Add Comment Register

Sakarias Oskar Lo

söndag 20 augusti 2017 kl 13:25 | 0-3 månader/ Allmänt/ Kärlek/ Sakarias

Han har ett namn vår andra fina lilla gosse. Världens finaste lillebror som bara smälter in i vår familj. Vårt lilla lejon som trivdes så bra i min livmoder. Vår lilla Sakarias Oskar Lo.
Sakarias – När lillebror låg i magen hade vi gjort upp en lista på namn vi kunde tänka oss. När han väl kom ut så såg han inte ut att heta ett enda av dom namnen. jag var bergis på att han skulle passa att heta Lo och Kalle kände starkt för Otis. Men så låg han där på bröstet, helt pinfärsk och namnlös. Det gick dagar och vi kunde inte hitta ett enda namn som kändes helt rätt. Men så ramlade jag över Sakarias och kände att det skulle passa och till min glädje kände Kalle likadant. Och kärt barn får många namn; Sack, Lillebror, Grodan och Gosklumpen.

Oskar – Detta namn är ifrån Kalle då han heter det i mellannamn samt att det är ett släktnamn. Kalles farfars far hette just Oskar och har sen dess gått i arv i den släkten. Men det finns koppling till min sida också. Victor min storebror hette Oskar i några veckor innan våra föräldrar bytte namn på honom, då dom kände att han var mer en Victor.
Lo – Ett namn som jag ville ge honom när han låg i magen. Tycker det är så fint på en pojke och jag gillar det hela med könsneutrala namn. Tyvärr kändes det inte rätt som tilltalsnamn så det fick bli i mellannamn istället.

Blodpropp

lördag 19 augusti 2017 kl 13:18 | 0-3 månader/ Allmänt/ Sakarias

Vår fredag blev inte riktigt som vi tänk oss. Jag har tyvärr en blodproppsbenägenhet som jag ärvt av kvinnorna i min släkt. Detta konstaterades när jag var gravid med Elis i vecka 13. Så i samband med förlossning eller andra ingrepp som operationer och dyl. måste jag ta blodförtunnande medel en period efteråt. Och såklart inte flyga under graviditet heller då det ökar risken för blodpropp ännu mer.

Det är en spruta varje dag i låret eller magen som ska tas. Vid en vaginal förlossning ska jag ta det i en vecka och skulle det bli operation är det 6 veckor. Så när jag var hos specialistmödravården på läkarbesök inför hemförlossning, skrev hon ut sprutor till mig. Med Elis tog jag Innohep och denna läkare brukade inte skriva ut det utan skriver ut Fragmin som då skulle vara likvärdigt. Jag litade fullt ut på henne och hämtade ut sprutorna.

Efter att lillebror föddes fick jag då min första dos 4h efteråt (dock Innohep då det var det dom hade på BB SöS samt det som står i min journal) och det var inget konstigt med den sprutan. Sen när vi väl kom hem, dagen efter i måndags och skulle ta spruta (Fragmin) så gjorde det sjuk ont. Sved till som bara den. Stackars Kalle fattade ingenting och trodde nog jag överdrev. Jag tänkte att det kanske gjorde lite extra ont bara för att det utfördes lite fel. Men så tredje sprutan hemma var ännu värre. Det kändes som ett bålgetingstick och jag bröt ihop totalt. Inte fasiken kom jag ihåg att det skulle göra såhär ont att ta sprutorna. Dessutom har jag en hög smärttolerans.

Så det gjorde tyvärr att jag "glömde" en dos.. eller förträngde och undvek en spruta. Så jag ringde vårdcentralen på fredag morgon för att få en tid och hjälp att ta dessa sprutor rätt. Inte för att det går att göra fel direkt. Dom är ju fördoserade och allt. Så vi packade ihop hela familjen och for ner till vårdcentralen i hamnen klockan 13. I väntrummet trillade en liten polett ner i min trötta amningshjärna. Kan det vara olika verkningssubstanser? Kan det vara skillnad på Fragmin och Innohep? Mer än bara olika tillverkare? Och efter lite snabb forskning på Fass så insåg jag ju att det var det. Det måste ju vara så att jag reagerar dåligt på Fragmin då det har en annan verkningssubstans än Innohep. Ni kan ju tänka er hur arg och uppgiven jag var över detta. Läkaren hade ju sagt att det var likvärdigt. Att det bara var olika tillverkare.

