Goooooodmorgon!!

Bebisen verkar ha hittat något kul att sparka på där inne, men jag tycker inte att det är så trevligt dock. Just där gör det ont när h*n lyckas få till en bra spark. Men än så länge så är alla sparkar mysiga, även om en del börjar kännas lite :)
Igår sa en patient en sån rolig sak efter besöket. Som vanligt, och det här var en patient med stort huvud så ännu mer, pressas magen något mot patientens huvud när jag jobbar. Och igår kände jag hur bebisen rörde på sig när jag behandlade just den här patienten. Funderade på om patienten kände något vilket för mig upplevs som pinsamt och något jag hoppas att de inte gör när Mini är igång – det känns bara konstigt liksom.
Efter besöket, när patienten var på väg ut genom dörren så sa han med ett leende på läpparna:
“Det blir en son, jag kände det”, och pekade på den sidan av huvudet som magen hade pressats mot.
HA HA! Jag tyckte faktiskt att det var riktigt roligt sagt trots att jag inte är så bekväm med att jag behöver pressa magen mot patienterna.
Förstår ni vad jag menar?
Det känns konstigt på något sätt att personer som jag egentligen inte känner, annat än som patienter, kan känna min bebis sparka. Det känns för intimt att dela det på det sättet.
Nu drar jag till jobbet och hoppas att Mini håller sig lugn där inne under behandlingarna.
KRAM