Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:
Add Comment Register
21
juni

Beslutsångest

Skrivet av den 21/6/17 - 8:54

Nu har vi fått skissen på gravstenen.

Jag vet ju hur original stenen ser ut men i och med

att vi vill ändra och ha guldtext måste den i så fall göras om.

Då kommer den alltså bli polerad helsvart med guldtext,

hand och fot i guld och nallens konturer i guld.

Jag är så himla rädd att den ska bli för svart.

Missförstå mig rätt.

Jag tycker svarta stenar är fint men jag har inte sett någon

som ser ut som den jag vill ha.

Jag hade velat se resultatet innan jag bestämmer mig.

Niklas är inte så nojig som jag, utan tror de blir bra oavsett

hur vi bestämmer oss.

Jag vill bara inte känna ånger. Vill att stenen ska bli perfekt.

Original stenen är i mörkgrå granit, vissa delar polerad och vissa

delar finhuggen. Texten är upphöjd.

Det är svårt att välja text också.

Jag vill att de typ ska stå allt, för allt är sant.

Älskad och saknad, Vi älskar dig, Sov i ro, Änglabarn, Du fattas oss,

Vi saknar dig,  Vår älskade son och bror, För alltid i våra hjärtan.

Jag blir tokig, jag kan inte välja.

Original stenen

19441391_10155216696232110_227157649_n

Det gör som ondast när verkligheten kommer och slår en i ansiktet.

Dessa tankar man alltid kommer ha. Tänk om.

Hur skulle du vara, hade du varit lik din bror osv.

Om du levt så skulle jag få hålla om dig.

Den känslan är oerhört jobbig. Jag kommer aldrig få

hålla min lilla pojk igen, inte i detta liv i alla fall.

Kommer inte få hålla din hand, inte få se dig att växa upp,

inte få se ditt första leende, skratt, första steg, höra dina första ord,

inte få höra dig säga mamma. Så sjuk jobbigt.

Medvetenheten om aldrig.

I söndags 18/6-17 hade redan 6 månader gått.

Ett halv år är ju ändå lång tid men det känns som nyss.

Vi tog med fika och hade en liten picknick där.

Balansen att försöka glädjas åt det man har samtidigt

som man sörjer de som inte blev. Inte så lätt.

19368997_10155207339702110_480883736_o

19427425_10155216737502110_1347281774_n

Och jag och Vincent är fortfarande inte helt okej.

Vc sa inte mkt, kändes mest som att läkaren undra

va sjutton vi gjorde där. Han menade iaf på att vi har det

halva bybefolkningen har. Men jag kan inte hjälpa att det är

otroligt jobbigt för mig när det händer Vincent något.

Tex han hade ramlat och slagit i bakhuvudet på dagis för

någon vecka sedan, ute på asfalten. När jag hämtade honom

på em hade han en bula i huvudet.

När jag kommer hem börjar jag stört gråta,

tänker att han kommer få en inre hjärnblödning.

Ringer 1177, säger att jag kan gå till VC vilket jag gör

och en sköterska tittar på honom och hämtar även en läkare

för att lugna mig. Och nu var de ju ingen fara men dessa tankar jag

får är jätte jobbiga. Jag tror seriöst att Vincent ska dö.

Så även om det bara är en ”vanlig” elak förkylning  så tror jag att

han ska dö. Att han kommer sluta andas pga den jobbiga hostan.

Han har haft feber i typ 6 dagar och proppat i han Alvedon,

känns inte heller helt okej. Igår hade han 38 men fick ingen för det

så förhoppningsvis är febern över nu. Dock är den jobbiga

hostan kvar och han vill heller inte äta någon mat.

Lita macka, yoghurt, frukt, välling, fika så klart men han

har även dissat glass när vi erbjudit.

