Add Comment Register

Drömmar

tisdag 9 maj 2017 kl 08:39 | Allmänt/ Graviditeten med barn nummer 2/ Tredje trimestern

Man ska inte underskatta gravidas vilda drömliv. Jag har ett väldigt aktivt drömliv nattetid vanligtvis men som för dom flesta gravida tas dom till helt nya höjder. Ibland kan drömmarna vara helt sjuka men ändå alltid verklighetstrogna, vilket skrämmer skiten ur mig.

Så i natt drömde jag för första gången denna graviditet att jag födde lillebror. Vi var hemma, hela ”förarbetet” drömde jag ej om men jag liksom kastades in i drömmen när jag gick från toaletten ut i vardagsrummet. Där inne satt Cayenne vår barnmorska den andra hade inte kommit ännu och Kalle var såklart där. Jag stapplar in utan kläder på nedre kroppshalvan och jag känner ett enormt tryck. Hela kroppen vill trycka ut lillebror. Det kommer lite blodblandat slafs på golvet och den intensiva känslan av att vilja följa med trycket ökar för varje värk. Jag säger med klar tydlighet, DET ÄR DAGS! LILLEBROR ÄR PÅ VÄG UT. Både Cayenne och Kalle kommer rusande mot mig, Kalle håller kring mina höfter för stöd och jag står upp och kroppen sköter allt själv med att trycka ut lillebror. Allt händer superfort.  Cayenne fångar upp lillebror Och ger honom till mig. Allt är så jäkla verkligt. Där i Elis lekhörna av vardagsrummet föds lillebror, utan några direkta ansträngningar. Helt naturligt och jag känner att kroppen är helt jäkla makalös. Den vet. Och lillebror var en kopia av sin storebror dock upplevde jag honom som lite mindre än Elis. 

Sen vaknar jag till snabbt ur drömmen pga att Elis vaknar till. Sen somnar vi om och jag kastas tillbaka in i drömmen. Kalle sitter i soffan och Cayenne pratar med Ann, andra barnmorskan som var på väg. Hon meddelade om vad som hänt. Jag har fortfarande inte fött moderkakan. Jag säger till Kalle att ta av sig tröjan så han kan ha hud mot hud med lillebror då jag behövde lägga mig ner. När jag lägger ner lillebror på Kalle ser jag att navelsträngen gått av. Mitt itu. Jag börjar bli orolig över att moderkakan ej kommit. Lägger mig ner och ropar dit Cayenne. Jag började känna hur stressen flyger över mig. 

Och så vaknade jag. God morgon! Dags att gå upp..

Alltså varje detalj i drömmen är så himla verklig. Hela scenariot. Platsen, hemma och Kalle och Cayenne. Lillebror som var så himla fin. Helt makalös. Dock sjukt jobbigt slut. Hur fan gick det? Hur var första värkarbetet? Var va vi då? Var va Elis? Varför var inte Ann där? Kom moderkakan ut? Varför hade navelsträngen gått av? Det är väl det mest overkliga i hela drömmen. Inte fasiken kan den bara gå av? 

Adjö BB Sophia?!

torsdag 4 februari 2016 kl 20:20 | Allmänt/ Holistiskt/ Hypnobirthing

Vad är det jag läser överallt? Är det på riktigt sant att fantastiska BB Sophia tvingas lägga ner sin verksamhet på grund av dålig ekonomi? Det kan ju bara inte vara sant. Jag blir på riktigt ledsen in i själen. 

Hur kan ett sådant fantastiskt BB som är nytänkande, proffsigt och lyhört inte gå runt? Det kommer ju vara världens sämsta för förlossningsvården om verksamheten läggs ner för Stockholms län. Det finns ju inget BB som kan jämföras med BB Sophia. 

  

Nyförlöst och lyckliga på BB Sophia. Elis endast 7 minuter gammal om jag minns rätt!