Så när jag träffar sjuksköterskan är jag ju inte alls sugen på att ta denna spruta. Hon hade inte hört talas om någon som reagerat på Fragmin på det sättet jag gjort. Och tyvärr hade dom inget Innohep i deras medicinskåp. Men hon hjälpte mig och fixade en läkartid (trots fullt för dagen) så att jag kunde få nytt recept på Innohep för kommande tre dagar. Dessutom frågade jag henne vad hon trodde att min lilla rodnad på benet som uppkom torsdags morgon kunde vara. Det sitter där jag hade dom värsta åderbrocken under graviditeten. I mina tankar anade jag att det kunde vara blodpropp men trodde att jag bara noja mig. Hon misstänkte dock samma och sa att läkaren får kolla vidare.

Väl inne hos läkaren kunde han nästan konstatera direkt att det va en blodpropp. Dock fick jag göra ett blodprov som skulle ge ett riktigt svar. Sagt och gjort så togs provet och det var positivt. Så det var bara att åka hem (efter 4h på vårdcentralen) packa om skötväskan och ringa min bror för att få skjuts in till akuten. Sista stället man vill befinna sig på som nyförlöst med en fem dagar gammal son en fredagkväll.

Jag kan säga att jag sket totalt i mig och min jävla blodpropp i benet. Det ända jag jag kunde tänka på var lilla lillebror. För hur vi än vred och vände så kunde jag ju inte lämna honom hemma med Kalle och Elis. Lillebror ammar ju ofta, ingen mjölk finns pumpad och han tar inte flaska. För vem vet hur länge jag skulle befinna mig på akuten? Och vilket jäkla dårhus det var där. Sjuka stod och låg överallt. Folk hostade, kräktes, ojja sig och var uppgivna. Personalen var stressad och sa flera gånger att det va fullt. Ja, va ska man vänta sig en fredagkväll? Där klev jag in med min sköra lilla skatt. Åh alltså mitt mammahjärtat bröt ihop flera gånger. Tack och lov fick vi ett isolerat rum efter en stund att vara i medan vi väntade på läkare. För på medicinalteknik ska man inte befinna sig länge med en nyfödd fick vi höra allt en och två gånger. Är tacksam att jag hade min mormor med mig som stöd då jag som sagt bröt ihop några gånger av oro för lillebror.

Läkaren kom in efter ca. 1 timmes väntan. Han fick dock springa iväg på ett urakut larm mitt i undersökningen. Men kom snabbt tillbaka så fort han var klar. Då kunde han konstatera att det var en ytlig blodpropp jag har och att jag skulle skippa Fragmin och ta Innohep istället. Men att jag behöver fortsätta ta Inohep tills blodproppen är borta helt, plus några dagar efteråt. Kan vara 2-3 veckor till. Förmodligen dök denna propp upp pga av missad dos. Jag ska dessutom ha koll på så att den inte vandrar upp längs låret för då måste jag in igen.

Så nu hoppas vi bara att den försvinner fort då det gör ont att gå ibland. Och sprutorna är väl inte direkt roliga att ta men ett måste. Är glad att jag nu har Innohep som inte alls gör ont på det sättet Fragmin gör. Plus att jag nu lärt mig att ta den själv i magen där det dessutom gör mindre ont att ta.

Nu hoppas jag vi får lite lugn och ro ett tag framöver. Att vi slipper läkarbesök och akuten. Nu vill jag bara ha det lugnt runtomkring mig och min familj.

Måste säga att jag har världens tålmodigaste barn och partner. Som inte klagade en enda gång över att vi var på vårdcentralen i timmar. Sån fin familj!

Äntligen är han här!

måndag 14 augusti 2017 kl 12:23 | 0-3 månader/ Allmänt/ Graviditeten med barn nummer 2/ Hemförlossning/ Lillebror tredje trimestern/ Sakarias

Vår efterlängtade lilla krabat är här. Han tittade ut i söndags 13/8 kl. 21.31 inne på BB SöS då han blev vräkt. Vi bestämde oss för att ta vattnet ifrån honom och efter det blev det fart på han. 52cm lång och hela 3.800g tung var han när han kom. Lite större än var Elis var. Trots utebliven hemförlossning (pga att jag gick in i vecka 42+0) så fick jag en helt fantastisk förlossning på BB.

