Nu börjar livet att sakta men säkert komma tillbaka känns det som. Det har varit fullt upp mer eller mindre hela dagarna. Isabelle har ju inte tagit det här med bebisen så himla bra. Hon är svartsjuk och det är rätt rejält. Men det har lugnat sig rätt mycket ändå. Hon försöker få uppmärksamhet på både gott och ont kan man säga. Det är bråk till och från hela dagarna men det är bara att vänta ut stormen. Det går nog över. Hon har nog lite sorg över att hon inte är minstingen längre och att det är en till som ska ta uppmärksamheten ifrån henne. Sen är man ju själv ganska trött och har väll inte lika bra tålamod heller men det går ju oxå till sig så småningom. Det löser sig alltid men det är ju alltid jobbigt när man är upp i det. Oxå var det då minstingen då=). Jo Josefine växer så det knakar och går upp i vikt som hon ska. Just nu så sover hon mellan ett på natten till fyra och vill då ha mat och sover sen fram till sju, åtta tiden på morgonen vilket känns ändå rätt okej. Vid sju vaknar Isabelle så det är ju rätt bra att dom synkar varandra på det viset. Hon har haft lite krångel med magknip men det gick till sig med semper droppar. Nu idag har hon varit lite knepig för hon har sovit väldigt dåligt sen ett på eftermiddagen fram till sju ikväll. Hon har mest velat vara vid bröstet men hon vill som inte äta nått egentligen. Ja jag vet ärligt talat vad det är men jag hoppas att hon får sova ordentligt i natt iallafall. Nä nu ska jag passa på att duscha medan töserna sover.

Ha det gott

Jag tänkte skriva ner hur min förlossning var. Dels för min egen skull och dels för att det kanske är nån annan som är intresserad av att höra den.

Måndagen den 14/9 vaknade jag vid fem. Jag gick och duschade och var lite små nervös och trött för jag hade bara sovit i ett par timmar innan klockan ringde. Jag väckte Magnus vid sex och han skyndade sig att duscha och sen bar det iväg till Östersund och på förlossningen. Vi kom dit strax efter åtta och fick komma in på ett undersöknings rum där jag fick träffa en barnmorska och en barnmorske student. Jag fick kissa i en mugg också tog dom blodtryck och en kurva. Magnus gick ner till bilen och fixade parkeringslappen och sånt medans jag låg där och tittade på en ytterst händelselös kurva. Efter en timme kom en läkare och undersökte mig för att kolla om jag var öppen eller inte. Jag var inte öppen och livmodertappen var 3cm så det blev ett beslut att gela mig. Så vid 10:00 vart vi förflyttade till ett förlossningsrum där barnmorskan sprutade in gelet och sen fick jag ligga i en timme och vänta på att nått skulle hända. Dom hade förvarnat mig att det kunde ta upp till ett dygn innan nått händer så jag var totalt inställd på att jag inte skulle föda bebis den dagen iallafall. Dom tog en kurva till och det var fortfarande lika händelselöst på den kurvan. Vid elva skickade jag iväg Magnus så han kunde äta lunch. Han ville inte gå men jag tyckte att när det ändå inte händer nått så kunde han gott gå och äta eftersom att jag trodde att det skulle ta ett dygn det här. En barnmorska kom in och sa att dom inte hade nått rum tillgängligt inne på BB än så vi fick vara kvar i det där förlossningsrummet ett tag till. Annars var det tänkt att vi skulle få gå på rummet inne på BB och vänta. Vi tolv började jag få väldigt ont i ryggen men inga sammandragningar hade dykt upp än men jag var lite lej över ryggvärken så jag fick sätta mig i badet en stund. Och väl i badet började jag få lite små sammandragningar. Jag satt där i ungefär en timme och vid 12:30 tiden kom Magnus tillbaka och satt hos mig inne på toaletten. När jag hade stigit ur badet och kommit tillbaka till förlossnings sängen igen började jag känna att värk arbetet var igång. Barnmorskan kollade om jag var öppen och det var jag. 3cm öppen och nu kunde man sticka hål på hinnan . Och när man väl gjorde det så började det sippra ut vatten och värkarna blev tätare och tätare och det gjorde riktigt ont. Jag fick lustgas och den var min bästa vän kan jag säga under hela min förlossning. Magnus passade upp mig med vatten och dricka och masserade min händer och strök mig i pannan. Det var så skönt att ha han där. Efter ett tag (vet ej tiden) så frågade Barnmorskan om jag ville ha epiduralen och det ville jag mer än gärna kan jag säga. Narkos läkaren kom och började sätta in epiduralen och det var tydligen inte det lättaste för narkos läkaren misslyckades 5 gånger innan epiduralen väl satt där. Och då hade det gått en timme med väldigt intensiva värkar som lustgasen hjälpte föga emot kan jag säga. Hon stack mig både här och där och bara det gjorde ont trots lokalbedövning. När den väl var på plats så tog det nästan 40 minuter och en höjning av dosen innan det hjälpte ordentligt. Sen tog man en kurva för vid epidural bedövning kan värkarna stanna av så man kan behöva värkstimulerande dropp men se på mig stannades inga värkar av utan dom fortsatte allt tätare och tätare. Vid 16:20 så kände jag hur det började trycka på och jag började känna den där känslan att nu vill jag krysta. Vi ringde på Barnmorskan och hon kände hur öppen jag var och jag var då fullt öppen så det var bara till att börja krysta om jag ville vid 16:40 började jag krysta och 2 krystvärkar senare vid 16:51 föddes våran Josefine. Det var en härlig känsla kan jag säga när hon kom. Magnus viskade att det var en tjej och jag såg tårarna i hans ögon så jag grät en skvätt själv. Hon var super fin i hyn och skrek för full hals på en gång hon kom ut. Det var en av dom lyckligaste stunderna i mitt liv kan jag säga. Jag kände likadant när Isabelle föddes. Jag har ju sagt att det inte blir fler barn men man ska aldrig säga aldrig för barn är det bästa man har här i livet. Men just nu känner jag mig fullt ut nöjd men mina två döttrar och Magnus två pojkar. Så detta var min förlossnings berättelse.

