Add Comment Register

En helg i Köpenhamn

söndag 9 april 2017 kl 15:43 | 2 år/ Allmänt/ Andra trimestern/ Elis/ Graviditeten med barn nummer 2/ Kärlek


Så drog vi iväg till Köpenhamn med tåget i fredags strax innan det hemska hände vid T-Centralen. En lättnad att inte behöva befinna sig i det tragiska samtidigt som en sorg och oro drog sig över en. Tur att man har Elis som drar fokus från det hemska.

Men nu ska vi fokusera på vår lilla mini semester som familj. Kan börja med att säga att samma tidpunkt i graviditeten med Elis drog vi ner till Malmö och Köpenhamn över helgen. Jag hade ingen aning om att det var samma vecka som nu förens jag läste den gammalt blogginlägg i vecka 24 med Elis inför mina kommande veckouppdateringar. 


Denna gång åkte vi ner alla tre för att möta upp hela gänget som åkte till England för ett år sen. Så härligt att vara tillsammans igen, framförallt med alla fina stockholmare och Kalles mor. Vi hyrde ett mysigt, modernt och nybyggt radhus tillsammans vid Island Brygge. Jag blev sjukt sugen på att handla all dansk inredning. Och till vår förtjusning så fanns det massor av leksaker Elis kunde leka med. Bland annat en megastor brandbil. Ni som känner Elis vet att han älskar fordon i alla dess slag. 

I fredags när vi kom fram till Köpenhamn mötte hela Stockholms-gänget oss. Vi promenerade till Christiania för att äta reunion middag med resten av Englands gruppen. Elis var lite trött och hungrig när vi kom dit men som en trooper han är så gick det rätt smidigt ändå. Han somnade sen när vi gick därifrån en middagen i vagnen. Ja, han somnade i vagnen vilket har hänt en gång innan med mig och och Kalle. Liten blir stor. Efter middagen tog vi en kvällspromenad i Christiania med gruppen. Vi sjöng vår härliga ceremonisång och njöt av månens starka sken.


Dagen därpå vaknade vi i huset någorlunda utvilade. Elis älskade huset precis som vi och vi valde att stanna inne i huset hela förmiddagen medan dom andra Stockholms gruppen var på kurs hos Derek Seagreaf mellan 11-17. Vid lunchtid drog vi in till Norreport först för att passa på att äta lunch inne i Torvehallerne medan Elis sov. En härlig glutenfri vegansk macka tillsammans med en god smoothie slängde vi i oss. Sen drog vi vidare till Fredriksberg för att spana in bästa baby och barnbutiken PureBaby. Dom har verkligen allt man kan tänka sig som är både skonsamt för barnet, mamman och miljön. Mer om vad vi slog till på kommer i ett separat inlägg. Men kan redan nu säga att det var svårt att välja bland alla fina träleksaker, produkter, hättor och ekologiska kvalitetskläder. Ett ställe jag verkligen rekommenderar alla föräldrar att besöka. Tips är att dom har en lekhörna för barn där som vi tyvärr inte använde då Elis sov som en stock.


Efter den shoppingen hamnade vi lite mitt emellan saker och ting. Min gravidhjärna är i full blom och vi kunde inte bestämma oss vad vi skulle hitta på. Men till slut drog vi in till Tivoli för att träffa fina Frida som slumpmässigt också befanns sig i i denna stad med sin far och syster. 


Trots ett väder som inte var så härligt pga av kall blåst så var eftermiddagen på Tivoli härlig och en fick allt lite vårkänslor av besöket. Elis åkte såklart veteranbilarna med pappan sin. Dock var början av åkturen inte så uppskattad av herrn men han repade sig snabbt. Inte lätt när alla ens känslor slår över ibland och man vill fast man inte vill fast man vill saker.


Vi promenerade runt inne på tivoli tillsammans med Frida och hennes familj. Vi inhandlade tyvärr mindre goda churros. Elis sprang runt och busade och hittade ett lite vattenfall som han och Frida upptäckte tillsammans. 


Sen sa vi hej då då dom skulle vidare ut på middag och vi hem till Stockholms gänget i radhuset. Det blev en kort kväll för mig och Elis. Inte lätt att vara gravid eller en två åring och promenera flera timmar i sträck. 


