Att orka hela vägen
Det här inlägget ville jag skriva speciellt till alla mina läsare som fortfarande försöker att bli gravida.
För oss tog det 9 månader att bli gravida. Detta är helt normalt – det sa också BM när vi var där i måndags. Endast 60 % av försökande par blir gravida inom ett halvår. 85 % blir gravida inom ett år. Men det spelar ingen roll hur normalt det än är, jobbigt som fan är det ändå när man gång på gång inte lyckas.
I början var det väldigt spännande inför BIM. Men ju längre tiden gick desto jobbigare blev BIM. Jag ville inte ens testa till slut – orkade inte se ytterligare ett negativt test. Jag skulle definitivt rekommendera att man inte testar innan BIM och kanske tom väntar till någon dag efter. Anledningen är att när man testar innan BIM så kan det hinna bli en hel del neg. test och det gör hela processen jobbigare. 20 negativa test är jobbigare än 2 liksom.
Mot slutet, samtidigt som vi blev gravida, kändes allting plötsligt lite bättre. Jag tror att det berodde på att vi hade varit hos en gynekolog och lämnat prover som visat att allt stod bra till med oss. Jag hade också fått ett nytt jobb som gym-instruktör som jag älskade och var nästan på väg att skjuta upp försökandet för att ge mer tid till det nya jobbet.
Jag sökte mig också mer till andra som haft det svårare att få barn. Jag vågade fråga andra hur det var för dem att vänta på plusset och det hjälpte jättemycket. Det är en lättnad att höra om andra par som det tagit långt tid för, som senare blivit gravida.
Några tips som jag tyckte hjälpte mig att orka ända fram till plusset:
*Våga prata med andra som också haft det svårare att få barn.
* Kom ihåg att det tar tid. Försök ha den inställningen från början (hur svårt det än är). Jag lyssnade och läste för mycket om hur fort det kan gå att bli gravid, innan vi ens hade börjat försöka.
* Ta inte några symptom innan BIM på allvar – kroppen luras och man blir fruktansvärt besviken.
*Se till att ha något i vardagen som tar tankarna från bebis, ex en hobby. Gärna något som du tycker är roligt att göra som inte funkar så bra när man är gravid/har barn. Kanske någon typ av sport? När jag fick mitt instruktörsjobb så kunde jag plötsligt tänka mig att vänta lite med barn. Jag funderade också på att börja rida.
*Försök inte planera när ni ska ha barn. Det är en lyx få förunnat att kunna planera in en liten ”sommarbebis”. Det gör bara att man blir mer stressad.
* Sätt upp ett mål som inte har med barn att göra och som tar tid att genomföra. På så sätt kan tiden gå lite fortare. Jag hade som mål att träna mycket och få en stark kropp innan jag blev gravid.
ERA PLUS KOMMER!!!!
Mitt gjorde det fast det kändes som en evighet och ibland trodde jag nästan inte att det skulle gå.
STOR KRAM
Samma här. För oss tog det ett år med Olivia. Det var skitjobbigt och varje månad lurades kroppen.
När sen jag var gravid hade jag symptom som absolut inte stod med på några gravidsajter.
Jag har oxå skrivit mkt om detta. Gjorde även ett reportage i Expressen. För att visa att man inte är ensam.
Tack för detta peppande inlägget. Vi försöker ju med ett syskon till Svea men det vill sig inte riktigt, vi har aktivt förökt bli gravida nu i snart 6 månader. När vi försökte bli gravida första gången så gick det med en gång och en månad efter jag slutat med piller så var jag gravid. Därför trodde man väl lite att det skulle gå lika fort denna gången men icke.
Just nu är jag på BIM + 2 men ska inte testa igen förräns imorgon, har molande mensvärk och känner mig okristligt trött men det kan lika gärna vara tecken på mens på g så vill inte hoppas för mycket men det är svårt.
När jag läste ditt inlägg blev jag på lite bättre humör.
Vill bara tillägga att det kan kännas lika jobbigt och hopplöst fast man har ett barn innan, vissa tycker att man ska vara glad att man har ett barn och då inte gnälla över att man inte blir gravid igen men har man en dröm om stor familj så har man.
Ha en toppendag!
