Min man kommer hem imorgon! Jippi!!! Jag har längtat. I vanliga fall tycker jag att det är ganska skönt att vara själv med Bella på veckorna men nu har jag en sån enorm längtan efter Magnus så att det nästan gör ont. Idag har jag inte gjort nått vettigt alls. Jag bjöd mina svärpäron på makaronipudding men det är väll det mest avancerade jag har gjort idag. Måste berätta en rolig grej. Min dotter som är 2 år är jätteduktig på att bubbla en massa men det är inte alla gånger man hör vad hon säger, Iallafall så skulle jag försöka få henne att säga bebis men det ville sig inte riktigt. Hon säger Effi istället. Hon kan inte säga bebis än men det låter rätt roligt när man frågar hon vad mamma har i magen då svara hon “de ä en Effi”. Ja hon är för söt. Hon kan inte säga mössa heller utan mössa heter tjofsa. Det var rätt roligt första gången vi hörde henne säga det för varken Magnus eller jag förstod vad det var hon ville. Vi for runt lägenheten och pekade och Isabelle blev mer och mer förbannad. Efter många om och men tog vi ner mössan från hatthyllan och Isabelle blev jätteglad och sa “dä ä tjofsa”. Man var väll lika dan själv när man var liten skulle jag tro. På fredag kommer lillprinssen och jag har lovat att vi ska leka med fingerfärg. Vi hann inte förra gången han var här. Hans faster Maj kommer ju hela dan på Lördag och Söndag oxå. Maj är hans assistent. Sebastian har en CP-skada som gör att han inte kan gå. Han är spastisk i ben och en del i armarna men han går i vanlig skola med en elevassistent som hjälper han under skoltid. Strax innan jul fick Sebastian hjälp med beviljad assistans. Jag hjälpte hans mamma att söka först och främst ifrån försäkringskassan men det blev inte beviljat men däremot blev det beviljat från kommunen. 36 timmar på skolveckor och 43 timmar på skolloven. Inte så tokigt ändå med tanke på att jag trodde kommunen inte alls skulle vara så generös. Assistansen gör han på sätt vis mer friare. Assistenten är ju till för att han ska kunna göra nåstan allt som vilken åttaåring som helst. Det är ju en viss begränsning i det oxå men det ger han ju ett par extra ben och armar. Sebastian är överlycklig över bebisen, det var han när jag väntade Isabelle oxå men han är väldigt orolig att över att jag ska glömma bort han och att jag ska sluta älska han. Men han är min även fast jag inte har fött han själv och det kan ingen ta ifrån mig. Jag älskar den pojken precis lika mycket som jag älskar Isabelle. Nä nu ska jag ta och fundera på refrängen och gå och pinka för femtioelfte gången idag.

Ha det gott