Nu har jag hoppat i min sköna ”jumpsuit” (med gott om utrymme för magen) och är redo för att ligga i soffan och se på 3 timmar lång film från 1999 – Magnolia. Hoppas att den är så bra som den sägs vara när den är så sjukt lång ;)

Trailern är inte direkt jättespännande dock:

En väldigt fet gräddglass och jordgubbar på det – kärlek!!

Jag och Anton har precis varit nere på stan och ätit lunch, passar på att mysa lite extra nu när vi båda går hemma på dagarna. Så nu är vi helt proppmätta och det ska bli så skönt att lägga sig i soffan och bara slöa framför TV:n med den himmelska efterrätten :)

Det gick jättebra hos läkaren. Nu är jag 100 % sjukskriven (får se vad försäkringskassan säger om det) p.g.a. sammandragningarna och ryggvärken. Och jag har ju sagt förr att det känns jobbigt att vara sjukskriven när det finns så mycket att göra på jobbet. Men efter de här två väääldigt korta dagarna på jobbet (två timmar igår och knappt en timme idag) så märker jag att det verkligen inte fungerar alls att jobba med hur kroppen mår just nu och det känns verkligen helt ok att vara helt sjukskriven – det var liksom helt olidligt på jobbet när jag inte hade en möjlighet att kunna lägga mig ner och vila. Får ju inte något gjort ändå. Dessutom är bebis viktigast, inte jobbet – NO WAY!

Nä! Nu ska jag äta min glass!!

Yes yes!! Idag känns det så otroligt bra i hela kroppen och själen – jag har sovit nästan hela natten :) Man känner ju sig sjuk om man inte får sova ordentligt och sen gå till jobbet på det och låtsas vara glad och pigg. Nej, igår var första dagen på jobbet efter fyra veckors semester och jag hade fått max 2 timmars sammanhängande sömn. Jag var världens bitterfitta på jobbet ska jag säga och jag orkade inte bry mig om det. Så det ska bli trevligt att gå till jobbet idag och visa mig från min bättre sida.

Först ska jag träffa en läkare angående min aktuella sjuksrivning som går ut imorgon. Jag har fått mer ont i ryggen och jag hoppas att han kan svara på varför jag har fått ont på en speciell punkt långt upp på ryggen som gör att det strålar ut längs revbenen och sedan till en punkt framtill allra längst upp på magen. Jag vill alltid veta detaljer när jag är hos läkaren så jag kan förstå mer. När jag förstår varför jag har ont så tycker jag att det är lättare att hantera smärtan.

Dagens kula i en tröja från JC (reafynd).

KRAM

Det är så upplyftande att läsa era kommentarer :)
Man känner sig verkligen extra känslig nu mot alla sorters kommentarer och reagerar så starkt ibland. Känns härligt att få stöd när man tycker saker känns jobbigt.
Stort tack!

Innan jag gick och la mig så satte jag på en tvätt så de minsta klädstorlekarna är rena och redo för bebis. Och nu hänger de och torkar.
Åh det känns så otroligt overkligt att se alla små plagg. Det går verkligen inte att fatta att vår bebis kommer om ca en månad :)
Det hänger både rosa och blått bland de neutrala färgerna. Tyckte det var lika bra att tvätta allt.

Jag tänkte att jag skulle ta en titt i BB-väskan också. Den blev ju så hastigt packad sist och dessutom var det inte jag själv som packade den (jag har lite kontrollbehov). Så den säkert är ännu mer redo när det verkligen är dags :)

Tänk vad lite sömn kan göra och vad allt för lite sömn kan ställa till med. Kände mig illamående och hade så ont i huvudet innan. Nu mår jag prima och ligger och känner hur bebisen sparkar som en galning :)

Nu ska jag börja den här dagen…kl 15.35 på eftermiddagen :P

Till och börja med så vill jag säga att man får man klaga precis hur mycket man vill när man mår skit rent ut sagt – även om man är gravid. Jag förstår att det kan vara retsamt för vissa att man klagar när man egentligen bara borde se det positiva. Men jag tror att om vi alla rannsakar oss själva så kan vi se att vi alla någon gång också känt att man suttit i skiten, fast det egentligen finns positiva saker som man inte orkar lyfta fram just då. Jag har haft jätteont i ryggen i fem månader och har inte klagat över att vara gravid fören nu. Jag har inte låtit min fysiska ohälsa stå i vägen för alla saker som jag egentligen inte orkat. Jag vill inte ligga på soffan och tycka synd om mig själv utan jag följer med på fest eller liknande fast jag vet att jag kommer ha jätteont hela kvällen. En del saker har jag fått skippa men det är ok.
Men den senaste veckan har jag varit sängliggande mer än någonsin och jag hatar det rent ut sagt!! Att ligga inlagd tre dagar på sjukhuset gjorde sitt på hälsan också och jag känner att min deppiga svacka började där.

