Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Inlägg under 'Lo'

När ska Lo börja på förskolan?

2018-11-05 @ 13:27

Äntligen har vi fått besked om att dom ha en plats för just Lo på samma förskola som Elis men i småbarnshuset. Den lättnaden som infann sig när Kansliet ringde mig och sa ”Vi har en plats för Lo då ni önskar”. Ljuvligt! Vi behöver nu enbart återkomma med exakta datumet vi känner att han ska inskolas i april.

Vi tänkt att han ska skolas in successivt i början av april. Kalle har pappadagar så det räcker hela april ut vilket är skönt! Man vet ju aldrig hur det kan tänkas gå på en inskolning. Inte för att varken jag eller Kalle är speciellt oroliga för vår lilla sociala krabat. Han verkligen älskar livet vår lilla Lo. Han har liksom aldrig hamnat i det där främlingsfientliga stadiet. Han kanske hade någon touch av det för ett tag sen någon enstaka gång, men inte mer än så.

e47d89e5e84485c2fccb69e04a33a675

Lo kommer vara 19,5 månad när han ska skolas in på den fantastiska Waldorfförskolan vi valt till våra barn. Elis var 21 månader när han började på förskolan, ett föräldrakooperativ i väntan på plats på nuvarande Waldorfförskola. Elis fick sin plats där förra året i början av september när han var 2 år och 10 mån.

Här kommer en artikel för den som känner att den inte riktigt har koll på vad Waldorfpedagogik är för något: Waldorfpedagogikens syn på de första åren och deras betydelse för barnet och dess utveckling.

Komma tillbaka?

2018-11-01 @ 12:48

Fast forward sisådär nästan exakt ett år. Sist jag skrev något var den 15 november 2017, och då skrev jag om när jag blev av med min mobiltelefon. Något hände, skulle tro att det var livet, och stinget eller tiden för att skriva här försvann.

30281FD9-2F88-418E-9568-C892749BDE28

Elis fyller snart 4 år (16 november) och Lo (ja vi bytte tilltalsnamn) är snart 15 månader (13 november).. Tiden alltså?? Sen när blev båda så stora? Jag har ingen bebis längre och jag har en nästan tonåring här hemma! Jag har även plockat upp studierna igen sen i augusti.  Kalle roddar skeppet här hemma med bravur, tack och lov! Så jag kan fokusera på studierna som är rätt krävande. Att studera på högskolan är inget att leka med. Disciplin och mer disciplin krävs om man dessutom har två småbarn, inga kvällar och inte får sova så optimalt på natten.

7A8BCF31-40AB-435A-93E2-8FBDEA5BFDBC

Jag har så mycket jag kan och vill skriva om här. Framsteg, baksteg och annat som händer under ett helt jäkla år. Jag tror jag helt enkelt får börja här och nu. Vi börjar idag.

Så om någon är intresserad av att följa en förlovad tvåbarnsmamma som studerar heltid till sjuksköterska (med mål att bli barnmorska), som bor ute i Stockholms skärgård i en charmig 50-tals 2:a och försöker hitta någon sorts balans i tillvaron bland leksaker, kurslitteratur och kärlek. Ja, då är det bara att komma tillbaka hit den närmsta tiden!

Vem är med mig?

 

Återbesök hos läkaren

2017-11-11 @ 15:24

I torsdags på förmiddagen var det dags för återbesök och uppföljning av Sakarias UVI. Vi gjorde ju analys/röntgen av hans njurar förra veckan. Allt såg bra ut på njurarna. I alla fall vad hon kunde se utifrån bilderna. Dock inväntas expertråd och analys som inte riktigt är klart. Men hon försäkrade oss att vi kunde va lugna i att hon inte såg något avvikande.

