Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:
Add Comment Register
20
september

Alexander min son

Skrivet av den 20/9/17 - 9:50

Tror många änglamammor/änglapappor känner igen sig i

det här med när man får frågan

”-Hur många barn har du då?”

Alla tankar som flyger genom huvudet.

Hur ska jag svara. Man vill inte att det ska bli en ”jobbig” situation.

Jag vet hur många barn jag har.

En 2-årig pojk, en ängel i himlen och en lillasyster imagen.

Jag har 3 barn.

Svaret brukar ofta bli ett liten obekvämt skratt med ett svar på

en pojk på 2 år medan man håller handen på magen också.

Eller ett snabbt – 3 barn. och inget mer med det.

Sedan får man sån ångest över att man inte nämnde sin vackra ängel.

Han räknas ju också in! Han fanns ju! Finns <3

Så det är många gånger man i för väg försöker komma på ett bra svar att säga.

Vet inte varför men man tänker jag vill ju inte börja gråta.

Spela roll. Fäll en tår. Det gör inget.

Jo kom på ett svar som jag gav en gång på jobbet.

Det blev, – Det beror på hur man ser det, men 3 stycken.

Och i mitt huvud efter jag sa det så tänkte jag, seriöst.

Vad var det för svar. Men det blev ingen ”jobbig situation”

och svaret dög för dem.

Bara det att de komiska i det hela var att jag satt i färdtjänsten

och kom på att jag ska inte längre tänka på om det blir en jobbig situation.

Så här skrev jag iaf:

Jag är verkligen inte ensam med de här.
Många Änglamammor känner nog igen sig i det här med vad
ska jag svara på om någon ställer frågan om hur många barn jag har.
Jag vill ju inte att de ska bli en jobbig situation. Jag kanske börjar gråta.
Men jag har bestämt mig för att de behöver inte bli en jobbig situation
och om de nu blir de ja, men då är de väl så då.
Men jag har bestämt att jag vill, jag tänker prata om Alexander för han fanns.
Även om det bara var i 7 dagar. Jag födde honom.
Han finns nu i himlen och är en av de vackraste änglarna.
Jag tänker prata stolt om honom.
Han är min son fast han bara finns i mitt minne och hjärta.
Om folk tycker de är jobbigt att jag svara på frågan om hur många barn jag har.
Jag har 3, en underbar 2-åring, en vacker ängel och en liten tjej i magen.
Jag har 3 barn, om de tycker att de känns jobbigt ja då får dom tycka de
för jag är en stolt 3 barns mamma 
Jag tänker berätta om dig. Att du kom 10 veckor för tidigt i december utan snö.
Hur jag faktiskt körde in till FL för jag hade ingen aning om att du skulle komma.
Trots allt var det en fin FL,  även om livet inte blev som man tänkt sig bar jag dig, 
jag födde dig. Jag fick träffa dig.
Du kommer ta emot mig när det är dags för mig, du är min son Alexander.
Mellanbror. Jag ska allt berätta vilken liten kämpe du var, min vackra ängel. 
21905303_10155497412502110_1464481001_n
Hoppet är det sista som överger en.
Här fanns en gnista hopp.
En mamma och en pappa som hoppas på ett mirakel.
21903510_10155497412497110_1953709950_n
Min lilla krigare
1765 gram och 42 cm lång
21741453_10155476758622110_725030612_n
Alexander John Bertil
21741377_10155476758607110_1406378617_n
Some people only dream of angels
I held one in my arms
21733177_10155476758682110_313237235_n
Storebror var och hälsade på dig.
Han fick träffa dig <3
21745192_10155476758627110_398179227_o
21908642_10155497464692110_207827773_o
Vi älskar dig
Du är saknad
Vackra ängel

 

Publicerad i Min ängel | Inga kommentarer


20
september

Vecka 30 (29+2) hjärnspöken

Skrivet av den 20/9/17 - 9:04

Jag vet, vet, att jag inte är lika stor som med Alexander.

Men mina hjärnspöken säger annat. Jag får för mig att

jag är så stor och det blir ännu värre när folk ”konstaterar” det.

Med det menar jag tex när folk frågar hur långt det är kvar.

-Ja ungefär 10 veckor. (blir ju som svar nu)

”-Nämen så stor redan…!”

”-Säker på att det bara är en!?”

Då blir det som en smäll på käften.

Ja jag är sååå stor. Tydligen.

