Jag har följt MFF på väldigt nära håll i snart 10 år. Och på nära håll menar jag att jag gått på i stort sett alla hemmamatcher och även åkt på en jäkla massa bortamatcher. Jag har åkt så mycket buss så att jag nog hade kommit några varv runt jorden på alla mil vi bränt inom Sveriges gränser. Att jag dessutom agerat fotograf på matcherna de senaste 8 åren har gjort att jag kommit vissa spelare, tränare och ledare väldigt nära.

Det finns gott om matcher som man aldrig, aldrig någonsin kommer att glömma. Man minns vädret, folket man såg matchen med, resultatet, vem som gjorde målen, missade målen och den enorma lyckan eller besvikelsen som man kände under och efter matchen. Man har gråtit, man har skrattat, man har lidit, man har skrikit… man har älskat, man har hatat.

Förra året missade jag i stort sett hela MFF:s säsong. Jag bodde i Stockholm och väntade Movits så det var svårt att åka runt och se matcherna på plats. Jag såg två matcher som spelades i Stockholm och resten såg jag på tv. Dagen jag födde Movits, på vår födelsedag spelade MFF och efter förlossningen hann jag lyssna lite på Malmös match som de dessutom vann. Galet? Kanske det…

Att älska ett lag, följa ett lag, det är en passion som är svår att beskriva och förklara för människor som inte har ett intresse för fotboll. Under Malmös säsong träffar jag människor som jag inte ens pratar med under resten av året eftersom det enda vi har gemensamt är fotbollen. Under en säsong hinner jag skratta, gråta, älska, hata, glädjas och sörja. Känslorna svämmar över vissa dagar och man blir som ett tjurigt litet barn. Som idag till exempel, jag skulle aldrig få för mig att läsa en sportdel efter en match som den som spelades igår.

När man följer ett lag lär man sig med tiden att det är skillnad på fotbollsspelare och fotbollsspelare. Och då pratar jag inte om teknik och spelstil utan om hjärta. Spelare kommer och går i klubben men det är klubben i sig som man älskar. Vissa spelare kommer dock för alltid att finnas i ens hjärta tack vare deras äkta kärlek och passion för att få spela i laget, under namnet, med klubbemblemet på tröjan.

Att snacka går ju, att som spelare säga att man älskar sitt lag, älskar supportrarna, det är enkelt. Men att som spelare verkligen visa att man har hjärta, att man lider eller gläds med sitt lag det ser man inte hos alla spelare. Jag har en del favoritspelare genom åren som verkligen har älskat varje minut som de har fått spela i Malmö FF. Vare sig om de senare valt att spela för en annan klubb eller om de avslutat sin fotbollskarriär så vet jag, att de med hela sitt hjärta älskade den tiden som de hade i laget. De älskade sina supportrar, de skrattade, älskade och led efter bra eller dåliga matcher och de visade hjärta.

Just nu, i dagens MFF håller jag alltid ett extra öga på Pontus Jansson. En unge kille med stora ambitioner och som har ett otroligt stort hjärta för MFF. Pontus engagerar sig, han pratar med sina supportrar, han lyssnar, han skrattar och han gråter. Att som fotbollsspelare göra ETT misstag under en match kan få denne uthängd, idiotförklarad och hånad. Det är i de stunderna som hjärtat hos en stolt spelare kommer fram. Vissa spelare väljer att efter en skitmatch dra sig undan. Pontus Jansson går efter slutsignalen rakt fram till sina supportrar och lyssnar, han tar åt sig, och han visar hjärta.

På fredag, den 13:e spelar MFF match mot Kalmar FF, Malmös tredje match för säsongen. Den första matchen mot Gefle slutade 0-0, matchen igår slutade 5-0 till Häcken och alla vet att Malmö FF:s supportrar inte är nöjda. Vissa lag ser en 0-0 match som en seger men vi är aldrig nöjda med något annat än tre poäng, för vi är Malmö FF. Det är dessutom skillnad på en förlust och en förlust. Att förlora en match efter att alla 11 man krigat och kämpat är “okej”, men att förlora en match där inställningen till att vinna helt enkelt inte finns där, där misstagen är så många och så enkla, de förlusterna är absolut aldrig någonsin okej.

På fredag hoppas jag att Malmö reser sig, taggar till, visar hjärta och stolthet. Vi är många som älskar och lider med MFF och i stunder som dessa måste vi alla visa hjärta, både supportrar och spelare. I med och motgång tillsammans, vi lämnar aldrig vårt lag!

"Folk skriker visa hjärta, men mitt hjärta blöder." - Pontus Jansson