Ha det gott

Igår den 14/9-09 kom våran efterlängtade bebis. En Josefine var det och hon vägde 3860 gram och var 52 cm lång med ett huvudomfång på 35cm=). Just nu är vi på BB så jag hinner inte skriva så mycket mer men en utförlig förlossnings berättelse kommer senare. Nu ska jag bara njuta av min bebis och ta det lugnt=).

Ha det gott

Eftersom att det inte har anlänt nån bebis än så räknar jag då kallt med att imorgon är jag Mamma till 2 plus 2  nån gång under dagen. Jag insåg igår att dom här pinvärkarna inte kommer leda nån vart utan dom är till för att se till att jag vet attjag lever. I natt var ju ingen höjdar natt kan jag lugnt säga. Jag har sovit som en kratta och vaknat i tid och otid och haft ont till och från. För tillfället har jag en grym huvudvärk som jag funderar att prova bota med kaffe. 60 års kalaset igår var riktigt trevligt kan jag säga. Vi åkte upp dit till 12:30 och var där till 15:30. Vi fick rostbiff och potatisgratäng och en massa mat pajer och lite annat smått och gott. Och världens godaste tårta fick vi igår oxå. Den var så god att jag måste be min kära kusin om receptet. Och enkel var den med. Det var nån slags marängliknande botten oxå man la bara på blåbär och grädde emellan och det var riktigt gott kan jag säga. Och den var absolut inte så fruktansvärt söt som tårtor kan vara. Jag hade gärna stannat där längre men jag hade rätt så kraftiga förvärkar till och från där uppe så jag blev helt slut och trött efter ett par timmar så då åkte vi hem. Sen när jag kom hem så satte jag mig och tog det lugnt i en timme och då avtog ju givetvis dessa förvärkar. Så jag tog och började städa badrummet istället från golv till tak och sen strök jag upp sista tvätten och nu är det bara dammsugning, skurning och lite disk kvar i köket och Sebastians rum har jag inte skurat heller så det måste jag skura. Men sen så är det inte så mycket mer att städa. Och det är riktigt skönt. Jo jag ska tvätta lite påslakan och sånt men det kan få hänga på tork det tills vi kommer hem med bebisen. Längtar tills imorgon så jag spricker. Idag är jag i vecka 39+0  (Vecka 40 enligt graviditetskalendern) Så imorgon blir det alltså vecka 39+1 när jag ska sättas igång. Nä nu ska jag koka på vattnet så jag kan dricka lite kaffe.