Urinprovet jag samlade upp på morgonen kom tillbaka rent. Inget tecken på UVI kvar. Och vi vägde och mätte honom. Hela 63.8cm lång och 6690g tung. Stora, goda och glada killen. Sen försökte sköterskan ta blodtryck på Sack. Hela 8 gånger. Första fyra gångerna med den minsta tryckmanschetten jag sett. Inget blodtryck gick att ta med den. Sen tog hon nästa storlek på manschetten men även då fick hon inget resultat. Så till slut gav hon upp till Sacks glädje. För det Sack ville göra var att kicka med benen och vifta på armarna.

Det vi var där för pratades det ganska kort om då det inte finns någonting att anmärka på. Däremot så konstaterade läkaren att Sack har eksem och tyvärr är det ju en biverkning av antibiotikakuren. Han har inte mycket och det är under kontroll av mig. Men läkaren vill ändå att jag ska smörja honom med en ”mild” kortisonsalva. Samt minst 3 gånger om dagen smörja med mjukgörande kräm som miniderm. Jag nickade och höll med (orkar inte gå in i diskussion) men kommer inte följa hennes råd i val av produkter. Vi har en egen plan. Jag vill verkligen inte använda kortison då det inte löser problemet. Jag skulle endast använda det om jag skulle se att han besväras av det eller att det blir väldigt mycket eksem. Men jag skulle fortfarande då försöka ta tag i att få hans kropp i balans, orsaken till eksemet. Hon höll med om att boosta hans goda bakterier i form av små doser probiotika. Dock rekommendera hon magdroppar från Semper vilket jag inte vill ge pga annat innehåll än bara probiotika. Det funkar fint att ge några korn av min egna probiotika på bröstvårtan innan amning. Sen innehåller bröstmjölk goda bakterier också. Så för att bli ännu klokare så kring eksem så råpluggar jag gamla anteckningar från eko hudvårdsskolan samt denna bok som jag blivit tipsad om av en holistisk Mama i Australien:

Läkaren kunde höra ett vinande ljud på Sakarias utandning. Så det finns en chans att han eventuellt utvecklar astma eller förkylningsastma. Hoppas verkligen inte det. Han är ju förkyld sen en vecka tillbaka och det kunde vara orsaken till det hela. Men det går ju både eksem, allergier och astma från både min och Kalles sida i släkten så oddsen står inte riktigt till vår fördel.

Summa summarum så handlade besöket mer om eksem och astma än själva UVI.

Röntgen av njurar

2017-11-01 @ 13:50

Så var det hela gjort. Röntgen av Sacks njurar. Det var tydligen inte en vanlig röntgen utan någon form av bildanalys i 15 min som scannar av aktiviteten i njurarna. Vänta vi tar det från början.

Vi åkte in tidigt på morgonen idag. Kl. 8.45 var vi på plats på BildDiagnostiskt center på SöS. Där fick han en injektion av isotop i en av hans små vener i foten. Inte roligt alls att bli fasthållen. Det visade Sack tydligt. Så fort dom kunde släppa blev han nöjd igen. Själva sticket reagerade han inte på och dom sa att det är inte värre än när dom får vaccin. Till och med lättare så det inte är subcutant. Men sen efter injektionen hade vi ca. 3h på oss innan själva scanningen skulle ske.

Så vi passade på att träffa min mormor och luncha på sjukhuset då hon bor i närheten. Ingen kulinarisk upplevelse men fint sällskap. Väl tillbaka på väntrummet blev det en lång väntan. Allt var försenat. Men var bara bra och till vår fördel för då hann Sack somna djupt i selen. Så det var bara att lägga Sack dör han skulle ligga och sjuksköterskan bädda in honom i ett kramande täck som höll han på plats. Önskar att jag kunde fått ta bild på honom. Han var helt däckad med båda armarna bredvid huvudet. Så fridfull. Och jag säger bara tack och lov för det. För att ha en skrikande, ledsen och vaken Sack i maskinen hade varit en mardröm. Han fortsatte sen sova gott i vagnen påväg hem.

Så skönt att allt gick så smidigt. En lättnad för att det är över. Rresultaten får vi dock vänta på tills nästa vecka då vi ska träffa en läkare för uppföljning av UVI. Men sjuksköterskan sa att det inte verkade vara någon tydlig avvikelse i alla fall. Så vi går på det!

