Add Comment Register

Första skrattet

lördag 7 oktober 2017 kl 21:59 | 0-3 månader/ Allmänt/ Sakarias

Ikväll så slog mitt hjärta en extra volt av glädje och kärlek för vår lilla skatt. Sakarias har nämligen skrattat för första gången i sitt liv. Förstår ni glädjen? Förstår no hur glad vår lilla solstråle är? Trots allt han redan fått vara med om i sitt lilla liv så är han så glad!!

Är så glad att vi lyckades fånga en del på en filmsnutt. Det är därifrån som bilderna kommer.

Det är ju något speciellt med ens barns första riktiga skratt. Något alldeles magiskt över det hela.

Akuten igen

torsdag 5 oktober 2017 kl 07:10 | 0-3 månader/ Allmänt/ Sakarias

Nu är jag så jävla less på akuten. Kunde det inte räcka med att vi redan varit där två gånger denna vecka?! Det är ju bara torsdag dessutom. Vi var ju till och med där idag eller i förmiddags. Blir så arg och ledsen över att Sakarias ska behöva gå igenom allt detta. Men ni kanske undrar varför vi nu varit där igen?

Jo den här nya fantastiska antibiotikan han fick idag mot sin UVI tål han inte. Jag gav honom kvällsdosen vilket var sjukt kämpigt då han hulka sig igenom hela. Han tyckte verkligen inte om denna. Jag led så in i bängen med honom. Den doftade skit. Ni kommer väl ihåg smaken från er egen barndom? Den där fejksmaken av banan blandat med antibiotika? Blir illamående av att bara tänka på det. Men i alla fall så tog jag det lugnt med dosen. Det är ju 1 ml mer han ska ha av denna och två gånger per dag istället för 1. Men efter 3 min sen sista droppen togs så kaskad spydde han upp allt.

Han blev liksom helt likblek, ledsen och upprörd och sen kom allt upp. Stackars min lilla solstråle. Hemskt. Han reagerade inte alls såhär på Isocef som han fått två doser av. Den smaskade han gladeligen i sig. Så det var bara att ringa sjukvårdsupplysningen och fråga va man gör nu? Ny dos? Tvinga i igen? Men dom sa bara att det är att åka till akuten då han är så pass liten och reagerade så starkt på dosen. Det knöt sig i magen.. akuten igen.

Klockan var närmare tio på kvällen. Tack och lov körde min pappa in oss till akuten. Han stannade dessutom hela väntetiden som blev flera timmar. Det var fullt på akuten. Vi var lågt prioriterade. När timmarna gick efter midnatt så ifrågasatte jag dom. Om det nu inte var så akut och viktigt att få sin dos nu så kunde vi komma tillbaka imorgon på morgonen. Så att både Sack och jag kunde få sömn. Men dom ville inte släppa oss hem. Gah. Ja led med dom för jag såg att dom verkligen hade fullt upp med allt. Tycker verkligen inte om att vara den där jobbiga föräldern som ”stör” när dom gör så gott som kan. Men efter att jag sa till en till gång så tyckte dom att han skulle ta samma dos av antibiotikan fast hör på akuten. Inte direkt det jag ville utsätta Sack för men jag gjorde de. Han blev jätteillamående och fick kväljningar. Jag led med honom. Men inget kom ut. Och det var det viktigaste enligt dom. Att så länge han får i sig det är det bra. Men nej, varför ska jag plåga honom 13 gånger till med detta? Och va händer om han kräks upp någon av dom andra doserna? Ska vi in igen då? Nej, ge mig ett alternativ. Den stressade men ändå snälla läkaren sa att om jag känner att det inte funkar med morgonsolen imorgon så få jag komma och hämta ut Isocef som han inte hade besvär med alls.

Så ja, det är det vi ska hämta ut idag. För morgondosen av antibiotikan var ingen hit igen. Han verkligen lider när han får den. Usch. Nej, nu ska det vara slut på lidande. Och jag hoppas att vi nu slipper akuten på några år.

