Add Comment Register

Ändrad sovrutin

lördag 29 juli 2017 kl 19:45 | Allmänt/ Elis/ Elis 2 år/ Kärlek

Efter mycket om och men så har poletten trillat ner för oss. Elis avskyr att somna. Han känner sånt enormt stort obehag inför att somna och har mer eller mindre alltid gjorde det. Det har alltid tagit tid för honom att somna (vi pratar timmar) och han har alltid kämpat emot sömnen. Men när han väl somnat så sover han.

Nåväl, efter att ha bett lite desperat om hjälp i en härlig föräldragrupp med ett nära tänk så fick vi ny energi att ta tag i sömnrutinen. Våran hade kollapsat och spårat sen urminnes. Konstant bråk, kämpande och omys i 2-3h varje kväll. Inte hållbart för någon inblandad.

Vi la om allt helt. Tänkte om flera gånger. Försökte se vad Elis behövde osv. Vi släppte allt vad som hette sovtid. Inga krav på att somna finns kvar och vi fokuserar på att mysa och avsluta dagen ihop istället. Vi gör oss i ordning för kvällen någon gång mellan 18.45-19.30. Varvar ner med en bok i soffan, väljer sen en mjuk leksak (bilar och andra hårda saker hör inte till mys utan det ska var mjuk och härligt) som får följa med i sängen. Vi har flyttat in vår saltlampa i sovrummet som ger ett mjuk ljus och som inger en behaglig atmosfär. Sen väl inne i sovrummet får han välja om han vill ha lugn musik på eller lyssna på ljudbok. Ibland lägger vi oss hela familjen och ibland bara den ena föräldern.

Från början tog det runt 1,5h innan han somnade. Ett stort framsteg då det var utan bråk och bara mys. Vi kan prata ibland om behovet finns, stänga av det vi lyssnar på om vi inte känner för att lyssna och Elis kan i lugn och ro somna när han är redo. Inga krav och inga måsten. Det var när vi bytte till detta sätt som vi verkligen insåg att det var just "att somna" som var jobbigt. För varje gång han höll på att somna var han "tvungen" att kämpa emot med en spark, byta ställning eller småskrik. Allt för att inte somna.

Men nu en vecka senare så tar det ca. 30 min och det är bara mys på hög nivå. Inga bråk, utåtagerande eller så. Bara mys, prat, lugn och ro. Det gör inget att det tar 30 min att somna. Det är fint att få den lugna stunden tillsammans. Och det inger hopp inför lillebrors ankomst. Då kan vi mysa alla ihop och den som behöver somna, somnar.

Sammandragningar

lördag 8 juli 2017 kl 14:39 | Allmänt/ Elis/ Elis 2 år/ Graviditeten med barn nummer 2/ Lillebror tredje trimestern

Alltså vilken natt. Vilken jäkla skitnatt. Måste bara få klaga lite mitt i allt. Gårdagen bjöd på härligt sommarväder. Inte för varmt och inte för svalt. Sådär lagom perfekt. Vi hade en segstartad morgon och klev inte upp från sängen fören 8.30ish. Dock var ju jag vaken från sju ungefär. Vi slappade och tog det lugnt. Vid lunchtid bestämde vi oss för att åka och bada med Lio och Isak. Vi mötte upp dom i Nacka och handlade med picnic för att sen promenera till en härlig insjö. 

Vi hade en perfekt eftermiddag vid vattnet och Elis lekte så harmoniskt med mina småsyskon. Så nöjd Elis som bara satt vid vattenkanten och grävde. Vi satt ju såklart bara en halv meter ifrån så att Lio och Isak kunde gå i och bada till och från. Till vår glädje var Elis lite osugen på att bege sig ut i det kalla i vattnet. Det var inte förens vi skulle plocka ihop oss som han la sig raklång vid vattenbrynet. Jag fick kliva i och doppa Elis så han blev ren från sand. 

