Add Comment Register

Gravid andra barnet v. 28

lördag 6 maj 2017 kl 16:54 | Allmänt/ Graviditeten med barn nummer 2/ Tredje trimestern

Nu är magen här för att stanna kan jag meddela. Ingen stor skillnad på morgon och kvällsmage, såvida jag inte ätit något som gör mig gasig. Hehe!

Hur långt gången är du? V.28 (27+6)

Gravidymptom: Ja, det samma gamla vanliga. Svamp, åderbrock, humörsvängningar, trötthet och torr hy. Inga nyheter och det kommer ju tyvärr vara så fram tills lillebror bestämmer sig för att komma ut. Helst om 10-12 veckor och inte innan dess.

Bästa minnet från veckan: Elis fantastiska humör. Hans språkutveckling och alla saker han berättar om. Hans fantasi är så otroligt rik och han delar gärna med sig. Ibland kan han säga 9-10 ords meningar. Han har alltid varit tydlig med vad han vill sen han föddes och det fortsätter nu när språket lossnat. Berättar så detaljrikt och övertygande om saker och ting. Åh vad jag älskart!

Saknar du något? Konstigt nog saknar jag ingenting. När jag var gravid med Elis så saknade jag ofta saker som man inte får konsumera som gravid. Men denna gång så känns allt okej på något sätt. Jag vet om att det är en period i livet och sen så är det över. Så nej, jag saknar inte något.

Mest harmonisk eller moody denna vecka? Äntligen får jag skriva harmonisk! Haha! Men på allvar så har jag känt mig på bättre humör, tålamodet är tillbaka och jag har fått sova bra. Hur det kommer sig att jag varit harmonisk denna vecka? Jag ska vara ärlig och säga att jag faktiskt inte har någon aning.. men härligt är det! Det kan nog Kalle och Elis intyga.

Cravings: Inga. Zero, nada.. 

Sömn: Bra. Elis har vissa nötter sovit närmre Kalle vilket för att jag får sova helt solo och ostört i timmar. Det är lyx och ger en bra kvalitet på sömn. 

Rörelser: Vår lilla akrobat nummer två. Han börjar avancera till att köra kickboxning. Framförallt nedåt och på höger sida. Inte så skönt när man är ute och går.. eller ska sova. Och det märks att han göttar på sig därinne för han blir bara starkare för varje vecka som går. Det är fart på han flera gånger varje dag och speciellt när vi nattar Elis på kvällen. Det ska allt bli spännande att se om han är lika aktiv på utsidan sen. 

Innåt- eller uttåtnavel? En utsträckt innåtnavel. Men den börjar bli mer och mer utsträckt.

Förlovningsring på eller av: På och fortfarande yttepytte lite för stor.. Men det bådar gott kring svullnad som kommer i slutet av graviditeten.

Är det något som får dig att må illa eller något du blir äcklad av? Doften av soppor, rutten mat, alkohol osv. Usch.

Dagar kvar till beräknad förlossning: 84 dagar.

Förlossningssymptom: Inga.

Vad ser du fram emot: Ser fram emot sommaren tillsammans men min lilla familj. Juli månad!! Åh! Vi ska njuta massor av oss tre och förbereda oss på att bli fyra. Jag är så taggad på att utöka min fantastiska familj. Bästa sommaren, jag är redo!

För att läsa om samma vecka när jag bar gravid med Elis klicka här.

Störtblödningen på gamla jobbet

lördag 1 april 2017 kl 07:16 | Första trimestern/ Graviditeten med barn nummer 2

Hela första trimeter var i stort sett helt lugn. För första gången av alla mina graviditeter blödde jag inte en enda gång. Ingenting, inte ens en lite yttepytte rosa flytning (som kan vara tecken på sköra slemhinnor). Ingen svamp i underlivet som jag fick dras med från start med Elis. Allt var så lugnt och skönt. Lite blodsockerfall med illamående som bonus och extrem hunger hela tiden. Det var typ det, och sömnen ja. Hur kan jag ha glömt sömnen! Konstant trött var jag och är delvis fortfarande. Men det visade sig vara pga av lite järnbrist som jag inte hade med Elis. Se så olika det kan te sig i varje graviditet.