Söndagen kom och vi fick i alla fall lite sol på mogonkvisten och sen lagom tills vi hade ätit lunch på Paleo kom solen fram. Jag ska verkligen inte klaga för trots blåsigt väder, timmar av promenader och en två åring som testar alla gränser har vi haft en fantastisk helg. Alltid underbart att hitta på något borta från vår stad. 

Gravid andra barnet v.24

söndag 9 april 2017 kl 13:23 | Allmänt/ Andra trimestern/ Graviditeten med barn nummer 2


Magbilder tagna efter frukost i det hus vi hyr i Köpenhamn över helgen.

Nu är jag äntligen igång med första av alla veckouppdateringar med barn nummer två i magen. 

Hur långt gången är du? V.24 (23+6)


Gravidymptom:
Jag har varit skonat med gravidsymptom precis som när Elis låg i magen. Jag har två riktigt utmärkande symptom och det är svamp i underlivet. Mindre rolig detalj men verkar ha ärvt min mors benägenhet då hon också får svamp när hon är gravid. Bara att acceptera läget. Precis som jag får acceptera att mina ben sen ut som en 80 årig tants. Nya åderbrock dyker upp varje dag känns det dom trots stödstrumpor från v. 10. Det värsta är inte att det är fult utan att dom gör ont. Jag skulle säga att detta symptom är värre än svampen i sig. Dom gör ont när jag sitter och när jag går. Det för mig extra nojjig när värmen kommer och den extra tyngden kommer..

Bästa minnet från veckan: Det måste ändå vara besöket vi hade med vår hemförlossningsbarnmorska. Hon fick mig så lugn inför om jag skulle ha GBS som med Elis. En läkare hade nämligen skrämt upp mig och sagt att jag blir nekad hemförlossning från landstinget om så är fallet. Men min erfarna barnmorska kunde lugna mig och jag ska skriva ett separat inlägg om just det mötet.

Saknar du något? Kan man säga energi? Och tid? Det är något jag saknar just nu. Vill göra så mycket men orken finns inte alltid till och framförallt inte tiden. Men annars är det inget som är riktigt saknat.

Mest harmonisk eller moody denna vecka? Moody. Av någon anledning är jag mer påverkad av hormoner denna graviditet än med Elis. Jag svänger runt i humöret fler gånger om dagen. Är inte lätt att ha att göra med en hel dag. En dag är fylld med skratt, tårar och ilska.

Cravings: Inga specifika cravings denna vecka och så har det i stort sett varit. Dock så förra veckan fick jag värsta suget efter kiwi. Kan rekommendera att inte överkonsumera kiwi om man inte vill sätta fart på tarmarna vill säga. 

Sömn: Har haft ett extremt sömnbehov denna graviditet vilket gjort att jag somnat med Elis runt sju på kvällarna och sovit Elis natten tills kl. 06.30. Men nu kan jag vara valen längre på kvällarna men ändå vaknar jag klarvaken kl. 6. Men blir istället trött vid strax efter lunch.

Rörelser: Om jag tyckte Elis var en pigg liten akrobat i magen så kan jag meddela att denna lille krabat är snäppet värre. Det ör full fart sen vecka 15. Och starkare rörelser blir det för varje dag. Underbart och lite skrämmande inför dom sista veckorna i graviditeten..

Innåt- eller uttåtnavel? En utsträckt innåtnavel.

Förlovningsring på eller av: Fortfarande på då den inval jag fall är lite stor på mig. 

Är det något som får dig att må illa eller något du blir äcklad av? Inget speciellt utöver det vanliga som kan få mig att må illa. Så som när folk kräks eller det luktar spya.

Dagar kvar till beräknad förlossning: 112 dagar.

Förlossningssymptom: Inga.

Vad ser du fram emot: Att få börja boa hemma. Känner att det riktigt kliar i fingrarna när jag tänker på att boa.

För att läsa om samma vecka när jag bar gravid med Elis klicka här.

Jag har inte tid

onsdag 5 april 2017 kl 11:17 | Allmänt

Dagens lunch hos mormor i sällskap av en föreläsning.

Nu verkar det vara min tur att vara sjuk. Jag orkar verkligen inte. Jag har inte tid med sånt. Efter allt vab har jag hamnat efter i studierna och det ör traggligt nog att ta sig igenom allt. 

