Till skillnad från igår så har vi haft en jätte fin dag här uppe med sol och värme, Felicia hade en mycket bättre natt och var därför också mycket piggare idag. Vi fick urgulligt fikafrämmande av Sandra och lilla Elsa på eftermiddagen och de hade med sig presenter till både storasyster och lillebror. Felicia fick till sin förtjusning såpbubblor och roliga små böcker,  hon hade dock lite svårt att förstå hur man skulle göra med såpbubblorna de blev lätt att de hamnade i munnen, men roliga var dom så det tackar vi för.

Nu är Felicia och mormor iväg och Pontus har åkt och fiskat, själv sitter jag och snusar på Elias som har lite tjorvigt med magen, det är många rapar och pruttar som ska komma ut. Idag lossnade även navelsträngen på honom och det sista minnet från förlossningen försvann, så skönt på ett sett men också lite vemodigt.

Min älskade sambo är extremt rastlös av sig och väldigt spontan, jag undrar hur han ska klara sig nästa vår när han själv ska vara föräldraledig. Han kommer att vara uttråkad redan efter första veckan är jag rädd för. Elias är två veckor idag och det kryper redan i Pontus kropp, hans förslag är som oftast när det kryper i honom att vi åker upp till Ljusdal. Så i kväll gör vi en mormor väldigt lycklig och sätter oss i bilen och åker upp. Själv klagar jag verkligen inte för jag tycker att det alltid är lika mysigt varje gång vi är där. Det ska också bli väldigt roligt att få presentera Elias för vänner och familj.

På förmiddagen så var vi på bvc med båda barnen för att väga och mäta. Felicia är 81 centimeter och väger 12,6 kilo. Elias är något mindre med sina 3365 gram men har ökat på bra sedan en vecka tillbaka. 335 gram är bevis nog för att mamman har grädde i tuttarna.

Nu börjar min stora lilla tjej bli stor på riktigt. Hon blir mer och mer barn för varje dag som går och hon lär sig ständigt nya saker på gott och ont. Hon har en tendens att uppfattas som lite brådmogen och det ska bli intressant att se hur det utvecklas när hon börjar prata mera. Hon är nämligen väldigt intresserad av äldre barn och ser storögt och med beundran i blicken på när dom leker. Om hon får så deltar hon gärna och oftast går det väldigt bra, hon hänger med och förstör sällan.

Hon står och går stadigt på jorden, klättrar mycket och gärna. Hon är inte rädd av sig utan väldigt nyfiken och utforskar gärna. Testar gränser gör hon också och vet mycket väl när hon gör någonting som hon inte får, då kommer det oftast ett litet hysteriskt skratt typ som om det pirrar till i magen på henne. Den senaste månaden har tv-tittandet blivit en morgonrutin och nu hänger hon med i alla barnprogrammen på Barnkanalen och uppskattar vissa mer än andra. Dockan som kallas lillebror är fortfarande en favorit i mängden av leksaker, honom ska hon gärna ha med överallt så även i badkaret så det är tur att han är vattentålig.

Mat och sovrutiner funkar helt okej, det går ju alltid upp och ner men oftast så funkar det väldigt bra. Hon äter nästan allt som vi äter, även godsaker. Glass är oerhört gott och verkligen någonting som hon uppskattar när hon får. Den skall dock sitta på en pinne eller i strut för då är den lättast att äta. Nattar gör nu mer både mamma och pappa utan minsta problem och sedan ungefär en vecka tillbaka så sover hon hela nätterna. Vi har precis börjat korta ner hennes sovtid från två timmar till en och detta har gjort underverk.

Talet är någonting som hon övar flitigt och de senaste månaderna så har det bara kommit fler och fler ord. Nu säger hon mamma, pappa, ome (mormor), Anton, iisa (Lisa), Äjin (Edvin), titta, där, boll, bada, häjå (hejdå), häj (hej) och bass (bajs). På frågan om hur gammal hon är så svarar hon ”ätt å” och visar med pekfingret. Förståelsen har också utvecklats enormt vilket främst märks när man ber henne göra eller hämta saker. Det kan säkerligen vara fler ord som hon säger men som man glömmer bort, det är svårt att minnas på beställning, speciellt när man har en gravidhjärna!