Ha det gott

I natt fick jag sova hela natten förutom 2 kissbesök på toaletten som jag gjorde halv vaken det vill säga så jag har sovit i hela 9 timmar. Och det var så sköööönt att det inte går att beskriva med ord. Pinvärkarna satt ju igång givetvis så fort jag hade vaknat till men se det gör mig ingenting. Jag har betydligt lättare att hantera dom nu när jag är utvilad kan jag säga. Idag ska vi åka på kalas upp till Lövberga för min moster fyllde 60 år i tisdags. Sen vet jag inte vad dagen har att erbjuda så det blir ett kort blogginlägg idag för jag ska ta och sätta mitt dotter i badkaret för lite rengöring innan åker till Lövberga för att gratta min moster.

Ha det gott

Guuud så jag är trött. Har klivit upp nu halv sex varje morgon. Det går inte att ligga längre än så. Jag somnar runt halv två på nätterna och vaknar minst 6-7 gånger på natten för att det gör ont eller för att jag måste kissa. Och nu dom sista fyra dagarna har jag vaknat av att Isabelle har tussat in och lagt sig emellan oss. Första två dagarna trodde jag att det bara var en engångs företeelse men jag vet inte om hon mer eller mindre har gjort det till en vana nu. Jag måste nog försöka masa mig upp om hon kommer i natt och leda tillbaka henne till hennes säng. Jag tycker det är jätte mysigt att hon sover emellan oss absolut men jag tror att i längden är det nog inte hållbart. Igår kände jag att jag var tvungen att hitta på nått med Isabelle. Nu har hon suttit här hemma med mig i flera veckor och inte gjort nått alls så jag ringde till hennes dagmamma och frågade om inte vi kunde få hälsa på. Hanna blev jätte glad och sa att det gick alldeles utmärkt det så min kära pappa skjutsade oss till Hanna. Gissa om Isabelle var glad. Vi var där i nästan 3 timmar och det var så kul och se att Isabelle var glad och hade roligt. Men givetvis råkade jag halka och gick näst intill ner i en spagat och helsefyr vilken värk jag fick efter det men det gick över efter en kvart tack och lov. Det är farligt att vara ute=) Nä skämt åsido så gick det ganska bra ändå. Visst hade jag ont men det glömmer man ju för en stund om man gör nått annat. Vid lunch kom min pappa och hämtade oss och vi gjorde en snabb lunch och gick sen ut för att handla för vi skulle få besök av en nära vän och hennes svärmor så vi behövde lite fikabröd att bjuda på. När dom hade farit så la mig för att vila en stund och Bella tittade på tv men vi tog och somnade både hon och jag och vaknade 40 min senare och då var det dags för att göra lite middag. Paltbröd, fläsk och vitsås blev det igår och det var riktigt gott. Vid halv åtta kom Magnus hem och jag gick och badade för att försöka få bort den värsta värken. Sen tittade vi lite på tvn och vid elva gick vi och la oss. Magnus somnade på en gång medans jag låg och vred på mig (i den mån det går nu ska jag väll säga, man är ju som lite stor nu ) och gick upp en sväng och gick runt i lägenheten för att sen prova att lägga mig och vips var klockan 01:15 och en kvart senare sov jag. Idag blir det städ av badrum och stryka sista av tvätten samt dammsugning och skurning. Men sen ska jag inte städa nått mer förräns vi har kommit hem med bebisen. Nä men det är lika bra att ta itu med alltihop nu då.