Vi tänkte att vi skulle vara lite smarta och ta en genväg hem till min mor via skogen. Min mor sa att det bara var att ta en enkel sväng via skogen. Jag måste väl haft världens gravidhjärna då vi tog fel väg. Eller vi gick rätt till en början och sen fick alla åsikter om vilket håll vi skulle gå. Envis som jag är sa jag att jag kom ihåg att mamma sa håll vänstersvängen… så alla lyssnade på mig. Det tog oss ut på Booleden (vilket vi tydligen inte skulle hamna på) som gjorde att vi traskade runt i två timmar i väldigt vacker natur. Det var tänkt att vi skulle vara hemma på typ 10-15 min. Även pappan till mina småsyskon blev stressad och vi små sprang titt som tätt igenom skogen. Inte alls bra.. men blåbär hittade vi på vägen så vi kunde få i oss lite energi. 


Väl framme hos min mor lämnade vi över mina syskon till sin far och vi gick upp till henne för att försöka ladda om batterierna. Till vår glädje somnade Elis på bussen hem efter att han intagit lite middag. Men natten.. oj oj oj. Han hade en smågalen period där han ville pilla loss på ”sin” aka min leverfläck. Han låg inte riktigt still heller.. och jag, jag hade sammandragningar som höll mig vaken typ hela natten. Kroppen skrek efter vila men kunde inte komma till ro. Jag hade ont i ländryggen vilket också gjorde det svårt att slappna av. Och så Elis närhetsbehov på det. Kan väl säga att jag inte var den trevligaste mamman eller partner inatt. 

Vi halv åtta gick jag upp medan Elis och Kalle slumrade vidare en halvtimme eller så. Hela dagen har vi hållt oss hemma då jag fortsatt haft sammandragningar. Det är så pass att det liksom inte avtar vid vila. Lillebrors aktivitet i magen triggar ju lite extra på det hela. Ibland kan det till och med trycka sjukt mycket nedåt och jag känner hur känslig livmodertappen är. Den ilar till ibland. Kan det vara förvärkar?! Med Elis hade ja inget sånt här. Det drog bara igång. Jag vet att vissa kan ha såhär i veckor innan det är dags. Nåväl, får se om det avtar inatt eller blir mer intensivt. Men ja skulle nog kalla det sammandragningar framför förvärkar. Men kanske att jag är lite väl cool nu såhär med andra på G?! Till vår glädje är lillebror okejad för att komma ut. Ja från och med idag är det fritt fram för hemförlossning. Sen att det kan ta typ fyra veckor (om han är envis som sin storebror) till innan han kommer, behöver vi väl inte nämna? 

Sista besöket hos min barnmorska

tisdag 27 juni 2017 kl 15:54 | Allmänt/ Graviditeten med barn nummer 2/ Lillebror tredje trimestern

Så helt plötsligt kom jag och min barnmorska på att det var sista gången vi två sågs innan lillebror är här. En sån konstig känsla. Dock ska jag gå på en eller två barnmorskekontroller till innan han kommer, men det blir då till hennes dotter som också nu är barnmorska. Det är så det ser ut när en är beräknad att föda under semestertider.

Men så till det viktiga med detta inklämda besöket bara två veckor efter det senaste. Jo, som jag nämnde i blogginlägget från förra besöket så behövde vi kolla en extra gång hur lillebror ligger i magen samt att jag skulle få provsvar angående om jag har GBS eller ej.

Jag kan gladeligen andas ut och säga att lillebror ligger med huvudet nedåt och det är ruckbart. Precis som hon antog förra gången men nu var hon 100% säker. Så skönt att få det bekräftat och det känns inte som om han kommer ändra position. Så länge jag inte blir helt inaktiv (vilket inte är en chans med en 2,5 åring) och latar mig hela tiden. Det känns dock lite surt att inte få se lillebror på ultraljud igen, en del av mig ville verkligen det samtidigt som jag inte vill att han skulle ligga i fel position.

Vad sa provsvaren då om GBS? Jo, jag kan andas ut ytterligare. Inte ett spår av GBS i urinen alls. För det var endast ett urinprov som togs. Det brukar vara första steget och om man då hittar streptokocker där så tar man ett vaginalt prov. Men jag slipper. Det fanns inget alls i urinen. Förstår ni chocken? Jag till och med frågade henne två gånger för att vara säker. Jag slipper en infart i armen under förlossningen. Jag slipper pumpa min kropp och i sin tur lillebrors kropp med antibiotika. Vilken jäkla lättnad.