Idag är det sista dagen uppe i Ljusdal, i kväll sätter vi oss i bilen och åker hem. Men innan dess så passar vi på att utnyttja tiden som vi har kvar. Jag åkte iväg och lunchade med en gammal kompis mitt på dagen, skönt att komma iväg på lite egentid och väldigt gott att få äta lite kinamat. Det var också väldigt trevligt att få umgås lite med Anna, det var allt för länge sedan som vi träffades på tu man hand bara hon och jag. När jag sedan kom hem så möttes jag av Felicia och Pontus som var ute i den sköna vårvädret. Molnen som hängde över oss i morse hade lättat en aning och solen tittade fram. Vi fick även sällskap av Sandra och lilla Elsa på eftermiddagen. Felicia sprang runt och var mer vild än tam och lekte med den sista lilla snön som fortfarande håller sig kvar och vi andra kunde sitta i lugnan ro och njuta av solen.

Självklart har fröken cyklat en massa idag också, det var verkligen en hitt att köpa den och självklart kommer hon få en att ha hemma också, det har mormor lovat henne.

De senaste dagarna så har vi kortat ner Felicias middagsvila till enbart en timme mitt på dagen. Detta gör att hon är mer trött än vanligt men fördelen är att hon sover hela nätterna vilket är väldigt värdefullt oss. Vi får dock se hur det artar sig för jag tycker lite synd om henne när hon är så trött på dagen. Men förhoppningsvis så vänjer hon sig snart och problemet är ur världen. Om inte så får jag och Pontus prata om det men just nu är det väldigt skönt för oss. Till mormors stora lycka så sov Felicia i morfars säng i natt och det hade också funkat riktigt bra och hon hade sovit hela natten. Tummen upp för det!

Förutom att ha en riktigt rolig förmiddag med Emilia och Sara på öppna förskolan så har Felicia fått sin första cykel. Det blev helt enkelt en väldigt bra dag för henne och för mig också för den delen. För visst tycker jag att det är minst lika roligt att träffa våra vänner som hon gör och när Felicia gör framsteg i utvecklingen så är det också alltid lila roligt. Att cykla var en hitt och hon var ute tre gånger under eftermiddagen för att dra en repa.

Då Felicia skippade midaggsvilan helt igår så var hon väldigt trött när hon väl gick och la sig. Det blev en något tidigare kväll än vanligt för fröken men ändå inte allt för tidigt. Sedan sov hon hela natten! Lycka, lycka och åter lycka kände jag i hela kroppen när en glad och skrattandes Felicia kom intultandes i morse och ville kramas. En riktigt bra start på dagen!

Att säga god natt till Felicia i kväll var absolut inga problem. Till både min och Pontus förvåning så pussade hon och kramade mig och sprang sedan iväg till sin pappa för att sova. Inga tårar och inget gnäll, sedan somnade hon på två röda också. Jag ritar ett stort kors i taket och låter en sten falla från bröstet. Detta som under så lång tid verkligen har varit någonting som vi har kämpat med är nu bortblåst som över en natt, att somna med pappa är nu mer lika självklart som att somna med mamma.

Att leka i lekparken på området är verkligen någonting som fröken älskar, hon vet precis vart den ligger och försöker allt som oftast att smita dit om man släpper blicken från henne i en sekund, så där spenderade vi lite tid på eftermiddagen.

Nu är de de första kläderna till lillebror tvättade och redo att packas ner i BB-väskan. Det känns faktiskt lite skönt att ha det gjort så att dom bara ligger och väntar på honom. Precis som sin storasyster så får även han en Wubbanub som vi älskar så mycket. Enligt mig är det den perfekta nappen och snutten.