Återbesök på akuten

onsdag 4 oktober 2017 kl 12:12 | 0-3 månader/ Allmänt/ Sakarias

Nu är vi klara på akuten. Vi var på plats kl. 9 och nu är klockan halv två nästan. Ett återbesök där vi både lämna blodprover och for iväg på ultraljud av Sakarias njurar. Allt såg bra ut och Sakarias är en riktig kämpe. Han stod ut med att bli väckt titt som tätt för blodprover osv. Han säger ifrån men blir lugn igen efteråt. Alla prover kommer tillbaka bra förutom att infektionsvärdet är något mer förhöjt än vad man vill att det ska vara såhär två dagar efter påbörjad antibiotikakur. Detta gör att dom skickar en remiss till SöS för att göra en utredning på njurarna med nytt urinprov, blodprover samt röntgen för att se hur aktiviteten är i njurarna. Vi kommer få en kallelse snarast och ska dit inom en månad efter avslutad antibiotikakur.

Ultraljudet av Sakarias njurar gick fin fint. Så häftigt (så fascinerad av ultraljud) att kunna se njurarna så glasklart! Det var verkligen en njure med alla delar inuti. Och dom sa direkt att det inte fanns något avvikande i storleken osv. Pjuh!

Nu har han även fått ett annat antibiotika dom är specialiserat på bakterien som orsakade infektionen. Denna ska ha ta 2ml av både morgon och kväll i sju dagar. Så nu bär det av mot Apoteket.

Akuten nästa

tisdag 3 oktober 2017 kl 09:58 | 0-3 månader/ Allmänt/ Sakarias

Igår kväll när Sack sov sin kvällslur var han väldigt orolig. Han liksom yrade, ja ni vet sådär feberyrade. Vi lät han sova klart och när han vaknade var han väldigt ledsen och väldigt varm. Jag blev otroligt orolig. Jag ammade honom och sen tig jag tempen rektalt. Termometern visade 40.2 i feber. FYRTIO KOMMA TVÅ!!

Vi ringde sjukvårdsrådgivningen och tog tempen ytterligare en gång ut ifall jag mätt fel. Men den visade på samma temp igen. Och som alltid vid temperatur över 38 så ska man åka in akut om barnet är under 3 månader. Så det vara bara att åka i till Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Jag och Sack fick skjuts av min bror. Sån tur att han och Camilla bor nära oss och har bil. Världens finaste morbror! Han till och med följde med in på akuten och stannade tills vi fick ett rum.

Vi fick såklart hjälp snabbt (5-10 min tog de) och när sjuksköterskorna undersökte honom (temp, syresättning och allmäntillstånd) var han glad som en solstråle. Hans temp hade gått ner av sig själv till 38.4 och dom gav honom en alvedon. Vi fick sen vänta i 10 min till tills vi fick ett rum. Jag fick i uppgift att ta urinprov på Sack. Inte det lättaste men det gick.

Tiden gick och en läkare kom och undersökte oss inom 30-40 min. Och vad han charmade den läkaren. Hon sa att hon nog aldrig träffat en sån glad liten sjukling. Under en rutinundersökning så kom provsvaren från urinprovet och det visade att Sack hade urinvägsinfektion påväg att bli njurbäckeninflammation. Jaha, va betyder detta? Hur kan en sån liten få det? Har vi gjort fel i hygien? Är det nån defekt i urinvägarna? Tusen miljoner frågor dök upp samtidigt som det var skönt att få svar så fort, på vad som var fel.

Läkaren sa att vi inte gjort något fel hygienmässigt utan att det handlar om att han helt enkelt inte hann kissa ut bakterien i tid. Förhoppningsvis är det en engångsföreteelse och i värsta fall en defekt. Hon sa att vi inte behöver oroa oss. Dom tog blodprover och skulle odla urinen för att ta reda på vilken bakterie. Provsvar ska vi få om två dagar på återbesöket. Så nu får han ett brett antibiotika Isocef som slår ut flera stammar. På onsdag blir det ett mer specifikt antibiotika för den bakterie som orsakar infektionen samt ett ultraljud på hans njurar.

Är så glad att veta att det inte var farligare än så. Att vi upptäckte det i tid. Att han trots allt är glad. Förstå smärtan när han kissar?! Usch. Kommer ihåg den gången jag hade urinvägsinfektion. Fy tusan. Lider med Sack och hoppas på snabb återhämtning och att inget är knas med hans urinvägar. Vår tappra lilla solstråle.