Så började vi närma oss det säkra slutet. Eller vi hade kommit så gott som till första delmomentet, nämligen vecka 12 (11+0). Det var en måndag vill jag minnas och jag jobbade för ovanlighetens skull på mitt gamla jobb. Det var en stressig dag, jag var den enda ”ordinarie vikarie” bland alla nya ansikten. Det trots att jag inte känner barnen så bra. Men det är så det ser ut när det är planeringsdagar för ordinarie personal. Det gjorde att en relativt lugn jobbdag blev en väldigt tung jobbdag. Jag går in alldeles för mycket i min gamla roll på skolan och vill styra och organisera så att dagen flyter på. Svårt med vikarier som inte har så stor koll,

Det ska tilläggas att jag mått så himla bra och den här dagen v. 12 (11+0) i senaste graviditeten med Pärlan var den dagen hon kom ut. Vi refererar Pärlan till en hon. Bara en känsla inget vi tog reda på. Så denna dag var lite speciell och smått jobbig på det sättet. Men allt hade sett så himla bra ut med nya graviditeten, ingen blödning eller tecken på avtagande graviditetsymtom. 

Lunchen kom och när jag sitter där med barnen känner jag mig ”öm” i livmodern. Tanken att nått kan vara fel kommer direkt. Men jag slår bort den och tänker att det känns så för att Pärlan kom så här långt i graviditeten. Sen kom uterasten med barnen på skolgården. Och efter 5-10 min ute känns det som att jag kissar på mig trots att jag nyss varit på toa. Kan liksom inte knipa utan det blir ”blött”. 

Jag går på toa och när jag sätter mig ser jag blod i trosan. Inte lite rosa utan vi pratar mensrikt blod. Och det rinner ur mig på toaletten. Det blir kortslutning i hjärnan. Jag fattar ingenting. Är det över nu igen? Vad är det för fel på min kropp? Varför just idag på jobbet? En dag jag MÅSTE vara till hands på jobbet. Kalle var ju också där men på möten och planering inför terminen. Jag måste hem om nu denna lilla bebis ska ut. Bildernoch känslor från senaste missfallet sitter färsk i minnet trots att det var ett halvår sen det skedde. Var det dags nu igen? Jag blev så arg. Inga tårar kom bara ren ilska. Hat mot min kropp. Varför kan det inte få vara lugnt? Varför just denna dag?

Jag hörde av mig till Kalle som smög iväg från jobbet upp till mig. Jag ringde vikariesamornaren och sa en vit lögn om att jag var tvungen att hämta en sjuk Elis på förskolan. Jag meddelade till kollegorna om att jag var tvungen att lämna pga av den orsaken. Kalle smög ut med mig bakvägen hem till mormor som bor ett stenkast därifrån. Det var tur att det var vinter och man lätt kunde dölja blodfläcken i byxan med en täckkjol.

Väl hos mormor ringer jag gynakuten på SöS och förväntar mig deras standardsvar. Ta en alvedon och vila. Inget man kan göra om det är ett missfall på gång. Det kan vara det men behöver inte vara det och blah blah blah. Jag stod på mig och förklarade min historia, hur min kropp fungerar osv. Hon kunde backa i telefonen med sin ”allmäninfo”. Dock hade blödningen börjat avta för mig och inga kramper hade jag. Och tyvärr vara alla tider fyllda för dagen men jag fick en tid dagen därpå. 

Det var bara att acceptera, stänga av känslorna och gå in i en bubbla. Tur att vi har Elis som förgyller vår vardag. Lättare på något sätt att hantera det svåra. Och morgondagen kom, inga mer blödningar och inga sammandragningar/värkar. För tro mig, ett missfall är som en mindre förlossning. Du har alla symptom som vid en förlossning. Du har alla faser. Bara i en mindre skala och med den sämsta belöningen. Smärta och ingen bebis. 

Så hoppet fanns där på morgonen men det hoppet slog jag bort. Det har då sällan gått bra när det varit så mycket blod. Min kropp var väl inte redo tänkte jag. Min mormor följde med mig till gynakuten och så sprang Kalle dit från jobbet när det var vår tur. Vi fick träffa en manlig gynekolog (första gången för mig) men han var trevlig och verkade vara nyexad och hade färsk kunskap i huvudet. Så vi satte igång med VUL och fick direkt höra att det allt var en livlig liten krabat som rörde sig där inne. Jag och Kalle tittade på varandra i chock. Va?! Kan den leva därinne? Är det sant? Ska vi skratta eller gråta av lättnad? Båda utbrister: Va otippat! 

