Add Comment Register

Gravid med andra barnet v. 37

lördag 8 juli 2017 kl 20:28 | Allmänt/ Graviditeten med barn nummer 2/ Lillebror tredje trimestern

Nämen hej kalaskulan! Det känns att den växer på.

Hur långt gången är du? V.37 (36+6)

Gravidymptom: Svamp, sammandragningar, mycket rörelser från lillebror, kissa på natten, åderbrock, törstig, mensvärk, trötthet m.m.

Bästa minnet från veckan: Att allt nu blivit klart för en hemförlossning. Att det nu bara är att vänta ut lillebror. Vänta på att han nu ska göra entré. Självklart så finns det småsaker att fixa men allt som allt är vi helt kittade för att han ska komma. Sån skön känsla!

Saknar du något? Energi och ork. Känns som att jag aldrig blir klar med det som finns på ”att göra innan lillebror kommer” – listan. Men så idag fick jag lite ”ork” att lägga undnan dom tvättade bebiskläderna samt att blanda till mitt örterna och havsaltet som ska bli ett postpartum herbal bath.

Mest harmonisk eller moody denna vecka? Moody skulle jag väl kunna säga. Energin har inte varit den bästa så det påverkar självklart mitt humör. Men också harmonisk stundtals. Det går ju inte att bara vara det ena eller det andra som gravid. Eller?

Cravings: Har inga som helst cravings. Känns lite tråkigt då man nu kan komma undan med det mesta såhär i sluttampen. Jag antar att det kan ha att göra med att alla mineraler och vitaminer tillgodoses? Vad vet jag.

Sömn: Jag ska väl inte direkt klaga. Sover relativt bra men det börjar bli bökigt att flytta runt om natten. Inte alls lika smidig på att byta sovställning eller att ta mig upp för toabesök på natten. Sen vaknar jag ju alltid runt sju oavsett när jag somnade för kvällen. Natten till idag har nog varit den sämsta då jag haft sammandragningar hela natten och Elis varit extra närhetstörstande.

Rörelser: Vår lilla piggelin! Aktiv och kör rally precis som vanligt. Något segare kanske då det inte är lika mycket plats. Man kan riktigt se hur en fot trycker ut via magen eller rumpan som gungar fram och tillbaka. Ska bli så kul och se om rörelsemönstrena är detsamma på utsidan som på insidan.

Inåt- eller uttåtnavel? Utåt till 97% av tiden.

Förlovningsring på eller av: Inget förändrat på den här fronten. Den sitter där den ska och går att få av lätt men jag antar att den kommer att vara svåravtagen när det börjar närma sig ännu mer?

Är det något som får dig att må illa eller något du blir äcklad av? Inget nytt på den här fronten. Det mesta fungerar men såklart tycker jag ju inte om doften av spyor. Men vem gör det?

Dagar kvar till beräknad förlossning:  21 dagar.

Förlossningssymptom: Ja hurrni.. ska jag klassa alla sammandragningar som ett tecken på att förlossningen är nära? Jag vet inte. Men saker har ju ändrat karaktär såhär i slutet på denna vecka. Speciellt sen igår som går att läsa om här.

Vad ser du fram emot: Att få hålla om lillebror. Att få möta honom första gången. Se vem han är, hur han ser ut och vad han kan tänkas passa med för namn. Att få se Kalle hålla lillebror. Första mötet mellan bröderna Rudstedt. Livet som tvåbarnmor. En familj om fyra. Det är det jag ser fram emot.

För att läsa om samma vecka när jag var gravid med Elis klicka här.

Finbesök inför hemförlossning

fredag 7 juli 2017 kl 19:55 | Allmänt/ Graviditeten med barn nummer 2/ Hemförlossning/ Lillebror tredje trimestern

Efter vår omtumlande tisdagsmorgon så fortsatte vi dagen tillsammans. Vi ville inte alls dela på oss som planen var, för att hinna med saker innan nästa möte hemma hos oss. Våra barnmorskor som ska vara med på hemförlossningen var inbokade för att komma hem till oss vid tvåtiden.