Men jag håller med om att det är dags att rycka upp sig, det blir inte bättre av att ständigt älta det onda. Och när jag läser inläggen från en vecka tillbaka så står det ofta något om min onda rygg och mina jobbiga sammandragningar. Så därför tänker jag inte prata lika mycket mer om det. Det är till och med jobbigt för mig själv att läsa och minnas hur plågsamma vissa dagar kan vara. Sammandragningarna kommer allt att dyka upp fler gånger i bloggen (ryggen också), de hör ju ändå till den stundande förlossningen :)
Men nu vill jag vara mer positiv och vill inte komma ihåg den här sista tiden som bara något otroligt jobbigt.

Jag gör det inte för att ni ska ha något roligare att läsa om (men det är ett stort plus i kanten), jag gör det för att jag själv ska må bättre. Men jag ska fortsätta vara mitt ärliga och öppna jag – det är därför jag har den här bloggen.

Så nu ska jag gå och sova och efter den påfyllnaden av energi så börjar ett nytt kapitel:
Den spännande sista tiden innan bebisen kommer :)

KRAM

Nu tycker jag definitivt att magen ser ut att ha sjunkit. Kolla och jämför med vecka 35 på bilden nedan. Naveln pekar mer neråt på bilden ovan tycker jag och så är magen mer flack upptill och inte lika rund längre. Eller ser jag bara vad jag vill se?

Åååååh! Inte en natt till. Jag vet att sömnen kan bli dålig mot slutet av graviditeten men jag har sovit så gott innan så jag trodde att jag skulle slippa detta. I natt har jag fått ihop max 4 timmars sömn – och då menar jag inte sammanhängande. Jäkla sammandragningar som väcker mig och de är så starka, exakt som förra natten. Man får lite smått panik när man vaknar mitt i en sammandragning, man fattar liksom inte riktigt vad som händer. Har nu redan haft tre mysiga sammandragningar på knappt 40 min, sedan jag vaknade med andra ord.
Det enda lilla positiva med sd är att de får mig att drömma om förlossningen – det gjorde jag förra natten och inatt också.

Vecka 36 idag i alla fall, härligt! Vecka 35 bara susade iväg känns det som :)

Nu ska jag snart iväg och jobba och sedan ska jag försöka sova när jag kommer hem.

KRAM

Hej! Nu ska vi åka och umgås med lite vänner. Sista semesterdagen för mig. Kan inte fatta att jag ska gå till jobbet imorgon. Men jag har i alla fall inget tungt arbete att ta tag i. Ska mest visa en ny kollega hur saker fungerar och så ska vi ställa fram lite saker och göra i ordning inför nästa dag då praktiken öppnar på riktigt. Har en läkartid direkt på tisdag morgon och då blir jag antagligen 100 % sjukskriven i typ två veckor enligt förlossningsläkarens rekommendation, tills bebisen inte räknas som prematur längre. Så det känns knappt som att jag ska jobba ändå.

Usch, har såååååå ont i ryggen idag och dessutom har jag haft massor av sammandragningar hela dagen. Jag tror inte att kvällen blir så lång för mig. Vi tar med oss en cykel i bilen så jag kan åka hem när jag vill och så kan Anton ta cykeln sen när han vill hem.

Då var lilla Mini så här liten:

RUL i vecka 19 – 120404

Och snart får jag hålla dig i min famn :)

Godmorgon!
I natt har jag sovit jättedåligt. Har vaknat flera gånger p.g.a. sammandragningar och smärta – inga värkar dock. Jag funderar på om det inte är så att jag har ont av att bebisen har sjunkit ner (förhoppningsvis) i bäckenet? Och när jag ligger ner på olika sätt så trycker bebisen mot livmodern på något sätt som framkallar denna ”mensvärk” i nedre magen och ryggen?? För jag får sällan ont av att sitta eller stå upp. Jag  tycker att smärtan kommer i samband med att jag ligger ner.