Såklart var vi ju överlyckliga över beskedet. Barnet stämde helt i linje med vilken vecka vi var i och allt såg bra ut. Inga anmärkningar all på fostret. Frisk och kry. Men… så till varför jag blödde. I anslutning till fostersäcken fanns en blödning. En specialist kom in för att se om det var ett hematom (inre blödning) eller ett myom (muskelknuta). Hon konstatera direkt en blödning i storlek 4 x 4 cm. Inte jättestort men ändå ”hotande”. Det som är med ett hematom är att det orsakar sammandragningar i livmodern. Det liksom retar livmodern till att dra ihop sig för att stöta ut blodansamlingen. Helt logiskt men opraktiskt om en graviditet finns där. Ens livmoder kan inte bestämma att fostret ska vara kvar men blödningen ska pressas ut. 

Jaha, en viss oro la sig kring att fostret mådde prima och helt fullt utvecklat med allt. Men ett större hot fanns nu. Den där jävla blödningen. Så nu ska vi oroa oss ändå. Hoppas livmodern min inte reagerar så starkt på blödningen så att den rensar ut allt. Att blödningen inte ska växa. Inget nytt VUL inbokades då vi hade en KUB 10 dagar senare på SöS. 

Det var bara att gå hem. Leva i en ovisshet. Antingen går det bra eller dåligt. Men att avslöja graviditeten sådär i vecka 12 var inte aktuellt. 

Min fantastisk barnmorska hörde jag av mig till. Älskar fortfarande att jag valt en alternativ MVC än den vanliga. Allvis barnmorskor är fantastiska. Allt det vanliga vården erbjuder men också naturliga alternativ. Och hon sa att det finns ett homeopatiska medel som gör att livmodern inte reagerar och drar ihop sig. Det liksom hämmar lite. Hon har stor erfarenhet av att stanna upp hotande missfall (som det inte finns en medicinsk orsak till att det ska ske) och speciellt vid sånna här blödningar. 

Så jag hoppade på tåget även fast en kan vara lite skeptiskt till homeopatiska medel. Men alla sätt man kan försöka hjälpa är jag villig att pröva. Speciellt när det inte finns någon biverkning. Jag åt en 1/2 tsk av detta pulver varje morgon och kväll ända fram tills en vecka innan RUL. Placebo eller ej så har vi fortfarande vår lilla älskade och livliga krabat i magen som växer och frodas. 

Jag hade en blödning till en vecka efter den här första, när jag var hemma hos Ida. Men den kom och gick över fort trots menslik blödning. Men jag var inte orolig. Det skulle ju ut på nått sett den blödningen. Och pulvret hade jag med mig överallt utfifall att sammandragningar skulle tillta. För om så var fallet, kunde jag ta 1/2 tsk av pulvret en gång i timmen tills dom avtagit. Men det behövde jag aldrig göra. Sen efter KUB blödde jag bara gammalt brunt blod ända fram till en två veckor innan RUL. 

Ett helt år sen

fredag 4 september 2015 kl 12:06 | Allmänt

Timehop är en ny favorit bland mina appar. Jag kanske är lite sen med att ladda ner den. Den har ju trots allt funnits ett tag. Jag älskar att kolla tillbaka på bilder och minnas. Denna app gör det åt en. Samlar allt ifrån ens sociala medier och presenterar dag för dag. 

Så när jag gick in idag så dök denna bild upp. En av mina favoriter på magen. Som vi längtade och var så nyfikna på lilla Skorpan.

 

Våra personligheter i tarotleken

lördag 15 november 2014 kl 19:11 | Allmänt/ Holistiskt/ Tarot

Igår fick man kommentera hos SpellMink om man ville veta vad för personlighet man har i tarotleken. Underbart kul och fantastiskt när hon gärna gör en mini ”läsning” åt en. Så självklart så kommenterade både jag och Kalle. Här har vi våra personligheter som utgår genom att hon räknade ut på något sätt med hjälp av våra födelsedatum.

Emelie

Ditt kort är Hierofanten. Du går din egen väg och är den typen av person som gör motstånd mot orättvisor. Du är ofta mycket spirituell och har starka övertygelser. Familj är viktigt för dig och andra kommer ofta till dig för att få råd och hjälp.

Om jag får säga det själv så känns detta rätt spot on. Ni som känner mig, tycker ni att det stämmer?

Kalle

Ditt kort är Kejsarinnan. Du är kreativ konstnärlig och kärleksfull och älskar att se saker växa – familj eller kreativa projekt. Du är tillgiven och ofta poppis och drar många människor till dig. Du uppskattar det fina i livet. Dina sämre sidor kan vara svartsjuka.

Detta kan inte vara mer än just spot on. Kalle i ett nötskal! Mitt hjärta. Han håller med själv, till och med om svartsjukan..

Tack Ebba för att du gör sådana inlägg titt som tätt. Det uppskattas enormt! Spana in henne blogg här.

