Nu när man vill att dagarna ska gå fort så känns det så j-vla gött att klockan är över 12 och jag har inte hunnit göra något vettigt idag alls. Fatta att jag sov till nästan halv tio idag och då gick vi och la oss kl 00. Visst har man varit uppe några rundor på toa inatt men så länge jag får somna om sen så är det ok. Fick en jättesammandragning inatt som gjorde SKITONT!!! Inte som en värk utan det var mer som att livmodern tryckte uppåt på något organ. Fick hålla mig från att tjuta av smärta för att inte väcka Anton. Han går lite på helspänd nu så jag ville inte väcka honom och tro att det var dags :P

Jag tror att jag ska drömma mig bort och fundera på lite resor idag. Vi är ju super-duper-optimistiska och planerar att resa en del det kommande året, och då har vi ju inte ens hunnit känna på hur det är att vara föräldrar ännu. Men jag behöver fylla huvudet med andra tankar än förlossning nu och resor kräver mycket planering så det är perfekt.
HERREGUD! Imorgon går vi in i VECKA 40!! SISTA graviditetsveckan. Hur sjukt är inte det!!!
Tänk vad fort tiden gått sedan detta ögonblicket:
Vaknade hastigt på julaftonsmorgon. Klockan hade inte hunnit slå 6 ännu. Tassade ut till toaletten och tänkte att det var lika bra att få gjort ett test. Jag var rädd. Rädd för hur jag skulle ta emot beskedet att jag kanske inte var gravid. Jag stirrade på stickan som långsamt färgades rosa, fegade ur och vände mig om. Vände åter tillbaka blicken och tyckte mig se ett litet svagt streck intill kontrollstrecket. Vände mig om igen, kan detta verkligen vara sant? Såg jag ett svagt litet streck intill det andra strecket? Jag vände tillbaka för att granska stickan och ja, ingen tvekan om saken – det var två streck på stickan. Jag kastade mig ner på golvet. Känslorna var överväldigande. Jag blev varm och yr. De kalla klinkerplattorna mot min panna kändes skönt.
“Shit, det här är inte sant – är jag verkligen gravid?? Det här händer inte!!”
Tårarna började rinna ner för mina kinder.
Efter några korta minuter av återhämtning så reste jag mig upp. Gick in och lade mig i sängen tätt intill älsklingen som sov. Bäst att inte väcka honom, bättre att berätta när han är vaken.
När jag lade mig i sängen så vaknade han till lite. Han kom närmare och tog ett omfamnade tag om mig. Då kunde jag inte hålla mig och viskade:
“Babe, är du vaken?”
“Mm”
“Du ska bli pappa”
Inget svar…
Plötsligt börjar han fnittra och hans ömma famn tar ett hårdare tag om mig. Tårarna kommer tillbaka.
