Jag tänkte skriva ner hur min förlossning var. Dels för min egen skull och dels för att det kanske är nån annan som är intresserad av att höra den.

Måndagen den 14/9 vaknade jag vid fem. Jag gick och duschade och var lite små nervös och trött för jag hade bara sovit i ett par timmar innan klockan ringde. Jag väckte Magnus vid sex och han skyndade sig att duscha och sen bar det iväg till Östersund och på förlossningen. Vi kom dit strax efter åtta och fick komma in på ett undersöknings rum där jag fick träffa en barnmorska och en barnmorske student. Jag fick kissa i en mugg också tog dom blodtryck och en kurva. Magnus gick ner till bilen och fixade parkeringslappen och sånt medans jag låg där och tittade på en ytterst händelselös kurva. Efter en timme kom en läkare och undersökte mig för att kolla om jag var öppen eller inte. Jag var inte öppen och livmodertappen var 3cm så det blev ett beslut att gela mig. Så vid 10:00 vart vi förflyttade till ett förlossningsrum där barnmorskan sprutade in gelet och sen fick jag ligga i en timme och vänta på att nått skulle hända. Dom hade förvarnat mig att det kunde ta upp till ett dygn innan nått händer så jag var totalt inställd på att jag inte skulle föda bebis den dagen iallafall. Dom tog en kurva till och det var fortfarande lika händelselöst på den kurvan. Vid elva skickade jag iväg Magnus så han kunde äta lunch. Han ville inte gå men jag tyckte att när det ändå inte händer nått så kunde han gott gå och äta eftersom att jag trodde att det skulle ta ett dygn det här. En barnmorska kom in och sa att dom inte hade nått rum tillgängligt inne på BB än så vi fick vara kvar i det där förlossningsrummet ett tag till. Annars var det tänkt att vi skulle få gå på rummet inne på BB och vänta. Vi tolv började jag få väldigt ont i ryggen men inga sammandragningar hade dykt upp än men jag var lite lej över ryggvärken så jag fick sätta mig i badet en stund. Och väl i badet började jag få lite små sammandragningar. Jag satt där i ungefär en timme och vid 12:30 tiden kom Magnus tillbaka och satt hos mig inne på toaletten. När jag hade stigit ur badet och kommit tillbaka till förlossnings sängen igen började jag känna att värk arbetet var igång. Barnmorskan kollade om jag var öppen och det var jag. 3cm öppen och nu kunde man sticka hål på hinnan . Och när man väl gjorde det så började det sippra ut vatten och värkarna blev tätare och tätare och det gjorde riktigt ont. Jag fick lustgas och den var min bästa vän kan jag säga under hela min förlossning. Magnus passade upp mig med vatten och dricka och masserade min händer och strök mig i pannan. Det var så skönt att ha han där. Efter ett tag (vet ej tiden) så frågade Barnmorskan om jag ville ha epiduralen och det ville jag mer än gärna kan jag säga. Narkos läkaren kom och började sätta in epiduralen och det var tydligen inte det lättaste för narkos läkaren misslyckades 5 gånger innan epiduralen väl satt där. Och då hade det gått en timme med väldigt intensiva värkar som lustgasen hjälpte föga emot kan jag säga. Hon stack mig både här och där och bara det gjorde ont trots lokalbedövning. När den väl var på plats så tog det nästan 40 minuter och en höjning av dosen innan det hjälpte ordentligt. Sen tog man en kurva för vid epidural bedövning kan värkarna stanna av så man kan behöva värkstimulerande dropp men se på mig stannades inga värkar av utan dom fortsatte allt tätare och tätare. Vid 16:20 så kände jag hur det började trycka på och jag började känna den där känslan att nu vill jag krysta. Vi ringde på Barnmorskan och hon kände hur öppen jag var och jag var då fullt öppen så det var bara till att börja krysta om jag ville vid 16:40 började jag krysta och 2 krystvärkar senare vid 16:51 föddes våran Josefine. Det var en härlig känsla kan jag säga när hon kom. Magnus viskade att det var en tjej och jag såg tårarna i hans ögon så jag grät en skvätt själv. Hon var super fin i hyn och skrek för full hals på en gång hon kom ut. Det var en av dom lyckligaste stunderna i mitt liv kan jag säga. Jag kände likadant när Isabelle föddes. Jag har ju sagt att det inte blir fler barn men man ska aldrig säga aldrig för barn är det bästa man har här i livet. Men just nu känner jag mig fullt ut nöjd men mina två döttrar och Magnus två pojkar. Så detta var min förlossnings berättelse.

Ha det gott