Vår efterlängtade lilla krabat är här. Han tittade ut i söndags 13/8 kl. 21.31 inne på BB SöS då han blev vräkt. Vi bestämde oss för att ta vattnet ifrån honom och efter det blev det fart på han. 52cm lång och hela 3.800g tung var han när han kom. Lite större än var Elis var. Trots utebliven hemförlossning (pga att jag gick in i vecka 42+0) så fick jag en helt fantastisk förlossning på BB.

Vi lyckades pricka in den första "lugna" dagen på hela sommaren. Vi fick en fantastisk barnmorska som heter Inger som sa till mig: Vi kör på som om du skulle föda hemma!

Den meningen betydde allt. Hon förstod mig och min önskan. Hon till och med bytte mitt rum så att jag fick ett med badkar. Trots att undersköterskan sa att det var upptaget. Inger hade jobbat sen 7 på morgonen men stannade kvar under hela förloppet tills liten kom ut på kvällen. Hon var så peppad och så grym. En mer detaljerad förlossningsberättelse kommer, det vill jag lova.

Här ligger jag och jäser. Känslorna svärmar runt i en bergochdalbana. Tankarna spelar mig ett spratt. Peppen kommer och går. Nära och kära peppar och stöttar. Våra mammor tar så väl hand om vår andra skatt som oturligt nog blivit förkyld. Saknar honom så in i berget men det känns inte snällt att ha honom hemma en kortis för att sen behöva lämna bort honom ingen. Nu är vi ju ändå så nära mål man kan vara. Hoppas jag.

Fick jag någon effekt av drinken igår? Nej. Nada. Ingenting. Trots att vi var ute och promenerade och var aktiva. Ingenting hände.. förstår ni besvikelsen?! Ingen effekt över huvudtaget.

Hade kontakt med min barnmorska hela dagen sporadiskt. Vi gjorde nya planer att jag skulle ta drinken på morgonen efter. Till min glädje vaknade jag klocka 05.07 av en värk. En värk som inte gick att sova mig igenom. När den var över somnade jag om och blev sen väckt av en till 05.14. Intensiv känsla som gjorde att jag var tvungen att andas och aktivt slappna av i övrigt i kroppen. Jag bad Kalle om telefonen för att kunna screenshota när värkarna kommer. Jag somnar om och väcks igen ungefär var sjunde minut. Och så fortsätter det i två timmar. Jag började ta tid på värkarna i en app. Det visade sig att dom varade i ca. 50 sekunder och kom var 6-7min. Peppen var total! Så nöjd att kroppen ändå fick fart på det helt självt.

Kalle fick sova vidare och jag var tvungen att gå upp och äta något. Var sjukt hungrig och tänkte att jag måste få i mig energi så jag orkar med denna dag. För idag skulle bebis komma tänkte jag. Men efter lite mer än två timmars värkarbete försvann allt. Japp, hejdå värkar och hej ingenting.

Jag pratade med min barnmorska för att se om jag ändå skulle ta drinken nu när det försvunnit men hon sa att det var bättre att vänta tills senare då det kan komma igång igen ändå. Kroppen försöker och gör ett bra jobb. Så under dagen har jag väl haft kanske ett tiotal värkar utspridda under dagen. Alltså då utöver morgondagens intensiva värkar. Peppen är inte direkt sprudlande om man säger så just nu. Känner mig smått berövad på det hela med att föda bebis. Kommer det komma ut en bebis? Är ju glad att det är lika mycket fart i magen som vanligt och liten mår bra.

Ingen drink idag dock. Imorgon är dock sista dagen och jäklar vad krut som ska läggas på att få ut liten. Även fast det inte känns om vi kan göra mer än vi gör.. tro mig vi prövar ALLT som kan tänkas ge en extra skjuts. Förhoppningsvis startar det igen ikväll/inatt och så har vi en lien bebis imorgon förmiddag. Va tror ni?

Här har ni ingredienserna till denna "förlossningsbillini". Recept vågar jag inte dela med mig då det är min barnmorskas. Slår vad om att det är flera erfarna barnmorskor som sitter inne på receptet eller att någon annan delat i något forum. I alla fall inom den alternativa svängen. Nu väntar vi med spänning här hemma för att se om värkarna tilltar och blir något mer. Den brukar ge effekt inom 2-3 timmar. Så vi får se vad som händer!

And so on.. nej men hurrni det händer inte mycket här. Eller jo små mini framsteg görs det men mer än så blir det inte. Än i alla fall. Tålamod brukar jag ha gott om och vänta är jag bra på. Tills det når en gräns. Den gränsen är väldigt nära nu… även fast jag vet att vi är så nära mållinjen.