Vi hämtade upp vår lilla älskling Elis hos Kalles mor och for sen hemmåt. Vi fick med oss lite gofika på vägen samt att jag handlade lite sista minuten grejer till hemförlossningen. Väl hemma var det bara att fixa i ordning innan barnmorskorna kom. I och med att vi varit ute och flängt dom senaste dagarna så var de ”lite” stökigt hemma.

Båda barnmorskorna kände på hur lillebror låg i magen. Båda kunde konstatera att han liggs rmed huvudet nedåt och har en benig rumpa. Precis som min barnmorska på MVC sa sist. Dock kunde dom nu känna han ligger långt nere i bäckenet, dock ej fixerad. Lite roligt att jag just idag sa till Kalle att det känns som om han ligger långt ner idag när vi var påväg till läkarbesöket.

Vi pratade med Elis om vilka som skulle komma och att dom är kvinnorna som ska hjälpa och stötta mamma när lillebror ska födas. En av många anledningarn till mötet var att Elis skulle få ha träffat dom en gång innan ifall han skulle vara kvar hos oss när förlossningen drar igång. Till exempel om det drar igång på natten och Elis sover, då kommer ju barnmorskorna hit om det är dags och sen när Elis vaknar så förflyttas han 8till mormor eller farmor) och då skulle han ju se barnmorskorna. Då har han nu i alla fall träffat dom en gång och det kanske inte blir så jobbigt på morgonkvisten. Han vet att dom är snälla och ska hjälpa mamma. Men tro inte att vi vill ha Elis närvarande när det väl är dags. Nej, nej.. vi hoppas att mormor eller farmor kan hänta lilleman. Vi får se vem som är tillgänglig när det väl gäller.

Mötet med barnmorskorna gick galant. Dessa två kvinnor är verkligen dom trevligaste, mest inspirerande och passionerade barnmorskorna jag någonsin träffat. Allt känns så självklart med dom. Dom har svar på all frågor, inger ett lugn och är så behagliga att vara med. Vi gick igenom ansökan så att det bara var att lägga på posten. Vi pratade om några ”tänk om” scenarion som kan uppstå. Kollade igenom lägenheten och konstatera att det finns många platser att föda på trots våra ynka 57 kvm. Det går ju heller inte att undgå att prata om förlossnigsvårdens situation för tillfället. Dessa kvinnor sitter ju med färsk status och har yrkeslivserfarenhet från både hemförlossningar och BB-förlossningar. Så intressant att sitta och diskutera kring hur det ser ut. Åh, vad jag längtar tills jag själv är barnmorska. 

Läkarbesök inför hemförlossning

onsdag 5 juli 2017 kl 08:36 | Allmänt/ Graviditeten med barn nummer 2/ Hemförlossning/ Lillebror tredje trimestern

I tisdags på min mors 50-års dag var schemat fullbokat med möten. Eller ja fullbokat för att vara semester. Först upp var detta mötet. Det sedvanliga läkarbesöket man måste genomföra inför hemförlossning i v. 35-36. Vi bestämde innan att vi skulle sova över hos Kalles mor från måndagen till tisdagen då läkarbesöket var rätt tidigt lagt ute på KI i Huddinge. Plus att Elis då kunde vara kvar hos sin farmor medan vi gick på ”tråkigt” läkarbesök.

