Dagen därpå vaknade vi i huset någorlunda utvilade. Elis älskade huset precis som vi och vi valde att stanna inne i huset hela förmiddagen medan dom andra Stockholms gruppen var på kurs hos Derek Seagreaf mellan 11-17. Vid lunchtid drog vi in till Norreport först för att passa på att äta lunch inne i Torvehallerne medan Elis sov. En härlig glutenfri vegansk macka tillsammans med en god smoothie slängde vi i oss. Sen drog vi vidare till Fredriksberg för att spana in bästa baby och barnbutiken PureBaby. Dom har verkligen allt man kan tänka sig som är både skonsamt för barnet, mamman och miljön. Mer om vad vi slog till på kommer i ett separat inlägg. Men kan redan nu säga att det var svårt att välja bland alla fina träleksaker, produkter, hättor och ekologiska kvalitetskläder. Ett ställe jag verkligen rekommenderar alla föräldrar att besöka. Tips är att dom har en lekhörna för barn där som vi tyvärr inte använde då Elis sov som en stock.


Efter den shoppingen hamnade vi lite mitt emellan saker och ting. Min gravidhjärna är i full blom och vi kunde inte bestämma oss vad vi skulle hitta på. Men till slut drog vi in till Tivoli för att träffa fina Frida som slumpmässigt också befanns sig i i denna stad med sin far och syster. 


Trots ett väder som inte var så härligt pga av kall blåst så var eftermiddagen på Tivoli härlig och en fick allt lite vårkänslor av besöket. Elis åkte såklart veteranbilarna med pappan sin. Dock var början av åkturen inte så uppskattad av herrn men han repade sig snabbt. Inte lätt när alla ens känslor slår över ibland och man vill fast man inte vill fast man vill saker.


Vi promenerade runt inne på tivoli tillsammans med Frida och hennes familj. Vi inhandlade tyvärr mindre goda churros. Elis sprang runt och busade och hittade ett lite vattenfall som han och Frida upptäckte tillsammans. 


Sen sa vi hej då då dom skulle vidare ut på middag och vi hem till Stockholms gänget i radhuset. Det blev en kort kväll för mig och Elis. Inte lätt att vara gravid eller en två åring och promenera flera timmar i sträck. 


Söndagen kom och vi fick i alla fall lite sol på mogonkvisten och sen lagom tills vi hade ätit lunch på Paleo kom solen fram. Jag ska verkligen inte klaga för trots blåsigt väder, timmar av promenader och en två åring som testar alla gränser har vi haft en fantastisk helg. Alltid underbart att hitta på något borta från vår stad. 

Gravid andra barnet v.24

söndag 9 april 2017 kl 13:23 | Allmänt/ Andra trimestern/ Graviditeten med barn nummer 2


Magbilder tagna efter frukost i det hus vi hyr i Köpenhamn över helgen.

Nu är jag äntligen igång med första av alla veckouppdateringar med barn nummer två i magen. 

Hur långt gången är du? V.24 (23+6)


Gravidymptom:
Jag har varit skonat med gravidsymptom precis som när Elis låg i magen. Jag har två riktigt utmärkande symptom och det är svamp i underlivet. Mindre rolig detalj men verkar ha ärvt min mors benägenhet då hon också får svamp när hon är gravid. Bara att acceptera läget. Precis som jag får acceptera att mina ben sen ut som en 80 årig tants. Nya åderbrock dyker upp varje dag känns det dom trots stödstrumpor från v. 10. Det värsta är inte att det är fult utan att dom gör ont. Jag skulle säga att detta symptom är värre än svampen i sig. Dom gör ont när jag sitter och när jag går. Det för mig extra nojjig när värmen kommer och den extra tyngden kommer..