Det verkar som om den lilla människan som trivs så bra i magen vill lära mig något. Mer tålamod? Att ta det ännu mera lugnt? Vara mer närvarande? Någonting är det lillen vill förmedla.

Nu börjar vi närma oss 42 veckor. Idag är vi på dag 12 förbi utsatt datum enligt RUL, dag 10 enligt sista mensen. Vem vet, kanske inte har gått över tiden? Det får vi se när liten tittar ut. Kommer han vara som sin storebror, genomsnitt på längd och vikt trots förbi BF?

Jag var på TUL i tisdags för att se så liten har tillräckligt med fostervatten samt att liten inte är för stor. Det fanns inga anmärkningar alls och allt såg fint ut. Kunde skymta en liten näsa i profil men inget mer då liten låg så långt ner i bäckenet samt täckte sitt ansikte med armen. Fick ett papper med nummer som jag ska ringa på söndag (tycker dom) för att få bli igångsatt på BB. Ren rutin att dom ger ut det på TUL. Jag hoppas och tror att vi har liten hos oss innan dess.

För saken är att idag ska vi skåla i drinken. Jag tar mig en "förlossningsmimosa" kan man säga efter frukosten. En stadig frukost vill säga. Funderar på havregrynsgröt med en massa goda toppings. Måste ju grunda rejält för att orka med en förlossning, eller hur? Så har vi tur ger denna drinken en liten skjuts så vi får igång värkarna. Jag ska tillägga att jag har sen i förrgår haft mer förvärkar, ibland upp till tre- fyra i timmen. Så det är ju saker på gång.. bara att det tar tid. Och är det så att det inte skulle funka med drinken (ricinolja, aprikosjuice, mandelmjöl och en liten flaska bubbel) så får vi ta nya tag imorgon osv.

Det som är bra är att vi båda är utvilade idag då lilleman sov hos min mor. Sen kommer han spendera hela dagen med sin farmor och eventuellt natten beroende på vad som sker här hemma efter drinken. Tänk att förmodligen så kommer han vara storebror nästa gång vi ser honom. Så svårt att ta in på riktigt.

Ja vi får väl se vad som uppdateras här på bloggen härnäst.. bebis ute eller bebis kvar?

Önskar att jag kunde lägga upp världens gulligaste bild på en nyfödd lillebror. Men nej, han har inte kommit än. Jag är fortfarande höggravid med en mage som tydligen bara växer… och växer. Inga tecken att något är på gång heller. Precis som med Elis med andra ord.

Dagarna bara flyter på och jag blir tröttare, segare och gravidare för varje dag. Kalle jobbar på och jag har trängt mig på min mor och småsyskon för att ha sällskap denna vecka. Men nästa vecka så är alla tillbaka på jobbet. Så jag hoppas innerligt att lillebror tänker ta sig ut innan måndag. Gärna idag.

Elis i väntan på att få följa med mig in till barnmorskan. Älskar att BVC och MVC ligger i samma lokaler!

Jag har var på barnmorskebesök i tisdags som visade noll förändring på livmodertappen. Ingen skillnad på 5 dagar. Vilket också betydde att drinken inte kommer hjälpa. Så hon avrådde mig att ta den nu då det oftast bara blir jobbigt om kroppen inte redan är på gång. Med det menar hon att det skulle varit en skillnad från tidigare besök om drinken skulle ge bästa effekt. Allt annat såg dock bra ut och jag ska fortsätta att massera akupressur-punkter, ligga på endast vänster sida och bara låta det ske när det sker. Nästa besök är på måndag eftermiddag. Då 9 dagar över tiden men förhoppningsvis ställer jag in det pga av att jag redan fött.

Jag småfixar här hemma fortfarande. Roddar om i garderober, städar och flyttar runt. Och shoppar.. jag sa till Kalle att nu får lillebror komma innan jag shoppar allt för mycket. Men tack vare mitt tröstshoppande så har vi nu en skötbädd med överdrag i antracitgrått från Jollein, en sommarsjal i bambu från Aldoria, en fin aprikosfärgad stickad tröja till lillebror, tre nya amningsbh:ar till mig, Elis fick nya leggings, Kalle nya t-shirts, jag 5 nya t-shirts och nytt duschdraperi som är petrolfärgat. Ja och sen lite annat smått och gott. Egentligen är inget av dessa ovannämnda onödiga utan mer välbehövliga. Men jag hade ju inte shoppat allt det där om lillebror hade tittat ut innan. Då hade vi varit helt uppslukade av hans närvaro.