I efterhand är vi otroligt glada över att Elis kunde vara kvar med sin Nonna, för de som hände innan vårt läkarbesök, är en av det sjukaste sakerna jag varit med om. Vi skulle ta pendeltåget från Södra station och i väntan på det satte vi oss på en bänk på stationen. Jag satte mig ytterst på högra kanten, Kalle i mitten och så satt det redan en ung tjej på vänstra sidan. Vi satt och diskutera namn till Lillebror, kaoset i pendeltågstrafiken (för dagen var det enspråkigt fast det finns fyra spår på stationen) och allmänt morgonprat. Klockan var väl runt kvart i åtta på morgonen så det fanns en del människor på stationen. Säkert ett tjugotal i närheten av oss som också väntade på att rätt pendeltåg skulle komma först in på spåret. När jag ser att det för andra gången kommer in ett tåg mot Stockholm central (vi ska åt andra hållet) och jag precis ska konstatera min bitterhet över det till Kalle så får jag en ett rejält knytnävsslag i huvudet. Det kom från ingenstans. Jag blir slagen ovanför örat på höger sida snett bakifrån. Jag vänder mig instinktivt åt det hållet, samtidigt som jag tar mig för huvudet och skriker ilsket ut ”MEN VA FAAAAN!!?!” Då kommer personen som slog mig. Han småvinglar fram framför oss och jag ser hur personen är vad jag antar snetänd. Suddig, stirrande blick och en aura av luddighet. Mannen skriker åt mig ”JÄVLA JUGGEJÄVEL!!!”. Vid det här laget har Kalle förstått att jag blivit slagen av mannen och kunnat avgöra samma sak som jag, att personen inte är att leka med. Vi inser att det är bara att avlägsna sig från platsen då denna snetända person kommer fortsätta bete sig galet och vi inte har någon aning om vad han är kapabel till. Vi båda reser oss upp och går ifrån bänken. Jag är så sjukt förbannad över vad som hänt. Sen bryter jag ihop en bit ifrån. Sätter mig på huk och Kalle håller om mig samtidigt som han ringer 112 för att slå larm om galningen. Jag gråter, är förbannad och i chock. Hur fan kan en personen bete sig sådär?! Mot en främmande människa som bara sitter på en bänk? Som dessutom är gravid, eller snarare höggravid?! Vem gör en sån sjuk grej? Vem är så feg att gå på någon bakifrån?! Jävlar va vad ont det gjorde från slaget. Jag som dessutom hade haft huvudvärk hela den natten och morgonen. Jag som mådde illa.. Kan ju säga att detta inte gjorde det hela bättre.

Kalle försöker, samtidigt som han tröstar och lugnar mig, att få kontakt med andra resenärer på perrongen för att avläsa situationen och få stöd. Inte en enda person ville ta kontakt med oss. Inte en ända person frågade hur det gick. Men tack och lov fanns det en alkoholiserad äldre dam på bänken snett bakom den vi satt på, som sen blev vårt vittne. Hon såg vad som hänt, hon såg att gärningsmannen hoppade på tåget som kom in mot Stockholm C och att det kom en polis mot oss. Samtidigt pratar Kalle med polisen på telefonen och kan lägga till det kvinnan berättade. Polisen på perrongen kommer snabbt fram till oss, tar av sig handsken och hälsar. Vi förklarar vad som hänt, hur personen såg ut varpå polisen berättar att han var på jakt efter denna gärningsman som innan han gick på mig då han hade gått på två andra kvinnor. En vid Medis och en vid Gullmarsplan. Chocken min börjar lägga sig när vi blir förhörda av polisen eller jag kunde lugna ner mig rätt snabbt. Vi fick dock avbryta förhöret på plats för att hinna till vår viktiga läkartid. Kalle ber polisen höra av sig till oss på telefonen istället och polisen förstår helt.

Vi hoppar på pendeltåget och bara andas ut tillsammans. Vi pratar med varandra om allt som precis hänt. Vad var det som hände egentligen? Hur mycket tur i oturen hade vi? Tänk om idioten hade siktat på magen istället för huvudet? Tänk om något hade hänt lillebror? Tänk om han hade haft något i knytnäven vid slaget? Va händer på pendeltåget gärningsmannen hoppade på? Följande personer som kanske får en smäll av honom? Var tog den unga kvinnan vägen som satt på samma bänk som oss? Det finns så många ”tänk om”-scenarion. Jag är fortfarande så sjukt arg på denna gärningsmannen. Hur fan tänkte människan. Jag är glad att han la benen på ryggen och sprang på pendeltåget. Att han inte stannade och gick efter oss. Jag kan tänka mig min blick jag gav honom efter slaget. Min bruna ögon måste ha blivit svarta av ilska. Dessutom kanske vår längd, min och Kalles, gav honom lite rännskita då vi reste på oss framför honom när vi skulle gå därifrån. Gärningsmannen var nämligen inte speciellt lång i förhållande till oss.