Första skrattet

2017-10-07 @ 21:15

Ikväll så slog mitt hjärta en extra volt av glädje och kärlek för vår lilla skatt. Sakarias har nämligen skrattat för första gången i sitt liv. Förstår ni glädjen? Förstår no hur glad vår lilla solstråle är? Trots allt han redan fått vara med om i sitt lilla liv så är han så glad!!

Är så glad att vi lyckades fånga en del på en filmsnutt. Det är därifrån som bilderna kommer.

Det är ju något speciellt med ens barns första riktiga skratt. Något alldeles magiskt över det hela.

Akuten igen

2017-10-05 @ 07:05

Nu är jag så jävla less på akuten. Kunde det inte räcka med att vi redan varit där två gånger denna vecka?! Det är ju bara torsdag dessutom. Vi var ju till och med där idag eller i förmiddags. Blir så arg och ledsen över att Sakarias ska behöva gå igenom allt detta. Men ni kanske undrar varför vi nu varit där igen?

Jo den här nya fantastiska antibiotikan han fick idag mot sin UVI tål han inte. Jag gav honom kvällsdosen vilket var sjukt kämpigt då han hulka sig igenom hela. Han tyckte verkligen inte om denna. Jag led så in i bängen med honom. Den doftade skit. Ni kommer väl ihåg smaken från er egen barndom? Den där fejksmaken av banan blandat med antibiotika? Blir illamående av att bara tänka på det. Men i alla fall så tog jag det lugnt med dosen. Det är ju 1 ml mer han ska ha av denna och två gånger per dag istället för 1. Men efter 3 min sen sista droppen togs så kaskad spydde han upp allt.

Han blev liksom helt likblek, ledsen och upprörd och sen kom allt upp. Stackars min lilla solstråle. Hemskt. Han reagerade inte alls såhär på Isocef som han fått två doser av. Den smaskade han gladeligen i sig. Så det var bara att ringa sjukvårdsupplysningen och fråga va man gör nu? Ny dos? Tvinga i igen? Men dom sa bara att det är att åka till akuten då han är så pass liten och reagerade så starkt på dosen. Det knöt sig i magen.. akuten igen.

Klockan var närmare tio på kvällen. Tack och lov körde min pappa in oss till akuten. Han stannade dessutom hela väntetiden som blev flera timmar. Det var fullt på akuten. Vi var lågt prioriterade. När timmarna gick efter midnatt så ifrågasatte jag dom. Om det nu inte var så akut och viktigt att få sin dos nu så kunde vi komma tillbaka imorgon på morgonen. Så att både Sack och jag kunde få sömn. Men dom ville inte släppa oss hem. Gah. Ja led med dom för jag såg att dom verkligen hade fullt upp med allt. Tycker verkligen inte om att vara den där jobbiga föräldern som ”stör” när dom gör så gott som kan. Men efter att jag sa till en till gång så tyckte dom att han skulle ta samma dos av antibiotikan fast hör på akuten. Inte direkt det jag ville utsätta Sack för men jag gjorde de. Han blev jätteillamående och fick kväljningar. Jag led med honom. Men inget kom ut. Och det var det viktigaste enligt dom. Att så länge han får i sig det är det bra. Men nej, varför ska jag plåga honom 13 gånger till med detta? Och va händer om han kräks upp någon av dom andra doserna? Ska vi in igen då? Nej, ge mig ett alternativ. Den stressade men ändå snälla läkaren sa att om jag känner att det inte funkar med morgonsolen imorgon så få jag komma och hämta ut Isocef som han inte hade besvär med alls.

Så ja, det är det vi ska hämta ut idag. För morgondosen av antibiotikan var ingen hit igen. Han verkligen lider när han får den. Usch. Nej, nu ska det vara slut på lidande. Och jag hoppas att vi nu slipper akuten på några år.

