Ja alltså jag har ju inte varit världsbäst på att skriva i denna blogg på sista tiden men det är som svårt att hinna med allt ibland. Så vad har hänt sen sist då kan man ju undra. Jo Jossan växer ju så det knakar. Isabelle växer oxå så det knakar och firar snart sin 3:e födelsedag=). Sebastian min bonusson är inne i nån form av svartsjuke kris (tror vi iallafall) och är inte alls med på noterna. Han älskar Josefine överallt annat men han är inte så imponerad tydligen över att hon tar tid. Min tid alltså inte hans pappa utan min tid. Jag har försökt på alla sätt och vis att ge han tid och ibland när han är här så blir det nästan så att jag försummar dom andra istället. Det var likadant när Bella föddes men det har jag tydligen förträngt.  Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Det hela började i söndags när Sebastian åkte hem till sin mamma. Då fick jag ett samtal ifrån hans bonuspappa där han frågade om jag hade sagt till Sebastian att han inte fick berätta vad han hade gjort hos oss under veckan. Jag blev bara paff och fick väll ur mig ett va till slut. Då visade det sig att Sebastian hade sagt en massa konstiga saker som om att jag hade förbjudit han och assistenten att vara ute och att jag hade hållit han vaken till kvart över tolv varje natt och sagt att han inte fick gå och lägga sig m.m. Han hade hållit på liknade här hemma om sin mamma också men jag la liksom inte så stor vikt i det då jag trodde mer eller mindre var besviken och lite svartis över att hans mamma ska två bebisar. Men tydligen är problemet allvarligare än vad vi trodde för han håller uppenbarligen på att spela ut oss mot varandra. Och detta var exakt samma scenario som när Isabelle var född. Jag kan ju iallafall säga att jag blev väldigt ledsen och funderade och funderade hela söndags natten. Jag vet inte vad jag ska ta mig till med han för jag försöker på alla sätt och vis visa och tala om hur mycket jag älskar han men det verkar inte räcka. Vi bestämde iallafall att vi skulle sätta in regler så att Sebastian förstår att det blir konsekvenser när han ljuger och hittar på. Vi får väll se hur det går. Men risken är väll stor att när hans mamma får tvillingarna så lär detta börja om igen. Jag hoppas att det har lugnat ner sig iallafall tills vi ska till Grekland den 30 maj. Men det tror jag nog. Han är ju snart nio om bara nån vecka så det kan ju vara lite trots oxå för att se hur långt han kan gå. Nä nu ska jag dra på mig ett par sockar för snart ska jag till Barnmorskan.

Ha det gott