Ni kanske förstår att denna händelse kommer att prägla hela vår dag. Vår fullspäckade dag. Väl på plats på sjukhuset och specialistmödravården ringde polisen upp mig och en annan polis Kalle för att avsluta förhöret. Jag är tacksam över hur trevlig, hjälpsam och allvarligt polisen tog det hela. Tyvärr hade dom inte fått tag i gärningsmannen ännu men dom har övervakningsfilm från SL och förhoppningsvis är han idag tagen. Det görs i alla fall en anmälan om misshandel och en för hatbrott.

Vi blir inkallade till en underbar läkare, Karin Petterson. Hon frågar hur vi mår osv. och såklart behövde vi lätta på det som just hänt innan vi kom dit. Hon blev otroligt förvånad då hon själv åkt från Södra station, förmodligen samtidigt som oss. Men efter en snabb genomgång kunde vi lugnt fortgå med varför vi faktiskt var där. Hon gick igenom min journal, frågade lite frågor och berätta innebörden av vad som gäller vid hemförlossning. Att rekommendationerna är alltid att den födande kvinnan ska föda på sjukhus. Inget nytt i våra öron. Samtidigt berättade hon att i mitt fall, utifrån min tidigare förlossning och min nuvarande journal, att det inte finns något som kan tyda på komplikationer vid förlossning. Sen ska vi vara medvetna att det kan dyka upp ändå men att barnmorskorna som ska vara med är ålagda att vi minsta misstanke slå larm och förflytta. Så vi skrev på ett papper som skulle skickas med i ansökan om hemförlossning, en till bilaga till min journal skrevs ut till anmälan, mina blodförtunannde sprutor skrevs ut som ska tas en om dan i en vecka efter förlossning samt att vi fick en varm lycka till hälsning!

Efter det hela behövde vi få ta det lite lugnt, andas ut och äta frukost. Så vi slog oss ner på ett cafe i närheten efter att ha hämtat ut sprutorna på Apoteket samt fyndat en bok om att få ett syskon till Elis. Så gott att bara kunna sitta och äta frukost tillsammans. Vi gick igenom allt igen (vilken jävla morgon) och kunde andas ut kring att vi nu är godkända att få föda hemma.

Throwback Thursday: Gravid vecka 37

lördag 18 oktober 2014 kl 07:30 | Allmänt/ Elis tredje trimestern/ Throwback Thursday

10735871_10152775778356221_1284341761_nJu tyngre magen blir desto mer svank får jag.. Måste börja tänka på hållningen. Ser ut som om magen har sjunkit nu också, eller vad tycker ni?

Hur långt gången är du? V.37 (36+6) Bilden är från idag lördag v.38 (37+1).

Gravidymptom: Svamp, sammandragningar, starka kraftiga rörelser från Skorpan, kissa minst 2 gånger på natten, törstig, öm i livmodern, trötthet, virrighet, åderbrock m.m.

Bästa minnet från veckan: Vår härliga söndag ute på Rosenhill, Ekerö. trots regn och rusk så var det så mysigt att vara utomhus i frisk luft med fina människor. Plus att vi spanade in lokalen för att eventuellt ha ett sommarbröllop där i framtiden. Det bådar gott vill jag lova.

Saknar du något? En god natt sömn. Att kunna vakna upp utvilad och känna att jag sovit flera timmar.

Mest harmonisk eller moody denna vecka? Oj. denna vecka har ju varit allt annat än lugn.

