Add Comment Register

Femte gången gillt?!

måndag 21 november 2016 kl 11:19 | Allmänt/ Första trimestern/ Graviditeten med barn nummer 2

Då kör vi en femte gång. Ja, detta är den femte gången jag är gravid. Jag har ett barn hos mig. Ett helt jäkla fantastiskt barn måste jag tillägga som nyligen fyllde 2 år. Älskade lilla Elis! Och nu förhoppningsvis så ska han få ett syskon.

Detta blir andra gången som vi är gravida efter Elis. Så detta blir som Elis, ett litet regnbågsbarn. Det verkar nästan som att min livmoder behöver rensa ut sig (missfall) innan det blir en fantastisk liten frisk människa som växer och frodas som sig bör.

Där inne är det en liten filur som bara växer och växer för varje dag. Det tar på kroppen känner jag denna omgång. Jag är bara i vecka 4 och jag har redan sällskap av illamående, huvudvärk, halsbränna, trötthet och molvärk. Jag till och med vaknar på natten av huvudvärk och illamående. Inget sådant kände jag med Elis såhär pass tidigt. Inte heller med Pärlan (vår lilla ängel som jag hade MF vecka 12 i början av augusti -16) heller.

Kan det var så att min kropp denna gång försöker göra det tydligt för mig att jag nu är gravid? Att den visar extremt tydligt så jag ska slippa oroa mig? 

Både jag och Kalle har denna gång bestämt oss för att vara lite mer hemliga. Inte för att vi inte vill dela med oss utan för att vi vill göra saker lite tvärtom än med Pärlan. Med Pärlan var vi inte alls hemlighetsfulla till nära familjen och vänner. Dels för att vi alla vet hur skör en graviditet är, allt kan hända och det är inget som ska hindra en från att glädjas för varje dag som allt går bra. Vi ville ha en stor fallskärm utifall att. Vi ville inte smussla.

Men denna omgång känner vi att vi kan vänta tills vi vet mer ”säkert” att det är en frisk graviditet. Vi vill försöka vara lugna och inte springa på många VUL som vi tidigare har gjort. Jag har ju rätten att gå på flera veckoultraljud hos min special gyn pga tidigare utomkvädeshavandeskap och flertal missfall. Men denna gång vill vi inte. Denna gång vill vi vänta tills jag är hela 9 veckor fullgången. För finns det ett foster då med ett pickande hjärta så är det med stor sannolikhet att den klarar sig. 

Detta springande och oroande varje vecka känns inte som att den försvinner trots flera positiva ultraljud. Jag menar se hur det gått för oss tre av fyra graviditeter än så länge. Nej, det ska inte in och grävas i onödan. Inget ska få störa i onödan. Vi kanske kommer behöva åka in innan vecka 9 då jag är känd för att ha tidiga små blödningar. Men jag känner mig lugn denna gång. Lugn, trygg och säker.

Jag känner min kropp. Jag vet hur ett missfall känns. Jag vet hur ett utomkvädeshavandeskap känns. Det finns ingen som känner min kropp bättre än jag. Och framförallt ver jag hur det kännas när allt är precis som det ska vara.

Så då börjar resan här igen. Som jag längtat dom senaste veckorna efter att få detta plusset på stickan.

Detta är testet jag gjorde dagen efter Elis 2 årskalas. Söngen då min mens var beräknad. Jag visste redan innan att jag var gravid då jag inte kunde riktigt hålla mig från att testa tidigt. Redan på måndagen gjorde jag ett test som visade sig vara negativt. Ett sådant testa tidigt test från RSFU. Dom säger sig kunna mäta flera dagar innan. Att jag aldrig lär mig att det inte går riktigt att testa så tidigt. Sen gjorde jag ändå ett till sånt testa tidigt på fredagen. Kunde ju inte hålla mig. Och ja, detta blev ett positivt test. Men jag ville ju göra ett vanligt när mensen var beräknad och ja som ni ser på bilden ovan var ju det också positivt.

På ett sätt är det svårt att smälta att jag nu är gravid för femte gången i mitt liv och jag hoppas innerligt att vi runt månadsskiftet juli/augusti har ett litet tillskott i familjen. Du är nämligen så himla efterlängtad.