Jag som hade visioner om att jobba där en vacker dag som barnmorska. Jag som tänkt föda alla mina kommande barn där. Vafan. Känner att jag blir som en obstinat tonåring som inte vill föda om jag inte får föda där. Än ska det ju inte bli tillökning men inom rimlig framtid och då får jag väl peppa om till att föda hemma om inte BB Sophia existerar. 

Förstår ni bristen på förlossningsplatser som kommer uppstå nu? Tillbaka på ruta ett igen. BB Sophia har ju tagit emot födande kvinnor som inte fått plats på andra ställen samtidigt som dom har en mängd egna patienter. Och alla neonatalpatineter som blir skickade till just BB Sophia för att dom är dom bästa? Vad ska hända med dom? 

Jag vågar inte riktigt tro på det som sägs nu. Jag hoppa att det bara är media som försöker sätta dit BB Sophia pga avundsjuka och för att sälja tidningar. Jag väntar på lite inside information från en familjevän som jobbar som undersköterska där. Tills dess försöker jag jag ha is i magen.


Ten facts on a Tuesday: Min förlossning med Elis

tisdag 3 februari 2015 kl 11:09 | 0-3 månader/ Allmänt/ Elis/ Fjärde trimestern/ Hypnobirthing

  1. Stod på Odenplans tunnelbaneperrong då första värken kom. Sen var det igång med värkar som kom var tredje minut.
  2. När vi kom hem ringde jag BB och dom bad mig komma in direkt. Det ville inte jag utan jag ville bada först vilket jag också gjorde.
  3. Födde på BB Sophia som planerat och hade turen att få ha barnmorskan Cayenne under hela natten.
  4. Förlossningen varade i 17 timmar (från tiden vi skrevs in tills Elis kom ut).
  5. Ville ha en så naturlig födsel som bara gick och använde mig av avslappning, andning, sterila kvaddlar, akupunktur och bad tills orken försvann 2 1/2 timme innan han kom. Då satte dom bäckenbottenbedövning som i sin tur gjorde att jag var TVUNGEN att ta värkstimulerande dropp.
  6. Försökte deala till mig ett kejsarsnitt när Elis nästan var ute då jag var helt slut.. Jag är glad att dom inte gick med på det.
  7. Har aldrig svettats så mycket i hela mitt liv under krystningsfasen som varade i 1 timme och 5 min
  8. Jag trodde jag skulle vara mer aktiv och stå mer på benen men det var det sista jag ville. Badkaret och sängen var där jag kunde hantera värkarna.
  9. Jag tittade mellan benen då dom sa att jag kunde se huvudet vilket fick mig att i chock utbrista: ÅH FY FAAAN!  
  10. Det är otroligt mäktigt att föda! Det är så häftigt hur man kan gå från att vara in the zone och helt slut till att sedan vakna till och få mängder av energi så fort barnet kommer ut. Jag ser fram emot att göra det igen!

 

ec692e6e6108d9a01b05284df63c7201

 Bild tagen från Pintrerest

Positiv natt, dröm eller verklighet?

onsdag 5 november 2014 kl 07:30 | Allmänt/ Hypnobirthing/ Tredje trimestern

fba76e0923d09c168a62fb0d9ea7ca14Bild tagen från Pinterest

Vilken underbar natt. Inför varje natt så tänker jag att nu sätter det igång. Nu kan Skorpan få ta och komma hit. Hit me with those surges. Positivt tänkande, pepp och längtan. Men så vaknar jag och inget har hänt under natten. Igår under dagen så hade jag knappt några känningar. Lite få och små sammandragningar men inga förvärkar. Det var som om det som jag skrev om  i uppdateringen inte hänt. Jag var bara sjukligt trött hela dagen igår. Jag hade dessutom sovit som en stock den natten. Hade knappt vaknat för någonting. Så där att Kalle faktiskt reagerade på att jag inte rörde mig. Bra nattsömn men ändå var jag trött och vilade och slumrade till under dagen.

