Längesedan man kikade in här men som sagt så har vardagen verkligen trätt i kraft. Jag och sambon arbetar heltid båda två och Milian är på dagis om dagarna förutom den senaste 1,5 veckan. Han har haft någon sorts förkylningsastma och fått inhalera kortison och annat var dag. Han hade nämligen hosta i säkert 5 veckor innan vi gick till doktorn och fick konstaterat att han hade trånga luftrör. Förhoppningsvis är detta en engångsföreteelse och inget som visar sig vara någon astma i framtiden. Små barn kan ju få sådan förkylningsastma utav långvarig förkylning och behöver alltså inte betyda att det är permanent eller återkommande. Så, så är läget.
Arbetet går jätte bra, mycket rutiner att komma in i och mycket nytt att lära överhuvudtaget.Men allt känns väldigt roligt och spännande, jag tror faktiskt att detta är ett jobb som passar mig perfekt. Tänker jag efter så är ju detta ett drömjobb för mig – jag har ju alltid önskat mig ett arbete där jag får jobba med merchandising. Att skapa och använda mig utav mitt något pedantiska och kreativa tänkande, får vara den där som ska fixa och dona så att det ser snyggt ut. Varje dag på arbetet går så fort, ibland önskar jag att jag hade mer tid att lägga på vissa grejor där. Skulle kunna springa hela dagarna och bara dona, jag kan komma på tusen saker som jag vill få gjort. Det är också charmen med det hela och så som jag vill arbeta. Inte vill jag stå och inte göra något alls, då skulle dagarna på jobb gå vääldigt sakta. Nej, usch! Jag är super nöjd med min position, med mina kollegor, min arbetsplats och miljön jag vistas i. Här trivs jag!
Vad nytt annars? Vill ju inte påstå att jag har en sådan där hektisk vardag direkt, det tycker jag inte – men visst tusan går den som på räls. Dagarna är ganska snarlika, jobb, mys med familjen, ibland lite träning men inte mycket mer än så. Detta är förvisso mer än tillräckligt fast jag saknar en del av det sociala livet. Jag saknar mina vänner! Träffades man en gång i månaden under mammaledigheten så träffas man nu knappt en gång om halvåret. Det är också då man inser vad tiden springer iväg när vardagen flyter på… Undrar vad man egentligen hade för förväntningar på familje och ”vuxen” livet. Inte trodde jag väll att jag skulle hinna med allt jag gjorde innan plus lite till också – Käftsmäll blev det. Man ska vara glad om man lyckas/orkar/hinner boka in något varje vecka som sticker ut lite ifrån vardagsrutinerna. Kanske den där kvalitetstiden med vännen som man inte har träffat på länge eller varför inte lite egentid med sambon, kanske bio, restaurang eller bara en mysig filmkväll. Ja, något får man fasen försöka lägga in i kalendern, för framtiden väntar inte på mig eller dig, den är NU och NU och NU… You’ got the point?
Härnäst. Jobb, jobb och massa jobb – hela julen och januari ut blir det en massa roliga dagar på Elgiganten. Hoppas tusan på att ni kommer och handlar en massa goa erbjudanden på mellandagsrean hos oss! Sen blir det till att fira jul en dag i år, det blir med halva min familj denna gång. Men vem säger att man bara kan fira den 24:e, vi kör jul alla dagar. Hur fasen ska vi annars få ihop det med femtioelva splittrade familjer som vill träffas just på julafton? Sen då? Jo, i januari blir jag 25 år och snart så passerar jag väll även 25 års strecket också, en tidsfråga bara – som sagt – framtiden väntar inte. Och så Milian, vår älskade påg fyller 2 år i slutet av januari! Hurra, hurra. Han är så jäkla rolig nu att jag skulle kunna skriva femton uppsatser innehållande allt skoj han gör och säger varje minut. Tråkigt att man missar så många timmar utav hans vardag, varje dag! Men that’s life – jag får njuta extra när jag är med honom och det försöker jag verkligen göra också – därav väldigt lite tid på bloggen! Sätter inte igång datorn många gånger i veckan. Jag skrattar mycket med och åt honom. Ni vet känslan – ”åh, jag önskar alla hörde vad han just sa eller såg vad han just gjorde”. Det gör ont i hjärtat så stolt jag är över vår son – han kommer bli något speciellt – märk mina ord väl – kopiera meningen eller vad som – om 10-20 år kommer vi alla känna till honom. He he.
Nej, nu. De var ju det där med framtiden… Dags att duscha, hoppa i bingen och göra dagen i morgon till den ultimata. Aldrig mer ineffektiva och tråkiga dagar. Nu ska jag ut i min upprepande vardag och bara njuta och ta vara på de fina stunderna. Prioritera vem och vad som är viktigt för mig/oss och se till att vi lever efter:
c a r p e d i e m
