Vid inskrivningen hos BM fick vi BF 4 dec, men det flyttades fram till 11 dec på UL, något både jag och mannen tyckte var konstigt.

Så 4 dec kom och jag fick värkar redan kl 1 på natten, precis när Emma håller på att trilskas och inte vill somna om i vår säng… Mannen hör att jag börjar profylaxandas och frågar om jag har värkar… Vill inte riktigt svara, men klämmer ur mig ett ja… Passar också på att säga att det nog är bäst att han stannar hemma från jobbet. Det går inte att somna om, så jag går ner och äter lite risgrynsgröt till frukost och väntar på att kl ska bli 7 så jag kan ringa mamma och förvarna.

Ringer mamma, som håller sig hemma, pappa likaså då han ska passa Emma när vi åker in. Mamma ringde tillbaka igen för att kolla om vi ville att hon tar med Emma till ÖF, lät som en bra idé, då kunde jag fokusera på värkarna och mannen jobba lite hemifrån. När de gått iväg tar mannen å jag en promenad för att sätta igång allt ytterligare, hoppas vi.

Värkarna finns där, men som en molande mensvärk… De håller sig hyfsat regelbundna, men på em avtar de lite och jag blir extremt irriterad på hela situationen! Säger att mannen får gå till jobbet dagen efter hur det än går under natten, nu får det fan va nog, känner jag!

Vi går och lägger oss. Kl 1 vaknar jag av att värkarna är tillbaka med större kraft, äntligen! Under hela dagen har jag också väntat på att slemproppen skulle släppa, men inget kom. Nu såg jag lite rosa på papperet när jag gick på toa, tjohoo! Mannen är vaken när jag kommer tillbaka så jag berättar att nu verkar det verkligen vara på g. Vi börjar klocka värkarna och de är regelbundna direkt. Strax innan kl 3 beslutar vi oss för att ringa BB Stockholm. Då vi har en bit att åka samt att det skulle bli snöstorm, som de hade koll på, så tyckte de att vi skulle komma in. Ringer mina föräldrar som kommer, Emma vaknar i samma veva och är asglad för att alla är vakna och ”bobo” (mormor) och morfar är här!

Efter en sjukt läskig bilfärd i massor sv snö, vi ser knappt två meter framför oss, kommer vi fram till sjukhuset runt 3:30. De sätter mig på ctg och lillans hjärtljud går ner vid värk, vilket de inte tycker om så de vill sätta en elektrod på hennes huvud, men måste då ta hål på hinnorna. Helt ok för min del! De kollar också hur öppen jag är och studenten trodde på 8-9 cm, men BM tyckte mer 6 cm. Sagt å gjort, de tog hål på hinnorna och satte dit elektroden. Nu känner jag igen värkarna från Emmas fl: de sitter i ryggen och jag behöver ryggmassage. Mannen och mamma turas om och allt fortskrider som det ska. Hjärtljuden går inte ner när värkarna kommer så allt ser bra ut.

Börjar känna att det är dags att krysta, får testa fl pallen igen, men det gör för ont i ryggen. Hänger över huvudgaveln i sängen istället och det underlättar lite. Beslutar mig för att testa fl pallen igen och nu går det lättare. Kl 9:42 kommer äntligen vår lilla tjej, med navelsträngen runt halsen och allt! 3 315 g och 49 cm perfektion! Och jag klarade det utan bedövning och utan att kräkas!

Efter den obligatoriska brickan med dricka och smörgåsar får vi åka upp till patienthotellet, hur mysigt som helst, speciellt i snöstormen Denna gång kändes det jättebra att få tillbaka son kropp, så en ev trea får nog vänta ett tag… ;D

Här kommer min förlossningsberättelse!

