Idag har jag arbetat första dagen på väldigt länge och det kändes jättebra att vara tillbaka! Dagen har i princip rusat förbi. Men det tar nog ett litet tag innan jag helt kommit in i arbetet igen efter så långt uppehåll. Roligt var det i alla fall.

Colin tillbringade alltså första längre dagen på förskolan, och det hade visst gått jättebra. Han blev som vanligt ganska ledsen när jag gick i morse, men jag tror det gick över fort. Han hade sovit en stund för FM och en på EM, vilket nog var välbehövligt efter en stökig natt. Han hade varit på jättebra humör när de lagt honom i hans vagn för att sova, och sade ”pappa? pappa?!” om och om, haha. Vår lille skrutt ♥ Tids nog blir det nog en kaxig kille även på förskolan, nu betraktar han mest de andra. Vad gäller maten är det inte heller några problem. De verkar alldeles förvånade över hur mycket han äter! Jag är glad att han är så förtjust i mat. Förskolan har ju egen kokerska och maten är jättebra där.

Men som jag längtade efter min lille prins när det väl var dags att hämta! Jag skyndade mig så mycket jag kunde, och var där vid tre. Kändes nästan märkligt att gå ifrån jobbet så tidigt, men det blir lagom för Colins del tycker jag. Vi får lite mer eftermiddag på så vis. Det känns skönt att dagen gick så bra, och i morgon är det ju dessutom fredag. Härligt!

Då var det dags. Sista dagen på föräldraledigheten och imorgon sitter jag återigen på jobbet. Det känns roligt och spännande, men samtidigt en aning vemodigt. Som tur är går inskolningen ganska bra. Colin är naturligtvis ledsen just när jag ska gå och klamrar sig gråtande fast vid mig, men så fort jag kommit ut och tankarna går till något annat verkar det genast bli bättre. Han brukar inte bli ledsen under timmarna han är på förskolan utan äter bra (oftast två portioner!) och har även sovit där utan problem.  Känns jättebra, och personalen är så gó. Jag känner mig trygg med dem.

Igår när jag och Colins mormor kom för att hämta honom stod han i fönstret och vi vinkade glatt. Då vi sedan gick vidare för att gå in och hämta busungen blev han jätteledsen och trodde nog att vi lämnade honom igen. Stackars liten. Det är väldigt känsligt det där just nu när man går, särskilt hemma. Han har blivit jättemammig, och jag får helst inte gå in i ett annat rum utan honom. Mycket gos och kramar blir det med min lille kille ♥ Jag hoppas att det blir bättre snart, tills dess får vi ge honom all den extra trygghet och närhet han behöver just nu.

Vi har även varit hos läkaren i veckan och fått ett intyg på hans mjölkprotein-allergi vilket känns bra. Colin sover mycket bättre nu och mår bra i magen. Jag är så glad för vår del att vi sover bättre nu inför jobb och förskola. Han vill för det mesta gärna ligga hos oss på mig, men det är ju trots  allt ganska mysigt, och det får han göra så länge han behöver. Det är mycket som händer i hans huvud just nu. Ja, i mitt med för den delen! Han somnar åtminstone i eget rum och i sin egen säng om kvällarna vilket är huvudsaken.

Uppdateringarna här blir det förmodligen lite si-sådär med, men ibland tar jag mig in för att skriva ett par rader Ni som fortfarande är intresserade får hålla utkik! Hoppas ni njuter av vädret om ni liksom vi har en chans till lite sol på näsan idag.

Kram på er ♥

Jag är hemma en snabbis efter att ha varit och lämnat Colin på förskola.

En timme är det som gäller idag, och jag har passat på att plocka här hemma. Allt för att tänka på något annat ungefär! Han är inte så medveten om vad hej då betyder ännu, och förstod nog inte riktigt att jag försvann därifrån. Men jag kan tänka mig att det blir en del tårar när han inser det. Nu är det snart dags att gå tillbaka så får vi se hur han reagerat.

I eftermiddag ska vi till BVC och prata om mjölkprotein-allergi. Vi provade ju att ge Colin lite potatismos med mjölk i, och igår blev han riktigt dålig i magen. Jag tror att han hade ont också på kvällen för han grät jättemycket och ville absolut inte sova. Stackars liten… Det dröjer innan vi provar något med mjölk igen! Som tur var blev natten ganska bra ändå och det är jag glad för.

Efter vad som känns som en mycket lång vinter kan man äntligen skymta lite grönt.

Det mesta av snön har smält undan och hoppet om att det faktiskt kommer en vår i år också har börjat spira. Ja, än så länge är det ju bara januari men det är skönt att känna lite asfalt under fötterna igen när man är ute och går. Jag gillar höst och vinter med alla dess mysiga inne-kvällar och tända ljus, men det är trots allt ganska ofrånkomligt att känna en viss längtan efter sol, lätta skor och tunna vårjackor. Tänk vad skönt att kunna gå ut utan att behöva bylta på sig en massa tjocka vinterkläder! Härligt för barnen också som blir så orörliga i sina grova skor och otympliga overaller.

B-B är överförtjust över att åter ha lite gräs under tassarna

Idag var det så dags. Dagen då jag skulle lämna Colin ensam en stund på förskolan. Vi kom dit och lekte i ungefär en timme tillsammans. Han blev lite ledsen ett par gånger och var nog lite trött, så det var kanske inte de bästa förutsättningarna. Jag gick i alla fall därifrån med orden att mamma kommer tillbaka om en stund och vinkade hej då. Han stod i fönstret och skrattade då jag gick! ”Värst vad smärtfritt det här gick”, tänkte jag. Nästan lite för lätt.

Efter en halvtimme (som kändes som den längsta någonsin) återvände jag till förskolan och då satt Colin och lekte med en av lärarna. Han ägnade inte mig någon större uppmärksamhet då jag kom tillbaka. Det hade gått ganska bra. Han blev lite ledsen då jag var borta, men så fick han nappen och allt blev bra igen.  Inga större utbrott alltså. Sedan hade det inte varit några problem och det var jätteskönt att höra. När jag skulle lämna tillbaka nappen i hans fack blev han dock lite ledsen och trodde att jag skulle gå igen, stackarn. Men någon måtta får det ju ändå vara. I det här läget är jag glad att han vill ha napp som tröst i alla fall! Det underlättar för personalen också.

Kanske blir det besvärligare att lämna i morgon då han förstår lite mer vad som ska hända. Vi får se! Det känns bra så här långt åtminstone.  Vår duktiga förskolekille ♥

Hej på er!

Tisdag och vi har ”som vanligt” varit iväg på förskolan ett par timmar. Det var en väldigt trött liten kille här som sover gott i sin säng sedan en stund tillbaka. Utmattande att leka med alla kompisar på förskolan minsann! Jag har inte provat att lämna honom ännu. Vi som skolar in våra barn samtidigt ska prova att gå ifrån en halvtimme imorgon. Ska bli spännande! Colin bryr sig som sagt inte om mig så mycket, men då och då ser jag att han söker med blicken efter mig. Undrar vad som händer då han inte hittar mig?

Det känns åtminstone skönt att han ger sig iväg och leker på egen hand, och inte är särskilt ”mammig” av sig. Det är en självständig liten kille vi har ♥ Han dansade tillsammans med en kompis idag och jag blev så full i skratt när jag såg dem. Colin skakade på huvudet i takt till musiken, sparkade i golvet och satt på knäna och hoppade.

”Har jag något runt munnen mamma?”

Colin har ätit pasta och köttfärssås (kanske syns, haha) till lunch vilket nog kan ses om en av favoriträtterna. Det är lite av en utmaning att laga mjölkfritt, då det är något som vi använt oss av ganska mycket. Jag själv älskar ju dessutom mjölk! Han sover i alla fall jättebra om nätterna nu och vaknar bara någon gång/natt, men vad det beror på är som vanligt svårt att veta. Vi ska nog prova att ge honom lite mjölk i maten idag (inga mängder) och se om det märks någon skillnad. Det kan ju vara så att han klarar av små doser? På förskolan vill de ha ett intyg om han är allergisk, så vi får se om BVC kan ordna det nu när vi snart ska dit och prata med dem. I vilket fall hoppas jag att den här eventuella känsligheten mot mjölk växer bort, vilket den ju ofta gör.

En mindre paus har det varit här på bloggen, men nu är det måndag och nya friska tag! Hoppas allt är bra med er?

Vi har haft en jättebra helg som bland annat innefattat frisörbesök (välbehövligt!) för min del och en del renovering. V har kommit en bra bit i källaren och golvet är nästan helt färdigt. Vilken skillnad det blir! Otroligt mycket ljusare och fräschare. Lite stökigt för närvarande men man kan faktiskt börja föreställa sig en bio där någonstans. Här kommer en liten sneak peak på hur det ser ut just nu:

För övrigt är vi som sagt mitt i inskolningen av Colin. Fjärde dagen idag, och jag har ännu inte lämnat honom.  Personalen är jättelugn och stressar inte på något sätt. Vi tar det helt i vår takt. Två timmar per dag är vi där, och han verkar trivas utomordentligt! Idag gick alla barnen in i ”mysrummet” för att dansa, och Colin kröp snabbt efter då han hörde musik. Medan alla stod upp och rörde sig, satt han på knä och dansade. Såg så sött ut! Vår lille skrutt ♥ Han verkade i alla fal glad när vi kom dit idag, och har fullt upp med att utforska alla leksaker ännu. Inte mycket tid över för mamma, haha. Men det är bra!

Kanske ska jag prova att gå därifrån en kort stund i morgon? Jag tror inte att han kommer bli utom sig, men det kan ju variera med tanke på dagsform och liknande, så vi får se. Det känns skönt att vi har några dagar till på oss. Man märker att han är väldigt trött på kvällarna, och då har vi ändå bara varit på förskolan ett par timmar! Mycket nytt för oss båda.

Idag har vi varit på första inskolningsdagen. Jag var nog mest nervös, av förklarliga skäl 😉 Vi blev i alla fall genast väl mottagna av personalen där som är superbra! De är så trevliga och har god hand med barnen, vilket känns betryggande. Som hon sa ska vi ju lämna bort det dyrbaraste vi har till någon vi inte känner – klart det känns inombords! Colin satt på golvet och spanade in läget en stund innan han satte igång att leka, och då var mamma plötsligt inte så intressant längre. Jag betraktade honom mycket, men han ägnade mig knappt en blick förutom då han krockade med en annan pojke och slog i huvudet – då blev det så klart lite tårar, men det gick över fort i mammas  tröstande famn. Och fler tårar lär det väl bli!

Dock hände det något otäckt som jag inte riktigt kan släppa. De andra barnen hade fruktstund då en av dem satte i halsen och inte fick någon luft. ”Hjälp mig!” skrek en i personalen och de vände på barnet och gjorde vad de kunde för att biten i halsen skulle lossna. Just tystnaden var hemsk och jag satt bara och höll andan under tiden, men till slut fick den lilla fram ett skrik och biten kom upp. Jag som redan har en rädsla för att Colin ska sätta i halsen blev inte lugnare av detta precis. Det händer att han inte tuggar så noga ibland och har satt i halsen ett par gånger – även om det inte varit någon större fara blir jag ändå rädd, nojjig som jag är. Jag sade till dem att han är lite känslig för alltför stora bitar och hoppas att det ska gå bra… Man måste lita på att personalen klarar att hantera sådana lägen, och det såg jag ju även med egna ögon att de gjorde. Nu ska jag försöka skaka det av mig, men den otäcka känslan dröjer sig kvar ännu.

Colin verkade i alla fall nöjd och glad vid besöket så jag tror att det kommer gå fint det här. Han brås väl på sin pappa som var aningen mer oblyg och orädd än mamma, haha. Jag ska hålla mig mer i skymundan kommande dagar och så får han komma och söka trygghet om han behöver det, se att jag finns i närheten. Sedan ska jag prova att lämna korta stunder men det dröjer nog lite till. Det känns bra att vi börjat med inskolningen nu, jag har en bra känsla inombords!

För några dagar sedan. Colin spexar och gör ofta den här minen, han älskar när vi skrattar åt honom

Hej på er! Hoppas ni haft en bra helg? Det har vi haft, då den bland annat bjöd på en visit hos svärföräldrarna där vi fick träffa lite släkt från Island. Jag försöker hänga med i konversationen och lyssna, och uppfattar faktiskt en del, men att själv prata är så klart mycket svårare! Några fraser har jag dock lyckats lärt mig, haha.

Det är redan tisdag och imorgon ska vi till förskolan med Colin för första gången. Det blir spännande att se vad han tycker. Dock blir det bara en timme för att ”känna in” omgivningarna. Jag tror och hoppas på att detta blir bra. Vår skrutt är trots allt inte så stor än och kommer vara minst på avdelningen… Jag ska som sagt jobba 75 %, och den tiden han får tillbringa där räcker mer än väl just nu känner jag.

Jag har för övrigt låtit datorn vila de senaste dagarna och har mest myst med min lille kille här hemma. Jag har varken haft ork eller lust att blogga, dels på grund av sömnen som varit otroligt dålig sista tiden, och delvis på grund av  en förkylning som visst legat på lur. Hoppas inte det blir så mycket mer av den.  Colin har vaknat jätteofta, även på kvällarna, och jag tycker att han verkat gasig i magen. Vi kör nog vidare på mjölfritt igen då det verkade ge ett visst resultat. Efter någon vecka då vi testade detta senast vaknade han bara 2-3 ggr/ natt och sov jättebra om kvällarna. Nu har det dock vänt, och vad det beror på – ja, det är svårt att veta såklart. Men vi ger oss inte!

Läget i ”bion” just nu

Den dåliga sömnen till trots har min duktige snickare här hemma kört vidare med projektet i källaren. Väggar och tak är klara, så nu är golvet nästa steg. Ska verkligen bli spännande att se hur det blir! Golvet tycker jag är det som gör störst skillnad. Ek-laminat föll valet på, vilket nog blir ljust och bra då källaren kan bli ganska mörk som det är. Även en annan viktig detalj för hemmabio-känslan är beställd; tunga, mörkröda sammetsgardiner med guldfärgade omtag., vilka faktiskt bör komma vilken dag som helst nu. Kommer bli super när det är klart, vilket förmodligen inte dröjer alltför länge nu när grovarbetet är gjort.

Kastar in ett snabb hälsning i pausen av Let’s dance som vi naturligtvis var tvungna att spana in. Om vi sedan kommer att följa det är väl en annan femma, men premiären kan vara rolig att se.

Vi har fullt upp under V’s lediga dagar och datorn får som vanligt stå tillbaka när det är annat på agendan. Idag har vi bland annat hälsat på Colins gammelmormor som blev så glad över besöket. Dock var det inte det lättaste att ta sig fram i all snö. Jag hoppas att den försvinner snart! Efter julen då allt är bortplockat känns det alltid lite tomt och man längtar bara efter vår, som tyvärr känns ganska avlägsen med all denna snö…

Nu räknar vi ju också ner dagarna till Colins förskolestart. Blir spännande att se vad han tycker om det. Jag är nog mest nervös! Han sover för övrigt ganska dåligt om nätterna igen och vaknar flera gånger. Vi har ju återinfört små mängder av mjölkprodukter i hans mat, men jag tror nästan att det är två tänder i överkäken som spökar… Hoppas det åtminstone! Då borde det lugna ner sig när de tittar fram. Han somnar åtminstone bra om kvällarna på egen hand och det är jag verkligen glad för.

Nu ska jag återgå till fredagsmyset med V här och passar på att önska er en fortsatt trevlig helg!