Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Inlägg under 'Väntan på lillebror'

Add Comment Register

Vecka 39

2013-04-26 @ 22:11

Denna vecka har det hänt mycket med både mage och kropp. Jag har under större delen av veckan mått ganska så dåligt och ofta illa också, förmodligen kan det bero på att lillebror nu har trängt ner ordentligt i bäckenet och är helt fixerad. Idag var jag till barnmorskan för en rutinkontroll och allt såg bra ut som vanligt. Dock är min barnmorska lite fundersam över min kurva som envisas med att ligga väldigt lågt. Jag hade dock ökat i vikt med nästan två kilo sedan sist jag var där vilket är väldigt bra, jag väger nu 63,7kg så totalt +7kg sedan inskrivningen.

Sf-måttet är 30, lillebrors hjärtljud 125 s/minuten, blodtrycket var normala 105/70 och mitt järnväde var något i underkant men i det stora hela så var Anna-Karin väldigt nöjd.

Igår morse så trodde jag att vattnet hade börjat sippra, men oj så besviken jag blev när det visade sig att det förmodligen bara var en kraftig flytning. Jag låg i sängen på morgonen, Felicia hade precis vaknat och Pontus var på jobbet. Helt plötsligt så blev det väldigt blött i trosorna (trotts att jag använder trosskydd). Jag går upp till toaletten med ett leende på läpparna och byter ut trosskyddet mot toapapper då det är lättare att uppfatta mängden. Men det kommer inget mer, oj så besviken man blir! Jag kände ju igen känslan och lukten sedan jag födde Felicia. Men mina förverkar och sammandragningar har blivit allt tätare och kraftigare, så jag ska erkänna att vi håller tummarna för en bebis i helgen.

Växande mage

2013-04-19 @ 09:33

Magen växer ju väldigt mycket när man är gravid och det är alltid lika roligt att samla alla magbilderna och se skillnaden från vecka till vecka. Min första magbild tog jag i vecka 14 och då kan man ju verkligen inte se att det ska komma en lillebror till oss. Jag kan nu inte fatta att magen har varit så platt, man vänjer sig väldigt fort vid att den växer. Jag undrar hur Felicia kommer att reagera på att den försvinner?!

Vecka 38

2013-04-18 @ 20:30

Det svider och gör ont i magen, jag har massvis med halsbränna. Är dock lite tveksam till om det faktiskt är halsbränna som jag har då det inte sitter i halsen utan i magen. Jag skulle beskriva det som om magen brinner och där i mellan så får jag svidande uppstötningar eller rapar. Ibland känns det som om jag ska kräkas men oftast behöver jag bara lägga mig ner och så går det över. Någonting som är positivt är att min foglossning har lättat en aning. Det är långt ifrån bra, men nog känner jag min aningen mer rörlig i alla fall och just nu är jag tacksam för det lilla.

Tre veckor kvar till beräknad förlossning och jag LÄNGTAR efter att få snusa bebis. Det ska verkligen bli så mysigt även om jag är galet nervös för alltihopa. Det är inte bara förlossningen som gör mig nervös utan även känslorna till ett till barn och hur Felicia kommer att ta det hela med lillebror. Att packa BB-väskan är ett pågående projekt just nu, jag packar lite allt eftersom. Det känns inte direkt som om det är någon brådska med att få det klart men ändå skönt att lägga fram lite som ska med. Det är ju också en mental förberedelse inför vad som komma skall för visst går tankarna till förlossningen varje gång jag går förbi hans säng och ser högen med saker som ska med.

Vecka 37

2013-04-12 @ 13:48

Jag avvaktade med uppdateringen igår eftersom jag skulle på tillväxtultraljud idag. Klockan kvart i tolv hade jag tid, kände mig lite ensam där jag satt själv i väntrummet och runt omkring mig hade jag par som väntade tillsammans. Men Pontus var ju hemma med Felicia så jag fick helt enkelt vara en stor flicka och hålla mig själv i handen. Nä nu ska jag inte överdriva, så farligt var det inte. Jag var varken nervös eller rädd, men det är alltid roligare med sällskap.

Jag vaknade in i ultraljudsrummet och mötte en super trevlig sköterska. Hon mätte lillebror noga och försäkrade mig om att allting såg jätte bra ut. Han är aningen liten, men inget anmärkningsvärt. Han ligger -8% på kurvan med sina 2500g och beräknas att väga mellan 3000-3500g vid fullgången graviditet. Han hade fortfarande gott om fostervatten att plaska runt i också. Även om jag kände på mig att allting stod rätt till så är det alltid skönt att få det bekräftat. Förhoppningsvis så var detta sista gången jag såg honom innan förlossningen som jag hoppas sätter igång om någon vecka. Han får gärna lägga på sig lite till men sedan är jag redo när han är det.