19398757_10155216696242110_1429632224_n

Publicerad i Min ängel,Vincent | Inga kommentarer
Taggar: ,


16
juni

Sååå trött, låt oss bli friska nu

Skrivet av den 16/6/17 - 18:07

Så sleten. Detta har varit den värsta dagen

av sjukdoms-veckan. Igår tyckte jag känna mig lite bättre,

inte så ont i nacken, huvudet och så.

Men idag, nopp. Och V har ”slutat” äta, han vill inte

dricka hostmedicin lr flytande Alvedon och får han en supp

så kan det hända att han typ trycker ut den igen.

Och jag med  min oro, som tror och tänker att vi har

någon slags döende sjukdom ringde till VC men fick så

så klart inte någon tid då vi skulle avvakta till på måndag

lr om han slutar dricka lr får hög feber.

Han har värsta slemhostan både dag tid och nattetid,

han andas en aning ansträngt. Hade idag som högst

feber på 39,3 grader. Men är han lugn och stilla för det!?

Nä de är han verkligen inte, i vissa stunder är han hel tokig.

Röjer, river, drar ner saker, springer så fort han bara kan,

kastar sig ja you name it. Och kan inte påstå att de är så

härlig kombo när jag själv är sjuk och trött.

Baksida med att ha barn och man är sjuk och bara vill

ligga och slappa lr sova när man vill…

Och jag vill ju inte att han ska gå och vara hungrig heller,

fast jag vet att man inte blir så sugen själv på mat

när man är sjuk. Försöker med allt, glass, yoghurt, macka,

frukt, smoothie, köttbullar och makaroner, ostbågar.

Det som gått ner idag är typ välling till frukost,

lite äpple, vattenmelon, lite glass, en smoothie,

vatten och lite saft.

Blir förmodligen en tidig kväll för mig med.

Hoppa in i duschen en snabbis.

Lite tv-mys med ostbågar och cola.

Igår fick vi ändå vart ute en sväng, han fick titta på

kossor, vi gick till Alexander och hälsade på <3

Å va de liksom gör ont i hjärtat när jag säger att vi

ska gå och vi får hälsa på Alexander en annan dag,

Vincent vinkar mot lillebrors grav och säger Hejåå <3

Det är inte så de skulle vara. Så fel. =(

19243815_10155201003692110_228237395_o

19206179_10155201003742110_448219385_n

19239737_10155201003682110_1622278525_n

 

Publicerad i Allmänt,Vincent | Inga kommentarer


14
juni

Sämsta mamman

Skrivet av den 14/6/17 - 16:18

Så trött. Förkyld och vad allt de innebär.

Ont i huvudet, nacken, axlarna, ryggen.

Tänkte börja sätta igång med träningen denna veckan

då jag tror att mkt av de onda i axelpartiet har med oträning att göra.

Men sjuk blev man.

Och lille V är också förkyld med en mild ögoninflammation.

Ska ringa till sjukgymnasten imon också. Se så de inte är något

annat med nacken.

IMG_3589

Tårarna ligger precis in till ögat. Nära till gråt då känslorna

är väldigt tunga nu när det närmat sig ett halv år redan.

Även om så inte är fallet så känner jag mig som världens

sämsta mamma, då jag inte givit honom någon sten än.

Ett halv år har gått och där står tomt.

Men idag tog jag verkligen tag i det.

För ett tag sen så kom jag och N överens om vilken sten

vi ville ha. Jag beställde en katalog och vi skulle ta tag i de,

men de gjorde vi inte. Katalogen bara låg i köket.

Men vi hade diskuterat lite hur vi hade tänkt oss.

Idag ringde jag till den begravningsbyrån vi tänkt beställa ifrån

Han verkade trevlig och hjälpsam.

Jag förklarade lite vårat önskemål då vi vill göra lite ändringar

på original stenen. Jag hoppas de går och att de bli bra.

Lr att man kan kompromissa på något sätt.

Jag skickade iväg ett mail till dem så nu väntar vi bara på att

de ska arbeta på skissen och hoppas de blir bra.