Det ska bli spännande och se vad BM säger om bebisens läge när vi besöker henne på onsdag. Huvudet neråt är jag bombsäker på, om den inte får för sig att vända sig precis innan då :P Men det ska bli intressant och se om bebisen ligger långt ner med huvudet – kanske tom med fixerad, när brukar det ske? Om jag får en sammandragning, speciellt när jag står upp, så känner jag verkligen hur det trycker neråt och det känns som att bebisens huvud verkligen ligger låååångt ner och trycker.

Ska erkänna att inläggen är liiiite mer gnälliga nuförtiden. Jag har tyckt förr att höggravida är lite gnälliga och nu förstår jag varför. Hoppas ni har överseende med detta ;)

KRAM

Precis skypat med syrran i USA, här med deras söta tvillingar som fyller 2 år i september – Savannah och Jesper. När min syster berättade för Savannah att jag hade en bebis i magen så undrade hon var den var och så visade jag min mage i kameran – ”tjock” sa hon då haha.

Så gulligt :)

Ikväll är älsklingen på bio och jag sitter hemma själv och funderar på vad jag ska hitta på. Skulle egentligen följt med men det funkar inte med ryggen.
Tänkte att jag skulle plocka fram vattenmelonen ur kylen och försöka få ihop en ”slush” och se på ett avsnitt av True Blood eller titta lite på OS.

KRAM

Köpte de här skorna på rean – LOVE THEM!!

En påminnelse om att snart är bebis här och snart får jag ta på mig dem här och börja köra på gymmet igen :)

Det var så fint väder igår kväll att vi tog oss ut i sommarkvällen och umgicks med våra vänner. Dessutom var det lite jippo i stan så vi satte oss på ett par klippor en stund och kollade in.
Solen värmde långt in på kvällen, så ska en sommar vara :)

Vi åkte en liten kort sväng med kompisens båt.

Resten av kvällen spenderade vi i båten. Det var jättemysigt men jag hade så ont i kroppen och sammandragningarna höll på som tusan. Ett resultat av vår dagstur skulle jag vilja påstå även om vi inte gick runt så mycket, men det blir en påfrestning i sig att vara igång hela dagen utan ordentlig vila. Dessutom kunde jag inte med att vara ”tråkig” och be mannen om att vi skulle gå hem för han hade jättekul- typiskt mig.

Igår kväll så kunde jag inte tänka på så mycket annat än huuuuuur mycket jag vill att det ska vara över nu. Jag orkar verkligen inte vara gravid längre. Jag har ont hela dagarna, kan inte röra mig ordentligt och kan inte ens gå en fjuttig liten promenad med min hund utan att känna väldigt obehag.
Dessutom längtar jag så otroligt mycket efter bebisen också :)

Men BF är bara 37 dagar bort. Snälla låt mig inte gå över tiden!!
Det skulle vara så kul om h*n ville komma den 17/8. Det är sådär ”lagom” två veckor före BF och datumet 17 har en betydelse för oss då vi har blev tillsammans den 17/10 2003 och gifte oss den 17/7 2010.

KRAM

Det blir inte lika många inlägg när det är så härligt väder ute, men så ska det vara ;)

Här kommer lite bilder på vad vi har gjort idag:

Vi åkte först till Grebbestad

Åt en himmelsk lunch :)

Åkte vidare till Nordens största sportbutik i Tanumstrand, där toaletterna är en av attraktionerna eftersom de är fulla av glaskonst. Min man berättade att pissoaren var som att pissa på ett akvarium typ. Kolla handfatet nedan :P

Stannade i Hamburgsund och åt glass.

Och nu är vi hemma igen! Skönt att det inte ens tar en timme för oss att köra denna sträcka, jag känner mig helt slut. Ska lägga mig i sängen och vila nu.

Dagens outfit: Klänning från WeSC med bälte från H&M och vita converse.


KRAM

Vi har varit nere en stund på stan här i vackra Lysekil och bla ätit lunch. Så himla härligt väder det är ute. Tar med oss badkläderna och åker ut och badar nu :)

Vi åkte ut till sommarstället och spenderade hela eftermiddagen där. Inte så varmt i vattnet men jag älskar att bada så jag brydde mig inte :)

Jag vann i Kubb! Men usch vad jobbigt det är nu att vara gravid. Ont om magen och ont i ryggen. Vi spelade bäst av tre och sista matchen var en plåga. Men jag vann ju i alla fall ;)

Vi bor mindre än 1 km från havet, ändå har ingen av oss badat än i år – illa!!

Idag är det toppenväder så vi tänkte spendera en mysig dag på klipporna OCH bada lite.