BF+5, håller jag på att bli galen?

tisdag 11 november 2014 kl 08:24 | Allmänt/ Tredje trimestern

God morgon alla. Här har det varit en orolig natt fylld av jobbiga drömmar. Bara kaos och oroligheter med andra ord. Jag som tänkte att jag skulle få en ljuvlig natts sömn till i väntan på Skorpans ankomst. Nej, nu ska min hjärna börja flippa lite. Jag brukar drömma tydliga, klara och detaljrika drömmar. Visst, dom är inte alltid harmoniska och fina. Men i natt var det crazy:

Jag var hemma i vår lägenhet. Mormor, mamma, Lio, Isak och Daniel var här. Kalle var på jobbet. Jag springer på toa pga. überkissnödighet. Sen går jag ut till alla som håller på och fixar i lägenheten här. Inför vad har jag ingen aning om. Men sen så känner jag att jag måste på toa igen. När jag väl är där (går även på toa med öppen dörr?!) så känner jag hur det bara forsar vatten ur mig. Jag ser på mormor (som står vid dörren?!) och inser att det är vattnet som går. Höh?! Konstig känsla och jag går in i något konstigt mode. Jag tänker att nu måste jag ringa Kalle och sen förlossningen och alla är måste bort. Mamma kommer till toaletten och blir exalterad. Mormor håller på och ringer runt. Jag blir typ irriterad över att alla är där och hindrar mig (vilket dom inte gör men det känns så) från att ta tag i situationen. Jag förflyttar mig och måste typ kämpa för att ta mig till sovrummet där min mobil finns. Jag försöker ringa Kalle men når inte honom. Mormor kommer in hela tiden med mamma och stör. Mamma stressar upp, Lio och Isak springer runt och leker högljutt. Vad Daniel gör har jag ingen aning om. Mormor räcker över telefonen och säger att jag ska prata med dom på SÖS. Say what?! Jag ska inte föda på SÖS!! Jag ska ringa BB Sophia. Men först måste jag få tag i Kalle. Det är så rörigt alltihop att jag till slut slänger mig på golvet och bara skriker det högsta jag kan. Typ som när jag var liten och blev arg. Så där riktigt arg. Jag tog sats och bara skrek i drömmen. Högt!! Inga ord kom utan bara skrik.

5d890244a792a34846d059076b533fdbBild tagen från Pinterest

Sen ringde Kalles väckarklocka. Tack och lov. Men känslan i kroppen när jag vaknade var inte den mysigaste. Kändes som om jag höll på att bli mentalt knäpp. Så vad kan denna dröm betyda?

Jag drömde även någon annan dröm som utspelade sig i Jarlaberg där jag är uppvuxen som liten. Ännu mera rörig… Kan inte ens återberätta mer än att det var en scen med massa bilar vid torget i Jarlaberg utanför ICA. Sen hände en massa konstiga saker. Konstiga människor var där. Inga som jag känner.

Så, nu ska jag ta tag i denna dag. Vad har den att erbjuda? Jo, följande:

  • Tvätta
  • Baka mer bullar
  • Skaffa hemförsäkring
  • Promenad

Vänner och blivande vänner

måndag 10 november 2014 kl 15:37 | Allmänt/ Tredje trimestern

IMG_7322.JPG

Så underbart att ha vänner över på lunch. Det får tiden att gå lite fortare och det förgyller vardagen. Edvin har nu snackat med Skorpan om att det är dags att komma ut nu. Det är rätt härligt på andra sidan här. Han tycker att den 11/11, vilket är i morgon skulle passa perfekt. Vi får väl se och jag håller med Edvin! Nu kan Skorpan verkligen ta och kika ut. Hihi!!

Förra gången jag träffade dessa bönor så tänkte jag att att nästa gång vi ses så har vi Skorpan med i gänget. Så fel det kan bli. Hihi! Vi kanske hinner ses en gång till innan Skorpan är här? Man vet ju aldrig.

Lille Edvin, du är så ofantligt söt! Till och med när du har ont i lilla magen så där att det knorvar och har sig. Ska bli så fint att se dig och lilla Skorpan växa upp. Tror ni kommer tycka om varandra mycket och ser fram emot att se er bli vänner. Leka och hitta på bus tillsammans. Åh, det ska bli så fint! Snart så är din kompis här.

BF+4

måndag 10 november 2014 kl 08:36 | Allmänt/ Tredje trimestern

En lugn harmonisk natt igen. Inga känningar överhuvudtaget. Vaknade upp och var inte alls besviken eller nedstämd. Kändes så skönt att få vakna precis som vanligt. Att få känna att Skorpan kommer när Skorpan känner för det. Igår var som sagt en jobbig dag som ändå till slut blev rätt ok. Idag känns allt mycket bättre!