Men så i natt. I natt har jag haft mensvärk typ hela natten. Så där så det verkligen spänner, ilar och har sig. Det har ilat mellan benen (livmodertappen som förbereder sig?). Just nu när jag sitter och skriver så fortsätter mensvärken att komma till och från. Så sjukt spännande. Är så peppa för varje känning. Och natten är så positiv trots att jag legat vaken stundtals av ömmande livmoder. Jag har lite svårt att skilja på vad jag drömt och vad jag tänkt på under natten. Men drömmar/tankarna har gått i samma positiva anda och kretsat kring förlossningen. Jag har peppa mig själv och berömt Skorpan. Jag har tänkt lite hur allt ska gå till väga och bara haft en 100% positiv känsla kring allt. Kom igen Skorpan!! Precis så! Bra jobbat! Mera, nu jäklar vill vi träffa dig. Kämpa på. Det här komme rvi klara galant!

Jag hoppas att jag kommer kunna ha samma positiva inställning när jag kommer längre in i förlossningsskedet och det sätter igång på riktigt. Nu är jag verkligen redo!

GBS, vad innebär det?

fredag 10 oktober 2014 kl 12:59 | Allmänt/ Holistiskt/ Tredje trimestern

Fick reda på provsvaren från min urinodling som Kalle postade åt mig förra veckan. Dem hittade Streptokocker B i mitt urin ca. 10 000. Så kallat GBS. Inget jätteallvarligt och det är väldigt vanligt som jag har förstått nu. Krävde bara ett rejält psykbryt igår kväll för att kunna rycka upp mig. Det är lite sådan jag är… Behöver få ur mig ilska/besvikelse/oro/rädsla för att sen kunna rycka upp mig. Peppen kring att föda var det som försvann i ett nafs. Jag som hade sett fram emot det så mycket. Helt plötsligt skulle allt bli så krångligt från början. Behöva tänka på GBS, svampen och sen risk för blodpropp. Varför kunde inte jag bara få ha en naturlig bra förlossning utan slangar och dyl.. Men nu försöker jag peppa mig igen, vilket inte är lätt men försöka måste jag.

Det är nu jättebra att dom har hittat detta då vi kan göra något för att försöka förebygga att Skorpan då skulle bli smittat på vägen ut. Det man idag gör inom skolmedicinen som jag har förstått det är att ge antibiotika intravenöst under förlossningen, viktigt att få i sig det två timmar innan barnet är ute. Och sen så hoppas man att barnet inte blir smittat. Jag känner ingen större pepp kring antibiotikan (min kropp reagerar inte så bra på det) men inser att det är ett måste om streptokockerna är där.

Däremot kommer jag nu försöka att bli av med dom (vissa säger att det går andra säger att det inte funkar). Jag ser att det finns ett hopp då jag inte hade allt för höga antal. Det brukar var upp emot 100 000 jämfört med mina 10 000. Barnmorskan som ringde och meddela detta till mig sa också att jag ska lämna ett nytt prov där jag gjorde samma procedur som förut men att jag ska tvätta mig innan. Detta för att det var så låg dos och att det kunde vara en tillfällig sak. Sen också för att jag annars mår jättebra. Ingen urinvägsinfektion som tydligen är vanligt i samband med detta. Så håll tummar och tår att nästa odling är fri från eller åtminstonne minska mängd. För skulle dem försvinna så slipper jag och Skorpan antibiotikan. 

Det jag nu efter undersökningar ska göra är att pröva att badda/spraya/duscha underlivet med kolodialt silver samt ta en liten dos oralt fram till förlossning. Kolodialt silver som jag har förstått har inga biverkningar och ska fungera bra mot bakterier, virus och andra obalanser. Värt att pröva! Antingen fungerar det eller så fungerar det inte. Jag tänker pröva. Har jag tur tar det bort svampen i alla fall. Hehe!

Ska självfallet prata mer med min barnmorska på måndag under rutinkollen. Fråga och få fler svar. Se vad som gäller vid förlossningen osv. Har miljoner frågor! Men känner ett någorlunda lugn kring det hela. Jag har ju inte gjort något utan detta finns i våra kroppar, jag har bara oturen att det blev såhär nu. Men inget att deppa över. Nu mot hälsokosten för inköp av kolodialt silver.