Men jag är inte så stressad, superless eller irriterad över att han inte är här. Så länge han inte stannar längre än vad hans storebror gjorde. Allt fram till den 8 augusti känns väl ändå ok. Därefter kommer jag nog bli väldigt less… och lite stressad då det bara är fyra dagar kvar då landstinget betalar min hemförlossning. Sen måste vi betala 20.000:- ur egen ficka eller föda på BB. Och blir det BB så kommer dom "tvinga" en att sätta igång medicinskt. Men det ska vi försöka undvika. Han kommer nog snart. Tålamod. Tålamod.

Fick denna fina tavla av min lillasyster Lio som en motivation till att vi snart har vår efterlängtade bebis här. Vår andra "sun"!

Idag är dagen som ultraljudet förutspått att jag ska föda på. Den 29 juli. Enligt sista mensen är lillebror beräknad den 31 juli. Och tänker vi att han är lik sin bror och gör som fint folk och kommer sent så kommer han nog 8 augusti. Men så sent hoppas jag inte att han gör entré. Nej, då har nog "drinken" testats några gånger med succé.

Jag tror dock att saker kommer hända nu i helgen alternativt i början av veckan. Jag föredrar (hoppas du är med på noterna lillebror) nu i helgen då Kalle faktiskt börjar jobba på måndag. Semestern är slut. Men kanske blir det pappadagar då istället. Vi säger så.

Saken är att igår eftermiddag när hela familjen kom hem med Nonna till oss fick jag väldigt många sammandragningar och mensvärk. Dom ville inte ge med sig alls trots vila. Dom kom i vågor och jag fick en feeling att saker började hända. För jag hade inte tagit ut mig alls under dagen och när jag förut vilat har det alltid avtagit. Senare efter läggning av Elis så släppte en bit av slemproppen. Det ska tilläggas att lille herrn, alltså Elis också var som ett plåster på mig hela dagen igår. Ok, han är mammig men igår var det helt annorlunda. Om jag hade kunnat bära honom i sele hela dagen hade han suttit där. Inte velat hoppa ner en endaste gång. Bara vara nära mig var hans grej. Och han skulle hålla mig i handen hela tiden när han inte satt i mitt knä. Åh, han är så med på att något kommer hända snart.

Så igår kväll så började vi rodda med hur vi faktiskt ska göra om det skulle sätta igång på natten. Nonna fick sova kvar hos oss och mamma lånade bil av Stefan och stod biljour. För jag vill verkligen inte att Elis är här när hemma när det väl är dags att föda. Speciellt med tanke på att han är så mammig just nu. Vill liksom inte att han ska vakna och se mig föda. Inte heller höra hans uppgivenhet av att behöva förflytta sig hemifrån utan mamma och pappa. Nej, förflyttning måste ske innan den fasen av förlossning. Idealiskt är ju att det drar igång på dagen. Men som alla vet så styr ingen över det förutom lille krabaten i magen. Åh, längtar så efter att se vem han är därinne för än har han inte gjort entré. Vi fick samla på oss sömn minus ett mindre uppvak av Elis som drömde ett flertal mardrömmar.. men nu så. Nu är vi redo igen lillebror ❤️

Häromkvällen slog jag till på att skapa dessa affirmationskort inför förlossningen. Jag vill ju försöka göra allt för att inte tappa fokus på vad som faktiskt sker under förlossningen. Ha saker som hjälper mig att komma ihåg målbilden och jobba med förlossningen istället för emot. Allt för att inte hamna i samma sits som sist under Elis förlossning. Jag totalt glömde bort att jag födde barn och tyckte alla kunde dra åt skogen då jag inte fick dra därifrån. Eller kanske inte glömde bort att jag födde barn men tappade målbilden och det faktum att jag snart skulle bli mamma och få hålla mitt barn.

Blev väldigt nöjd efter någon timmes klippande och klistrande. Alla bilder och texter är plockade från Pinterest. En av mina favoritappar för inspiration!

Jag hoppas verkligen att dessa kort kommer kunna hjälpa mig att hitta fokus på egen hand. Jag känner mig själv rätt bra och blir jag frustrerad eller irriterad så spelar det i stort sett ingen roll vad någon säger till mig. Jag måste "läsa" eller förstå själv vad som behövs göras. Man kan väl säga att jag är rätt envis och obstinat ibland. Kan riktigt höra hur min familj instämmer på den egenskapen hos mig. Hehe.

Den här lilla killen ska snart bli storebror. Jag kan säga det hundra gånger om men jag fattar ändå inte vad som komma skall. Han kommer att bli den mest fantastiska storebror man kan önska sig. Är såklart insatt i att det kommer ske många känslostormar här hemma innan han landar i den nya rollen. Han är så jäkla fin som person. Han är totalt ointresserad av magen men är väl insatt i att en bebis som kallas lillebror bor där och ska komma ut.