Bästa minnet från veckan: Det måste ändå vara besöket vi hade med vår hemförlossningsbarnmorska. Hon fick mig så lugn inför om jag skulle ha GBS som med Elis. En läkare hade nämligen skrämt upp mig och sagt att jag blir nekad hemförlossning från landstinget om så är fallet. Men min erfarna barnmorska kunde lugna mig och jag ska skriva ett separat inlägg om just det mötet.

Saknar du något? Kan man säga energi? Och tid? Det är något jag saknar just nu. Vill göra så mycket men orken finns inte alltid till och framförallt inte tiden. Men annars är det inget som är riktigt saknat.

Mest harmonisk eller moody denna vecka? Moody. Av någon anledning är jag mer påverkad av hormoner denna graviditet än med Elis. Jag svänger runt i humöret fler gånger om dagen. Är inte lätt att ha att göra med en hel dag. En dag är fylld med skratt, tårar och ilska.

Cravings: Inga specifika cravings denna vecka och så har det i stort sett varit. Dock så förra veckan fick jag värsta suget efter kiwi. Kan rekommendera att inte överkonsumera kiwi om man inte vill sätta fart på tarmarna vill säga. 

Sömn: Har haft ett extremt sömnbehov denna graviditet vilket gjort att jag somnat med Elis runt sju på kvällarna och sovit Elis natten tills kl. 06.30. Men nu kan jag vara valen längre på kvällarna men ändå vaknar jag klarvaken kl. 6. Men blir istället trött vid strax efter lunch.

Rörelser: Om jag tyckte Elis var en pigg liten akrobat i magen så kan jag meddela att denna lille krabat är snäppet värre. Det ör full fart sen vecka 15. Och starkare rörelser blir det för varje dag. Underbart och lite skrämmande inför dom sista veckorna i graviditeten..

Innåt- eller uttåtnavel? En utsträckt innåtnavel.

Förlovningsring på eller av: Fortfarande på då den inval jag fall är lite stor på mig. 

Är det något som får dig att må illa eller något du blir äcklad av? Inget speciellt utöver det vanliga som kan få mig att må illa. Så som när folk kräks eller det luktar spya.

Dagar kvar till beräknad förlossning: 112 dagar.

Förlossningssymptom: Inga.

Vad ser du fram emot: Att få börja boa hemma. Känner att det riktigt kliar i fingrarna när jag tänker på att boa.

För att läsa om samma vecka när jag bar gravid med Elis klicka här.

Störtblödningen på gamla jobbet

lördag 1 april 2017 kl 07:16 | Första trimestern/ Graviditeten med barn nummer 2

Hela första trimeter var i stort sett helt lugn. För första gången av alla mina graviditeter blödde jag inte en enda gång. Ingenting, inte ens en lite yttepytte rosa flytning (som kan vara tecken på sköra slemhinnor). Ingen svamp i underlivet som jag fick dras med från start med Elis. Allt var så lugnt och skönt. Lite blodsockerfall med illamående som bonus och extrem hunger hela tiden. Det var typ det, och sömnen ja. Hur kan jag ha glömt sömnen! Konstant trött var jag och är delvis fortfarande. Men det visade sig vara pga av lite järnbrist som jag inte hade med Elis. Se så olika det kan te sig i varje graviditet.

Så började vi närma oss det säkra slutet. Eller vi hade kommit så gott som till första delmomentet, nämligen vecka 12 (11+0). Det var en måndag vill jag minnas och jag jobbade för ovanlighetens skull på mitt gamla jobb. Det var en stressig dag, jag var den enda ”ordinarie vikarie” bland alla nya ansikten. Det trots att jag inte känner barnen så bra. Men det är så det ser ut när det är planeringsdagar för ordinarie personal. Det gjorde att en relativt lugn jobbdag blev en väldigt tung jobbdag. Jag går in alldeles för mycket i min gamla roll på skolan och vill styra och organisera så att dagen flyter på. Svårt med vikarier som inte har så stor koll,

Det ska tilläggas att jag mått så himla bra och den här dagen v. 12 (11+0) i senaste graviditeten med Pärlan var den dagen hon kom ut. Vi refererar Pärlan till en hon. Bara en känsla inget vi tog reda på. Så denna dag var lite speciell och smått jobbig på det sättet. Men allt hade sett så himla bra ut med nya graviditeten, ingen blödning eller tecken på avtagande graviditetsymtom. 