Cravings: MJÖLK och bullar/choklad/annat sött. Men framförallt mjölk. Jag hinkar mjölk som aldrig förr. Gräddsåser likas så. Vill ha allt krämigt gott. Men mjölk… ja mjölk är vansinnigt gott. Minst två tre glas per dag tack!

Sömn: För varje dag som går blir det svårare att sova en bra natts sömn. Nätterna mellan sön-ons har nog varit dom sämsta hittills. Kan ha att göra med allt ståhej och all oro under dagtid. Jag har liksom inte kunnat falla in i djupsömn alls utan legat vaken stundtals. Men det är inte långt tid kvar nu. Hoppas dock att jag får sova lite bättre dagarna innan du väljer att komma ut.

Rörelser: Lika aktiv som förut och framförallt starkare. Bortsett från icke rörelser i måndags morse då vi fick åka in och koll att allt stod bra till. Men efter det besöket var du dig lik! Du verkar fortfarande ha gott om plats att röra på dig! Lyllo dig!

Inåt- eller uttåtnavel? Den är ute mestadels av dagen. På morgonen är den fortfarande bara extremt utsträckt. Men efter frukost är den ute.

Förlovningsring på eller av: På och fortfarande yttepytte lite för stor.. Men det bådar gott kring svullnad som kommer i slutet av graviditeten om det blir någon svullnad vill säga…

Är det något som får dig att må illa eller något du blir äcklad av? Sedan några dagar tillbaka har jag börjat känna äckliga dofter överallt. Spya här, bajs där, soppor här.. Oftast är det bara jag som känner så jag undrar vad det är för fel på min näsa.. Eller på folks näsor. Hehe! Så dom dofter gör mig äcklad.

Vad tror du att det blir? Pojke/flicka: Flicka. Jag håller fast vi detta fram tills vi får veta tror jag. Fler runt omkring oss ändrar sig och tror det är en tjej också. Så nyfiken på att se vem du är Skorpan.

Dagar kvar till beräknad förlossning:  21 dagar.

Förlossningssymptom: Nej.

Vad ser du fram emot: Att hämta barnvagnen i morgon. Få promenera med den hem ska bli så sjukt mysigt!

Snabba puckar och håll tummarna för oss

tisdag 14 oktober 2014 kl 14:48 | Allmänt/ Elis tredje trimestern/ Holistiskt/ Hypnobirthing/ Örter/ Tips och trix

Min barnmorska återkom snabbt efter att jag berättade om att bebisen nu satt i sätesbjudning. Hon har nu bokat in tid för oss hos specialistmödravården på BB Sophia i morgon på lunch för försök till vändning. Jag får äta frukost men ingen lunch, där emellan får jag inta vätska. Hur det ska gå återstår att se. Stackars Kalle (som tack och lov kunde ta ledigt i morgon och följa med) kommer få det tufft med mig i morgon då jag har svårt att hålla ihop mig utan föda en längre tid.

Så här skriver dom på deras hemsida om vändning:

De flesta barn ligger med huvudet nedåt under slutet av graviditeten, men ungefär tre procent av barnen ligger med stjärten ner, så kallad sätesbjudning. Det är en fördel om barnet föds med huvudet först. 

Därför rekommenderar vi att försöka vända barnet till huvudändläge. Vändningsförsöket görs efter graviditetsvecka 36 och det lyckas i ungefär hälften av alla fall. Komplikationer i samband med vändningsförsöket är ovanliga. 

Förberedelser 

På morgonen den dag du ska göra vändningsförsöket får du äta frukost. 

Du får därefter avvakta med nästa måltid till efter vändningsförsöket men det går bra att dricka klara drycker. 

Hur går det till? 

Barnmorskan kontrollerar barnets läge genom att känna på magen. Om barnet fortfarande ligger i sätesbjudning, kopplas CTG som registrerar barnets hjärtfrekvens. Registreringen pågår i ca 30 minuter. 