Sakarias 1 månad

onsdag 13 september 2017 kl 10:47 | 0-3 månader/ Allmänt/ Sakarias

Jag får nästan nypa mig i armen för att inse att han är här för att stanna. Det är liksom ingen dröm det här. Det är verkligheten. Vi har blivit berikade med en till liten juvel i vårt liv. Det är nästan för bra för att vara sant.

Han är så självklar denna lilla krabat. Han är en del av vår fantastiska familj. Han har redan börjat jollra, småskratta och ler. Han är så lugn och rofylld så fort han inte ska bajsa eller har magknip. Men det är ju klart, vem fasiken är på bra humör när magen gör ont?

Han älskar att sova till skillnad från sin storebror. Eller jo Elis älskar att sova men hatar att somna. Sakarias däremot vill sova mycket. Är nästan chockad att såhär små sover så mycket som dom gör. Oftast. Eller alla barn är ju olika. Det får man verkligen svar på när man skaffar ett andra barn. Att varje barn är så himla unikt, magiskt och speciellt.

Sen en vecka tillbaka drygt så vill denna lilla lillknorr (smeknamnet han fått eftersom han gör små ljud när han sover) endast sova i direkt hudkontakt med mig. Så hejja oss som har både sele och sjal. Det underlättat verkligen vardagen. Och avlastar ens trötta armar då denna kille börjar lägga på sig en del. Vi får se om han kommer kunna sova i vagnen framöver stundvis på dagen. Det gick väldans bra i början i alla fall.

Och nätterna då? Jo, peppar peppar, så sover vi faktiskt bra. Jag vaknar mellan 2-3 gånger per natt för att amma. Är 2-3h intervaller. Och jag liggammar vilket gör att jag kan somna om under amningen. Första veckan gick det inte att liggamma med mina Pamela Andersson tuttar som kom som ett brev på posten när mjölken rann till, samt att han kräktes mycket.

Livet känns verkligen komplett med Sakarias i vår familj.

Sakarias första besök på BVC

torsdag 31 augusti 2017 kl 14:18 | 0-3 månader/ Allmänt/ Sakarias

Idag fick vi en tid hos underbara Adriana på Allvis BVC, dit vi går med Elis. Egentligen har vi inte tid förens på tisdag eftermiddag men vi har lite strul med amning för liten. Denna start är helt annan än hur den var med Elis. Med Elis fanns det inga som helst problem.

Men för Sakarias är det annorlunda. Det verkar som att han ärvt Isakssons späda mun (från min mors sida) och har svårt att ta en helt korrekt tag om bröstet. Detta gör att han sväljer mycket luft (hej gaser och magknip!), det sprutar ut mjölk ur mungiporna, han släpper och tar nytt tag ofta vilket blir frustrerande för honom samt att det fortfarande gör ont i brösten för mig. Jag provar olika ställningar för oss båda, har kollat videos på rätt tag och rapar honom emellanåt. Men inget blir riktigt bra eller optimalt.

Jag har dom senaste dagarna befarat kort tungband eller läppband och ville kolla med BVC. Så vi fick en tid idag, tack och lov. Jag oroar mig inte alls över om han får i sig tillräckligt med mat för det märks. Jag tycker han har vuxit massor och det fick vi besked om på plats. Hela 55cm lång och 4,5kg tung nu. Kan ni förstå? Trots problem med amning har han gått upp 700g och vuxit 3cm sen han föddes för 2 veckor och 4 dagar sen.

Vi fick träffa en öron/näsa/hals-läkare som jag inte riktigt kom så bra överens med. En riktig macho-man som småhånade mig. Han kollade snabbt men brutalt på tungbandet och sa "kolla han har ju inte alls kort tungband, hela två centimeter fritt!" "Du behöver bara öva på att amma"… alltså vad svarar man på det? Jag blev smått chockad över hans sista kommentar. Så pass att jag inte riktigt kunde svara upp. Men jag packade ihop och gick tillbaka till Adriana som då sa att vi får se hur det är på tisdag och är det fortfarande strul som idag så får vi gå till en specialist på Danderyd som heter Amelie. Det kändes tryggt att BVC inte bara skiter i det som han läkaren.

Så nu får vi öva mer på rätt tag, ställning och så vidare. Mer magmassage på lillen, fänkål och kamomillte för mig, akupressur.. ja vi fortsätter med andra ord som vi gjort dom senaste dagarna och hoppas på förbättring.