Vi tog en fruktstund ute idag på eftermiddagen, riktigt mysigt och skönt i solen. Men tyvärr så slutade det lite illa då Felicia ramlade och både klämde tummen och skrapade upp ett ganska så stort sår. Det blödde en massa och hon fick sitt första plåster. Sedan ville hon inte vara ute längre så vi gick in och kramades i stället. Vi fick även leksällskap av Lisa och Edvin en snabbis vilket verkligen piggade upp.

Nu i kväll har vi haft Niklas och Mikaela här på middag. Pontus gjorde en hel kyckling i ugnen och jag åt så att jag höll på att storkna, riktigt gott blev det! Felicia var dock lite skeptisk mot Niklas och ville gärna krama hårt om mamma och pappa. Förmodligen var det mycket trötthet som spelade in då hon i normala fall brukar lägga sig mellan sju och åtta, nu åt vi middag vid halv åtta och hon har precis gått och lagt sig.

Apro på att gå och lägga sig så har det hänt massvis på nattningsfronten med Felicia. Hon somnar nu mera hur lätt som helst när Pontus nattar, helt utan skrik och gråt och det är så skönt! Visst gråter hon när jag säger god natt men så fort jag försvinner utom synhåll så tystnar hon och blundar. Det känns skönt för mig, men jag kan bara tänka mig hur skönt det känns för Pontus. Hon har också i allmänhet blivit mycket mer pappig och kramas gärna med honom också. Innan har det bara varit mamma som gäller men nu klättrar han uppåt på hennes lista.

Sista dagen uppe  i Ljusdal så strålade solen lika härligt som de andra dagarna. Vi kunde inte motstå frestelsen av att åka till Oppli och sätta oss ute på sjön ännu en dag och njuta. Tyvärr så blåste det väldigt mycket och vi fick sätta oss bakom en udde lite längre ifrån stugan. Detta gjorde ju allt lite mer komplicerat med barnvagn och närheten till dass, men med snälla vänner och en skoter så går allt att lösa. Felicias middagsvila blev inte i närheten så lång som den brukar då Frida och Jon kom upp med deras tre hundar. Trotts att det busade och härjade så skrämdes inte Felicia av dem utan skrattade och såg med beundran på de lurviga varelserna som sprang runt omkring henne. Hon ville gärna pussa och krama dem och jag tror att hundarna var mer förundrad över henne. När solen började försvinna bakom de träd som skyddat oss från blåsten så var det dags att bege sig hemåt. För enkelhetens skull så tvingades Felicia att bemästra sin rädsla för skotrar och åka den korta biten till stugan och bilarna. Det gick över förväntan väldigt bra och hon lyckades hålla tårarna borta, men hon höll mig väldigt hårt runt halsen och skippar nog gärna att göra om det.

Här är ett axplock av helgens Instagrambilder. Sol, mat och vänner, en helt perfekt påsk!

Vilket underbart väder vi har denna påskhelg! Vi har spenderat två dagar ute på isen i Oppli tillsammans med alla grannarna och strålande solsken. Felicia har börjat båda dagarna med att sova middag så jag och Pontus har fått två timmar med slappande, det har med andra ord blivit en hel del sol och det känns i ansiktet kan jag lova.

Första dagen var Felicia inte lite utan väldigt rädd för skotern, hon grät av att bara titta på den och när Pontus åkte iväg med den så var hon nästan otröstlig. Men idag gick det så mycket bättre. Hon kunde både sitta på den och se den köra iväg utan problem. Så ännu finns det hopp om att hon kommer tycka att det är minst lika roligt som sin mamma när hon blir stor.

En person som fick en plats i Felicia hjärta under helgen var Stina, hon var både snäll och pålitlig och så hade hon godis. En väldigt bra kombination om du frågar fröken. Stinas sambo Tobbe samlade också en del pluspoäng genom att köra runt henne i pulkan men godis slår ju allt och Tobbe fick nöja sig med en andra plats.