Nu vill man bara ha den <3

Jag ska försöka ta mig dit nu i vecka.

Plantera lite blommor (i en kruka jag har hemma)

Köpa något fint. Se vad jag kan göra för något.

Känns jobbigt att de redan gått 6 månader.

Livet går vidare… Men ändå står jag kvar.

 

 

Publicerad i Allmänt,Min ängel | Inga kommentarer


03
juni

En heldag i Göteborg

Skrivet av den 03/6/17 - 20:23

Yes, idag tog jag och V tåget in till Gbg.

Jag hade lovat honom de när vi i veckan åt glass

och tittade på tågen som åkte förbi.

Och Niklas skulle ändå in på Summerburst igår

och stannade kvar till idag.

Då passade vi på att möta upp honom och ta en

familjedag i Slottsskogen, tsm med mormor

och Robert också.

Vincent var alldeles salig när han fick åka tåget.

Det var hur roligt som helst. Jag tog upp honom

från vagnen och satte honom i sätet jämte mig och

han var hur duktig som helst på tåget <3

På stationen mötte vi upp mormor.

Vi käkade lite frukost/mellis, sen gick vi lite i affärer

och sen tog vi spårvagnen till Slottsskogen.

Där möte vi upp Robert och Niklas.

Vi passade på å ta lite fika medan V somnade

i vagnen en stund.

När han vakna fick han lite frukt

och sen gick vi upp för dem härliga backen.

Å va han tyckte de va roligt att få

vara där inne bland djuren.

Åldersgränsen för ponnyridning var

visserligen 2 år men kände att vi vänta me de.

Vi gick ner till sälarna ist, men V hade

nog lite svårt att se dom så han sprang mest omkring

och ville hellre äta glass.

Nu var de en massa år sedan jag var där.

På en skolresa i typ mellanstadiet.

Det är sån underbart vacker natur där.

Innan hemfärd åt vi lite mat.

Inte den bästa burgaren jag ätit tyvärr.

Men pommesen och dippen var god.

På tåget hem satt han inte lika still.

Men allt som allt han V vart underbar idag.

Så duktig han varit.

Vi kom hem vid 17.30 och vi var nog trötta allihop.

Men N fick för sig att han skulle dra iväg igen

så jag blev ensam idag igen.

Skulle lägga V men han var inte så sugen på det.

Så han klättrade ur sin spjälsäng,

så nu var det kört me de.

Vilket leende jag fick när han kom ut första gången

och jag var ju jätte förvånad och skojade med

honom och frågade va han gör uppe.

Busunge <3

Så vi fick lägga oss i stora sängen och summan

av kardemumman blev att jag somnade med…..

Vaknade av att jag var väldigt väldigt varm.

Jag frågade honom om han har haft det roligt idag,

så söt när han svarar med sitt mmmm:ande.

Jag längtar till han verkligen förstår och kan

säga själv hur bra han haft de.

Man vill så gärna att ens barn ska ha det bra.

18902049_10155158471427110_1899898026_n

IMG_3460

IMG_3463

IMG_3469

IMG_3505

IMG_3525

IMG_3542

Publicerad i Mamma livet | Inga kommentarer


28
maj

En annorlunda morsdag….

Skrivet av den 28/5/17 - 20:02

Hela dagen har jag lyckats hålla skenet uppe.

Men nu brast de.

Tänkte fira denna dag.

Att få vara Vincents mamma är underbart.

Men att ett av mina barn inte är här, det är så jävla orättvist.

Så fel. Du kom i december, skulle kommit i februari.

Oavsett så skulle du vara i min famn nu! Men nej.

En stor pussel bit fattas, det går inte att få detta pussel helt,

det kommer alltid vara trasigt.

Idag var bara en påminnelse om att du inte var här hos mig.

Firat en jul utan dig, firat ett nytt år utan dig,

firat en påsk utan dig, firat din storebrors 2-års dag utan dig.