Såklart tog vi ju också standardtester som visade:

  • SF-mått: 33 cm (en cm på två veckor, lite under förväntan sa min barnmorska men inget hon oroar sig för då jag har en lång torso vilket kan ge olika resultat när magen mäts. Allt beror på hur barnet ligger)
  • HB: 118 (förra gången 117, men ska fortsätta ta Blutsaft i förebyggande syfte då det varit lågt innan och för att tröttheten ändå finns kvar)
  • Blodtryck: 115/60
  • Lillebrors hjärtljud: 144

Allt var liksom tip top och så bra det kunde bli. Vi båda var på gott humör och hade det riktigt trevligt under besöket. Pratade om hur det ser ut för oss födande kvinnor och utslitna barnmorskor. Det är så absurt att det inte gjort mer framsteg samt att vi nu verkar bli tvungna att gå baklänges. När ska vi göra revolution? Nåja. Jag har nu i  alla fall min journal utskriven som behövs inför ansökan om hemförlossning, Jag är kittat för läkarbesök (om och inför hemförlossning) nästa vecka samt hembesöket av dom två barnmorskorna som ska vara med under förlossningen hemma.

Hejsan hoppsan i galoppsan

tisdag 30 maj 2017 kl 07:07 | Allmänt/ Graviditeten med barn nummer 2/ Sjuksköterskestudent

Det har varit lite tomt här på sistone. Det liksom ekar sådär tomt och ihåligt. Va fasiken har jag hållit hus? Vad har hänt? Hur går det med graviditeten? Elis? Skolan? Varför gick jag helt plötsligt MIA här?! Jag skulle ju dokumentera varje vecka om graviditeten med lillebror.. ja, va har jag för svar?

Att plugga heltid, vara gravid och samtidigt försöka ro om familjelivet är fasiken inte det lättaste. Inte när jag nu närmar mig en förlossning med stormsteg. Endast 60 dagar kvar till beräknat datum idag. Ja ni läste rätt, bara SEXTIO dagar!! Det är helt galet. Hur ska jag hinna förbereda mig? Har vi allt? Kommer jag ihåg hur en föder barn? Den dör listan med allt som ska fixas hemma innan han kommer, hinner vi?


Frågorna är många och gröten i huvudet blir bara segare och segare. Inte heller blir det lättare av att jag nu har tre salstentor på tre veckor. En i veckan liksom. Varför tog jag inte studieuppehåll tidigare? Jag kan glatt meddela att två av tre salstentor är gjorda. Senaste var igår i anatomi och fysiologi. Näst och sista tentan kommer på fredag nästa vecka i farmakologi. Den lilla minikursen började igår. 

Är det snurrigt? Jo tack! Igår innan tentan somnade jag utan mitt medvetande på bussen in till skolan. Klockan var 12.30 på dagen. Jag bara däckade. Vaknade på ändhållplatsen, dit jag skulle, helt groggy. Inte den bästa statusen inför tentaskrivande i 4 timmar. Vi kan väl hoppas att den stora islatten jag beställde 10 min innan tentan började, väckte rätt hjärnceller i huvudet så jag klarade tentan

Jag kan glatt säga att jag verkligen längtar till sommarlovet och studieuppehållet som börjar efter att jag lämnat in sista salstentamen den 9 juni. Tills dess är det bara att kämpa, hålla huvudet uppe och be om ursäkt i förväg till nära och kära för mitt icke humana/trevliga/pigga humör. 

Gravid andra barnet v. 28

lördag 6 maj 2017 kl 16:54 | Allmänt/ Graviditeten med barn nummer 2/ Lillebror andra trimestern/ Lillebror tredje trimestern

Nu är magen här för att stanna kan jag meddela. Ingen stor skillnad på morgon och kvällsmage, såvida jag inte ätit något som gör mig gasig. Hehe!

Hur långt gången är du? V.28 (27+6)

Gravidymptom: Ja, det samma gamla vanliga. Svamp, åderbrock, humörsvängningar, trötthet och torr hy. Inga nyheter och det kommer ju tyvärr vara så fram tills lillebror bestämmer sig för att komma ut. Helst om 10-12 veckor och inte innan dess.

Bästa minnet från veckan: Elis fantastiska humör. Hans språkutveckling och alla saker han berättar om. Hans fantasi är så otroligt rik och han delar gärna med sig. Ibland kan han säga 9-10 ords meningar. Han har alltid varit tydlig med vad han vill sen han föddes och det fortsätter nu när språket lossnat. Berättar så detaljrikt och övertygande om saker och ting. Åh vad jag älskart!