10 september 2011 var jag beräknad. Jag gick hem från jobbet den 2 september. Jag gjorde allt för att få igång förlossningen; städade hela huset, promenerade, skurade fönster, bakade bröd, hade sex etc… men inget fungerade. Jag kände efter väldigt mycket också för att jag så gärna ville att det skulle komma igång! Varje gång jag gick på toa hoppades jag på att slemproppen skulle uppenbara sig, men icke! Så på eftermiddagen den 15 september gick jag på toa och när jag satt där fick en sån otrolig ryggvärk, kändes som om ryggen skulle gå av! Gick och lade mig på sängen igen och under en timme kom det totalt fyra stycken. Mannen kom hem under dessa ‘värkar’ och då jag inte kände att smärtan gick framåt mot magen började han googla och hittade då att vissa förlossningar startat på detta sätt

Att ställa sig på alla fyra skulle då hjälpa mot smärtan. Vi ringde BB och de trodde också att det var på g nu, men att jag skulle passa på och vila. Vi fick samtidigt veta att de för tillfället hade fullt. Jag höll inte med om vilan så efter middagen gick vi ut på en promenad med hopp om att få igång allt ytterligare, men det verkade få motsatt effekt och avtog istället…

Till slut gick vi och lade oss och kl 4 vaknade jag av att det kändes som mensvärk i magen, gick på toa och där var det efterlängtade slemmet!! Tänkte att jag skulle gå och lägga mig igen och låta mannen sova lite till, men han var vaken när jag kom tillbaka. Vi började klocka värkarna direkt och de var regelbundna redan från början: värk var tredje minut samt höll på i en minut. Mannen tyckte vi skulle ringa BB igen, men jag tyckte vi skulle avvakta. Efter ca 1 timme gick jag ner och åt frukost. Gick och lade mig igen, men gick upp och duschade (rakade benen bl.a.) efter ett tag, samt fortsatte att klocka värkarna. Mannen tog sig nu friheten att ringa BB och då värkarna avtagit lite under duschen bad de mig ta en Alvedon, fortsätta duscha och vila speciellt då det var första barnet.

Mamma kom förbi med en vetesäck som jag kunde ha på ryggen, men jag tyckte inte det hjälpte. Vid kl 10 började ryggvärkarna igen! Ställde mig på alla fyra och blev lite bättre, men när den var över och jag skulle lägga mig igen började jag må illa, var tvungen att gå på toa och kräkas. Efter det var jag tvungen att lägga mig på golvet för att vila och sen kände jag att jag var tvungen att ställa mig upp, sagt och gjort och då gick vattnet! Var först osäker på om det verkligen var vattnet, både mannen och jag drog och tittade, vi blev lite osäkra då det var brunt.
När vi pratade med BB igen så förstod vi att lillan bajsat i vattnet. Som tur var fanns det nu plats på BB Stockholm så det var bara för oss att komma in! Vi packade ihop allt och plockade upp mamma på vägen.

Runt kl 11:30 kom vi in och fick veta att jag var öppen 4 cm och att allt såg bra ut och det var bara att fortsätta. Jag fick testa akupunktur för ryggsmärtorna, men det fungerade inte för mig. Efter ett tag fick jag testa lustgas, men då jag aldrig testat det förr och inte visste hur det skulle kännas samt inte tyckte att det hände något fick mannen testa och vi kan ju säga att den fungerade…

Så jag fortsatte med lustgasen, kräktes om vartannat. Mannen fick i uppdrag att se till att jag fick i mig vätska annars skulle de bli tvungna att sätta i dropp och det ville jag INTE då det kan ‘förstöra’ värkarna. Jag satt mycket på pilates bollen, stod upp, jag kunde tyvärr inte gå då jag var kopplad till CTGn.

Jag öppnades upp som jag skulle och kl 20:20 ca började jag känna att det tryckte på så då var det dags att krysta! Jag satt på förlossningspallen och det gick hur bra som helst! Kl 20:46 kom alltså vår lilla skatt ut! Skrek som jag vet inte vad och gjorde så i ca 1 h!

Jag fick sy några stygn, men det var inte så farligt. Det är verkligen som de säger; smärtan försvinner så fort babyn är ute! Och jag skulle lätt kunna göra om det här!

3340 g och 50 cm lång och hon fick namnet Emma! Vår lilla älskling!!