Påminner värkar om kramp?
Ok, svara på denna tokiga fråga!
Inför förlossningen så funderar jag på hur ont värkar gör och ungefär hur de känns. Jag har jätte jättesvårt att föreställa mig smärtan och det blir mer att jag tänker kaxigt för mig själv ”gör det verkligen SÅ ont att föda barn”?? Dessutom har jag hög smärttröskel och har därför ännu svårare att föreställa mig hur ont det gör.
Så…
Ibland vaknar jag på natten av kramp i vaderna – vanliga graviditetskrämpor med andra ord. I natt gjorde det så helvetes jävla ont så jag höll på att vråla ut i nattens mörker och det var obehagligt när det tog så lång tid för smärtan att ge med sig.
OCH då slog det mig!!
Påminner förlossningsvärkar om kramp?? Alltså typ som att man får muskelkramp i livmodern?
Shit, i så fall kan jag förstå att det gör SÅ ONT att föda barn.
:P
Hejsan!
Det måste vara riktigt skönt att ha en hög smärttröskel, för det har då inte jag, hehe :-P
Vad gäller liknelsen med en kramp som typ i vaden så kan man väl säga både och.. En värk håller sig ju i ett tag som du säkert redan vet, för att sen klinga av innan den någon/några minuter senare kommer tillbaka. Sen måste jag ju säga att det är så grymt svårt att minnas den exakta smärtan och kunna förklara den! :-) Väldigt snart efter förlossningen har man glömt den smärtan och skulle kunna tänka sig att föda ännu ett barn så småningom ;-)
Lycka till när det är dags!
Jag har också en väldigt hög smärttröskel och kunde inte heller föreställa mig hur ont det skulle göra. Helt ärligt så var det inte så farligt heller :) Jag VET att jag tyckte att det gjorde ont mellan 3 och 9 cm. Som väldigt väldigt kraftig mensvärk, det är nog det närmaste jag kan komma. Men för mig var det inte värre än så. Jag klarade mig hela tiden med att duscha som smärtlindring, provade ingen annan smärtlindring alls. Själva krystandet gick så fort för mig att jag inte ens hann reflektera över om det gjorde ont eller inte. Kom ihåg att jag ropade ”men gud vad är det som händer?” precis innan hon kom och jag vet att jag fick känslan av att underlivet höll på att brinna upp :p men den tanken var precis det jag hann tänka sen var den borta och på bröstet låg en liten tjej. Snacka om att man inte tänker mer på den där en sekundskänslan då :)
Hoppas din förlossning går bra och att ta det som det kommer. Klart jag funderade över smärta och hur det skulle gå till osv, jag hade värsta långa förlossningsbrevet och jag gjorde INTE en enda grej som jag skrivit ner. Jag tror det viktigaste är att ha ett öppet sinne och tror det hjälper mkt om man känner sin kropp och vad den klarar av. Jag tränar också mycket och tror faktiskt det hjälper jättemkt i en förlossning, man har redan innan en bra uppfattning av vad ens kropp klarar och känner den utan och innan.
Hur som, om en vecka är det dags för mig att föda igen och jag hoppas det går lika bra då!
Och lycka till med din fantastiska upplevelse snart :)
Kram
Tror inte det spelar så stor roll med ens smärttröskel, tror det handlar mer om hur förlossningen är. Jag öppnade mig väldigt väldigt fort (4 cm -> 10 och krystvärkar på 15 minuter) och trodde nog att jag skulle tuppa av. Det kändes som glödande kol i magen, det är min bästa liknelse. Men sen går det ju över. Och ut kommer det bästa man någonsin gjort. Och sen är man dum nog att göra om det ;)
Usch kramp i vaderna är inte kul. Har haft det ibland tidigare och känner att det är på väg. Försök att ställa dig upp så fort som möjligt och stretcha ut vaden så brukar det försvinna. :)
Kram
Tack för kommentaren :)
För mig kändes värkarna exakt som mensvärk gånger 100 typ, jag är inte heller smärtkänslig men när jag öppnar mig från 4-10 cm så gör det så jävla ont att man vill dö, man får panik, kan knappt andas. Men så var det för mig, det är ju tydligt att det skiljer sig mycket från person till person.