Saknar du något? Konstigt nog saknar jag ingenting. När jag var gravid med Elis så saknade jag ofta saker som man inte får konsumera som gravid. Men denna gång så känns allt okej på något sätt. Jag vet om att det är en period i livet och sen så är det över. Så nej, jag saknar inte något.

Mest harmonisk eller moody denna vecka? Äntligen får jag skriva harmonisk! Haha! Men på allvar så har jag känt mig på bättre humör, tålamodet är tillbaka och jag har fått sova bra. Hur det kommer sig att jag varit harmonisk denna vecka? Jag ska vara ärlig och säga att jag faktiskt inte har någon aning.. men härligt är det! Det kan nog Kalle och Elis intyga.

Cravings: Inga. Zero, nada.. 

Sömn: Bra. Elis har vissa nötter sovit närmre Kalle vilket för att jag får sova helt solo och ostört i timmar. Det är lyx och ger en bra kvalitet på sömn. 

Rörelser: Vår lilla akrobat nummer två. Han börjar avancera till att köra kickboxning. Framförallt nedåt och på höger sida. Inte så skönt när man är ute och går.. eller ska sova. Och det märks att han göttar på sig därinne för han blir bara starkare för varje vecka som går. Det är fart på han flera gånger varje dag och speciellt när vi nattar Elis på kvällen. Det ska allt bli spännande att se om han är lika aktiv på utsidan sen. 

Innåt- eller uttåtnavel? En utsträckt innåtnavel. Men den börjar bli mer och mer utsträckt.

Förlovningsring på eller av: På och fortfarande yttepytte lite för stor.. Men det bådar gott kring svullnad som kommer i slutet av graviditeten.

Är det något som får dig att må illa eller något du blir äcklad av? Doften av soppor, rutten mat, alkohol osv. Usch.

Dagar kvar till beräknad förlossning: 84 dagar.

Förlossningssymptom: Inga.

Vad ser du fram emot: Ser fram emot sommaren tillsammans men min lilla familj. Juli månad!! Åh! Vi ska njuta massor av oss tre och förbereda oss på att bli fyra. Jag är så taggad på att utöka min fantastiska familj. Bästa sommaren, jag är redo!

För att läsa om samma vecka när jag bar gravid med Elis klicka här.

Störtblödningen på gamla jobbet

lördag 1 april 2017 kl 07:16 | Graviditeten med barn nummer 2/ Lillebror första trimestern

Hela första trimeter var i stort sett helt lugn. För första gången av alla mina graviditeter blödde jag inte en enda gång. Ingenting, inte ens en lite yttepytte rosa flytning (som kan vara tecken på sköra slemhinnor). Ingen svamp i underlivet som jag fick dras med från start med Elis. Allt var så lugnt och skönt. Lite blodsockerfall med illamående som bonus och extrem hunger hela tiden. Det var typ det, och sömnen ja. Hur kan jag ha glömt sömnen! Konstant trött var jag och är delvis fortfarande. Men det visade sig vara pga av lite järnbrist som jag inte hade med Elis. Se så olika det kan te sig i varje graviditet.

Så började vi närma oss det säkra slutet. Eller vi hade kommit så gott som till första delmomentet, nämligen vecka 12 (11+0). Det var en måndag vill jag minnas och jag jobbade för ovanlighetens skull på mitt gamla jobb. Det var en stressig dag, jag var den enda ”ordinarie vikarie” bland alla nya ansikten. Det trots att jag inte känner barnen så bra. Men det är så det ser ut när det är planeringsdagar för ordinarie personal. Det gjorde att en relativt lugn jobbdag blev en väldigt tung jobbdag. Jag går in alldeles för mycket i min gamla roll på skolan och vill styra och organisera så att dagen flyter på. Svårt med vikarier som inte har så stor koll,

Det ska tilläggas att jag mått så himla bra och den här dagen v. 12 (11+0) i senaste graviditeten med Pärlan var den dagen hon kom ut. Vi refererar Pärlan till en hon. Bara en känsla inget vi tog reda på. Så denna dag var lite speciell och smått jobbig på det sättet. Men allt hade sett så himla bra ut med nya graviditeten, ingen blödning eller tecken på avtagande graviditetsymtom. 