Än så länge är det bara en förkylning men det är fasiken jobbigt nog skulle jag vilja säga. Det blir bara värre för varje timma. Men jag tog mig till stan efter lämning och jag sitter nu och väntar på att resursduggan ska börja i skolan. Men imorgon börjar nytt block i kursen och på fredag vid lunch far vi iväg till Köpenhamn över helgen. Låt denna förkylning försvinna idag, snälla. 

Graviduppdatering?

onsdag 5 april 2017 kl 08:56 | Allmänt/ Andra trimestern

Morgonmagen så här på morgonkvisten i v. 24 (23+3). 

Jag tänkte börja med en veckouppdatering som jag gjorde när Elis låg i magen. Känns så fint att ha det dokumenterat. Det är lite galet att jag börjat såhär sent i vecka 24 men tiden flyger förbi i denna graviditet. Allt är helt annorlunda när man redan har ett barn sen innan. Tid till att blogga är inte lika oändlig som förut. Men nog ska jag väl komma ihåg att uppdatera om denna graviditet en gång i veckan? 

När Elis låg i magen gjorde jag uppdateringar sista dagen på gravidveckan för att kunna summera just den veckan. Frågan är hur jag ska göra nu. Jag borde ju göra samma denna gång för att kunna jämföra. Ni får hålla ut tills på lördag då första uppdateringen kommer. 

Fiskmåsarna och vi

lördag 1 april 2017 kl 14:03 | Allmänt

Nu har vi installerat oss på hotellrummet ute i Vaxholm. Bara två timmar tills vi ska överraska Kalles bror som fyller år. Vi passar på att unna oss en natt på hotell när vi ändå har världens bästa barnvakt till Elis. Vi är ju trots allt långt hemifrån kommunalt. Även om fågelvägen hem är väldans nära. 

Ett litet rum med snedtak högst upp fick vi. Hoppas att vi väcks av solstrålar imorgonbitti som strömmar in från detta fönster. Just nu hör vi enbart lyckliga fiskmåsar som som flyger i hamnen utanför. 

Det känns som bästa vardagslyxen att bo på hotell. Välbehövligt för oss två slitna småbarnsföräldrar. Att imorgon få gå och äta god hotellfrukost i lugn och ro. Slippa vara bakis dessutom. 

Störtblödningen på gamla jobbet

lördag 1 april 2017 kl 07:16 | Första trimestern/ Graviditeten med barn nummer 2

Hela första trimeter var i stort sett helt lugn. För första gången av alla mina graviditeter blödde jag inte en enda gång. Ingenting, inte ens en lite yttepytte rosa flytning (som kan vara tecken på sköra slemhinnor). Ingen svamp i underlivet som jag fick dras med från start med Elis. Allt var så lugnt och skönt. Lite blodsockerfall med illamående som bonus och extrem hunger hela tiden. Det var typ det, och sömnen ja. Hur kan jag ha glömt sömnen! Konstant trött var jag och är delvis fortfarande. Men det visade sig vara pga av lite järnbrist som jag inte hade med Elis. Se så olika det kan te sig i varje graviditet.

Så började vi närma oss det säkra slutet. Eller vi hade kommit så gott som till första delmomentet, nämligen vecka 12 (11+0). Det var en måndag vill jag minnas och jag jobbade för ovanlighetens skull på mitt gamla jobb. Det var en stressig dag, jag var den enda ”ordinarie vikarie” bland alla nya ansikten. Det trots att jag inte känner barnen så bra. Men det är så det ser ut när det är planeringsdagar för ordinarie personal. Det gjorde att en relativt lugn jobbdag blev en väldigt tung jobbdag. Jag går in alldeles för mycket i min gamla roll på skolan och vill styra och organisera så att dagen flyter på. Svårt med vikarier som inte har så stor koll,

Det ska tilläggas att jag mått så himla bra och den här dagen v. 12 (11+0) i senaste graviditeten med Pärlan var den dagen hon kom ut. Vi refererar Pärlan till en hon. Bara en känsla inget vi tog reda på. Så denna dag var lite speciell och smått jobbig på det sättet. Men allt hade sett så himla bra ut med nya graviditeten, ingen blödning eller tecken på avtagande graviditetsymtom. 