Frågan är…flyter man bättre eller sämre med en gravidmage :P

Här kommer en ”liten” sammanfattning av sjukhusvistelsen.

Torsdag:
Berättade för min BM att jag haft väldigt mycket sammandragningar den senaste veckan och ibland även stark mensvärk som ibland kändes i ryggen. Hon gav mig en läkartid till veckan därpå där de skulle kolla så att inte livmodertappen påverkats av alla sammandragningar. Hon tyckte också att om jag får värk i ryggen igen så skulle jag ringa till förlossningen för rådgivning.

Fredag:
Noterade antalet sd under 12h, vilket blev dryga 40 och de var sällan längre än 30 min mellan två sd. Efter att ha suttit ner en stund och rest mig så rann det något vattning ur mig som lämnade en fläck utanpå jeansen – fostervatten?? var det första jag tänkte. Ringde min syster för råd och hon tyckte absolut att jag skulle ringa in till FL vilket jag gjorde.

Jag fick som svar av en BM på FL att det antagligen bara var vattniga flytningar och inte fostervatten och att det är vanligt att de blir mer vattnigt när man har mycket sammandragningar. Hon sa att om det var fostervattnet som läckte så skulle det rinna flera gånger under dagen och inte bara enstaka tillfällen. Om det fortsätter att rinna så skulle jag ringa tillbaka.

Inget mer rinnande men senare på dagen så fick jag en episod med starkare mensvärk och ont i ryggen. Värken jag får är konstant och alltså inte som riktiga värkar som kommer och går, däremot blir den starkare och starkare och sedan försvinner den efter drygt en timme. Pratade med min andra syster och hon tyckte att jag skulle ringa in igen till FL.
Fick prata med en annan BM denna gång och hon erbjöd mig att få komma in samma kväll för en kontroll eller om jag ville vänta över natten och se vad som händer eftersom värken försvunnit. Oavsett så ville hon att jag skulle ringa nästa morgon för att få en kontrolltid. Jag valde att ringa tillbaka nästa morgon i så fall.
Under kvällen fortsatte värken, den kom och gick med långt tid emellan. Anton frågade om jag inte skulle packa BB-väskan för säkerhets skull men jag tyckte inte det behövdes.

Lördag:
Sov dåligt denna natten, var orolig över alla sd och värken. Ringde in till FL som gav oss en tid direkt och vi åkte in. Även om jag var orolig så sa jag samtidigt i bilen till Anton att ”vi får säkert åka hem med en gång igen” och vi pratade om vad vi skulle handla på vägen hem till kvällens grillfest.

Inne på FL gjorde de en kurva där de såg ganska regelbundna sd vilket gjorde mig jätteförvånad – jag hade inte känt några sd alls, bara den där konstanta värken som iof blev lite starkare emellanåt. En läkare undersökte mig med vanligt UL och ett vaginalt. Hon konstaterade att livmodertappen bara var 23 mm lång, den ska vara minst 3 cm. I vecka 38 ungefär så är det däremot normalt att den blir kortare eftersom födseln närmar sig. Hon mumlade något om fostervatten och bebisens magsäck när hon gjorde ultraljudet men sa senare att det såg bra ut så jag tänkte inte så mycket på det.
Jag blev inlagd för observation och under dagen gjorde de några kurvor, framför allt om jag tyckte att det gjorde ont. Ibland såg de sd i samband med värken (som jag återigen inte kände av) och ibland inget alls. De sa att en läkare skulle undersöka mig till kvällen. Anton åkte hem under eftermiddagen för att ta hand om Wilma och packa BB-väskan.
Eftersom det var helg och dessutom många som skulle få barn, så fick jag vänta väldigt länge på läkaren. Jag insåg att det inte skulle bli någon undersökning denna kväll och frågade om jag kunde få åka hem och komma tillbaka nästa morgon istället för jag hade knappt haft ont alls under kvällen. Men innan läkaren hann fatta ett beslut så hann värken komma tillbaka och därför blev det ett nej på frågan om hemfärd. Ingen undersökning dock men läkaren blev förvånad över att den första läkaren inte gett mig någon medicin mot sd. Så kl 22 fick jag en spruta och en tablett med Bricanyl som ska stoppa mina sd. Medicinen hjälper och det känns som en befrielse att kunna gå och röra sig utan att bli superhård i magen, den känns inte ens lite tung och spänd som den brukar göra. Däremot är bieffekterna av Bricanylen jobbig, mycket skakningar och hjärtklappning. Läkaren sa att nästa morgon så skulle jag bli undersökt och de skulle bla göra ett till ultraljud för att titta på mängden fostervatten och titta närmare på bebisens magsäck. Tydligen så hade den första läkaren tyckt att det var väldigt mycket fostervatten och hade funderingar på om bebisen inte svalde något. FAN! Är det något fel på bebisen – nu blev jag orolig och så skulle vi behöva vänta en hel natt på att få svar.