Vi lyckades pricka in den första "lugna" dagen på hela sommaren. Vi fick en fantastisk barnmorska som heter Inger som sa till mig: Vi kör på som om du skulle föda hemma!

Den meningen betydde allt. Hon förstod mig och min önskan. Hon till och med bytte mitt rum så att jag fick ett med badkar. Trots att undersköterskan sa att det var upptaget. Inger hade jobbat sen 7 på morgonen men stannade kvar under hela förloppet tills liten kom ut på kvällen. Hon var så peppad och så grym. En mer detaljerad förlossningsberättelse kommer, det vill jag lova.

Känner mig snuvad..

fredag 11 augusti 2017 kl 17:32 | Allmänt/ Graviditeten med barn nummer 2/ Hemförlossning/ Lillebror tredje trimestern

Här ligger jag och jäser. Känslorna svärmar runt i en bergochdalbana. Tankarna spelar mig ett spratt. Peppen kommer och går. Nära och kära peppar och stöttar. Våra mammor tar så väl hand om vår andra skatt som oturligt nog blivit förkyld. Saknar honom så in i berget men det känns inte snällt att ha honom hemma en kortis för att sen behöva lämna bort honom ingen. Nu är vi ju ändå så nära mål man kan vara. Hoppas jag.

Fick jag någon effekt av drinken igår? Nej. Nada. Ingenting. Trots att vi var ute och promenerade och var aktiva. Ingenting hände.. förstår ni besvikelsen?! Ingen effekt över huvudtaget.

Hade kontakt med min barnmorska hela dagen sporadiskt. Vi gjorde nya planer att jag skulle ta drinken på morgonen efter. Till min glädje vaknade jag klocka 05.07 av en värk. En värk som inte gick att sova mig igenom. När den var över somnade jag om och blev sen väckt av en till 05.14. Intensiv känsla som gjorde att jag var tvungen att andas och aktivt slappna av i övrigt i kroppen. Jag bad Kalle om telefonen för att kunna screenshota när värkarna kommer. Jag somnar om och väcks igen ungefär var sjunde minut. Och så fortsätter det i två timmar. Jag började ta tid på värkarna i en app. Det visade sig att dom varade i ca. 50 sekunder och kom var 6-7min. Peppen var total! Så nöjd att kroppen ändå fick fart på det helt självt.

Kalle fick sova vidare och jag var tvungen att gå upp och äta något. Var sjukt hungrig och tänkte att jag måste få i mig energi så jag orkar med denna dag. För idag skulle bebis komma tänkte jag. Men efter lite mer än två timmars värkarbete försvann allt. Japp, hejdå värkar och hej ingenting.

Jag pratade med min barnmorska för att se om jag ändå skulle ta drinken nu när det försvunnit men hon sa att det var bättre att vänta tills senare då det kan komma igång igen ändå. Kroppen försöker och gör ett bra jobb. Så under dagen har jag väl haft kanske ett tiotal värkar utspridda under dagen. Alltså då utöver morgondagens intensiva värkar. Peppen är inte direkt sprudlande om man säger så just nu. Känner mig smått berövad på det hela med att föda bebis. Kommer det komma ut en bebis? Är ju glad att det är lika mycket fart i magen som vanligt och liten mår bra.

Ingen drink idag dock. Imorgon är dock sista dagen och jäklar vad krut som ska läggas på att få ut liten. Även fast det inte känns om vi kan göra mer än vi gör.. tro mig vi prövar ALLT som kan tänkas ge en extra skjuts. Förhoppningsvis startar det igen ikväll/inatt och så har vi en lien bebis imorgon förmiddag. Va tror ni?

Skål!

torsdag 10 augusti 2017 kl 08:57 | Allmänt/ Graviditeten med barn nummer 2/ Hemförlossning/ Lillebror tredje trimestern

Här har ni ingredienserna till denna "förlossningsbillini". Recept vågar jag inte dela med mig då det är min barnmorskas. Slår vad om att det är flera erfarna barnmorskor som sitter inne på receptet eller att någon annan delat i något forum. I alla fall inom den alternativa svängen. Nu väntar vi med spänning här hemma för att se om värkarna tilltar och blir något mer. Den brukar ge effekt inom 2-3 timmar. Så vi får se vad som händer!