Lunchen kom och när jag sitter där med barnen känner jag mig ”öm” i livmodern. Tanken att nått kan vara fel kommer direkt. Men jag slår bort den och tänker att det känns så för att Pärlan kom så här långt i graviditeten. Sen kom uterasten med barnen på skolgården. Och efter 5-10 min ute känns det som att jag kissar på mig trots att jag nyss varit på toa. Kan liksom inte knipa utan det blir ”blött”. 

Jag går på toa och när jag sätter mig ser jag blod i trosan. Inte lite rosa utan vi pratar mensrikt blod. Och det rinner ur mig på toaletten. Det blir kortslutning i hjärnan. Jag fattar ingenting. Är det över nu igen? Vad är det för fel på min kropp? Varför just idag på jobbet? En dag jag MÅSTE vara till hands på jobbet. Kalle var ju också där men på möten och planering inför terminen. Jag måste hem om nu denna lilla bebis ska ut. Bildernoch känslor från senaste missfallet sitter färsk i minnet trots att det var ett halvår sen det skedde. Var det dags nu igen? Jag blev så arg. Inga tårar kom bara ren ilska. Hat mot min kropp. Varför kan det inte få vara lugnt? Varför just denna dag?

Jag hörde av mig till Kalle som smög iväg från jobbet upp till mig. Jag ringde vikariesamornaren och sa en vit lögn om att jag var tvungen att hämta en sjuk Elis på förskolan. Jag meddelade till kollegorna om att jag var tvungen att lämna pga av den orsaken. Kalle smög ut med mig bakvägen hem till mormor som bor ett stenkast därifrån. Det var tur att det var vinter och man lätt kunde dölja blodfläcken i byxan med en täckkjol.

Väl hos mormor ringer jag gynakuten på SöS och förväntar mig deras standardsvar. Ta en alvedon och vila. Inget man kan göra om det är ett missfall på gång. Det kan vara det men behöver inte vara det och blah blah blah. Jag stod på mig och förklarade min historia, hur min kropp fungerar osv. Hon kunde backa i telefonen med sin ”allmäninfo”. Dock hade blödningen börjat avta för mig och inga kramper hade jag. Och tyvärr vara alla tider fyllda för dagen men jag fick en tid dagen därpå. 

Det var bara att acceptera, stänga av känslorna och gå in i en bubbla. Tur att vi har Elis som förgyller vår vardag. Lättare på något sätt att hantera det svåra. Och morgondagen kom, inga mer blödningar och inga sammandragningar/värkar. För tro mig, ett missfall är som en mindre förlossning. Du har alla symptom som vid en förlossning. Du har alla faser. Bara i en mindre skala och med den sämsta belöningen. Smärta och ingen bebis. 

Så hoppet fanns där på morgonen men det hoppet slog jag bort. Det har då sällan gått bra när det varit så mycket blod. Min kropp var väl inte redo tänkte jag. Min mormor följde med mig till gynakuten och så sprang Kalle dit från jobbet när det var vår tur. Vi fick träffa en manlig gynekolog (första gången för mig) men han var trevlig och verkade vara nyexad och hade färsk kunskap i huvudet. Så vi satte igång med VUL och fick direkt höra att det allt var en livlig liten krabat som rörde sig där inne. Jag och Kalle tittade på varandra i chock. Va?! Kan den leva därinne? Är det sant? Ska vi skratta eller gråta av lättnad? Båda utbrister: Va otippat! 

Såklart var vi ju överlyckliga över beskedet. Barnet stämde helt i linje med vilken vecka vi var i och allt såg bra ut. Inga anmärkningar all på fostret. Frisk och kry. Men… så till varför jag blödde. I anslutning till fostersäcken fanns en blödning. En specialist kom in för att se om det var ett hematom (inre blödning) eller ett myom (muskelknuta). Hon konstatera direkt en blödning i storlek 4 x 4 cm. Inte jättestort men ändå ”hotande”. Det som är med ett hematom är att det orsakar sammandragningar i livmodern. Det liksom retar livmodern till att dra ihop sig för att stöta ut blodansamlingen. Helt logiskt men opraktiskt om en graviditet finns där. Ens livmoder kan inte bestämma att fostret ska vara kvar men blödningen ska pressas ut. 