Lunchen kom och när jag sitter där med barnen känner jag mig ”öm” i livmodern. Tanken att nått kan vara fel kommer direkt. Men jag slår bort den och tänker att det känns så för att Pärlan kom så här långt i graviditeten. Sen kom uterasten med barnen på skolgården. Och efter 5-10 min ute känns det som att jag kissar på mig trots att jag nyss varit på toa. Kan liksom inte knipa utan det blir ”blött”. 

Jag går på toa och när jag sätter mig ser jag blod i trosan. Inte lite rosa utan vi pratar mensrikt blod. Och det rinner ur mig på toaletten. Det blir kortslutning i hjärnan. Jag fattar ingenting. Är det över nu igen? Vad är det för fel på min kropp? Varför just idag på jobbet? En dag jag MÅSTE vara till hands på jobbet. Kalle var ju också där men på möten och planering inför terminen. Jag måste hem om nu denna lilla bebis ska ut. Bildernoch känslor från senaste missfallet sitter färsk i minnet trots att det var ett halvår sen det skedde. Var det dags nu igen? Jag blev så arg. Inga tårar kom bara ren ilska. Hat mot min kropp. Varför kan det inte få vara lugnt? Varför just denna dag?

Jag hörde av mig till Kalle som smög iväg från jobbet upp till mig. Jag ringde vikariesamornaren och sa en vit lögn om att jag var tvungen att hämta en sjuk Elis på förskolan. Jag meddelade till kollegorna om att jag var tvungen att lämna pga av den orsaken. Kalle smög ut med mig bakvägen hem till mormor som bor ett stenkast därifrån. Det var tur att det var vinter och man lätt kunde dölja blodfläcken i byxan med en täckkjol.

Väl hos mormor ringer jag gynakuten på SöS och förväntar mig deras standardsvar. Ta en alvedon och vila. Inget man kan göra om det är ett missfall på gång. Det kan vara det men behöver inte vara det och blah blah blah. Jag stod på mig och förklarade min historia, hur min kropp fungerar osv. Hon kunde backa i telefonen med sin ”allmäninfo”. Dock hade blödningen börjat avta för mig och inga kramper hade jag. Och tyvärr vara alla tider fyllda för dagen men jag fick en tid dagen därpå. 

Det var bara att acceptera, stänga av känslorna och gå in i en bubbla. Tur att vi har Elis som förgyller vår vardag. Lättare på något sätt att hantera det svåra. Och morgondagen kom, inga mer blödningar och inga sammandragningar/värkar. För tro mig, ett missfall är som en mindre förlossning. Du har alla symptom som vid en förlossning. Du har alla faser. Bara i en mindre skala och med den sämsta belöningen. Smärta och ingen bebis. 

Så hoppet fanns där på morgonen men det hoppet slog jag bort. Det har då sällan gått bra när det varit så mycket blod. Min kropp var väl inte redo tänkte jag. Min mormor följde med mig till gynakuten och så sprang Kalle dit från jobbet när det var vår tur. Vi fick träffa en manlig gynekolog (första gången för mig) men han var trevlig och verkade vara nyexad och hade färsk kunskap i huvudet. Så vi satte igång med VUL och fick direkt höra att det allt var en livlig liten krabat som rörde sig där inne. Jag och Kalle tittade på varandra i chock. Va?! Kan den leva därinne? Är det sant? Ska vi skratta eller gråta av lättnad? Båda utbrister: Va otippat! 

Såklart var vi ju överlyckliga över beskedet. Barnet stämde helt i linje med vilken vecka vi var i och allt såg bra ut. Inga anmärkningar all på fostret. Frisk och kry. Men… så till varför jag blödde. I anslutning till fostersäcken fanns en blödning. En specialist kom in för att se om det var ett hematom (inre blödning) eller ett myom (muskelknuta). Hon konstatera direkt en blödning i storlek 4 x 4 cm. Inte jättestort men ändå ”hotande”. Det som är med ett hematom är att det orsakar sammandragningar i livmodern. Det liksom retar livmodern till att dra ihop sig för att stöta ut blodansamlingen. Helt logiskt men opraktiskt om en graviditet finns där. Ens livmoder kan inte bestämma att fostret ska vara kvar men blödningen ska pressas ut. 