Med hjälp av ultraljud kontrollerar läkaren därefter barnets läge, tittar på var moderkakan ligger och på fostervattenmängden. 

Om alla kontroller är normala, påbörjas själva vändningen. 

Barnmorskan sätter en infart i armen och ger en injektion Bricanyl, 

ett läkemedel som gör att livmodermuskeln slappnar av. Som biverkan av läkemedlet kan man känna sig darrig och få en snabbt övergående hjärtklappning . 

Läkaren gör sedan ett försök att vända barnet genom att få det att slå en kullerbytta framåt eller bakåt. Det kan kännas lite obehagligt, men gör inte ont. Skulle du uppleva smärta avbryts vändningsförsöket. Under ingreppet kontrollerar läkaren barnets läge och hjärtljud med ultraljud med jämna mellanrum. 

Efter vändningen kopplar man åter CTG som pågår i ca 45 minuter. 

Kvinnor med Rh-negativ blodgrupp som väntar Rh-positivt barn får en injektion, så kallad Rh-profylax, för att förebygga immunisering. 

Om vändningen lyckas fortsätter du kontrollerna på din BMM. 

Om vändningen inte lyckas får du ett samtal med förlossningsläkaren för att diskutera hur du ska föda ditt barn. 

Hela besöket kan ta flera timmar. 

Min barnmorska uppmuntrade mig till att försöka få Skorpan att vända tillbaka sig innan i morgon. Tipsen jag fick var att bada i ca. 20 min för att sedan inta en position där ben och rumpa är i högläge. Något i stil med detta:

5ffecff9a30e58485a373f5040b6b12a

Värt ett försök eller flera tillsammans med visualition av att Skorpan vänder sig. Sedan tipsade hon mig till att gå på akupunktur där dom använder sig av moxibution, klicka på ordet för att komma till en beskrivning av vad det är eller se bild nedan.

4439b8b57adb5691d5981ca0f2504c8a

Jag ringde akupunktören som hon rekommenderade men tyvärr kunde dom inte ta emot mitt samtal. Men så har jag en underbar svärmor som känner personer som kan detta och jobbar med sådant. Hennes väninna erbjöd sig att utföra detta på mig. Det bästa av allt är att hon kan komma hem till svärmor i kväll. I KVÄLL!! Det passar oss helt perfekt då jag och Kalle har planer idag att åka dit på middag och sova över då svärmor fyller år i morgon. Ibland vänder turen. Så utvärdering och beskrivning hur detta moment gick kommer i morgon. Det inbokade besöket till BB Sophia kommer vi gå på oavsett och vi hoppas att dom upptäcker där att Skorpan har vänt sig till rätta. Och så fort Skorpan är i rätt position skall jag promenera mycket så att Skorpan fixerar sig ordentligt.

Håll nu alla tummar och tår för vår skull. Kärlek.

Tillväxtultraljud och envis bebis

tisdag 14 oktober 2014 kl 13:31 | Allmänt/ Elis tredje trimestern

Jag ska börja med att berätta vad som hände en timma innan jag gick till tillväxtultraljudet. Jag tog en dusch och helt plötsligt kände jag som ett sug/plopp-känsla i livmodern.

”Shit, gick vattnet?”

”Va fasiken hände?!”

Jag stängde av vattnet för att se om jag då läckte vatten. Nej, pjuh. Jag tänkte dessutom att det inte kunde ha varit en volt (har inte känt en på några månader). Skorpan har ju legat med huvudet nedåt i veckor utan att vända sig. Nej, det var nog bara en kraftig rörelse. Jag kunde lugna mig då jag skulle få se vad som förse gick i magen på TUL. Men när jag går dit så hugger det i svanskotan och det känns annorlunda i magen. Skorpan var dock lika glad som vanligt och rörde sig men dom kändes på andra ställen än vanligt.