Jaha, en viss oro la sig kring att fostret mådde prima och helt fullt utvecklat med allt. Men ett större hot fanns nu. Den där jävla blödningen. Så nu ska vi oroa oss ändå. Hoppas livmodern min inte reagerar så starkt på blödningen så att den rensar ut allt. Att blödningen inte ska växa. Inget nytt VUL inbokades då vi hade en KUB 10 dagar senare på SöS. 

Det var bara att gå hem. Leva i en ovisshet. Antingen går det bra eller dåligt. Men att avslöja graviditeten sådär i vecka 12 var inte aktuellt. 

Min fantastisk barnmorska hörde jag av mig till. Älskar fortfarande att jag valt en alternativ MVC än den vanliga. Allvis barnmorskor är fantastiska. Allt det vanliga vården erbjuder men också naturliga alternativ. Och hon sa att det finns ett homeopatiska medel som gör att livmodern inte reagerar och drar ihop sig. Det liksom hämmar lite. Hon har stor erfarenhet av att stanna upp hotande missfall (som det inte finns en medicinsk orsak till att det ska ske) och speciellt vid sånna här blödningar. 

Så jag hoppade på tåget även fast en kan vara lite skeptiskt till homeopatiska medel. Men alla sätt man kan försöka hjälpa är jag villig att pröva. Speciellt när det inte finns någon biverkning. Jag åt en 1/2 tsk av detta pulver varje morgon och kväll ända fram tills en vecka innan RUL. Placebo eller ej så har vi fortfarande vår lilla älskade och livliga krabat i magen som växer och frodas. 

Jag hade en blödning till en vecka efter den här första, när jag var hemma hos Ida. Men den kom och gick över fort trots menslik blödning. Men jag var inte orolig. Det skulle ju ut på nått sett den blödningen. Och pulvret hade jag med mig överallt utfifall att sammandragningar skulle tillta. För om så var fallet, kunde jag ta 1/2 tsk av pulvret en gång i timmen tills dom avtagit. Men det behövde jag aldrig göra. Sen efter KUB blödde jag bara gammalt brunt blod ända fram till en två veckor innan RUL. 

Ett helt år sen

fredag 4 september 2015 kl 12:06 | Allmänt

Timehop är en ny favorit bland mina appar. Jag kanske är lite sen med att ladda ner den. Den har ju trots allt funnits ett tag. Jag älskar att kolla tillbaka på bilder och minnas. Denna app gör det åt en. Samlar allt ifrån ens sociala medier och presenterar dag för dag. 

Så när jag gick in idag så dök denna bild upp. En av mina favoriter på magen. Som vi längtade och var så nyfikna på lilla Skorpan.

 

Våra personligheter i tarotleken

lördag 15 november 2014 kl 19:11 | Allmänt/ Holistiskt/ Tarot

Igår fick man kommentera hos SpellMink om man ville veta vad för personlighet man har i tarotleken. Underbart kul och fantastiskt när hon gärna gör en mini ”läsning” åt en. Så självklart så kommenterade både jag och Kalle. Här har vi våra personligheter som utgår genom att hon räknade ut på något sätt med hjälp av våra födelsedatum.

Emelie

Ditt kort är Hierofanten. Du går din egen väg och är den typen av person som gör motstånd mot orättvisor. Du är ofta mycket spirituell och har starka övertygelser. Familj är viktigt för dig och andra kommer ofta till dig för att få råd och hjälp.

Om jag får säga det själv så känns detta rätt spot on. Ni som känner mig, tycker ni att det stämmer?

Kalle

Ditt kort är Kejsarinnan. Du är kreativ konstnärlig och kärleksfull och älskar att se saker växa – familj eller kreativa projekt. Du är tillgiven och ofta poppis och drar många människor till dig. Du uppskattar det fina i livet. Dina sämre sidor kan vara svartsjuka.

Detta kan inte vara mer än just spot on. Kalle i ett nötskal! Mitt hjärta. Han håller med själv, till och med om svartsjukan..

Tack Ebba för att du gör sådana inlägg titt som tätt. Det uppskattas enormt! Spana in henne blogg här.