Jag tyckte värkarna var mycket värre än krystandet! Jag har haft en förlossning som varade i 46 timmar och fick epidural för sent men den var himmelriket. Andra förlossningen varade 12,5 timmar och öppnade mig sista 6 cm på ca 2 timmar och jag fick ingen epidural (snyft)
Det blir roligt att se hur du upplevde din förlossning sen, ville absolut inte skrämma upp dig eller så men man vill ju vara ärlig också. Kram
Hej:)
Det är svårt att föreställa sig förlossningssmärta. det är inte något annat likt. Till och med när man fått barn innan så glömmer man lätt. Fast man blir snabbt påmind när det sätter igång. Föreställ dej smärtan som en storm som kommer långsamt o sen stegras för att sen avta.Man upplever ju så olika också.Ett tips är att följa med i värkarna o inte gå emot.Att lite gå in i sej själv o förlossningen. då gör det mycket mer ont. Det är bra om man kan ha nån slags kontroll. Det kan vara lätt att tappa den när det börjar göra mer ont. Men om man försöker ha nån slag fokus o tänker på att värkar stegras o sen försvinner o det finns paus o då hämtar man kraft. Man får heller inte glömma att smärtan är positiv och driver en framåt. kramar:)
Hej igen:)
jag skrev att det gör mer ont om du går in i förlossningen o dej själv. jag menar ju tvärtemot :) kramar igen:) Det gör mer ont om du går emot o inte följer med menar jag.
Hej :)
Det är ju från person till person när det gäller smärta…
Jag tänkte exakt likadant när jag väntade mitt första barn….att man nog klarar av det och det inte är så farligt.
Men när jag väl låg där förstod jag att folk inte alls överdriver. Och att jag som tänkte att jag skulle klara av att föda utan smärtlindring var ett stort skämt. Det var HEMSKT!!!! Kändes som om det aldrig skulle ta slut och jag ville bara försvinna under marken…jag fick panik och epiduralen funkade inte på mig så min första förlossning var ett kaos.
Det sjuka är att jag ändå tänkt så vid nästa förlossningar(har 3 barn). Att det inte gör så ont.
Om jag ska förklara hur en värk känns så är det nog som om värken börjar som mensvärk och ökar i styrka och jag skulle kunna säga att det liknar kramper man får i vaden, men 10000 ggr värre och varar länge och kommer ofta.
Hej!!! Vill inte skrämmas men jag antar att du vill veta :-) Utan bedövning gör värkar väldigt ont. Man får panik och kan knappt andas och svimmar nästan. Usch det lät ju hemskt!! Men jag ville också veta när jag var gravid. Men trots att det gör så ont så är det sååå värt det när bebisen kommer ut. Man glömmer smärtan nästan direkt och mår oftast väldigt bra efter förlossningen. Jag hade hela tiden i tankarna att alla andra klarar ju en förlossning så varför skulle inte jag klara det. Man får bara försöka att behålla sitt lugn och tänka att det snart är över.. Du kommer fixa det galant det är jag helt säker på. Kram
Föreställ dig den värsta smärtan någonsin, att det kommer göra sjuhelvetes-jävla-ont så kommer du bli överraskad. Det gjorde inte så ont som man föreställt sig och jag skippade allt som hette bedövning.
Jag var livrädd för smärtan innan men profylaxandning var min räddning genom FL.
Haha! Kramp i vaden är som en mjuk massage om man jämför med att föda! ;) Väntar på just den härliga känslan av att man vill att någon ska skjuta en i huvudet för att slippa föda klart! LOL Men jag VILL ju föda nu, borde vara dags på BF +3 eller hur?
Hej!
Jag födde ju min son för två veckor sedan. Det var det coolaste jag någonsin varit med om. Jag fick ju gå med värkar fram och tillbaka i fyra dygn med jämna och ojämna mellanrum. Det var jobbigare än själva förlossningen. Kan inte riktigt förklara hur smärtan kändes bara att det är en sådan sjuk jävla kraft som kommer med värkarna. MÄKTIGT! Och man bara tar emot dom och jobbar sig igenom dom på något jävla vänster. Jag älskade lustgasen och EDAN ska jag inte ens tala om :) ”Du måste vara alla kvinnors hjälte” skrek jag till narkosläkaren när den började ge effekt.
Min förlossning tog 13 timmar från igångsättning till bebis på magen men för mig kanske det kändes som 6 timmar.
Ha inte för stora förväntningar på hur du vill ha din förlossning… Min blev heeeeelt annorlunda – inte alls vad jag hade tänkt mej…. Men hoppas att din förlossning blir bra såklart!!!!