1 … 2 … 3 … 12 …

torsdag 10 augusti 2017 kl 06:06 | Allmänt/ Graviditeten med barn nummer 2/ Lillebror tredje trimestern

And so on.. nej men hurrni det händer inte mycket här. Eller jo små mini framsteg görs det men mer än så blir det inte. Än i alla fall. Tålamod brukar jag ha gott om och vänta är jag bra på. Tills det når en gräns. Den gränsen är väldigt nära nu… även fast jag vet att vi är så nära mållinjen.

Det verkar som om den lilla människan som trivs så bra i magen vill lära mig något. Mer tålamod? Att ta det ännu mera lugnt? Vara mer närvarande? Någonting är det lillen vill förmedla.

Nu börjar vi närma oss 42 veckor. Idag är vi på dag 12 förbi utsatt datum enligt RUL, dag 10 enligt sista mensen. Vem vet, kanske inte har gått över tiden? Det får vi se när liten tittar ut. Kommer han vara som sin storebror, genomsnitt på längd och vikt trots förbi BF?

Jag var på TUL i tisdags för att se så liten har tillräckligt med fostervatten samt att liten inte är för stor. Det fanns inga anmärkningar alls och allt såg fint ut. Kunde skymta en liten näsa i profil men inget mer då liten låg så långt ner i bäckenet samt täckte sitt ansikte med armen. Fick ett papper med nummer som jag ska ringa på söndag (tycker dom) för att få bli igångsatt på BB. Ren rutin att dom ger ut det på TUL. Jag hoppas och tror att vi har liten hos oss innan dess.

För saken är att idag ska vi skåla i drinken. Jag tar mig en "förlossningsmimosa" kan man säga efter frukosten. En stadig frukost vill säga. Funderar på havregrynsgröt med en massa goda toppings. Måste ju grunda rejält för att orka med en förlossning, eller hur? Så har vi tur ger denna drinken en liten skjuts så vi får igång värkarna. Jag ska tillägga att jag har sen i förrgår haft mer förvärkar, ibland upp till tre- fyra i timmen. Så det är ju saker på gång.. bara att det tar tid. Och är det så att det inte skulle funka med drinken (ricinolja, aprikosjuice, mandelmjöl och en liten flaska bubbel) så får vi ta nya tag imorgon osv.

Det som är bra är att vi båda är utvilade idag då lilleman sov hos min mor. Sen kommer han spendera hela dagen med sin farmor och eventuellt natten beroende på vad som sker här hemma efter drinken. Tänk att förmodligen så kommer han vara storebror nästa gång vi ser honom. Så svårt att ta in på riktigt.

Ja vi får väl se vad som uppdateras här på bloggen härnäst.. bebis ute eller bebis kvar?

Har han kommit än?

fredag 4 augusti 2017 kl 07:16 | Allmänt/ Graviditeten med barn nummer 2/ Lillebror tredje trimestern

Önskar att jag kunde lägga upp världens gulligaste bild på en nyfödd lillebror. Men nej, han har inte kommit än. Jag är fortfarande höggravid med en mage som tydligen bara växer… och växer. Inga tecken att något är på gång heller. Precis som med Elis med andra ord.

Dagarna bara flyter på och jag blir tröttare, segare och gravidare för varje dag. Kalle jobbar på och jag har trängt mig på min mor och småsyskon för att ha sällskap denna vecka. Men nästa vecka så är alla tillbaka på jobbet. Så jag hoppas innerligt att lillebror tänker ta sig ut innan måndag. Gärna idag.

Elis i väntan på att få följa med mig in till barnmorskan. Älskar att BVC och MVC ligger i samma lokaler!

Jag har var på barnmorskebesök i tisdags som visade noll förändring på livmodertappen. Ingen skillnad på 5 dagar. Vilket också betydde att drinken inte kommer hjälpa. Så hon avrådde mig att ta den nu då det oftast bara blir jobbigt om kroppen inte redan är på gång. Med det menar hon att det skulle varit en skillnad från tidigare besök om drinken skulle ge bästa effekt. Allt annat såg dock bra ut och jag ska fortsätta att massera akupressur-punkter, ligga på endast vänster sida och bara låta det ske när det sker. Nästa besök är på måndag eftermiddag. Då 9 dagar över tiden men förhoppningsvis ställer jag in det pga av att jag redan fött.