Lunchen kom och när jag sitter där med barnen känner jag mig ”öm” i livmodern. Tanken att nått kan vara fel kommer direkt. Men jag slår bort den och tänker att det känns så för att Pärlan kom så här långt i graviditeten. Sen kom uterasten med barnen på skolgården. Och efter 5-10 min ute känns det som att jag kissar på mig trots att jag nyss varit på toa. Kan liksom inte knipa utan det blir ”blött”. 

Jag går på toa och när jag sätter mig ser jag blod i trosan. Inte lite rosa utan vi pratar mensrikt blod. Och det rinner ur mig på toaletten. Det blir kortslutning i hjärnan. Jag fattar ingenting. Är det över nu igen? Vad är det för fel på min kropp? Varför just idag på jobbet? En dag jag MÅSTE vara till hands på jobbet. Kalle var ju också där men på möten och planering inför terminen. Jag måste hem om nu denna lilla bebis ska ut. Bildernoch känslor från senaste missfallet sitter färsk i minnet trots att det var ett halvår sen det skedde. Var det dags nu igen? Jag blev så arg. Inga tårar kom bara ren ilska. Hat mot min kropp. Varför kan det inte få vara lugnt? Varför just denna dag?

Jag hörde av mig till Kalle som smög iväg från jobbet upp till mig. Jag ringde vikariesamornaren och sa en vit lögn om att jag var tvungen att hämta en sjuk Elis på förskolan. Jag meddelade till kollegorna om att jag var tvungen att lämna pga av den orsaken. Kalle smög ut med mig bakvägen hem till mormor som bor ett stenkast därifrån. Det var tur att det var vinter och man lätt kunde dölja blodfläcken i byxan med en täckkjol.

Väl hos mormor ringer jag gynakuten på SöS och förväntar mig deras standardsvar. Ta en alvedon och vila. Inget man kan göra om det är ett missfall på gång. Det kan vara det men behöver inte vara det och blah blah blah. Jag stod på mig och förklarade min historia, hur min kropp fungerar osv. Hon kunde backa i telefonen med sin ”allmäninfo”. Dock hade blödningen börjat avta för mig och inga kramper hade jag. Och tyvärr vara alla tider fyllda för dagen men jag fick en tid dagen därpå. 

Det var bara att acceptera, stänga av känslorna och gå in i en bubbla. Tur att vi har Elis som förgyller vår vardag. Lättare på något sätt att hantera det svåra. Och morgondagen kom, inga mer blödningar och inga sammandragningar/värkar. För tro mig, ett missfall är som en mindre förlossning. Du har alla symptom som vid en förlossning. Du har alla faser. Bara i en mindre skala och med den sämsta belöningen. Smärta och ingen bebis. 

Så hoppet fanns där på morgonen men det hoppet slog jag bort. Det har då sällan gått bra när det varit så mycket blod. Min kropp var väl inte redo tänkte jag. Min mormor följde med mig till gynakuten och så sprang Kalle dit från jobbet när det var vår tur. Vi fick träffa en manlig gynekolog (första gången för mig) men han var trevlig och verkade vara nyexad och hade färsk kunskap i huvudet. Så vi satte igång med VUL och fick direkt höra att det allt var en livlig liten krabat som rörde sig där inne. Jag och Kalle tittade på varandra i chock. Va?! Kan den leva därinne? Är det sant? Ska vi skratta eller gråta av lättnad? Båda utbrister: Va otippat! 

