Add Comment Register

Drömmar

tisdag 9 maj 2017 kl 08:39

Man ska inte underskatta gravidas vilda drömliv. Jag har ett väldigt aktivt drömliv nattetid vanligtvis men som för dom flesta gravida tas dom till helt nya höjder. Ibland kan drömmarna vara helt sjuka men ändå alltid verklighetstrogna, vilket skrämmer skiten ur mig.

Så i natt drömde jag för första gången denna graviditet att jag födde lillebror. Vi var hemma, hela ”förarbetet” drömde jag ej om men jag liksom kastades in i drömmen när jag gick från toaletten ut i vardagsrummet. Där inne satt Cayenne vår barnmorska den andra hade inte kommit ännu och Kalle var såklart där. Jag stapplar in utan kläder på nedre kroppshalvan och jag känner ett enormt tryck. Hela kroppen vill trycka ut lillebror. Det kommer lite blodblandat slafs på golvet och den intensiva känslan av att vilja följa med trycket ökar för varje värk. Jag säger med klar tydlighet, DET ÄR DAGS! LILLEBROR ÄR PÅ VÄG UT. Både Cayenne och Kalle kommer rusande mot mig, Kalle håller kring mina höfter för stöd och jag står upp och kroppen sköter allt själv med att trycka ut lillebror. Allt händer superfort.  Cayenne fångar upp lillebror Och ger honom till mig. Allt är så jäkla verkligt. Där i Elis lekhörna av vardagsrummet föds lillebror, utan några direkta ansträngningar. Helt naturligt och jag känner att kroppen är helt jäkla makalös. Den vet. Och lillebror var en kopia av sin storebror dock upplevde jag honom som lite mindre än Elis. 

Sen vaknar jag till snabbt ur drömmen pga att Elis vaknar till. Sen somnar vi om och jag kastas tillbaka in i drömmen. Kalle sitter i soffan och Cayenne pratar med Ann, andra barnmorskan som var på väg. Hon meddelade om vad som hänt. Jag har fortfarande inte fött moderkakan. Jag säger till Kalle att ta av sig tröjan så han kan ha hud mot hud med lillebror då jag behövde lägga mig ner. När jag lägger ner lillebror på Kalle ser jag att navelsträngen gått av. Mitt itu. Jag börjar bli orolig över att moderkakan ej kommit. Lägger mig ner och ropar dit Cayenne. Jag började känna hur stressen flyger över mig. 

Och så vaknade jag. God morgon! Dags att gå upp..

Alltså varje detalj i drömmen är så himla verklig. Hela scenariot. Platsen, hemma och Kalle och Cayenne. Lillebror som var så himla fin. Helt makalös. Dock sjukt jobbigt slut. Hur fan gick det? Hur var första värkarbetet? Var va vi då? Var va Elis? Varför var inte Ann där? Kom moderkakan ut? Varför hade navelsträngen gått av? Det är väl det mest overkliga i hela drömmen. Inte fasiken kan den bara gå av? 

Skriv ett svar


ett × 8 =