Jag har 9 syskon. Egentligen är bara 4 av dem mina ”hela syskon” och mina 5 äldre syskon är eg. halvsyskon (mina föräldrar var gifta och hade barn innan de träffade varandra och fick mig och mina 4 småsyskon). Men vi har alla vuxit upp som en stor familj så min ena halvsyster är inte mindre syster än min helsyster. Mitt första syskon är född 1975 och den sista 1994. Jag är född 1987 och är ”nr 6″ – alltså någonstans i mitten :P
Jag tycker att det har varit underbart att växa upp med alla mina syskon, och det är underbart att vara en sån stor familj. Jag tackar mina föräldrar för dem men jag skulle aldrig klara av det själv. Min mamma jobbade inte utan var ”hemmafru” vilket var trevligt förstås. Men det känns som att hon hela tiden tvättade – städade – lagade mat – tvättade…osv. Det är klart att det blir så när man är många. Och vi fick alla dela rum med ett syskon, men det funkade bra i vår familj för när man började att bli äldre och ville ha ett eget rum så hade de flesta hunnit flytta hemifrån så det fanns mer utrymme. Dessutom bodde mina äldsta två syskon mest hos sin mamma.
Alla vi syskon är väldigt olika men man kan alltid hitta något som sammanlänkar vissa av oss med varandra. Några av oss liknar varandra till utseendet. Några är musikaliska, andra mer artistiska och några har haft lättare i skolan än andra.
Med så många syskon så har man redan hunnit få hela 13 syskonbarn :) Alla mina äldre syskon har barn så det känns lite som att jag står på tur nu ;)

Här är vi nästan allihopa på mitt bröllop – åh vad jag älskar er!!
Min äldsta syster saknas här – hon var gravid med tvillingar och fick inte flyga :(
KRAM