Väl på TUL kunde ultraljuds-barnmorskan konstatera att Skorpan satt med huvudet uppåt. SHIT. Jag reagerade med att skratta åt hela situationen. My baby never stops surpricing me. Så jag behövde ringa min barnmorska och boka tid för vändning. Inget jag ser fram emot direkt.

Summa summarum kring TUL var att lilla hjärtat mår fin fint och växer som Skorpan bör. Hon uppskattade efter alla måttagningar att Skorpan väger idag 2918g. Inga avvikelser alls och det är helt normalt och den följer sin kurva. Skorpan var endast 14g lättare i uppskattningen än ”normal” vikt vid denna vecka 36+4.

Bärsjal, knepigt?

lördag 11 oktober 2014 kl 14:02 | Allmänt/ Bebissaker/ Elis tredje trimestern/ Kärlek

10719338_10152756551601221_1368496163_n

En lite kudde fick agera bebis då vi tydligen inte har ett enda gosedjur i denna lägenhet.

Idag passade vi på att öva olika knytningar med vår fina Tricot-Slen. Först prövade jag att göra det på mig själv men det är ju inte direkt lätt med magen i vägen, det blev lite knasigt. Så Kalle fick bli min provdocka och stå ut med att jag drog tyget hit och dit. Men till slut fick vi till det någorlunda. Jag antar att vi behöver öva mer. Tur är väl det att dom hjälper en på BB-Sophia med detta. kan tänka mig att det kommer vara lite nojjigt när man har en liten nyfödd att tampas med i denna.

Jag smälter varje gång jag ser dessa bilder. Tänk att inom snar framtid kommer Skorpan ligga där i. Om ca. 26 dagar!! Helt jäkla ofattbart.. Känns som jag kommer fälla lyckotårar varje dag av all kärlek jag har för dessa två. 

 

Gravid vecka 37

fredag 10 oktober 2014 kl 14:34 | Allmänt/ Elis tredje trimestern

Barnet

Från och med nu betraktas fostret som fullgånget, det vill säga att det är färdigt att födas. Det väger ungefär 3 kilo och är cirka 48 centimeter långt, men det skiljer sig mycket mellan olika barn.

Fostret tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten. Ändå är lungorna de sista organen som mognar.

Mamma

Det kan vara dags när som helst nu, men ta det lugnt. Många går längre än 40 veckor, särskilt förstföderskor. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6. Om du väntar tvillingar kan det vara dags att föda nu. Vecka 36 till 37 är genomsnittslängden för en tvillinggraviditet.

Många barn sjunker djupare ner i bäckenet nu och då brukar barnmorskan säga att det har blivit fixerat. Det betyder att barnet har sjunkit ner så långt att huvudet inte går att rucka på utifrån.

Brösten producerar redan råmjölk. Bäckenet är utvidgat. Den allra sista tiden kan gravida kvinnor få svårt att sova. Kanske kan man se det som en förberedelse inför alla vakna nätter som väntar tillsammans med bebisen.

Pappa/partner

Många kan känna sig mindre sedda och betydelsefulla för sin partner mot slutet av graviditeten. Det beror på att kvinnan fokuserar mer på sig själv och livet i sin mage. Hon funderar säkert väldigt mycket på förlossningen och är kanske orolig och lite rädd. Oroa dig inte, hon behöver all tid och allt stöd hon kan få. Fråga om du kan göra något. Föreslå att ni packar en väska med saker ni behöver vid förlossningen som står startklar när det är dags.

Hos barnmorskan/kontroller

I vecka 37 är det dags för ännu ett besök hos barnmorskan. Han eller hon känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, din vikt, ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Blodvärde och blodsocker kontrolleras och kanske får du ta ett extra urinprov.

Vid detta besök brukar barnmorskan i samråd med dig och din eventuella partner skriva en sammanfattning av graviditeten samt skriva lite om era tankar inför förlossningen och amningen i journalen. Det är bra om din partner är med vid detta besök också så att ni båda har möjlighet att berätta om era känslor, förväntningar och eventuella önskemål. Om ni vill och inte redan har skrivit ett eget förlossningsbrev kan ni göra det nu.