Jaha, en viss oro la sig kring att fostret mådde prima och helt fullt utvecklat med allt. Men ett större hot fanns nu. Den där jävla blödningen. Så nu ska vi oroa oss ändå. Hoppas livmodern min inte reagerar så starkt på blödningen så att den rensar ut allt. Att blödningen inte ska växa. Inget nytt VUL inbokades då vi hade en KUB 10 dagar senare på SöS. 

Det var bara att gå hem. Leva i en ovisshet. Antingen går det bra eller dåligt. Men att avslöja graviditeten sådär i vecka 12 var inte aktuellt. 

Min fantastisk barnmorska hörde jag av mig till. Älskar fortfarande att jag valt en alternativ MVC än den vanliga. Allvis barnmorskor är fantastiska. Allt det vanliga vården erbjuder men också naturliga alternativ. Och hon sa att det finns ett homeopatiska medel som gör att livmodern inte reagerar och drar ihop sig. Det liksom hämmar lite. Hon har stor erfarenhet av att stanna upp hotande missfall (som det inte finns en medicinsk orsak till att det ska ske) och speciellt vid sånna här blödningar. 

Så jag hoppade på tåget även fast en kan vara lite skeptiskt till homeopatiska medel. Men alla sätt man kan försöka hjälpa är jag villig att pröva. Speciellt när det inte finns någon biverkning. Jag åt en 1/2 tsk av detta pulver varje morgon och kväll ända fram tills en vecka innan RUL. Placebo eller ej så har vi fortfarande vår lilla älskade och livliga krabat i magen som växer och frodas. 

Jag hade en blödning till en vecka efter den här första, när jag var hemma hos Ida. Men den kom och gick över fort trots menslik blödning. Men jag var inte orolig. Det skulle ju ut på nått sett den blödningen. Och pulvret hade jag med mig överallt utfifall att sammandragningar skulle tillta. För om så var fallet, kunde jag ta 1/2 tsk av pulvret en gång i timmen tills dom avtagit. Men det behövde jag aldrig göra. Sen efter KUB blödde jag bara gammalt brunt blod ända fram till en två veckor innan RUL. 

Stort steg för Elis

fredag 31 mars 2017 kl 12:24 | 2 år/ Elis

Idag är det fredag och inte vilken fredag som helst. Elis har sin första dag på storbarnsavdelningen. Ja, han har redan fått äran att förflytta upp dit trots sina ynka 2,5 år i livet. Detta besked fick vi i förbifarten för en vecka sen. Ni kan ju tänka er alla tankar och frågor som sattes igång i mitt huvud.

För mer information än så fick vi inte. Det var inte förens jag skrev ett mail till förskolechefen som jag fick mer information. Han tog mina frågor på allvar och vi bokade in ett möte på hans initiativ. Tyvärr kunde endast jag gå då Elis olyckligtvis fick stanna hemma pga av feber med Kalle.

Kändes så skönt att ta det mötet och få all information så direkt dagen efter. Jag kunde ställa följdfrågor och känna mig lugn i deras beslut. Dom till och med ska använda sig utav mina frågor för att göra en allmän info till föräldrar vid byta till storbarnsgrupp. Det var annars en sak jag tänkte ta upp, att dom borde ge ut mer information än att bara det ska ske ett byte.

Vår skatt flyttar över till storbarnsgruppen med sina saker. Så fokuserad och så stor helt plötsligt!

Är så nyfiken på hur min lilla skatt har haft det på nya avdelningen. Han har haft sin vanliga pedagog med sig som är hans favorit, på avdelningen. Och det har uppdaterats flitigt på Förskoleappen med bilder från flytten m.m. Såklart började jag att lipa lite hemma när jag fick se bilden där han går in med sina saker på nya avdelningen. Vår lilla skatt ska bli storbarn. Tur är att han känner pedagogerna rätt bra där samt två gamla förskolekompisar (som flyttade till storbarnsgrupp i januari) går där som han tycker om.

Var ska jag börja?

fredag 31 mars 2017 kl 11:41 | Allmänt

Nu är det dags att uppdatera om allt som hänt sen sist. Men var ska jag börja?

Så mycket har hänt sen senast jag skrev här. Missfall har skett (aug -16), graviditet nummer fem är i full blom (BF juli/aug -17), Elis har börjat prata enormt mycket vilket är helt fantastiskt, jag studerar heltid till Sophiasyster och vintern har passerat. 