Han berättar glatt att lillebror ska få sova med oss i sängen och att lillebror vill ha napp. Han ska visa lillebror sina bilar och även dela Daniel Tiger med honom. Kanske spela fotboll framöver tillsammans. Så det finns massor av hopp och jag längtar för att se hur han axlar sin nya roll som storebror.

Idag fick Elis slå in hans presenter till lillebror. En urgullig liten "Lotta på Bråkmakargatan"-gris och en träskallra/bitring. Så nöjd Elis som även vet att han får paket från lillebror.

Idag vankades det ett rutinbesök för vecka 40 hos barnmorskan. Dock är är min barnmorska fortfarande på semester så blev en härlig vikarie idag igen. Inget jag har något emot alls. Alltid lika kul att träffa dessa barnmorskor som har ett fantastisk helhetstänk, är för hemförlossningar och jobbar på det naturliga sättet. Kan sitta och prata med dom i evigheter för att det är så trevligt där!

Men såklart är ju inte det som är orsaken till besöket utan det skulle ju kollas rutin tester:

Mitt blodtryck: 105/65
SF mått: 35-36 cm
Lillebrors hjärtljud: ca 140
Hb: behövdes inte då värdet var ok sist.
Huvudets position: nedåt, något fixerad men även ruckbart.

Allt såg lika bra ut som vanligt. Det som jag mest var nyfiken på var faktiskt om hon kunde kolla min livmodertapp. Se vilken status den har osv. Så vi vet om det görs framsteg och så. Så jag vet om kroppen är redo och uti fall jag går över tiden flera dagar kan ta den klassiska "drinken" som sätter igång värkarbetet. Men ska tilläggas att den endast hjälper med att sätta igång om livmodertappen är mjuk, framåtlutad och delvis öppen.

Så hur var min status?? Jo men det har hänt grejer ska ni veta. Hon kunde garanterat konstatera att huvudet är ruckbart men väldigt långt ner i bäckenet. Livmodertappen är nu centrerad och livmodermunnen är mjuk, öppen 2-3 cm men bibehållen. Förstår ni att det händer grejer? En icke redo livmodertapp är hård som nästippen, ej öppen och bakåtlutad. Alltså är kroppen på god väg att snart föda. I alla fall (förhoppningsvis) inom en vecka. Peppen är total nu.

Och ett till plus i kanten var att hon kunde göra en hinnsvepning med jättenattljusolja (som innehåller naturligt prostaglandin). Inte alls obehagligt vilket jag trodde först att det skulle vara. Hon sa att jag var tvungen att säga till om det gjorde ont eller var obehagligt så hon kunde avsluta. Men i och med att tappen var så redo gick det fin fint. Nu ska jag också fortsätta att ta en mjuk kapsel med jättenattljusolja vaginalt varje kväll för en extra boost och mjukgörande effekt på livmodermunnen. Tar ju sen vecka 36 det oralt både morgon och kväll. Det verkar ha haft effekt. För när jag kom in till BB Sophia när Elis låg i magen, med värkarbete så gjorde det sjukt ont på tappen under första undersökningen. Ni vet den där dom kollar hur pass öppen man är och om man blir "inlagd" eller ej. Då var jag öppen ca 3 cm och tappen var stenhård.. blev ändå inlagd då det knappt var några som födde då pga aktivt värkarbete. Har ett så stark minne av hur ont det gjorde när dom kände på tappen till skillnad från idag. Jag hopps jättenattljusoljan fortsätter att göra passagen mer töjbar och mjuk. Det hela återstår att se under förlossningen…

Lite kul är det allt att se vem som kan gissa rätt på flest delar kring lillebrors nedkomst. Här kommer en lista på när ni tror han kommer, vikt och längd:

Rose-Marie // 16 juli, 3500g, 51 cm

Sarah // 24 juli, 4066g, 53 cm

Boel // 25 juli, 3980g, 52 cm

Isak // 26 juli, 3665g, 53 cm

Victor // 26 juli, 3947g, 52 cm

Mamma // 27 juli, 3780g, 52 cm

Klara // 29 juli, 3400g, 52 cm

Kalle // 29 juli, 3700g, 51 cm

Agneta // 29 juli, 4002g, 55 cm

Lio // 31 juli, 3671g, 51 cm

Annika // 1 augusti, 4190g, 54 cm

Ida // 2 augusti, 3820g, 52cm

Jag // 2 augusti, 3840g, 52 cm 

Susanne // 2 augusti, 4005g, 53 cm

Frida // 3 augusti, 3810g, 52 cm

Kristoffer // 4 augusti, 3850g, 52 cm

Ann-Sofie // 4 augusti, 3940g, 53 cm

Åsa // 8 augusti, 3875g, 52 cm

Om någon vill gissa så är det bara att skriva en kommentar!