Nu är det hög tid att ta reda på telefonnummer och adress till det förlossningssjukhus du ska föda på samt till den barnavårdscentral, BVC, som ditt barn kommer att kontrolleras på efter förlossningen. Har du inte redan fått dessa uppgifter, fråga din barnmorska efter dem!

Om barnet efter graviditetsvecka 36 inte ligger med huvudet neråt brukar vändningsförsök göras. Vändningen utförs av läkare som med hjälp av sina händer utanpå din mage försöker vända barnet till huvudläge. Din barnmorska beställer tid.

Veck37_foster_48cm

Nu betraktas fostret som fullgånget.

 

GBS, vad innebär det?

fredag 10 oktober 2014 kl 12:59 | Allmänt/ Elis tredje trimestern/ Holistiskt

Fick reda på provsvaren från min urinodling som Kalle postade åt mig förra veckan. Dem hittade Streptokocker B i mitt urin ca. 10 000. Så kallat GBS. Inget jätteallvarligt och det är väldigt vanligt som jag har förstått nu. Krävde bara ett rejält psykbryt igår kväll för att kunna rycka upp mig. Det är lite sådan jag är… Behöver få ur mig ilska/besvikelse/oro/rädsla för att sen kunna rycka upp mig. Peppen kring att föda var det som försvann i ett nafs. Jag som hade sett fram emot det så mycket. Helt plötsligt skulle allt bli så krångligt från början. Behöva tänka på GBS, svampen och sen risk för blodpropp. Varför kunde inte jag bara få ha en naturlig bra förlossning utan slangar och dyl.. Men nu försöker jag peppa mig igen, vilket inte är lätt men försöka måste jag.

Det är nu jättebra att dom har hittat detta då vi kan göra något för att försöka förebygga att Skorpan då skulle bli smittat på vägen ut. Det man idag gör inom skolmedicinen som jag har förstått det är att ge antibiotika intravenöst under förlossningen, viktigt att få i sig det två timmar innan barnet är ute. Och sen så hoppas man att barnet inte blir smittat. Jag känner ingen större pepp kring antibiotikan (min kropp reagerar inte så bra på det) men inser att det är ett måste om streptokockerna är där.

Däremot kommer jag nu försöka att bli av med dom (vissa säger att det går andra säger att det inte funkar). Jag ser att det finns ett hopp då jag inte hade allt för höga antal. Det brukar var upp emot 100 000 jämfört med mina 10 000. Barnmorskan som ringde och meddela detta till mig sa också att jag ska lämna ett nytt prov där jag gjorde samma procedur som förut men att jag ska tvätta mig innan. Detta för att det var så låg dos och att det kunde vara en tillfällig sak. Sen också för att jag annars mår jättebra. Ingen urinvägsinfektion som tydligen är vanligt i samband med detta. Så håll tummar och tår att nästa odling är fri från eller åtminstonne minska mängd. För skulle dem försvinna så slipper jag och Skorpan antibiotikan. 

Det jag nu efter undersökningar ska göra är att pröva att badda/spraya/duscha underlivet med kolodialt silver samt ta en liten dos oralt fram till förlossning. Kolodialt silver som jag har förstått har inga biverkningar och ska fungera bra mot bakterier, virus och andra obalanser. Värt att pröva! Antingen fungerar det eller så fungerar det inte. Jag tänker pröva. Har jag tur tar det bort svampen i alla fall. Hehe!

Ska självfallet prata mer med min barnmorska på måndag under rutinkollen. Fråga och få fler svar. Se vad som gäller vid förlossningen osv. Har miljoner frågor! Men känner ett någorlunda lugn kring det hela. Jag har ju inte gjort något utan detta finns i våra kroppar, jag har bara oturen att det blev såhär nu. Men inget att deppa över. Nu mot hälsokosten för inköp av kolodialt silver.