Återbesök på akuten

2017-10-04 @ 12:55

Nu är vi klara på akuten. Vi var på plats kl. 9 och nu är klockan halv två nästan. Ett återbesök där vi både lämna blodprover och for iväg på ultraljud av Sakarias njurar. Allt såg bra ut och Sakarias är en riktig kämpe. Han stod ut med att bli väckt titt som tätt för blodprover osv. Han säger ifrån men blir lugn igen efteråt. Alla prover kommer tillbaka bra förutom att infektionsvärdet är något mer förhöjt än vad man vill att det ska vara såhär två dagar efter påbörjad antibiotikakur. Detta gör att dom skickar en remiss till SöS för att göra en utredning på njurarna med nytt urinprov, blodprover samt röntgen för att se hur aktiviteten är i njurarna. Vi kommer få en kallelse snarast och ska dit inom en månad efter avslutad antibiotikakur.

Ultraljudet av Sakarias njurar gick fin fint. Så häftigt (så fascinerad av ultraljud) att kunna se njurarna så glasklart! Det var verkligen en njure med alla delar inuti. Och dom sa direkt att det inte fanns något avvikande i storleken osv. Pjuh!

Nu har han även fått ett annat antibiotika dom är specialiserat på bakterien som orsakade infektionen. Denna ska ha ta 2ml av både morgon och kväll i sju dagar. Så nu bär det av mot Apoteket.

Akuten nästa

2017-10-03 @ 09:10

Igår kväll när Sack sov sin kvällslur var han väldigt orolig. Han liksom yrade, ja ni vet sådär feberyrade. Vi lät han sova klart och när han vaknade var han väldigt ledsen och väldigt varm. Jag blev otroligt orolig. Jag ammade honom och sen tig jag tempen rektalt. Termometern visade 40.2 i feber. FYRTIO KOMMA TVÅ!!

Vi ringde sjukvårdsrådgivningen och tog tempen ytterligare en gång ut ifall jag mätt fel. Men den visade på samma temp igen. Och som alltid vid temperatur över 38 så ska man åka in akut om barnet är under 3 månader. Så det vara bara att åka i till Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Jag och Sack fick skjuts av min bror. Sån tur att han och Camilla bor nära oss och har bil. Världens finaste morbror! Han till och med följde med in på akuten och stannade tills vi fick ett rum.

Vi fick såklart hjälp snabbt (5-10 min tog de) och när sjuksköterskorna undersökte honom (temp, syresättning och allmäntillstånd) var han glad som en solstråle. Hans temp hade gått ner av sig själv till 38.4 och dom gav honom en alvedon. Vi fick sen vänta i 10 min till tills vi fick ett rum. Jag fick i uppgift att ta urinprov på Sack. Inte det lättaste men det gick.

Tiden gick och en läkare kom och undersökte oss inom 30-40 min. Och vad han charmade den läkaren. Hon sa att hon nog aldrig träffat en sån glad liten sjukling. Under en rutinundersökning så kom provsvaren från urinprovet och det visade att Sack hade urinvägsinfektion påväg att bli njurbäckeninflammation. Jaha, va betyder detta? Hur kan en sån liten få det? Har vi gjort fel i hygien? Är det nån defekt i urinvägarna? Tusen miljoner frågor dök upp samtidigt som det var skönt att få svar så fort, på vad som var fel.

Läkaren sa att vi inte gjort något fel hygienmässigt utan att det handlar om att han helt enkelt inte hann kissa ut bakterien i tid. Förhoppningsvis är det en engångsföreteelse och i värsta fall en defekt. Hon sa att vi inte behöver oroa oss. Dom tog blodprover och skulle odla urinen för att ta reda på vilken bakterie. Provsvar ska vi få om två dagar på återbesöket. Så nu får han ett brett antibiotika Isocef som slår ut flera stammar. På onsdag blir det ett mer specifikt antibiotika för den bakterie som orsakar infektionen samt ett ultraljud på hans njurar.