Jag småfixar här hemma fortfarande. Roddar om i garderober, städar och flyttar runt. Och shoppar.. jag sa till Kalle att nu får lillebror komma innan jag shoppar allt för mycket. Men tack vare mitt tröstshoppande så har vi nu en skötbädd med överdrag i antracitgrått från Jollein, en sommarsjal i bambu från Aldoria, en fin aprikosfärgad stickad tröja till lillebror, tre nya amningsbh:ar till mig, Elis fick nya leggings, Kalle nya t-shirts, jag 5 nya t-shirts och nytt duschdraperi som är petrolfärgat. Ja och sen lite annat smått och gott. Egentligen är inget av dessa ovannämnda onödiga utan mer välbehövliga. Men jag hade ju inte shoppat allt det där om lillebror hade tittat ut innan. Då hade vi varit helt uppslukade av hans närvaro.

Men jag är inte så stressad, superless eller irriterad över att han inte är här. Så länge han inte stannar längre än vad hans storebror gjorde. Allt fram till den 8 augusti känns väl ändå ok. Därefter kommer jag nog bli väldigt less… och lite stressad då det bara är fyra dagar kvar då landstinget betalar min hemförlossning. Sen måste vi betala 20.000:- ur egen ficka eller föda på BB. Och blir det BB så kommer dom "tvinga" en att sätta igång medicinskt. Men det ska vi försöka undvika. Han kommer nog snart. Tålamod. Tålamod.

Fick denna fina tavla av min lillasyster Lio som en motivation till att vi snart har vår efterlängtade bebis här. Vår andra "sun"!

Ändrad sovrutin

lördag 29 juli 2017 kl 19:45 | Allmänt/ Elis/ Elis 2 år/ Kärlek

Efter mycket om och men så har poletten trillat ner för oss. Elis avskyr att somna. Han känner sånt enormt stort obehag inför att somna och har mer eller mindre alltid gjorde det. Det har alltid tagit tid för honom att somna (vi pratar timmar) och han har alltid kämpat emot sömnen. Men när han väl somnat så sover han.

Nåväl, efter att ha bett lite desperat om hjälp i en härlig föräldragrupp med ett nära tänk så fick vi ny energi att ta tag i sömnrutinen. Våran hade kollapsat och spårat sen urminnes. Konstant bråk, kämpande och omys i 2-3h varje kväll. Inte hållbart för någon inblandad.

Vi la om allt helt. Tänkte om flera gånger. Försökte se vad Elis behövde osv. Vi släppte allt vad som hette sovtid. Inga krav på att somna finns kvar och vi fokuserar på att mysa och avsluta dagen ihop istället. Vi gör oss i ordning för kvällen någon gång mellan 18.45-19.30. Varvar ner med en bok i soffan, väljer sen en mjuk leksak (bilar och andra hårda saker hör inte till mys utan det ska var mjuk och härligt) som får följa med i sängen. Vi har flyttat in vår saltlampa i sovrummet som ger ett mjuk ljus och som inger en behaglig atmosfär. Sen väl inne i sovrummet får han välja om han vill ha lugn musik på eller lyssna på ljudbok. Ibland lägger vi oss hela familjen och ibland bara den ena föräldern.

Från början tog det runt 1,5h innan han somnade. Ett stort framsteg då det var utan bråk och bara mys. Vi kan prata ibland om behovet finns, stänga av det vi lyssnar på om vi inte känner för att lyssna och Elis kan i lugn och ro somna när han är redo. Inga krav och inga måsten. Det var när vi bytte till detta sätt som vi verkligen insåg att det var just "att somna" som var jobbigt. För varje gång han höll på att somna var han "tvungen" att kämpa emot med en spark, byta ställning eller småskrik. Allt för att inte somna.