Vi kanske börjar så? Så får inläggen rulla in allt eftersom. Som ni ser så kan ni läsa nygamla inlägg här från min andra blogg. Fick ju för mig att bloggflytten skulle vara inspirerande men jag kom tillbaka hit nu. Men ni känner ju mig… Flyttar lite hit och dit ibland. 

Julbord med mammas sida

torsdag 22 december 2016 kl 13:59 | Allmänt

Denna jul bestämde sig min mor med familj att dra söderut till varmare breddgrader under jul och nyår. Det gjorde dom helt rätt i och vore det inte för vår knapriga ekonomi och andra omständigheter skulle vi hakat på dom ner till Kanarieöarna för lite välförtjänt solande och badande.

img_2403
Älsklingen i jeansskjorta i mitten som hämtar god julmat från buffén

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men jul ska ju allt firas med familjen ändå så moster med familj styrde julbord på Skansen den fjärde advent och alla var med på mammas sida. Mamma, Lio, Isak, vi tre, mormor, moster, kusin Denice, Daniel, Lill Daniel, Victor, Camilla och så Daniels familj.

img_2407
Bild lånad av moster som lyckades ta många bilder från eftermiddagen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så underbart med att få äta ett riktigt julbord innan självaste julafton. Och trots att det var knökfullt med folk på skansen denna dag lyckades vi med att få ett lugnt julbord. Händelserikt med en tvååring ska tilläggas och vi är glada att det finns moderna knep som en padda att ta till när lillen ville ränna runt överallt och vi ville äta. Han älskar att lägga olika pussel på paddan, tips tips!

img_2402
Liten som är helt rödmosig efter julmarknaden

 

Tyvärr måste det ju oftast ske en mindre misär när man är så många samlade och det var lilleman som stod för den biten. Han busade ute i trappan med mina småsyskon och Kalle och lyckades tyvärr falla framåt i trappen på vägen upp. Han tog i med händerna men hans tunga huvud föll fram och han slog i tänderna i läppen. Det såg mycket värre ut än vad det var när jag kom springande till dom efter att mamma ropat på mig. Blod forsade från läppen men när vi sköljde me kallt vatten såg vi att det endast var ett litet minijack i underläppen. Inget som behövdes sys vilket var skönt. Elis var mest skärrad av fallet och blev glad igen när han fick lite god havreglass av serveringpersonalen.

Innan julbordet han vi faktiskt med lite julmarknad och även lill Skansen. Lill Skansen var en solklar hit för lilleman trots en miljon andra familjer som trängdes och bökades. Elis kommer ihåg Person och Findus nappmaskinen som han och Edvin spanande i i slutet av denna sommaren. Och den lilla vattendammen som är så lockande. Lite frustration uppstod när han insåg att han inte fick klappa varken marsvinen eller kaninerna som är så där lurvigt gosiga.

img_2401img_2404

Förskoleuppdatering

onsdag 21 december 2016 kl 12:04 | 2 år/ Allmänt/ Elis

img_2261

Nu är det bara två dagar kvar för Elis på förskolan innan julledigheten. Och till vår stora lättnad har han äntligen kommit till ro med alla pedagoger på förskolan. Han känner sig trygg med dom nya förskolepedagogerna och när Kalle lämnar honom så är det med glädje han studsar in på avdelningen. Han pratar ofta om hur han har det där och berättar glatt vad som skett under dagen. Det är också väldigt kul att förskolan använder sig av Path så vi kan få små uppdateringar med bilder under deras dagar på förskolan.

img_2340
En glad Elis som blev hämtad av mor sin

Vi ändrade upplägget med lämningar och hämtningar efter halva terminen då det var lättare för Elis när Kalle lämnade honom. Så Kalle står för alla lämningar medan jag står för alla hämtningar. Och detta verkar ha gett bra resultat då det går så himla bra nu. Han kommer ju att gå där på denna förskola hela nästa termin och sen hoppas vi innerligt att han får byta till Waldorf efter sommaren. Det är ju där vi vill att han ska få gå och utvecklas. Så det blir nya tag till nästa termins att ligga på hos Waldorf.

img_2304
En söt liten pepparkaksgubbe och hans far tidigt på förskolan för Luciafirande