Jag har satt upp en mur i min själ, för att skydda mig,

för att de inte ska göra så jävla ont. Jag kan fortfarande inte

egentligen förstå varför det gick som det gick.

Varför drabbade detta oss…. Samtidigt som jag tänker

att de finns människor som går igenom så mycket mer jobbiga

och hemska saker.

Va hände!? Varför?

Jag kan ibland tänka på hur jag inte orkar mer.

Att jag kanske skulle komma till dig.

Men egentligen är det ju inte så jag tänker, det handlar

bara om att jag egentligen vill att du ska vara hos oss.

Din bror är mitt allt och du är våran vackra skyddsängel

som jag önska från botten av mitt hjärta att du skulle få leva.

Jag blir ledsen när jag tittar på bilder på dig, när du fått komma upp

från din kuvös upp till mitt bröst.

Det känns som jag glömt av hur det kändes när du låg där.

Jag vill inte glömma… Jag vill minnas hur det var när du låg där.

Att läkarna och sköterskorna sa hur mkt bättre du mådde när

du fick ligga på mig eller din fars bröst.

Det lilla hopp man kände då. Tron på mirakel….

Jag är så glad att jag gick till ett medium.

Att jag fick lite ro i mitt sinne, att få ”veta” att du hade det bra.

Att du var trygg i min farmors famn.

Att du inte var ensam.

Och jag kan inte släppa de hon sa. Att du och jag hade sets i ett

tidigare liv. Och att du viste hela tiden att du inte skulle få stanna.

Och även om vi inte förstår varför nu så kommer vi göra det sen.

Ibland är det faktiskt en tröst men ibland så känner jag va fan

spelar det för roll. Du är inte här, varför!?

Jag har ofta sagt att när det händer nånting att allt har en mening

och att de löser sig. Men jag undrar hur detta kan ha en mening.

Och vad ska lösa sig nu, hur ska det lösa sig.

Jag är 27 år gammal och jag har begravt ett av mina barn.

Jag letar gravsten. Jag har även ”bokat” min egen gravplats.

27 år gammal med en annan syn på livet. Det kan jag säga.

 

Tänkte skriva ett inlägg här om dagen men orkade inte.

Jag tänkte iaf skriva om vilken ångest och skam jag kände

för att jag inte vart hos dig på så länge.

Det finns inget rätt och fel att känna.

Jag har jobbat, varit sjuk och planerat kalas för Vincent.

Så när vi gick förbi dig i fredags under våran promenad

blev jag så otroligt rörd. Jag visste att mina släktingar vart

där innan kalaset för V och lämnat blommor.

Men det hade även lämnat en kort där det stod

”Vi firar din bror Vincent idag, men vi har inte glömt dig”

Å när jag läste de så forsade mina tårar. Så fint.

Det betydde så mycket för mig.

Samtidigt som jag blev så ledsen då jag bara vill sätta upp

en gravsten. Så man kan pynta och göra fint.

Nu var det så mkt gräs runt om kring alla nallar och änglar.

Efter vi hade vart där släppte det lite av den jobbiga känslan.

Och jag och Niklas har kommit fram till vilken sten de ska bli.

Men de e ju så mkt mer än de. Sten sort, kvalitet, färg på text,

vad ska det stå osv. Men känns ändå skönt att stenen är bestämt.

18787969_10155131442032110_1793742642_n

IMG_2967

15935849_10154712146567110_411443069_n

15934708_10154712144612110_1019626631_n

Din bror ger mig så mycket styrka men även du gör mig stark.

18741292_10155128456832110_415188773_n

18741390_10155134774937110_1853986335_n

Mamma älskar er <3

 

Publicerad i Min ängel,Vincent | Inga kommentarer


20
maj

Min älskade 2-åring

Skrivet av den 20/5/17 - 19:49

Sitter i soffan och tar det lugnt nu.