Såklart var vi ju överlyckliga över beskedet. Barnet stämde helt i linje med vilken vecka vi var i och allt såg bra ut. Inga anmärkningar all på fostret. Frisk och kry. Men… så till varför jag blödde. I anslutning till fostersäcken fanns en blödning. En specialist kom in för att se om det var ett hematom (inre blödning) eller ett myom (muskelknuta). Hon konstatera direkt en blödning i storlek 4 x 4 cm. Inte jättestort men ändå ”hotande”. Det som är med ett hematom är att det orsakar sammandragningar i livmodern. Det liksom retar livmodern till att dra ihop sig för att stöta ut blodansamlingen. Helt logiskt men opraktiskt om en graviditet finns där. Ens livmoder kan inte bestämma att fostret ska vara kvar men blödningen ska pressas ut. 

Jaha, en viss oro la sig kring att fostret mådde prima och helt fullt utvecklat med allt. Men ett större hot fanns nu. Den där jävla blödningen. Så nu ska vi oroa oss ändå. Hoppas livmodern min inte reagerar så starkt på blödningen så att den rensar ut allt. Att blödningen inte ska växa. Inget nytt VUL inbokades då vi hade en KUB 10 dagar senare på SöS. 

Det var bara att gå hem. Leva i en ovisshet. Antingen går det bra eller dåligt. Men att avslöja graviditeten sådär i vecka 12 var inte aktuellt. 

Min fantastisk barnmorska hörde jag av mig till. Älskar fortfarande att jag valt en alternativ MVC än den vanliga. Allvis barnmorskor är fantastiska. Allt det vanliga vården erbjuder men också naturliga alternativ. Och hon sa att det finns ett homeopatiska medel som gör att livmodern inte reagerar och drar ihop sig. Det liksom hämmar lite. Hon har stor erfarenhet av att stanna upp hotande missfall (som det inte finns en medicinsk orsak till att det ska ske) och speciellt vid sånna här blödningar. 

Så jag hoppade på tåget även fast en kan vara lite skeptiskt till homeopatiska medel. Men alla sätt man kan försöka hjälpa är jag villig att pröva. Speciellt när det inte finns någon biverkning. Jag åt en 1/2 tsk av detta pulver varje morgon och kväll ända fram tills en vecka innan RUL. Placebo eller ej så har vi fortfarande vår lilla älskade och livliga krabat i magen som växer och frodas. 

Jag hade en blödning till en vecka efter den här första, när jag var hemma hos Ida. Men den kom och gick över fort trots menslik blödning. Men jag var inte orolig. Det skulle ju ut på nått sett den blödningen. Och pulvret hade jag med mig överallt utfifall att sammandragningar skulle tillta. För om så var fallet, kunde jag ta 1/2 tsk av pulvret en gång i timmen tills dom avtagit. Men det behövde jag aldrig göra. Sen efter KUB blödde jag bara gammalt brunt blod ända fram till en två veckor innan RUL. 

v. 9 (8+1)

tisdag 20 december 2016 kl 11:20 | Allmänt/ Graviditeten med barn nummer 2

Åtta hela veckor och en dag har gått i denna graviditet. Vi är alltså inne i vecka nio. Allt flyter på precis som vanligt om en dock lite mer hormoniellt och tröttsamt. Vi befinner oss i den mest kritiska fasen då moderkakan ska ta över mer och mer från gulesäcken. Det var runt den här tiden som min tidigare graviditet avslutades förmodligen. Den avslutades utan att jag visste om något och vi fick inte veta förens vi gjorde ett VUL i vecka 12. Jag hade mina aningar (smärta, blod och inga symptom kvar) såklart men ett sådant besked är ju aldrig roligt att få.