BF+5, håller jag på att bli galen?

tisdag 11 november 2014 kl 08:24 | Allmänt/ Elis tredje trimestern

God morgon alla. Här har det varit en orolig natt fylld av jobbiga drömmar. Bara kaos och oroligheter med andra ord. Jag som tänkte att jag skulle få en ljuvlig natts sömn till i väntan på Skorpans ankomst. Nej, nu ska min hjärna börja flippa lite. Jag brukar drömma tydliga, klara och detaljrika drömmar. Visst, dom är inte alltid harmoniska och fina. Men i natt var det crazy:

Jag var hemma i vår lägenhet. Mormor, mamma, Lio, Isak och Daniel var här. Kalle var på jobbet. Jag springer på toa pga. überkissnödighet. Sen går jag ut till alla som håller på och fixar i lägenheten här. Inför vad har jag ingen aning om. Men sen så känner jag att jag måste på toa igen. När jag väl är där (går även på toa med öppen dörr?!) så känner jag hur det bara forsar vatten ur mig. Jag ser på mormor (som står vid dörren?!) och inser att det är vattnet som går. Höh?! Konstig känsla och jag går in i något konstigt mode. Jag tänker att nu måste jag ringa Kalle och sen förlossningen och alla är måste bort. Mamma kommer till toaletten och blir exalterad. Mormor håller på och ringer runt. Jag blir typ irriterad över att alla är där och hindrar mig (vilket dom inte gör men det känns så) från att ta tag i situationen. Jag förflyttar mig och måste typ kämpa för att ta mig till sovrummet där min mobil finns. Jag försöker ringa Kalle men når inte honom. Mormor kommer in hela tiden med mamma och stör. Mamma stressar upp, Lio och Isak springer runt och leker högljutt. Vad Daniel gör har jag ingen aning om. Mormor räcker över telefonen och säger att jag ska prata med dom på SÖS. Say what?! Jag ska inte föda på SÖS!! Jag ska ringa BB Sophia. Men först måste jag få tag i Kalle. Det är så rörigt alltihop att jag till slut slänger mig på golvet och bara skriker det högsta jag kan. Typ som när jag var liten och blev arg. Så där riktigt arg. Jag tog sats och bara skrek i drömmen. Högt!! Inga ord kom utan bara skrik.

5d890244a792a34846d059076b533fdbBild tagen från Pinterest

Sen ringde Kalles väckarklocka. Tack och lov. Men känslan i kroppen när jag vaknade var inte den mysigaste. Kändes som om jag höll på att bli mentalt knäpp. Så vad kan denna dröm betyda?

Jag drömde även någon annan dröm som utspelade sig i Jarlaberg där jag är uppvuxen som liten. Ännu mera rörig… Kan inte ens återberätta mer än att det var en scen med massa bilar vid torget i Jarlaberg utanför ICA. Sen hände en massa konstiga saker. Konstiga människor var där. Inga som jag känner.

Så, nu ska jag ta tag i denna dag. Vad har den att erbjuda? Jo, följande:

  • Tvätta
  • Baka mer bullar
  • Skaffa hemförsäkring
  • Promenad

Vänner och blivande vänner

måndag 10 november 2014 kl 15:37 | Allmänt/ Elis tredje trimestern

IMG_7322.JPG

Så underbart att ha vänner över på lunch. Det får tiden att gå lite fortare och det förgyller vardagen. Edvin har nu snackat med Skorpan om att det är dags att komma ut nu. Det är rätt härligt på andra sidan här. Han tycker att den 11/11, vilket är i morgon skulle passa perfekt. Vi får väl se och jag håller med Edvin! Nu kan Skorpan verkligen ta och kika ut. Hihi!!

Förra gången jag träffade dessa bönor så tänkte jag att att nästa gång vi ses så har vi Skorpan med i gänget. Så fel det kan bli. Hihi! Vi kanske hinner ses en gång till innan Skorpan är här? Man vet ju aldrig.

Lille Edvin, du är så ofantligt söt! Till och med när du har ont i lilla magen så där att det knorvar och har sig. Ska bli så fint att se dig och lilla Skorpan växa upp. Tror ni kommer tycka om varandra mycket och ser fram emot att se er bli vänner. Leka och hitta på bus tillsammans. Åh, det ska bli så fint! Snart så är din kompis här.