Gubben gick över till grannen och barnet är lagt.

V somnade fort och utan några bekymmer idag,

antagligen så tagen av värmen och vart mkt med kalas.

Även igår somnade han okej, och han sov till och med hela

natten inne i sin säng. Inte hänt på säkert 3 veckor.

Han har ju de sista blivit jätte svår att söva och

vaknar alltid mitt i natten och varken jag eller Niklas

orkar ta någon strid så han får sova mellan oss. <3

Och lite mysigt är det, haha ibland iaf när han inte ligger

på min sida av sängen och pötter ur mig och

bara jag slipper en fot i nyllet lr ett slag :p

En underbar känsla att få vakna upp på morgonen

och se honom ligga och susa sött bredvid.

Det har verkligen varit en varm vecka.

Vi måste köpa sommar kläder till V har jag upptäckt.

Nu är han redan två år.

Vart tar tiden vägen.

Han blev så glad för sina presenter,

vet knappt vilka han ska leka med.

Men  kan ju säga att han älskar att leka med

sina bilar. Stora som små.

18624792_10155113467082110_759131855_n

18600751_10155113467077110_1184387022_n

18579373_10155113467047110_1218985035_n

18624530_10155113467062110_1093723368_n

Och jag kan inte hjälpa det.

Har så dåligt samvete bara för jag har

koncentrerat mig på V.

Inte just att jag umgåtts med honom,

men saker runt om kring.

Ordnat och donat inför hans kalas nu i helgen.

Har då inte haft ”tid” till att besöka Alexander.

Har så dåligt samvete för jag inte varit där på länge.

Och fortfarande sår han utan sten.

Nästa månad har det gått 6 månader.

Ett helt halv år sedan han födes och vände om.

Alltså det är helt sanslöst.

För att jag ska orka tror jag att jag lever lite

som i en bubbla.

Inte förnekelse, men nästan.

Känns inte som vi har gått igenom detta.

Men ändå så ligger det i bakgrunden och går som en film.

Som spelas om och om igen.

Man känner sig tom.

Det är något som saknas.

Man kommer aldrig känna sig hel.

Det kommer alltid att fattas en pusselbit.

<3 Alexander <3

Publicerad i Min ängel,Vincent | Inga kommentarer


24
april

Min ängel i de blå

Skrivet av den 24/4/17 - 21:22

Älskade Alexander.

Idag jobbade jag med en kollega som även hon förlorat ett barn,

fast på ett annat viss.

Man känner skillnad på prata med någon som också

förlorat ett barn än någon som inte gjort det.

Man förstår varandra lite i varandras sorg även om den

kan vara mkt olik.

En konstig känsla är när man själv står helt stilla,

man ser allt röra på sig, en bil åker förbi, en familj är ute och gå,

en cyklist som svepte förbi, allt rör sig, lever vidare men själv så står

man helt stilla. Både i sinnet och i kroppen.

Jag undrar hur du skulle ha låtit, hur dina ögon skulle sett ut.

Hade du varit lik din bror, sovit lika lite som han gjorde när han var bebis.

Jag saknar att inte få amma. För denna gången skulle jag minsann

försöka mitt allra bästa och visa att jag visst kunde.

Känns så betungade att inte få hålla om dig. Jag vill vara dig nära,

känna dina andetag. Lukta dig i nacken. Se på dig när du sover.

Jag känner så mkt ångest/ånger.

Så mkt jag hade velat gjort annorlunda efter du gick bort.

Jag vet att jag och din pappa gjorde så gott vi kunde.

Vi gjorde de vi orkade då.

Du tog dina sista andetag på mitt bröst.

Jag viskade att det var okej.

Men när det var dags att säga adjö, så ville jag inte hålla dig.

Jag kunde inte med men jag ångrar det idag. Tänkt om jag kunde

få hållt min lilla pojk. Du låg ju endast på mig.

Jag hade velat ha mer bilder på dig. Men jag kunde inte med och ta

bilder på dit skal som jag då tänkte.

Jag orkade inte då följa med för att lägga över dig från kylbädden

till kistan. Nu ångrar jag mig.

Jag har en jobbig hemskt känsla/tanke.

Jag vet att de får ju så klart inte göra så men efter som jag inte såg med egna ögon

så kan jag ju inte veta.

Kistan var ju så fruktansvärt liten, och jag kan inte förstå hur alla gosedjur fick plats.

Jag tänker att, tänkt om alla inte fick plast, vilken kasta de iväg då. Tog de den som vi

gav till dig. Den som Vincent har en lika dan av. Bara för att jag inte var med

när du blev förflyttad.

Det spelar ingen roll om folk säger att de får inte göra något sådant,

jag var inte där och bekräfta och såg att de kom med.

Jag måste ju förlita mig på det.

När jag åkta hem från jobbet satte jag på låten som spelade på

din begravning – You are not alone med Frida Amundsen

Jag funderade på om jag skulle åka förbi dig när jag ändå var så nära,

men det var ju så dåligt väder. Snö blandat regn och blåst.

Men när jag kom till korsningen så svängde jag in.

Åkte upp till parkeringen och öppnade dörren och gick ut.

Det hade slutat regna och snöa. Det blåste endast lite grann.

Det är fint och lugnt där.

Jag hade ingen tändare med mig så jag kunde inte tända något ljus.

Jag och min kollega pratade om tecken. De hade fjärilar, vi har hare.

Såg en hare både innan och efter du gick bort.

Jag minns att jag blev så fruktansvärt besviken när mina vänner följde med

till din grav för att tända ljus för dig <3

Då såg de en hare. Men jag hann inte se den.

Min kollega sa så fint att det var säker så att du ville visa mina vänner

hur glad du var att de hade följt med mig. Ja så var det nog <3

Tänk om du kunde fått se din storebror, eller du ser säker från himlen,

vakar över oss. Men hur busig han är. Alldeles tokig och underbar.

På så vis är jag glad att du finns där och vakar över honom.

Han ska få höra om dig när han blir större. <3

Han är och kommer vara en så stolt storebror.

18155484_10155037953067110_1764592081_n

Du fattas oss <3

 

Publicerad i Min ängel | Inga kommentarer


21
april

uppdatering, utvecklingsfasen

Skrivet av den 21/4/17 - 8:43

Missade ju massor igår.

På senaste tre veckorna har han verkligen växt till sig.

Han har börjat säga mer ord.

Typ taktor, mamma, pappa, mommo, hej, guuka, papika, kakor,

akta dej, nej, mhm,  oj, aje.

Förmodligen något mer men kommer inte på mer nu :p

Han har börjat förklara på sitt sätt vad som hänt.

Han återberättar om han tex varit dum och slagit och att

man inte får göra så. Så han har börjat förstå lite mer nu.

Han älskar verkligen djur. Vill klappa och prata med grannkatten

så fort vi går ut. Blir jätte sur om han måste gå in och pratar sedan

om katten jätte länge efteråt. Och pappas hund.

Vi har även börjat plocka bort nappen. Så får han bara använda

den när han ska vila/sova. Annars använder han den precis hela tiden,

förutom när han äter. Det går hyfsat bra. Han är duktig på att om

man säger, kan mamma/pappa få nappen nu?, så får man den.

Men han går och pekar på munnen ofta, vill då ha nappen.

Han får ha den om han skadat sig lr är sjuk också, men annars

ska vi använda den så lite som möjligt.

Och nu är det mindre än en månad kvar så fyller han 2 år <3

IMG_1006

Publicerad i Vincent | Inga kommentarer


20
april

Utvecklingsfas

Skrivet av den 20/4/17 - 20:09

Funderar på om V är i en slags utvecklingsfas nu.