Ha det gott

Igår var jag på sista barnmorske besöket innan bebisen ska anlända så att säga. Den är fixerad och allt så den är redo att komma ut iallafall. Hjärtljuden var lite låg men bara lite. Den pendlade mellan 130 och 140. Och givetvis så var bebisen ko lugn hela dan men började röra på sig och vara livlig framåt kvällskvisten så då slutade jag vara orolig. Men idag har det inte varit nån rolig dag kan jag säga. Jag har haft såna här pinvärkar hela dagen också har magen varit inställd på total tömmning tror jag ta mig tusan. Så jag har haft ont och kutat på dasset i tid och otid. Så vid elva ringde jag till min BM och frågade vad jag skulle göra. Hon trodde att det kunde vara en stundande förlossning på gång men det kunde lika väl vara retningar bara alltså pinvärkar. Hon tyckte att jag skulle försöka skaffa barnvakt åt Isabelle och vila i 3-4 timmar och se om det gick över. Så min snälla pappa och mamma kom och hämtade Isabelle åt mig. Så jag gjorde som BM sa och la mig på soffan med kudde och täcke och lyckades faktiskt somna i en timme så jag antar att det bara var vanliga pinvärkar. Tyvärr så hann jag inte mer än att vakna förrän pinvärkarna tog om igen men det är väll bara att försöka stå ut det tills på måndag är jag rädd för. För med min vanliga tur så lär ju dessa pinvärkar hålla på ända tills måndag och inte kommer jag komma igång av mig själv. Jag önskar innerligt att jag kommer igång av mig själv men det är lika bra att inse att jag kommer få gå och ha ont och vara allmänt irriterad och trött hela tiden. På söndag kommer min svärfar hit och ska sova här för han ska till och jaga älg är det väll tänkt till veckan. Han får husera bäst han vill här men jag hade gärna velat sett till att det är städat här innan han kommer. Men det är bara att försöka göra det imorgon så är det bara. Det får göra hur ont det vill men städat ska det vara innan söndagen iallafall. Nä jag ska prova ta en alvedon till så får vi se om det hjälper och om man kan bli på bättre humör.

Ha det gott

I torsdag var jag och Sebastians assistent Jakob och hämtade en riktig solstråle på hans skola i Östersund.Han går ju 2:an nu och är mäkta stolt över detta kan jag ju säga. Vilket är superkul tycker jag. Sen for vi hem igen och tog det ganska lugnt. Sedan på eftermiddagen var det en pojke som var världens lyckligaste kan jag säga för han fick nämligen åka slammbil med sin far i ett par timmar. Sebastian var så lyrisk så jag trodde att han skulle gå upp i atomer. Isabelle ville oxå åka “bajsbil” som hon säger och blev jätte ledsen när hon inte fick följa med. Sedan på fredagen var vi till frissan så barnen fick klippa sig och dom vart så fina. Sebastian var riktigt långhårig så han klippte frissan rätt rejält medans Isabelle bara toppade sitt hår lite grann. Hon börjar få så själv lockigt hår nu så varken jag eller frissan Kristina ville klippa nått mycket . Magnus kom hem en ganska vettig tid på fredagen så vi åt hämt pizza och hyrde film. Ungarna fick se Kenny Starfighter och den tyckte dom var jätte bra och lika så vi vuxna. Gud vad vi skrattade. Sedan när barnen lagt sig så såg jag och Magnus en rysare och den var inte alls trevlig att se på kan jag säga. Jag satt och gömde mig bakom täcket hela tiden. Sedan gick vi och la oss och lyssnade på ljudbok men jag hörde inte så mycket på för jag somnade nästan på en gång. På lördags natt/morgon väcktes jag klockan 03:40 av att våran grannes son startade sitt efterfest party med låten Child In Time / Deep Purple och jag vart givetvis klar vaken. Dom höll väll på att poppa fram till halv sex ungefär och vid halv sju somnade jag om igen. Fick visserligen bara sova till 08.20 sen kom en liten tösabit in i sovrummet och ville ha frukost så det var bara att kliva upp det. Sedan vid 09:00 kom Sebastians assistent och ställde Sebastian i ståskal och gjorde iordning han för Magnus farfars 85 års kalas och jag gjorde iordning Isabelle medans Magnus for ut för att fixa nått på jobbet. Klockan tolv bar det iväg på kalas och vi vart där ända till 20:00. Det var super trevligt måste jag säga så det var väldigt kul. Sen gick jag och la mig runt halv tolv och sov som en stock fram till klockan nio då Isabelle kom in och väckte mig. Det var så skönt kan jag säga. Mitt i dagen for jag, mamma, syrran och Bella ut på Dollar. Jag handlade bara lite sockar och nån läsk. Var inte på shopping humör direkt bara trött. Sen for vi hem och åt lunch och sen gick jag och la mig och sov i nästan 3 timmar. Helt ofattbart skönt men jag är fortfarande trött. Men man brukar ju vara väldigt trött så här sista tiden. Idag gick jag in i vecka 38 ( eller 39 som det är enligt gravid kalendern) och det är en vecka kvar tills igångsättningen. Känns väldigt spännande. Snart så är vår bebis född. Och jag längtar så fruktansvärt mycket. Nä nu ska jag prova att spela klart bingolotto.