Denna dagen ska bli hur bra som helst. Jag får besök av Frida, Ida och lilla Edvin. Bebisgos och bästa-vänner-häng. En måndag som denna kan ju inte bli bättre. Jag ska dessutom städa hemma, ta en promenad runt i kvarteret och köra en dansomgång hemma. Kan ju inte skada att försöka få Skorpan att komma lite längre ner mot utgången. Hehe!

Igår kväll kom Kalles bror Johan förbi med deras familjevagga som deras lillebror Pigge hade som liten samt Johans son Alvin. Den ska också fixas till och bäddas m.m. Så mysigt! Vi kommer ju samsova med Skorpan men kan vara fint att ha en liten vagga ut i fall att vi vill lägga ifrån oss vår skatt.

28cba23aae542bb86cb3288a1f5de50c

Snart, så snart har vi vår Skorpan i våra famnar.

No baby yet… BF+3

söndag 9 november 2014 kl 20:36 | Allmänt/ Tredje trimestern

Vi väntar och vi väntar även fast vi inte ska vänta. Tiden går sakta och jag vet inte riktigt vad jag ska lyckas fylla den med. Det ända vi går och tänker på i stort sett är när vår lilla skatt ska titta ut. Jag svor att jag inte skulle bli sådär bitter och jobbig om jag gick över tiden. Jag svor att jag inte skulle bli sån. Ni vet, som tjatar om bebin som inte kommer. Tjatar om hur många dagar man gått över. Tjatar om hur jobbigt det faktiskt är att bara vänta.

IMG_7291.JPG

Vi har det i alla fall mysigt i vår nya lägenhet!

Men jag förstår nu alla kvinnor som gått över tiden. Det är så sjukt frustrerande. Spelar ingen roll vad man gör det är bara sjukt jobbigt rent hormonellt och emotionellt. Jag kan börja gråta för ingenting, bli sjukt irriterad, tycka synd om mig själv.. Ja ni förstår säkert. Nu har jag bara gått tre dagar och skulle kunna ha 11 dagar kvar av denna graviditet. 11 dagar är inte speciellt mycket egentligen jag vet. Men tänkt då om jag skulle behöva bli igångsatt?!

Nej det vill jag inte tänka på. Skorpan har som sagt 11 dagar på sig att kika ut. Det är mer än tillräckligt för Skorpan. Förmodligen så är det mindre än så. Only time will tell.

Nu ska jag försöka hitta tillbaka till peppen inför förlossningen. För det känns som om den sinar sakta, sakta…

BF+1

fredag 7 november 2014 kl 08:52 | Allmänt/ Tredje trimestern

Ingen bebis ännu så ni kan andas ut lite till. Önskar att min pepp fanns kvar. Men just såhär på morgonkvisten så infinner sig nu för tiden en liten jobbig besvikelse. Jag vill inte känna så men den liksom smyger sig fram. Men vi kan ju idag glädja oss åt att det faktiskt är kladdkakans dag. Ja, ni tänkte rätt. Jag ska baka en kladdkaka till våra middagsgäster i kväll. Armando, Cindy och Julian ska komma över hem till oss för taco-fredags-bebis-häng.

Idag ska jag också till barnmorskan på eftermiddagen. Ska bli spännande… eller kanske inte riktigt. Det mest spännande är väl att se om Skorpan har fixerat sig eller inte. Jag tror dock inte att Skorpan har några planer på att göra det förrän värkarbetet satt igång på riktigt. Jag har trots allt ganska bra med utrymme kvar i min mage, tro det eller ej.

I går vid runt 17 sattes sammandragningarna igång på riktigt kändes det som. Det gav något slags hopp inför natten. Kanske skulle det  sättas igång?? När jag gick och la mig så bestämde sig Skorpan för att ha mina högra revben som studsmatta eller något i den stilen. Jag räknade att Skorpan kickade mig där minst 47 gånger. Kan säga att det inte var de mest bekväma. Det var liksom lite som en rysk dans där mot revbenen. Full action. Då tänkte jag också att ”Aha, kanske händer det i natt??”. Jag måste nog sluta tänka så. Jag försöker. Det kommer hända när det händer. Jag vet, jag är förstföderska och dom går över tiden.

a13c4ab074dddf25a86c9b67585cc2ec

Men jag LÄNGTAR så sjukt mycket efter att få träffa Skorpan. Längtan är inte ens ett tillräckligt ord för vad jag känner. Men som alla säger… Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.