Som ni ser så torkar snart min blogg ut utav dessa få inlägg som publiceras.

Ni vet, nu börjar snart sommaren, jag har jobbat en del, många tankar ang. studier osv. Men viktigast av allt är ju faktiskt MILIAN och jag får faktiskt lite dåligt samvete ibland när jag kommer på mig själva sittandes och prioriterar bloggen framför honom, till exempel vid frukostbordet! Då tänker jag ” fan Jennie, skippa bloggen och snacka med din underbara son som sitter så fint där på sin stol ” och lite så är det ju också! Säkert för många er mammor/pappor där ute. Klart man behöver inte skämma bort sitt barn med uppmärksamhet 100% om dygnet MEN en blogg ska Aldrig gå före en stund där man egentligen hade kunnat lägga all sin uppmärksamhet barnet. Jag både ser och känner hur fort tiden går med vårt lilla hjärta, ett blink och han går snart på dagis, ett till och han börjar skolan. Ja, ni förstår! Vill man då minnas att man satt och skulle ”bara” slänga iväg ett inlägg via mobilen? Inte jag!

Häromdagen grät jag till ock med på gymmet, varför? I ett TV-program berättade två föräldrar att de mist sin 4 åriga son! Det var en olycka, pappan hade råkat köra på honom på uppfarten! Jag kunde inte hålla igen tårarna, min värsta fasa är att något ska hända min son – Jag skulle aldrig kunna leva vidare utan honom och jag måste skydda honom hela mitt liv. Så känner nog alla mammor och pappor men just nu känner jag att jag personligen lägger för mycket tid på saker här i livet som inte är viktigt om 100 år. Min vardag kretsar för mycket kring, vikthetsen, bloggen, utseendet, sociala medier och annat. När man då ska försöka kombinera detta med ett fungerande familjeliv, vardag PLUS hinna se sitt barn göra alla små framsteg som han faktiskt gör VARJE DAG, ja då blir de krock i knopp och kropp. Och när man går runder som en Duracellkanin men egentligen fungerar som en urladdad sådan DÅ är det dags att göra något åt det. Det är då man tar det där steget tillbaka ifrån saker som inte är närmst hjärtat, ifrån människor som inte är värd att lägga tid på och saker som inte spelar någon roll om hundra år när man ligger i graven och vilar i all evighet.

Jag har bestämt mig, därför att en viss stress och en klump i bröstet kommer att släppa om jag väljer bort alla dessa ”måsten”. Jag har aldrig riktigt njutit av min vardag, mig själva och mitt liv.

Men jag vill börja göra det NU, för när jag tittar på mitt underbara barn som jag och min sambo skapt då vill jag bara släppa allting runtomkring mig och fortsätta detta ögonblick i all oändlighet.

Jag vill inte missa en enda stund i hans liv.

Första bilden på ”LILLKILLEN”

Misstförstå mig ej, jag tycker jätte mycket om att blogga och jag har träffat underbara mammor genom bloggen! Men vill ni och jag så kommer vi ändå hålla kontakt. Och till alla mina bekanta och vänner som så gärna följer bloggen eftersom ni vill inte heller missa Milians och min vardag så rekommenderar jag personligen att ni ska komma och träffa oss istället! Ett möte via sociala nätverk som blogg och FB ska aldrig kunna utesluta ett fysiskt möte – det vore tragiskt. Ni ser kanske Milian växa på bild men ni skulle träffat honom mer i verkligheten så missar ni inte hur den här underbara krabaten egentligen växer. Jag fortsätter slänga in något inlägg här när jag har riktigt tid, dvs när allt annat runtomkring är harmoniskt och när Milian sover. Annars följer ni oss på FB (Jennie Damevska) och sen på Instagram, för där lär komma upp en eller annan bild (jenniemilian). Så ADDA mig där så ”ses” vi ju ändå, right. Juste, återkommer säkert lite när vi väntar syskon till Milian – vilket förmodligen inte dröjer allt för lång tid.