Men nu en vecka senare så tar det ca. 30 min och det är bara mys på hög nivå. Inga bråk, utåtagerande eller så. Bara mys, prat, lugn och ro. Det gör inget att det tar 30 min att somna. Det är fint att få den lugna stunden tillsammans. Och det inger hopp inför lillebrors ankomst. Då kan vi mysa alla ihop och den som behöver somna, somnar.

Kan det vara?

lördag 29 juli 2017 kl 07:42 | Allmänt/ Graviditeten med barn nummer 2/ Lillebror tredje trimestern

Idag är dagen som ultraljudet förutspått att jag ska föda på. Den 29 juli. Enligt sista mensen är lillebror beräknad den 31 juli. Och tänker vi att han är lik sin bror och gör som fint folk och kommer sent så kommer han nog 8 augusti. Men så sent hoppas jag inte att han gör entré. Nej, då har nog "drinken" testats några gånger med succé.

Jag tror dock att saker kommer hända nu i helgen alternativt i början av veckan. Jag föredrar (hoppas du är med på noterna lillebror) nu i helgen då Kalle faktiskt börjar jobba på måndag. Semestern är slut. Men kanske blir det pappadagar då istället. Vi säger så.

Saken är att igår eftermiddag när hela familjen kom hem med Nonna till oss fick jag väldigt många sammandragningar och mensvärk. Dom ville inte ge med sig alls trots vila. Dom kom i vågor och jag fick en feeling att saker började hända. För jag hade inte tagit ut mig alls under dagen och när jag förut vilat har det alltid avtagit. Senare efter läggning av Elis så släppte en bit av slemproppen. Det ska tilläggas att lille herrn, alltså Elis också var som ett plåster på mig hela dagen igår. Ok, han är mammig men igår var det helt annorlunda. Om jag hade kunnat bära honom i sele hela dagen hade han suttit där. Inte velat hoppa ner en endaste gång. Bara vara nära mig var hans grej. Och han skulle hålla mig i handen hela tiden när han inte satt i mitt knä. Åh, han är så med på att något kommer hända snart.

Så igår kväll så började vi rodda med hur vi faktiskt ska göra om det skulle sätta igång på natten. Nonna fick sova kvar hos oss och mamma lånade bil av Stefan och stod biljour. För jag vill verkligen inte att Elis är här när hemma när det väl är dags att föda. Speciellt med tanke på att han är så mammig just nu. Vill liksom inte att han ska vakna och se mig föda. Inte heller höra hans uppgivenhet av att behöva förflytta sig hemifrån utan mamma och pappa. Nej, förflyttning måste ske innan den fasen av förlossning. Idealiskt är ju att det drar igång på dagen. Men som alla vet så styr ingen över det förutom lille krabaten i magen. Åh, längtar så efter att se vem han är därinne för än har han inte gjort entré. Vi fick samla på oss sömn minus ett mindre uppvak av Elis som drömde ett flertal mardrömmar.. men nu så. Nu är vi redo igen lillebror ❤️

Att hålla fokus

torsdag 27 juli 2017 kl 19:51 | Allmänt/ Graviditeten med barn nummer 2/ Hemförlossning/ Lillebror tredje trimestern

Häromkvällen slog jag till på att skapa dessa affirmationskort inför förlossningen. Jag vill ju försöka göra allt för att inte tappa fokus på vad som faktiskt sker under förlossningen. Ha saker som hjälper mig att komma ihåg målbilden och jobba med förlossningen istället för emot. Allt för att inte hamna i samma sits som sist under Elis förlossning. Jag totalt glömde bort att jag födde barn och tyckte alla kunde dra åt skogen då jag inte fick dra därifrån. Eller kanske inte glömde bort att jag födde barn men tappade målbilden och det faktum att jag snart skulle bli mamma och få hålla mitt barn.

Blev väldigt nöjd efter någon timmes klippande och klistrande. Alla bilder och texter är plockade från Pinterest. En av mina favoritappar för inspiration!

Jag hoppas verkligen att dessa kort kommer kunna hjälpa mig att hitta fokus på egen hand. Jag känner mig själv rätt bra och blir jag frustrerad eller irriterad så spelar det i stort sett ingen roll vad någon säger till mig. Jag måste "läsa" eller förstå själv vad som behövs göras. Man kan väl säga att jag är rätt envis och obstinat ibland. Kan riktigt höra hur min familj instämmer på den egenskapen hos mig. Hehe.