Add Comment Register
Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Jag är rädd.

För 5 månader sen satt vi där, på flygplatsen som igår slets samman och drabbades av skräck, terror och död.

Familjer på väg mot en efterlängtad resa, vanliga människor på väg bort, hem, till jobb. En vanlig morgon som vilken som helst. I en annan del av stan åkte man tunnelbana på väg till jobb, för att lämna barn på skola och förskola, på väg hem, på väg någonstans. Men 20 människor på det tåget kom aldrig fram, och minst 14 personer på flygplatsen kom aldrig med sina flyg, och kommer heller aldrig mer hem till sina nära och kära. 

Terrorn sätter skräck i Europa och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var påverkad, för det är jag. Jag är livrädd. Efter dådet i Paris den 13:e November förra året beslutade jag att inte boka den tilltänka resan till London nu över påsk eftersom jag kände mig rädd. När jag var i Madrid och åkte tunnelbana och stod som en packad sill i rusningstid var jag rädd. När jag medvetet väljer bort Turkiet som resemål över sommarsemestern är det rädslan som styr. När jag skulle flyga till New York i början av året med Air France och mellanlanda i Paris var jag också rädd, att den resan aldrig blev av är dock ett annat kapitel

Jag vet att risken för att råka ut för en terrorattack är minimal men när man blivit förälder tänker man inte rationellt. Man tänker ofta worst case scenario och är hellre safe then sorry. 

Jag kommer aldrig sluta att resa, upptäcka nya städer, träffa nya människor. Rädslan får i slutändan inte vinna även om den just nu har ett grepp om mig. Vi måste också komma ihåg att den rädslan vi känner när något som detta händer är samma rädsla som just nu driver miljontals människor på flykt. Terrorn har jämnat deras städer, byar och länder till marken och ändå sitter folk och ifrågasätter deras motiv till att fly. Vi kan glömma, gå vidare, våga resa, leva. Men de som flyr lever med denna skräck på daglig basis.

Jag följde nyhetsrapporteringen hela dagen igår, från 9 på morgonen till det att jag gick och la mig. Jag kände rädsla, oro, ilska och en stor uppgivenhet. Jag önskar att våra barn och barnbarn ska få växa upp till en bättre värld än detta, men fred på jorden kommer alltid bara vara en utopi. 


Var rädda om er, tag inget för givet och säg hellre till någon att ni älskar dom en gång för mycket än inte alls. Gårdagen har lämnat många i sorg över förlusten av nära och kära, dom önskar nog inget hellre idag än just det. 
 



1

kommentar på Jag är rädd.
  1. Emil skrev

    Ja, det är lätt att säga: vi ska inte låta oss skrämmas, men nog f-n blir man orolig…nu är just jag själv inte den som reser hit och dit i världen speciellt mycket och de senaste årens utveckling gör en ju inte precis mer res-benägen. Hursomhelst så gör du nog klokt i att välja dina resmål med omsorg…att välja bort Turkiet var/är nog klokt…Take care!


Kommentera


åtta − = 4