Ha det gott

Idag har jag varit på ett hiskeligt sur humör. Minsta lilla grej som Bella har gjort har nästan fått mig att explodera. Och det är inte bara henne jag har varit irriterad på utan det är allt mellan himmel och jord. Jag vet inte vad det är med mig idag. Men jag borde skämmas iallafall. Vi har bråkat till och från Isabelle och jag men vart iallafall sams innan min sessa somnade. Och jag har dåligt samvete utav bara den att jag inte har haft längre stubin än vad jag hade idag. Känns inget kul när man är så sur och irriterad att det går ut över dom man älskar. Men det är för mycket av allt. En massa tjafs hit och dit och jag är mäkta besviken på en del människor plus att jag är konstant trött och otymplig och kan knappt röra mig längre utan att det ska göra ont i rygg, fogar och höfter. Förhoppningsvis har det gått över tills imorgon iallafall. Just nu sitter jag och väntar på att min snälla syster ska komma med kantarell stuvning. Hon är så snäll. Nu kom hon så nu ska jag göra mig ett par varma mackor.

Ha det gott

Jag sitter just nu och tittar på dokumentären om en kvinna som fick åttlingar nu här i vintras tror jag det var. Jag kan inte förstå hur en människa kan göra på detta viset. Hon hade redan 6 barn sen tidigare men gör ändå en provrörs befruktning som ger henne åtta barn till. Man tror inte att det är sant. Hon har ingen utbildning eller jobb och har bott hos sin gamla mor dom senaste åren innan hon fick åttlingarna. Nu har hon flyttat till ett hus som jag tror att nån har gett henne helt enkelt. Hon verkar vara väldigt media kär och vill gärna synas i media. Människan verkar se sina barn som nån slags inkomst källa. Och det är då det slår mig. Familjer som kämpar i flera herrans år för att få barn som har ett välordnat liv och vill inget hellre än att ha ett endaste barn till sin familj och till slut kanske måste acceptera ett barnlöst liv trots otaliga försök och hopp och misslyckanden. Vad känner dom när dom ser nått sånt här? Bitterhet? Sorg? Orättvisa? Jag skulle ha känt alltihop. Jag har två bonus barn som jag älskar över allt annat. Jag har ett barn som jag älskar över allt annat som jag har fött själv och en bebis på väg. Jag älskar mina barn mer än livet själv och anser att för min del är barnafödandet avklarat för min del efter denna bebis eftersom att jag vill ha tid för dem allihop. Jag vill att dom ska känna att tiden finns för var och en av dem och att jag vill absolut inte att mina barn ska känna att jag aldrig har den tid som dom behöver för dom. Hur fördelar man tiden emellan 14 barn? Okej om man är två om ansvaret. Jag beundrar verkligen fler barns familjer som har upp emot 10 barn och som verkligen gör allt för sina barn men inte behöver dom synas i media och dylikt för det. Det är givetvis upp till var och en att bestämma hur många barn man ska ha men måste ju inse sina begränsningar. Det finns ju dom som inte ens klarar av ett barn men väljer att skaffar fler barn ändå. Men när man använder sina barn som inkomst källa och man väljer att skaffa en massa barn genom provrörs befruktning för att skapa rubriker då är det nått som är illavarslande fel. Jag vet inte om jag ska bli förbannad eller om jag ska gråta. Barn väljer inte att komma till världen. Det är vi vuxna som väljer det. Det är en egoism som resulterar i nått underbart som en bebis. Och det är en gåva att få ett barn. En gåva som man ska ta vara på i hela ens liv. Åttlingmamman, en fullblods egoist?! Ja tyvärr!

Ha det gott