Kram
Tack för ett härligt peppinlägg och tack för att du inte glömmer oss läsare som fortfarande försöker. Det gick inte för oss nu heller så vi paserade ett halvår nu och går in på sjunde försöket…
Vi hade oxå svårt att få ett plus. Vi höll på i ett år men inget hände. Varje gång mensen kom så kände man sig misslyckad å det skapade en nedstämd känsla här hemma. Till slut orkade vi inte försöka mer, vi sa att det är nog inte meningen att vi ska få en liten. Så lade vi all fokus på vårat bröllop då vi gifte oss 26/2-11 Å vips…dagen efter fick vi vårat efterlängtade plus! =) Lyckan var total <3 Idag har vi en liten grabb på 2 månader som är vårat lilla kärleksbarn…mitt å mannens allt…Grattis än en gång å lycka till =) ser framemot att följa er resa till att bli en familj =)
kramar
Tack för det peppande inlägget.. <3
Tack :)
Vi försökte i 14 månader för att få ett plus innan vi lyckades så jag tycker ju inte ens att 9 månader är så lång tid. ;)
Vill bara dela med mig av lite tankar som har hjälpt mig!
VET att det är svårt att ta åt sig när vill så mycket men man måste tänka på annat! Jag går hos en psykoterapeut som lär mig olika sätt att förhålla mig på. Tex så har jag hela tiden känt att ”ALLA blir gravida utom jag” Det är ju faktiskt inte sant. Alla jag känner är inte gravida och är inte ens i närheten att bli gravida. Ett år eller vad det nu är man har försökt ÄR faktiskt inte så mycket. Statistiken kan man inte lite på, det är JÄTTEMÅNGA som har svårt att bli gravida. Och sen en sak som vi måste tänka på är att vi tjejer i HELA våra liv har blivit uttjatade och fått det inpräntat i våra huvuden att ”Ha inte sex oskyddat FÖR DÅ BLIR NI MED BARN” Som om det skulle vara det lättaste i hela världen. Inte konstigt vi blir psyko när det tar ett par månader att lyckas..
Så mys på så ska ni nog se att det blir en bebis tillslut på ett eller annat vis!
Ville bara skriva att jag blev så glad när jag läste ditt inlägg om att orka hela vägen! Du fick mig att känna att jag och min sambo också kommer få det efterlängtade plusset någon gång. Vi håller modet uppe! Under tiden ska det bli så himla kul att följa dig och ditt äventyr via bloggen =) Stort tack och lycka till!
Bra skrivet! Det är inte lätt att vänta när man vill något så mycket, men man måste inse att det verkligen kan ta tid. När jag blev gravid sist tog det bara 2 månader, vilket säkert har gjort att jag trodde att det skulle gå lika fort den här gången. Snygg header förresten!
Tack för det fina inlägget, vi kommer kämpa på även denna 10 månad.
[...] räkna med att det kan ta upp till ett år (ibland längre) att bli gravid utan att något är fel. HÄR har jag skrivit ett inlägg om tips på hur man kan försöka stå ut om det tar lång tid för [...]
Hej! Är en brud som nyss börjat min resa efter pluset och jag måste säga att det känns superbra att läsa din blogg och läsa kommentarer som handlar om längtan och att den längtan kan dras ut.. Jag tror som Linda skrev ovan att vi tjejer har hela tiden fått höra just det där ”ha inte sex oskyddat för då blir du gravid” och vi går och tror att det är bara att ha oskyddat sex en månad så är det klappat och klart. Och så blir tusentals kvinnor besvikna över att dom inte är gravida sen…. P.s Är superkul att följa din resa till barn! Sen när det är en annans tur så vet man allt ;) hehe
Jag vill bara säga att jag har läst vart enda inlägg i din blogg och det är löjligt nästan hur lika kvinnor är när det kommer till att försöka bli gravid. Sen kan man vara olika som personer, men just längtan, hoppet, alla symptomer man tycker man har, sorgen över varje gång man inte får ett plus.. Men framför allt denna nedrans VÄNTAN!
Tack kära du för världens bästa och mest personliga blogg.
Alla inlägg är värdefulla och bra, och det har hjälpt och lugnat mig massor. :-)
Kram
Tack så jättemycket för din fina kommentar Patricia :)