För övrigt så mår jag helt okej just nu. Det känns att det är i slutet av graviditeten, magen känns tung, mycket sammandragningar och förverkar samt att kroppen blir trött av minsta lilla ansträngning. +5kg landade vågen på sist jag var hos barnmorskan så jag antar att jag kommer ha ökat med ungefär lika mycket som med Felicia, då gick jag upp 6kg totalt.

Vecka 36

2013-04-04 @ 16:30

Förra veckan när vi var uppe i Ljusdal så orkade jag helt enkelt inte uppdatera. Då kände jag mig ganska så tung och magen var bara i vägen. Så känner jag fortfarande men jag börjar acklimatisera mig i min nya kropp även om ryggen tar allt mer skada. Förmodligen har lillebror haft en växarspurt eller så är det bara jag som har varit för onyttig, men magen känns så mycket större nu än för två veckor sedan. Det blir också tyngre och tyngre ned mot underlivet och det trycker nu mer än tidigare, detta gör ju så klart inte att jag har mindre foglossning.

Jag har dock fått lite extra energi den senaste veckan, energi till att fixa i ordning det sista innan förlossning. Jag är långt ifrån så förberedd som jag var när vi väntade Felicia, men jag vill ändå ha lite i ordning och koll på läget. Idag hämtade vi babyskyddet som hade kommit, vi hyr av if och tycker att det fungerar väldigt bra. Jag har också börjat tvätta hans kläder, filtar och sängkläder idag så snart kan jag packa en första BB-väska. I den har jag tänkt att ta med några tunna bodysar, två byxor, pyjamas och filtar. Men jag återkommer med en mer utförlig packlista i ett senare inlägg för den som är intresserad.

Vecka 34

2013-03-21 @ 20:03

Ja vad säger man..? En sjukt jobbig vecka som slutade bra. Det var så skönt med solen som kom och piggade upp. Jag satt ute i två timmar och bara njöt, hann med en lite powernap som piggade upp humöret ytterligare också. Nu hoppas jag att de värsta humörhormonerna har stillat sig och att de kommande veckorna kan vara lite lugnare.

Jag blir mer och mer redo mentalt för förlossningen och tänker ofta på den nu. Hur vill jag ha det, vad vill jag ha för bedövning, vad ska jag ta med mig och så vidare. Tänker även väldigt mycket på tiden efter förlossningen, hur det kommer att vara på bb, att vara utan Felicia och sedan även hur det kommer att vara att ha två barn. Man har ju förhoppningar på hur det kommer att bli men dom är oftast lite guldkantade och inte helt realistiska. Det kommer nog vara tufft i början och både jag och Pontus kommer förmodligen vara väldigt trötta.

Även om jag har börjat tänka på och skriva ner vad jag vill ta med mig till bb så har jag ännu inte börjat packa. Det känns lite tidigt för det och det dröjer nog minst en månad till om inte två innan lillebror vill komma ut så vi har ju tid på oss. Jag har faktisk inte ens börjat tvätta hans kläder, men det ska jag nog göra till vecka om vi inte åker upp till Ljusdal.

Vecka 33

2013-03-15 @ 19:02

Igår gick vi in i vecka 33, ännu en vecka avklarad och närmare lillebrors ankomst. Det ska bli så roligt och vi längtar så väldigt mycket tills det är dags. Just nu så är dock alla mina gravidhormoner lite all over the place och Pontus får verkligen se upp så att han inte trampar mig på tårna, det slutar nämligen med tårar..

Idag tillexempel så var allting jobbigt redan från det att jag slog upp mina ögon. Felicia sov större delen av natten inne hos oss och som vanligt så ligger hon som ett plåster på mig och jag ligger och balanserar ute på sängkanten. Det blev inte många timmar sömn utan när jag flyttade över henne till spjälsängen vid fem var jag helt slut och så trött. När hon sedan vaknade vid halv sju så fick Pontus masa sig upp och själv sov jag vidare till åtta. När vi sen skulle gå till öppna förskolan var jag så less på mig själv så jag bad Pontus att fixa i ordning allt som att klä på Felicia, packa alla saker och ta fram vagnen, själv låg jag på soffan och försökte hitta lugnet. När vi kom hem efter några timmar så var hemmet skinande rent. Världens bästa sambo hade dammsugit och torkat golven. Han hade även plockat undan allting som låg framme och hängt in tvätten, It made my day vill jag lova!

Vecka 32

2013-03-07 @ 18:00

Jag har en blandad känsla i kroppen, på ett sätt så går veckorna jätte fort men samtidigt går det väldigt sakta. Att tänka att jag redan är i vecka 32 är helt galet och att det är typ nio veckor kvar till beräknad förlossning är ju sjukt. Men samtidigt så känns det som om det var evigheter sedan jag var i vecka 30 och just nu vill jag bara komma över vecka 35 sträcket (vet inte varför).

Det är i alla fall väldigt skönt att allting såg bra ut med lillebror igår. Han var så stor och fin, och rörde sig ordentligt under hela undersökningen. Jag har lite svårt att fatta att han faktiskt ryms i min kropp och precis som alltid när jag är på ultraljudsundersökningar så känns det mer som om jag tittar på en film snarare än barnet som faktiskt ligger i min mage.

Med kroppen så är allting precis som vanligt, jag har ont och ganska så mycket sammandragningar. Detta blir värre när jag är aktiv men det är inte så farligt att jag måste ligga i sängen hela dagen. Känns dock skönt att veta att Pontus kommer att kunna vara hemma mycket och avlasta mig under resterande tiden av graviditeten.

Vecka 31

2013-03-01 @ 12:09

Vi gick in i vecka 31 igår så idag har vi alltså 30+1, det känns bra och jag börjar känna mig mer och mer redo för förlossning. Nu är det ju fortfarande väldigt många veckor kvar men tiden rusar iväg. Dom kommande veckorna är ju egentligen bara massa förberedelser för kroppen inför förlossningen. Magen ska sjunka, lillebrors huvud ska tränga ner i bäckenet och hans lungor ska mogna.

Idag har jag varit på en extra kontroll hos barnmorskan. Sist jag var där för ganska så precis en vecka sedan så kunde ju inte min barnmorska få ett så bra mått på magen och hon ville få en second opinion så hon skickade mig till sin kollega. Sist hade jag ett sf-mått på 23cm och idag mätte vi den till 26cm. Ett mycket bättre mått men fortfarande precis på gränsen av nedre kurvan. Vi vägde mig också och till min förvåning så hade jag minskat i vikt. Sist vägde jag 62kg och idag 60,5kg så en minskning på 1,5kg var ingen höjdare precis, dock så trodde inte barnmorskan att det var någon fara men hon skickade min ändå på ett tillväxtultraljud i mitten på nästa vecka. Nu får vi bara hålla tummarna för att barnmorskan har rätt och att allt är precis som det ska med lillebror, när jag väntade Felicia så låg jag ju också väldigt lågt på kurvan och hela tiden på gränsen men ut kom ju en frisk ”normal stor” tjej så det ska nog gå bra den här gången också.

Vecka 30

2013-02-21 @ 14:25

Vecka 30 känns på verkligen som en riktig milstolpe. Nu är det bara slutspurten kvar och även om maj känns långt borta så vet jag att tiden kommer att rusa iväg. Lillebror och jag lämnade resten av familjen hemma idag och åkte in till stan för ett besök på mödravården. Det kändes väldigt märkligt att lämna Felicia och vinka hejdå, men när jag väl hade tagit de första stegen så kändes det så skönt. Egentid är verkligen mer välbehövligt och viktigt än vad jag någonsin hade kunnat tänka mig. I mån av ork så kommer det absolut att ske fler gånger under våren innan lillebror kommer.

Nu är det två månader sedan som jag träffade min barnmorska Anna-Karin så mycket har ju hänt. Men jag hade ju med papper från mödravården i Ljusdal så lite siffror hade vi att fylla i. Jag hade ökat med nästan två kilo i vikt (väger nu 61,9kg, inskrivningsvikt var 57kg) vilket är bra och speciellt då Anna-Karin mätte mitt sf mått till 23cm. För er som inte vet vad ett sf-mått är så är det måttet på livmodern, man mäter från blygdbenet och till högsta punkten på livmodern. Detta ska gärna följa i centimeter efter vilken vecka man befinner sig i. Så jag som är i vecka 30 ska gärna ligga så nära 30cm som möjligt. Detta kan dock diffa med några centimeter, men att ligga på 23cm i vecka 30 är väldigt lite så därför ska jag tillbaka om en vecka och mäta igen. Då ska jag få träffa en annan barnmorska och förhoppningsvis så har magen vuxit till sig lite, om inte annat så blir det förmodligen ett tillväxtultraljud.

Jag fick också en tid om två veckor för att träffa deras läkare för att diskutera en eventuell sjukskrivning så att jag kan få hjälp här hemma. Smärtan från blygdbenet som strålar ner i låren samt alla sammandragningar gör att jag inte kan ta hand om Felicia till hundra procent helt själv. Både hon och jag behöver pappan hemma, åtminstone på deltid.