Jag sitter just nu och tittar på dokumentären om en kvinna som fick åttlingar nu här i vintras tror jag det var. Jag kan inte förstå hur en människa kan göra på detta viset. Hon hade redan 6 barn sen tidigare men gör ändå en provrörs befruktning som ger henne åtta barn till. Man tror inte att det är sant. Hon har ingen utbildning eller jobb och har bott hos sin gamla mor dom senaste åren innan hon fick åttlingarna. Nu har hon flyttat till ett hus som jag tror att nån har gett henne helt enkelt. Hon verkar vara väldigt media kär och vill gärna synas i media. Människan verkar se sina barn som nån slags inkomst källa. Och det är då det slår mig. Familjer som kämpar i flera herrans år för att få barn som har ett välordnat liv och vill inget hellre än att ha ett endaste barn till sin familj och till slut kanske måste acceptera ett barnlöst liv trots otaliga försök och hopp och misslyckanden. Vad känner dom när dom ser nått sånt här? Bitterhet? Sorg? Orättvisa? Jag skulle ha känt alltihop. Jag har två bonus barn som jag älskar över allt annat. Jag har ett barn som jag älskar över allt annat som jag har fött själv och en bebis på väg. Jag älskar mina barn mer än livet själv och anser att för min del är barnafödandet avklarat för min del efter denna bebis eftersom att jag vill ha tid för dem allihop. Jag vill att dom ska känna att tiden finns för var och en av dem och att jag vill absolut inte att mina barn ska känna att jag aldrig har den tid som dom behöver för dom. Hur fördelar man tiden emellan 14 barn? Okej om man är två om ansvaret. Jag beundrar verkligen fler barns familjer som har upp emot 10 barn och som verkligen gör allt för sina barn men inte behöver dom synas i media och dylikt för det. Det är givetvis upp till var och en att bestämma hur många barn man ska ha men måste ju inse sina begränsningar. Det finns ju dom som inte ens klarar av ett barn men väljer att skaffar fler barn ändå. Men när man använder sina barn som inkomst källa och man väljer att skaffa en massa barn genom provrörs befruktning för att skapa rubriker då är det nått som är illavarslande fel. Jag vet inte om jag ska bli förbannad eller om jag ska gråta. Barn väljer inte att komma till världen. Det är vi vuxna som väljer det. Det är en egoism som resulterar i nått underbart som en bebis. Och det är en gåva att få ett barn. En gåva som man ska ta vara på i hela ens liv. Åttlingmamman, en fullblods egoist?! Ja tyvärr!

Ha det gott