Även om säkert ingen menar något elakt alls med att häva ut sig

att en gravid kvinna är stor, så förstår jag bara inte varför man

måste kommentera det.

Vi alla blir olika stora/små.

Beror på kanske att de inte är ditt första barn.

Vatten mängd i kroppen. Hormoner.

Vad man äter. Illamående/spyr. Kroppstyp sen innan.

Hur som, det spelar ingen roll.

Konstigt att jag växer, jag bär ett barn i min kropp!?

Men idag är dagen innan Alexander kom till världen.

Alltså i samma vecka som jag är i nu. 29+2

Jag tog jämförelsebilder och oj, jag ogillar verkligen mina

hjärnspöken. Jag är verkligen inte så stor som med Alexander.

Att jag blir ledsen av att tänka/känna att jag skulle vara så stor

handlar ju för mig om att då är något fel.

Inte på just andra men på mig själv.

Jag är rädd för att bli så stor, hade ju mängder med fostervatten.

Magen kändes som den skulle explodera. Den sved och kliade.

21908155_10155497411772110_1158948260_o

21875761_10155497411767110_1274919574_o

 

Publicerad i Graviditet nr 3 | Inga kommentarer


18
september

Gravid vecka 30

Skrivet av den 18/9/17 - 19:42

Måndag = ny vecka

Då var vecka 30 här.

Samma vecka som Alexander tittade ut.

Många tankar som snurrar i huvudet.

Rädd för att de ska starta tidigare igen.

Rädd för att gå över tiden.

Hon är verkligen en akrobat där inne. Känns typ som hon

slår volter och kullerbyttor där inne i magen.

21903854_10155493130707110_818878753_n

Och första dagen på min sjukskrivning.

Inte en dag för tidigt.

Nu när det väl är bestämt känns det väldigt skönt.

Jag orkar knappt gå till affären med Vincent i vagnen

(mindre än 1 km) ont i ryggen och lätta sammandragningar.

Jag som tänkte va skönt då kan jag passa på att gå med V

till dagis då får jag ju ”motion”. Men tror inte jag orkar gå

den biten. Får se om man kan cykla :p Känns verkligen larvigt

att ta bilen för 2 km.

Men första dagen på min sjukskrivning fick V feber i natt

så blev ingen fsk för honom idag. Jag hoppas han blir frisk snart.

21767787_10155493113297110_2047796613_n

21769533_10155493113307110_518950161_n

Har faktiskt börjat packa BB-väskan.

Vill ha den klar, så man inte står där utan något.

känna sig ”förberedd”. Kommer nog packa ner alldeles

för mkt onödiga saker, men som med Alexander hade vi inget.

Absolut inget. Nu vill jag känna att jag har det jag behöver/vill ha.

Samtidigt som tanken och oron kommer om att ännu en gång

behöva åka hem utan mitt barn.

 

Publicerad i Graviditet nr 3 | Inga kommentarer


12
september

V.29 Sjukskrivning

Skrivet av den 12/9/17 - 15:54

Ledsen för dålig uppdatering men kan inte skriva

om det inte känns rätt. Eller vad man ska säga.

21744388_10155476751687110_257523967_n

Är ju nu inne i v. 29. Om 10 dagar, är jag lika långt gången

som med Alexander när han valde att titta ut.

Eller valde och valde, de vet en inte.

Var igår inne i Borås.

Träffade bland annat en läkare och vi gjorde TUL

Lilla tjejen ligger på 1kg. Enligt läkaren såg det bra ut.

Inga konstigheter. Men jag har så svart för denne läkare.

Det var samma som när vi gjorde RUL och jag trivdes inte alls

med henne. Kändes inte bra. Hon var grinig och förstod mig inte alls.

Fick dåliga bilder på RUL och inte en enda på TUL.

Det kändes inte bättre efter det besöket.

Hon sa saker som gjorde mig ledsen och upprörd.

Hon borde läst på bättre i min journal.

Och innan hon sa något borde hon tittat noga på det hon

tittade på utan och säga saker som gjorde mig upprörd

för enligt henne så var det ju inga fel/konstigheter.

Det enda bra var väl att vi kom fram till att jag skulle sjukskriva mig.

Både pga fysiska besvär och psykiska. Så från och med måndag

nästa vecka är jag 100% sjukskriven fram till dess jag går hem på

graviditetspenning. Så denna veckan avrundar jag på jobbet.

Jo och att i och med att allt såg bra ut enlig henne så kan jag

återkomma på TUL om 4 veckor.

Fick då läkaren vi hade första gången som var så bra.

Förstod mig, lyssnade, informerade och var allmänt hjälpsam.

Men har faktiskt bokat ett privat TUL i Göteborg om 2 veckor.

Känns typ skönt att några andra ögon ska ta en titt.

Då kanske jag kan känna mig lugnare.

I vecka 28 var jag på AW med några kollegor.

21729894_10155476751722110_1429874444_o

21741862_10155476751712110_643636512_n

Publicerad i Graviditet nr 3 | Inga kommentarer


21
augusti

V.26 besök hos bm

Skrivet av den 21/8/17 - 21:33

Måndag ny vecka x2

Var idag hos bm. Hade tid kl 11. Jajemän inga problem,

hinner självklart dit. I samma veva som vi ska ta på oss ytterkläderna

försvinner V in på sitt rum. Jag ropar och säger vi måste ju skynda oss nu.

Nä ingen V. Vi måååste gå! Går in på rummet och ja, blöjbyte innan vi kan gå.

Slår verkligen aldrig fel. Det fick bli bilen fram, de stackars meterna de

handlade om. Kom i tid iaf!

20987768_10155418112637110_1232939673_n

Det känns inte helt tryggt nu måste jag säga.

Känns väldigt hattigt. På min mödravårdscentral är de och hoppar

in i andra kommuner oxå just nu. Så finns inte mkt tider, och jag tycker

att de känns stressade. Den jag hade som jag trivdes så bra med flyttar ju

över till grannkommunen snart. 2 gånger har jag träffat den jag hade med V.

känns inte som det blir någon ordning.

Men får väl hoppas att det lugnar ner sig snart.

Hade ganska lågt BT 105/60

Sockret låg på 4,9

Järnet hade gått upp till 122, så de e ju bra

Mitt Sf mått var 24. Känner mig lite lugn. Hon sa att det stämde jätte

bra med viken vecka jag var i, hon nämnde inget konstigt.

Men Alexander hade jag 2 cm över, men just då var det inte konstigt

för som omföderska var det tydligen normalt/okej.

Fick höra hennes hjärta oxå <3 144 slag/min <3

———————————————————————————-

Förra veckan mådde jag inte alls bra. Var inte mig själv.

Kände mig förkyld fast ändå inte (var inte de) mådde illa,

trött, ledsen/uppgiven. Och på fredag när jag fyllde år kände jag henne

inte som jag brukar. Försökte ta de lugnt och inte över tänka det.

Låg på vänster sida, drack kall saft. Men kände bara lite, lite grann.

Kl 19 på kvällen åkte jag faktiskt in för att kolla.

Tog ett tag innan hon hitta hjärtljudet. Kan inte påstå att den maskinen

eller om det var hon? som inte var så bra på det. Men när hon tog fram

dopplern som de har framme på mvc så hittade hon hjärtat.

Fick mig efter ett tag en rejäl spark uppe i magen. Den syntes verkligen.

Efter det kände jag igen henne igen. Såg och kände hur hon

sparkade, bökade omkring och gjorde sin lilla gymnastik i magen.

 

Var på dop i helgen oxå. Mkt blandade känslor.

Samma kyrka som Alexanders begravning.

Jag vet inte om jag överanalyserade lr vad jag förväntade mig.

Jag tänkte, tänk om jag får värsta panikattacken där inne, ska jag gå ut,

vågar jag gå ut!? Vad ska jag göra!? Så blev inte fallet, men lite jobbigt var det.

Det kändes konstigt att vara där inne. Det är två olika saker.

Ett dop, en ceremoni, ett välkomnade, något att fira.

Men sist jag var där så var det tvärt om.

En begravning, jag tog farväl av min son.

Tänkte på hur orättvist det känns.

Att du inte får vara här med oss. Du fanns, du existerade, men de gills inte.

Du är inte här nu.

Jag och pappa hade köpt en fin ljussak som vi satte dit.

En blombukett fick du såklart oxå.

Farfar hade också med sig blommor

som han satte dit. <3

Du finns inte, men där ligger du. Där är din plats <3

Och för alltid i mitt hjärta.

Men det var ett fint dop, fullt med nyfikna barn.

Och dopbarnet skötte sig galant.

21013437_10155418112702110_252519315_n

21040648_10155418112682110_940577664_n

21015487_10155418112677110_1755392259_n

 

Publicerad i Graviditet nr 3,Min ängel | Inga kommentarer


06
augusti

Liseberg

Skrivet av den 06/8/17 - 20:21

Man var så orolig att Vincent skulle vara för liten,

inte alls tycka att de var roligt.

Meen va han va duktig, jag är så otroligt stolt över honom.

Han tyckte de var jätte roligt.

Vi åkte dit med min mamma, min syster, min mormor,

mammas sambo och barn och deras farmor. Så vi var ett gäng.

Han fick ett litet åkpass och åkte ganska många grejer.

Vi vuxna delade på ett häfte så kunde vem som helst åka med V.

Kaffekoppen, fisketuren, kaninbanan, kaninturen, sagoslottet

har nog missat något :p

IMG_3911

20614394_10155229514637771_729313621_n

Å vad blyg han var för Kaninen.

Han ville men ändå inte. Vågade inte gå fram.

Men när han såg alla andra barn gå fram och efter jag

gick fram och kramade kaninen med honom så smög

han sig försiktigt fram. Stog jämte kaninen och kika,

bakom kaninen, peta lite på kaninen.

Och sen var det kört, gick inte å få honom där ifrån.

De var hans nya kompis. <3

IMG_3915

IMG_3916

IMG_3922

IMG_3924

IMG_3925

De var en väldigt rolig kanin faktiskt.

Jag skojade till Vincent och sa, du får väl stanna här då

med kaninen så syns vi sen. Kaninen nickade, och vifta iväg

oss och vinkade på skoj. Vincent brydde sig inte alls. <3

Det var en mkt bra dag. Tur med vädret också.

 

 

Publicerad i Allmänt,Vincent | 1 kommentar


06
augusti

Strömstad

Skrivet av den 06/8/17 - 20:01

Ett lite sent inlägg om lilla semestern uppe i Strömstad.

Vi hade ju fint väder då, så blev lite bad i havet.

V älskar verkligen att bada, spelar ju ingen roll vart de är,

hemma, hav, sjö, pool, badhus eller om de är kallt eller varmt.

Men nu blir de väl säkert inget mer bad i hav för i år.

Har ju iaf badat en gång i Varberg och 2 gånger i Strömstad.

IMG_3820

IMG_3826

IMG_3851

IMG_3872

20668481_10155376422012110_409874327_n

Älskar denna bilden <3 Bortse från att jag är väldigt blek

20643830_10155376422007110_790101727_n

Publicerad i Allmänt,Vincent | Inga kommentarer


06
augusti

Hej då vecka 23

Skrivet av den 06/8/17 - 19:26

Ja nu har återigen en vecka gått.

Imon går vi in i vecka 24, bara 118 dagar ”kvar”

Sista semesterdagen idag, blev till att städa, tvätta och laga mat.

Vilken ångest jag känner inför att börja jobba igen,

av olika anledningar. Hoppas det går bättre än vad de känns.

Värmer upp lite med två veckor, sen har jag en vecka föräldraledigt

med Vincent. Ska jobba 8 veckor till egentligen.

Jag undrar om de kommer gå, så fruktansvärt ont i ländryggen

vissa dagar. Låsning i höger höft ibland. Sover inte bra pga

att man inte kan ligga bekvämt utan byta ställning stup i kvarten.

Faktiskt inte så kissnödig på natten. Gå i regel på toa en gång/natt

men bara för att jag ändå är vaken.

I fredags hade jag ett snabb besök hos BM, pratade lite å så.

Lyssna på hjärtat som lätt ”bra”. Känns så skönt att få lyssna

på det, ett tecken på att hon lever men ändå för mig ingen garanti

i och med att Alexanders hjärta lät också bra.

144 slag/min hade hon iaf.

Och varje gång hon rör sig så är de som min värld stannar upp.

Vill bara sätta mig ner och ta det lugnt.

Få min egna stund med henne.

Jag blir orolig när jag har hållt igång mkt under en dag att jag

inte känt lika mkt. Och tar en lång stund innan jag får slappnat

av och känner henne ordentligt.

Ett nytt UL är inbokat, 11/9 första dagen i gravid vecka 29.

Känns som en evighet dit och förstår inte hur jag ska

klara av att vänta tills dess. Känns samtidigt väldigt tufft

för låt de gå ca en vecka till så kom Alexander.

Är så rädd nu, att jag ska växa å bli så där stor igen,

det var ju typ nu som de så poff och på några veckor

såg de ut som om jag var i vecka 40.

20645757_10155376278777110_1245322783_n

20643704_10155376279732110_1185781107_n

Längtar så mkt <3 <3 <3

 

 

Publicerad i Graviditet nr 3 | Inga kommentarer


30
juli

Gravid vecka 22

Skrivet av den 30/7/17 - 20:33

vecka 22 är snart över och imorgon går vi in i vecka 23

Inte så mkt kanske inte så mkt att säga om de.

Graviditeten är annorlunda jämförelse med både

Vincent och Alexanders. För mig tror jag det handlar

om att de är tredje och att det är en liten flicka.

ser på bilder att jag är större nu än med V, men ungefär

samma som med Alexander. Denna gången känns inte

som med Alexander utan mer som med V.

Dock att det är 3:e och en tät graviditet så fogarna

börjar kännas en del. Får ibland som en låsning i

höger skinka/ben. Magen är mkt mjukare nu än med

både V och A. Såg att när jag väntade V så behövde jag

inte börja med järntabletter förens just nu i v.22 men

denna gången började jag typ i v. 15

20401189_10155340696932110_1871852970_n

Bara en vecka kvar på semestern. Känns som vi vill knö

in allt vi vill göra då.

Men denna veckan har väl varit så där.

Har varit på lite små utflykter.

Jag, pappa och V åkte till Vänga kvarn och tog en fika.

Gick runt och kollade på den vackra miljön.

V ville kolla på kossor och äta hallon.

Han springer så han stupar. Han är super snabb.

IMG_3904

Vi åkte vidare till ett gårdsmejeri som sålde glass.

Och glass är ett nytt ord som V upprepar några gånger/dag.

Vi har varit på Nolhaga och lekt på lekplatsen och

kollat på djuren med kusinen..

Fick mata geten och klappa fåret.

Och jo bajs och kiss har han lärt sig.

Han skulle bums stå typ bakom fåret, vid dennes stjärt

och jag försöker förklara att där behöver du inte stå.

Men han vägrar flytta på sig, tillslut säger jag, det är fårets

rumpa, den bajsar där. Varpå han går något steg till kusinen

och ska typ förklara detta, pekar mot fårets rumpa

och säger bajs och skrattar.

20428111_10155347910987110_129185345_n

Sen var vi i Alingsås på international street market.

Vincent tyckte om maten och efterrätten.

20496177_10155156189289262_90432236_n

Och igår var vi på Leos lekland.

Efter typ 10 min var Vincent genom svettig i håret.

Han var helt orädd denna gången. Åkte och  åkte.

Drack sin första slush, han kallade de för glass, eh okej..

20496501_10155354464862110_872506829_n

Imon ska vi försöka rensa lite i förråden och så.

Åka till Liseberg i veckan, förhoppningsvis Borås djurpark också.

 

Publicerad i Graviditet nr 3,Mamma livet,Vincent | 2 kommentarer


30
juli

Min älskade morfar

Skrivet av den 30/7/17 - 19:02

Började skriva i början av veckan men kände

bara inte för att skriva färdigt.

 

Kan inte påstå att veckan börjat så bra.

I söndags skulle vi åka på kalas till pappa som

fyllde år. Men så ringde han vid typ 9 tiden på morgonen.

Han hade dåliga nyheter, vilket var att min morfar hade fått

en massiv hjärnblödning. Låg inne på Sahlgrenska.

Så det var en jobbig dag i söndags.

Att åka och fira min pappa samtidigt som min morfar

var dålig. Jag var kroppsligt på kalaset men mina tankar

var någon annanstans.

Jag känner mig helt tom. Det är inte sant.

Vi bor inte så långt bort men de blir inte till att man ses så ofta.

Och jag som tänkt att vi skulle åkt och träffat mormor och morfar

denna veckan som varit.

Jag vill så gärna ha en kram till. Ses en gång till.

Jag tror verkligen inte på de, men jag vet att de e sant.

Nu är jag så otroligt rädd att någon mer i min familj/släkt

ska gå bort. Först Alexander och nu morfar, vem sen….

Begravningen är första september.

Känns så tungt. Tänker på honom varje dag.

Han fick träffa Vincent, nu får att träffa Alexander <3

Men han hann aldrig träffa våran flicka.

20401223_10155340696947110_1652280155_n

20292364_10155336925137110_948730781_n

Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer