Söndagen den 3:e Juli vaknade jag vid 5 tiden på morgonen av menssmärtor och den sedvanliga kissignödignheten. Jag hade haft molande mensvärk till och från under några veckors tid så jag reflekterade inte över det som något ”nytt”. Jag gick upp och kissade, tog två alvedon och gick och la mig igen.

Vid 7 vaknade jag igen och hade fortfarande ont. Jag tyckte inte att det var lönt att försöka somna om så jag satte på kaffekokaren medans Matte gick ut en runda med Ozzy. Eftersom det var min födelsedag så var tanken att Matte skulle baka scones till mig till frukosten men jag sa åt honom att avvakta eftersom jag kände mig konstig.

När kaffet var upphällt tog Matte fram mina presenter och när jag hade öppnat en av dem kom en värk som inte kändes som något jag känt tidigare. Jag fattade då att det var på gång. Jag gick in och kissade och såg då att slemproppen hade gått. Då var klockan 8 och Matte ringde in till förlossningen på Sös första gången.

Efter det börjar allt bli som en dimma. Jag låg först inne i sovrummet och klockade värkar. De kom med 5-6 minuters mellanrum. Jag låg på sidan i fosterställning och andades mig genom värkarna med Matte. Vi hade lite småsaker som skulle packas ner i BB-väskan så Matte fixade med det mellan värkarna.

Värkarna blev mer och mer intensiva och jag började bli riktigt rädd för att det gjorde så ont. Matte ringde Sös igen men de ville att vi skulle avvakta med att komma in. Jag satte mig då på golvet i duschen och sprutade varmt vatten mot magen och ryggen. Värkarna blev starkare och tätare och jag minns att jag tänkte att jag skulle behöva lustgas snart för att palla med allt. Då var klockan ca halv 10.

Till slut satte jag mig på knä på golvet i duschen, lutandes över toalettstolen och med varmt vatten sprutandes mot korsryggen. Matte var med mig under varje värk och jag hade så fruktansvärt ont att jag började få panik. Jag skrek som en idiot och tvingade Matte att återigen ringa till förlossningen som nu gav oss klartecken att komma in. Då var klockan 10:30. Matte nästan skrattade åt mig emellanåt när jag skrek och gol för han trodde att jag överdrev. Han förstod inte att jag gjorde allt jobb hemma utan bedövning som många gör på förlossningen med ryggmärgsbedövning. Han låg på alla fyra i badrummet och skrapade vatten eftersom jag for runt under vattenstrålen, hela vårt badrum var som ett vattenlekland! :)

När vi hade fått klartecken att åka in hade jag så tätt mellan värkarna att jag knappt hann återhämta mig mellan dem och att gå ur duschen och in i sovrummet för att klä på sig var en omöjlighet. När jag väl hade lyckats komma in i sovrummet kom det en värk, jag fick panik och gick in i duschen igen och satte på varmvattnet. Jag gick fram och tillbaka mellan sängen och duschen och kände även hur värkarna ändrade karaktär. Jag ville bara krysta och jag trodde fan att jag skulle föda hemma i sovrummet. Matte trodde återigen att jag överdrev.. haha!

Till slut ville jag bara bajsa för det tryckte på som fan och det var inte det lättaste att sitta på en toalettstol när värkarna avlöste varandra nästan utan mellanrum. Till slut lyckades jag klä på mig och lämna lägenheten och var jag fick den kraften ifrån vet jag inte. Klockan var då 11:50 och det hade gått 1 timme och 20 minuter från det att vi fick klartecken att åka in till det at jag satt i bilen. Det säger en del om vilken jävla kamp det var här hemma.

Väl i bilen fällde jag sätet till ligglägge och Matte körde i 180 in till Sös. Väl framme sprang han in och hämtade personal och tre sköterskor kom ut och hämtade mig i bilen. De la mig på en bår och körde in mig på ett rum. Där konstaterade de att jag var helt öppen och att de kunde se håret på Movits. Klockan var då 12.

Jag var jävligt groggy av alla smärta när jag kom in till förlossmingen så jag minns inte så mycket av vad som hände. Det känns som att jag var där i en kvart innan Movits väl tittade ut. Jag låg först på sidan och man kopplade in lustgas till mig. Den gav dock knappt någon effekt först eftersom man måste börja med låg dos. Sen minns jag att jag skrek nåt om ”jävla unge att komma på min födelsedag!!!” och sköterskorna skrattade åt mig.

Jag fick nån söt fruktsoppa att dricka och jag frågade barnmorskorna vad fan som skulle hända nu, jag ville veta när han skulle komma, om vi snackade 1 timme eller 7! De sa att jag hade gjort allt jobbet hemma och att det var dax att börja krysta nu, de skulle gå av sitt skift efter en timme och då skulle han vara ute. ”Bra tänkte jag. Då kör vi!”

Sen resten är en dimma kan jag säga. Jag la mig på rygg minns jag och en av barnmorskorna satte något på Movits huvud för att bättre mäta hans puls, då punkterades hon även någon hinna och jag kände hur det blev plaskblött och varmt i sängen. Barnmorskorna coachade mig genom värkarna och sa hur jag skulle krysta och hur länge jag skulle försöka trycka på varje värk.

Till slut sa en av barnmorskorna att Movits verkligen ville ut NU men att allt hade gått så fort att livmodern inte riktigt hade hängt med så hon ville sätta dropp. Då var klockan 13 och efter det gick allt väldigt fort och på tre krystningar var han ute. När huvudet kom ut trodde jag att jag skulle dö. Då hade de kopplat bort lustgasen och jag fick bara syre i min mask. När jag sen tog nästa krystvärk och de drog ut honom trodde jag att jag skulle dö en gång till. Jag kände även hur han sprattlade hela vägen ut och såg bara hur min mage sjönk ihop som en säck.

Sen kändes det som en evighet innan det kom ett skrik. Efter 10-15 sekunder låg han på mitt bröst och jag fattade typ ingenting. Det sved som fan och navelsträngen var i vägen kändes det som. Lilla Movits var äntligen ute och pappa Matte grät som fan. Klockan var då 13:13.

Efter det fick Matte klippa navelsträngen, vi fick träffa den nya personalen, jag fick bedövning och blev sen sydd. Moderkakan kom ut nästan direkt efter förlossningen och den var faktiskt vacker måste jag säga! Den såg ut som ett träd!

Efter att vi hade fått våra traditionella mackor och lite cider fick jag gå in och duscha och sen flyttades vi upp på BB.
Jag var ganska så omtumlad hela kvällen, nog mest eftersom allt hade gått så fort. Jag låg och tittade på Movits och tänkte typ ”var fan kom han ifrån?”… Matte var stolt som en tupp och en grym farsa från första minuten.

Och ungefär så gick det till när Movits kom till världen på sin mammas födelsedag den 3:e Juli 2011 ♥