Men nu är vi här och till min förvåning har jag inte blött en ända gång under denna graviditet. I alla mina tidigare fyra graviditeter har jag blött minst en två gånger. Somliga var och varannan dag. Men jag tar detta som ett tecken på att utesluta VUL är gott för mig. Vi har i alla graviditeter sen första som var ett utomkvedshavandeskap gjort tidiga och återkommande VUL under dom första 12 veckorna. Men med denna graviditet vill vi göra annorlunda som jag nämnde i förra inlägget. Allt springande fram och tillbaka hos gyn har inte tryggat oss i att det blir en lyckad graviditet, allt kan fortfarande hända. Och nu speciellt när vi märker att jag inte blöder så känns det ännu bättre att utesluta VUL.

Men denna gång vill vi istället göra KUB som vi inte gjort en endaste gång då vi känt att det varit onödigt pga alla VUL. Nu gör vi ju KUB för att vi vill se att det lever en liten där inne samt att KUB görs utanpå vilket inte ”stör” lika mycket som ett VUL. Vi hade tänkt göra VUL nästa vecka då vi är nio fullgångna veckor plus en dag då denna ”kritiska” period är över men vi hoppar det. Inget ska få ”störa” miljön för vår lilla.

img_2400
En bild lånad från appen Grow som visar hur ett embryo ser ut i denna vecka

Inskrivningssamtal är även bokat till den 29 december hos Allvis MVC där vi gick under Elis graviditet och lilla pärlan (missfallet i augusti -16). Vi tycker om deras approach och dom är dessutom för hemförlossning som vi hoppas på att kunna få utföra.

img_2399

Hur häftigt är inte detta?! Att vårt lilla mirakel redan har händer som är så små som på bilden. Älskar att det finns så många små och smarta appar som delar all möjlig information, dag för dag, vecka för vecka.

Hur mår jag då? Jo jag mår förvånansvärt bra i graviditeten. Jag känner mig trygg och lugn. Såklart finns den en lite oro som jag tror alla känner oavsett erfarenheter. Men den oron är helt klart hanterbar och så pass liten att jag ibland glömmer bort att jag är gravid. Jag har symptom som svullen mage, mörka bröstvårtor, humörsvängningar, utmattning, sover minst 10h per natt, hungrig som en varg, börjar känna matsvårigheter som att jag tycker viss mat är motbjudande..

Jag känner av växtvärk i livmodern till och från vilket såklart kan kännas lite obehagligt och det är då främst ”oron” kommer smygande. Men så länge det bara är lite molvärk är allt lugnt och ”oron” lägger sig snabbt. Jag känner mig som värsta proffset i hur en graviditet bör kännas om det är normalt versus onormal.

Men annars är allt lugnt och vi refererar till lillen i magen som en liten tjej som ännu inte har ett arbetsnamn. Vi har till och med införskaffat våra symboler för denna graviditet. Med Elis köpte vi en rågumminapp och mini doc Martens. Med Pärlan köpte vi en babyfilt och en prickig onesie som nu gått vidare till några andra nyfödda. Till lillan i magen har vi nu köpt något som jag spanade in till lilla Pärlan men kände att det var lite för naivt att köpa den gången. Men som denna gång kändes så givet.

Inköpta hos H&M Baby Exclusive online. Hur underbart söta är inte dessa? Kommer passa vår lilla sommarbebis helt perfekt. Vem har sagt att inte en liten pojke kan ha blomhätta eller blommiga små shorts?

Vi är såklart medvetna om at det lika gärna kan bli en liten lillebror och vi kommer vara minst lika glada för det. Så länge det blir en frisk liten bebis är vi lyckligast på jorden. Nu längtar vi tills det blir dag för KUB. Förhoppningsvis blir det i mitten/slutet av januari. Det skulle vara skönt att få det avklarat innan mina studier sätter i gång i full fart den 23 januari. Vi får helt enkelt se efter vårt inskrivningssamtal den 29 december.

Femte gången gillt?!

måndag 21 november 2016 kl 11:19 | Allmänt/ Första trimestern/ Graviditeten med barn nummer 2

Då kör vi en femte gång. Ja, detta är den femte gången jag är gravid. Jag har ett barn hos mig. Ett helt jäkla fantastiskt barn måste jag tillägga som nyligen fyllde 2 år. Älskade lilla Elis! Och nu förhoppningsvis så ska han få ett syskon.

Detta blir andra gången som vi är gravida efter Elis. Så detta blir som Elis, ett litet regnbågsbarn. Det verkar nästan som att min livmoder behöver rensa ut sig (missfall) innan det blir en fantastisk liten frisk människa som växer och frodas som sig bör.

Där inne är det en liten filur som bara växer och växer för varje dag. Det tar på kroppen känner jag denna omgång. Jag är bara i vecka 4 och jag har redan sällskap av illamående, huvudvärk, halsbränna, trötthet och molvärk. Jag till och med vaknar på natten av huvudvärk och illamående. Inget sådant kände jag med Elis såhär pass tidigt. Inte heller med Pärlan (vår lilla ängel som jag hade MF vecka 12 i början av augusti -16) heller.

Kan det var så att min kropp denna gång försöker göra det tydligt för mig att jag nu är gravid? Att den visar extremt tydligt så jag ska slippa oroa mig? 

Både jag och Kalle har denna gång bestämt oss för att vara lite mer hemliga. Inte för att vi inte vill dela med oss utan för att vi vill göra saker lite tvärtom än med Pärlan. Med Pärlan var vi inte alls hemlighetsfulla till nära familjen och vänner. Dels för att vi alla vet hur skör en graviditet är, allt kan hända och det är inget som ska hindra en från att glädjas för varje dag som allt går bra. Vi ville ha en stor fallskärm utifall att. Vi ville inte smussla.

Men denna omgång känner vi att vi kan vänta tills vi vet mer ”säkert” att det är en frisk graviditet. Vi vill försöka vara lugna och inte springa på många VUL som vi tidigare har gjort. Jag har ju rätten att gå på flera veckoultraljud hos min special gyn pga tidigare utomkvädeshavandeskap och flertal missfall. Men denna gång vill vi inte. Denna gång vill vi vänta tills jag är hela 9 veckor fullgången. För finns det ett foster då med ett pickande hjärta så är det med stor sannolikhet att den klarar sig. 

Detta springande och oroande varje vecka känns inte som att den försvinner trots flera positiva ultraljud. Jag menar se hur det gått för oss tre av fyra graviditeter än så länge. Nej, det ska inte in och grävas i onödan. Inget ska få störa i onödan. Vi kanske kommer behöva åka in innan vecka 9 då jag är känd för att ha tidiga små blödningar. Men jag känner mig lugn denna gång. Lugn, trygg och säker.

Jag känner min kropp. Jag vet hur ett missfall känns. Jag vet hur ett utomkvädeshavandeskap känns. Det finns ingen som känner min kropp bättre än jag. Och framförallt ver jag hur det kännas när allt är precis som det ska vara.

Så då börjar resan här igen. Som jag längtat dom senaste veckorna efter att få detta plusset på stickan.

Detta är testet jag gjorde dagen efter Elis 2 årskalas. Söngen då min mens var beräknad. Jag visste redan innan att jag var gravid då jag inte kunde riktigt hålla mig från att testa tidigt. Redan på måndagen gjorde jag ett test som visade sig vara negativt. Ett sådant testa tidigt test från RSFU. Dom säger sig kunna mäta flera dagar innan. Att jag aldrig lär mig att det inte går riktigt att testa så tidigt. Sen gjorde jag ändå ett till sånt testa tidigt på fredagen. Kunde ju inte hålla mig. Och ja, detta blev ett positivt test. Men jag ville ju göra ett vanligt när mensen var beräknad och ja som ni ser på bilden ovan var ju det också positivt.

På ett sätt är det svårt att smälta att jag nu är gravid för femte gången i mitt liv och jag hoppas innerligt att vi runt månadsskiftet juli/augusti har ett litet tillskott i familjen. Du är nämligen så himla efterlängtad.