Är så glad att veta att det inte var farligare än så. Att vi upptäckte det i tid. Att han trots allt är glad. Förstå smärtan när han kissar?! Usch. Kommer ihåg den gången jag hade urinvägsinfektion. Fy tusan. Lider med Sack och hoppas på snabb återhämtning och att inget är knas med hans urinvägar. Vår tappra lilla solstråle.

BVC med mina söner

2017-09-15 @ 11:05

Så var det dags för enmånadersbesöket för Sakarias hos BVC. Och fredagar menas att vi har med oss älskade Elis pga ledig från förskolan. Han var väldigt peppad att få åka in till stan för att träffa BVC-sköterskan Adriana. Framförallt för att han får leka med alla träleksaker där. Så pass att han inte ville lämna lekhörnan när vi var klara.

Morgonen gick relativt smidigt trots att lilleman Sakarias var vaken ända tills vi åkte. Jag lär mig sakta men säkert hur jag ska få till det på morgonen med båda boysen. Väl på plats i stan mötte min mormor upp oss på BVC då vi planerat att umgås hela dagen ihop. Älskar att ha en sån nära relation till min mormor samt att hon bor så centralt och vill umgås lika mycket som jag.

Väl på plats hos Adriana flög tiden iväg väldigt fort. Som det alltid gör då det är så trevligt att få prata med så kunnig personal.

Men så till det extra intressanta, hur stor är lilleman?

Ålder: 4 veckor och 5 dagar

Längd: 57.5cm (+ 1cm)

Vikt: 5.097g (+ 317g)

Han blir basa större och större. Han är till och med större än vad Elis var i den åldern. I alla fall viktmässigt. Elis knappade in med att vara 0.5cm längre i samma ålder. Vår lilla långsmala Elis. Men inte konstigt att dom skiljer i vikt då dom är helt olika i sitt amningssätt. Sack ammar lite längre vilket jag tror gör att han får i sig den mer ”feta” mjölken. Elis var ju en liten snacker som ville äta ofta och korta stunder. Och så är Elis fortfarande. Han vill helst ät i farten. Ska bli kul att se om Sack kommer ha samma system när väl fast föda introduceras. Att han äter hela måltider efter ett tag.

Sakarias 1 månad

2017-09-13 @ 10:50

Jag får nästan nypa mig i armen för att inse att han är här för att stanna. Det är liksom ingen dröm det här. Det är verkligheten. Vi har blivit berikade med en till liten juvel i vårt liv. Det är nästan för bra för att vara sant.

Han är så självklar denna lilla krabat. Han är en del av vår fantastiska familj. Han har redan börjat jollra, småskratta och ler. Han är så lugn och rofylld så fort han inte ska bajsa eller har magknip. Men det är ju klart, vem fasiken är på bra humör när magen gör ont?

Han älskar att sova till skillnad från sin storebror. Eller jo Elis älskar att sova men hatar att somna. Sakarias däremot vill sova mycket. Är nästan chockad att såhär små sover så mycket som dom gör. Oftast. Eller alla barn är ju olika. Det får man verkligen svar på när man skaffar ett andra barn. Att varje barn är så himla unikt, magiskt och speciellt.

Sen en vecka tillbaka drygt så vill denna lilla lillknorr (smeknamnet han fått eftersom han gör små ljud när han sover) endast sova i direkt hudkontakt med mig. Så hejja oss som har både sele och sjal. Det underlättat verkligen vardagen. Och avlastar ens trötta armar då denna kille börjar lägga på sig en del. Vi får se om han kommer kunna sova i vagnen framöver stundvis på dagen. Det gick väldans bra i början i alla fall.

Och nätterna då? Jo, peppar peppar, så sover vi faktiskt bra. Jag vaknar mellan 2-3 gånger per natt för att amma. Är 2-3h intervaller. Och jag liggammar vilket gör att jag kan somna om under amningen. Första veckan gick det inte att liggamma med mina Pamela Andersson tuttar som kom som ett brev på posten när mjölken rann till, samt att han kräktes mycket.

Livet känns verkligen komplett med Sakarias i vår familj.