Söndag:
Vaknar tidigt på morgonen och kliver ur sängen för att gå på toa. Får då direkt en sd och så fort jag vänder mig i sängen eller är uppe och går så kommer ytterligare. När BM kommer in nån timme senare för att se hur natten gått så berättar jag att sd är tillbaka vid rörelse. Hon gör en ny ctg-kurva och den ser fin ut men får en ny spruta med Bricanyl. Sover en liten stund och när jag vaknar så är sd återigen tillbaka. Väntar hela förmiddagen på att läkaren ska komma och göra en undersökning.
Kl 12 blir jag äntligen undersökt och det ser bra ut. Det är inget fel på bebisen och mängden fostervatten kunde inte vara bättre, dessutom har livmodertappen blivit längre och är nu nästan 32 mm lång – weeehoo! MEN jag får ändå inte åka hem. Eftersom sd inte vill ge med sig så vill de fortfarande ha mig kvar på observation för att de fortfarande är oroliga för att förlossningen ska komma igång. Får en tablett med Bricanyl och ska ev bli undersökt till kvällen. Tabletten hjälper inte mot sd.
Frågar på kvällen om jag inte kan få åka hem för jag har inte haft något ont under eftermiddagen. Men läkaren vill att jag stannar kvar över natten. Eftersom medicinen inte hjälper så vill de se att inget händer, om tappen klarar av alla sd utan att förkortas på nytt.

Måndag:
Vaknar kl 4 på morgonen och känner att jag får kraftiga sd som kommer oftare än vanligt och dessutom när jag inte rör på mig, dessutom har jag fått tillbaka värken. En ctg-kurva görs och de kan tydligt se att jag har mycket sd på kort tid. Blir undersökt med en gång men lyckligtvis är inte tappen påverkad och är lika lång som dagen innan. De ger mig inte mer medicin utan vill se vad som händer. Sd och värken blir bättre under morgonen. Blir undersökt vid 10-tiden och den nya läkaren tycker tom att tappen ser ännu längre ut nu. Pratar om ev hemgång idag eftersom jag nu är 34 fullgångna veckor och tappen inte påverkats mer trots alla sd.
Blir beordrad att gå runt på sjukhuset för att se om jag får några värkar av att röra på mig, jag har ju legat mest stilla de senaste dagarna. Förutom skitjobbiga sd så får jag inte ont av att röra på mig. Läkare nr 4 tycker därför att jag kan åka hem. Efter 52 långa timmar på sjukhuset så är jag otroligt lycklig över att höra detta :)

Nu får vi se vad som händer. Jag har fortfarande värk då och då och får minst 50 sd om dagen. Läkaren sa att tappen inte behöver påverkas igen av sd men det är bra om jag vilar så mycket som möjligt för att inte få sd i onödan. Det är ju helt normalt att ha sd, även många varje dag men ibland kan det bli lite mycket. Det var intressant att höra att de har haft patienter som verkligen varit nära på att föda för tidigt men så har de lyckats stoppa FL och sedan har mammorna tom gått över tiden innan bebis kommit. Läkaren sa att det är perfekt om bebis stannar i tre veckor till, då räknas den inte som prematur längre.
Även om vi är glada över att bebis inte kom nu så blev längtan, om möjligt, ännu större nu när vi ändå varit inne på sjukhuset. Jag var orolig innan vi åkte in men väl inne på sjukhuset  var vi faktiskt aldrig oroliga över FL konstigt nog. Trots att läkarna pratade om att de var oroliga att FL skulle sätta igång så var det som att de orden gick in det första och ut genom det andra örat. Men jag tror att det beror på att vi har ju fortfarande inte fattat att vi ska ha barn så allt prat om FL kändes lika overkligt.

Återigen vill jag säga att jag älskar era kommentarer. Allt pepp jag får av er och det är jättekul när ni själva delar med er av egna erfarenheter. Förlåt om jag inte svarat på era kommentarer men det har varit så mycket de senaste dagarna.

STOR KRAM!

Utsikten från mitt fönster.

Kände mig lagom snygg när jag blev beordrad att gå runt på sjukhuset ;)