Blivit mer och mer svår sövd. Han vill inte riktigt lägga sig

på kvällen, han kommer inte till ro. Gör vi som vi brukar

så gallskriker han nästan. Så då tar vi upp honom så får han sitta

men oss i soffan och mysa så gör vi ett nytt försök lite senare.

Så var det idag. Då fick han sitta med far sin medan jag lagade

lite sen middag. Men så kom V ut till mig, kolla vad jag gjorde

och så sa jag att nu är det snart läggdags.

Så gick han. Jag trodde han gick till Niklas. Så när jag gick

för att kolla till dem så var inte V där och jag frågade N vart V var.

Då hade han gått och lagt sig i våran säng. Somnade faktiskt där

vilket inte brukar hända.

Nu det sista när han somnat i sitt rum så har han vaknat på natten,

och hade det vart som förut så kunde man gå in och bara ge honom nappen

och lägga honom ner på kudden så somnade han om sen.

Men nu skriker han bara <3

Känns som han vill ha mkt närhet också.

Våran påsk blev ju rolig. V fick magsjuka torsdagkväll.

Som tur är verkar han vara som mig och N. Kortvarigt.

Så började redan återhämta sig på fredagen.

Vi har klarat oss än.

Dock fick jag så ont i magen igår, hållt i sig idag med.

Fick sytt två mössor mellan kramperna.

18052794_10155025942567110_1904715435_n

18052633_10155025942592110_1473312976_n

18051931_10155025942587110_520826113_n

 

 

Publicerad i Mamma livet,Vincent | Inga kommentarer


10
april

Den perfekta stenen?

Skrivet av den 10/4/17 - 20:25

Tittar på stenar nästan varje dag.

Känns så jobbigt att inte hitta Den stenen.

Står mellan 3 alt

  1. Hjärta av något slag
  2. Nalle
  3. En måne med en liten nalle i

Velar fram och tillbaka. Ena stunder tänker jag

hjärta. Ja okej, men vilket hjärta!?

Ett liggande, en lutande, ett hjärta i en sten?

Nä men en nalle kanske. Ja visst. Eller, ska

vi välja lilla nallen i månen.

Just för tillfället lutar det mot månen.

Jag får tankar som tänk om jag inte blir nöjd.

Men även som min sambo sa, man blir nog också

van när man går till graven och stenen står där.

Det måste kännas rätt. Sen det jobbiga beslutet om

vad ska det stå på stenen!? Vill att de ska se stiligt ut,

inte kladdigt men vill ändå få skrivet de jag vill ha skrivet.

Mammas och Pappas ängel

Älskade ängel

Älskad och saknad

Nä jag blir tokig.

Och det ”sjuka” i allt detta. Detta är min vardag.

Och även om detta hänt oss så fortsätter jorden att snurra.

Vi lever vårat liv. Folk lever sitt liv.

Jag tror att för att vi vart med om detta hemska så har vi

en annan verklighetsuppfattning. Eller vad man ska säga.

Jag vet inte vad det är för känsla eller tanke jag får när jag

ser kvinnor gå ut med sin graviditet i tidigt skede.

Allt jag kan tänka oj, hoppas de inte blir missfall.

Eller när de köps vagn i v. 15, massa kläder osv

då tänker jag oj hoppas den inte dör i magen nu bara.

Jag vill inte vara negativ och absolut inte dömande

men kan inte hjälpa att tanker leder dit.

Att vara glad och positiv tills de händer något

om det nu skulle göra det.

Det är inte roligt och gå runt att vara rädd och orolig.

Men iaf. Har varit hos Alexander och påsk-pyntat lite mer.

Planterat lite påskliljor också.

Det fattas en sten helt enkelt. <3

påskfintalexander

Idag var solen framme men de blåste väldigt mkt.

Men V tyckte det var väldigt roligt ändå <3

vincentvår2017

Publicerad i Mamma livet,Min ängel | 2 kommentarer




Mer inspirerande läsning: