Arkiv för februari, 2014
Uppdatering :)
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 24/2/14 - 9:53
Livet rullar på, hoppas och väntar fortfarande.
Medan jag väntar på att förhoppningsvis bli gravid snart,
har jag bestämt mig för att ta tag i mitt sötsug.
Äter nått sött/gott varje dag, antingen lite eller mycket.
Har alltid vart svag för godis och kakor, men har inte blivt tjock
av de på grund av min aktiva livsstil. Men det är ju forfarande inte
bra för kropp och framförallt inte för min hud att äta så mycket.
Så nu har jag tagit tag i det och ska börja hos en kostrådgivare.
Från och med idag till fredag ska jag skriva upp allt jag äter,
allt från frukost, lunch och dom där kakorna 😉 och de jag tränar,
sen nästa måndag ska jag träffa han och gå igenom allt.
Nu har tränings motivationen kommit tillbaks iaf! 
Publicerad i Kost och Träning | 2 kommentarer
Dyrt….
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 14/2/14 - 21:16
Dagen på jobbet gick bra, det var dock jobbigt
när BM ringde efter att jag pratat in ett medd
om vad som har hänt.. Känns så konstigt att ”avskriva” sig..
Va lite tufft när jag möte en ambulanspå vägen hem,
då jag tänkte på när jag var tvungen att åka in…
Men jag har gråtit så ögonen är rödsprängda,
huvudet dunkar och jag känner för att ligga i sängen
i hundra år, och de känns som de inte kommer bli bättre.
Idag fick vi hem räkningen sen sjukhusvistelsen,
600kr… Vet ju att man betalar för läkarbesök,
men kan tyvärr inte låta bli att känna att de känns som
att man betalar för att få missfall.
Det kostar liksom pengar för attt få missfall….
Just nu känns de inte som om livet blir bättre, förlåt för
min negativitet. Jag är ju inte den första att gå igenom de,
och inte den sista, men fan va ont de gör…..
Kramar till er alla! <3
Publicerad i Livet efter MF | Inga kommentarer
Alla <3 Dag
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 14/2/14 - 7:24
Ska firas på jobbet för idag jobbar jag 8-17,
så då får vi nog äta lite god tårta
Sen när jag kommer hem får man se va som väntas.
Va lite optemistisk och tänkte boka bord i Borås
i början av veckan men de hade ju vart fullbokat i 2 v….
Dock var jag ju så dum att jag hade planerat
denna dagen att gå ut med att vi var gravida,
just denna dagen, så planera är inte alltid så bra.
Men hoppas ni får en trevlig alla hjärtans dag idag!
Puss å kram <3
Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer
Step och Aerobic
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 13/2/14 - 21:28
Idag fick jag lag av de jag hade hemma, så paj fick de bli.
Pajdegen: 2 dl havregryn, 1 dl kokosmjöl, 75g lättkvarg,
2 msk smör och rapsolja(arla), vatten och salt.
Mixa ihop allt.
Innehåll: 6 st skivade och stekta champinjoner i vitlök,
1 lök stekt tsm med 600g nötfärs 12%, krydda med
salt och vitpeppar. Toppa med riven ost.
Kan ju få den glutenfri om man tänker på vilket havregryn man använder.
Fick också tränat idag, 30 min step och 30 min aerobic
på nordiwellness. Snöade på vägen hem från gymmet….
Nu blir de sängen, upp och jobba imon.
Publicerad i Kost och Träning | Inga kommentarer
Igår, idag, imorgon
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 13/2/14 - 10:44
Livet och allt va de innebär går vidare.
Nu har det ”redan” gått en vecka sen allt jobbigt hände.
Blev sjukskriven ett pass förra veckan men började jobba
i tisdags. Var lite nervös hur de skulle bli och va man skulle prata om.
Men allt löste sig fint och de va skönt att komma tillbaka till jobbet
så man kunde göra någon nytta.
Är så otroligt trött…. kan lätt sova 12 timmar, å det är inte jag,
brukar nöja mig med 8 timmar i vanliga fall.
Iaf, man funderar ju ganska mycket kring hur länge man ska
vänta till att försöka igen. Vissa menar ju på att man kan göra det
direkt efter, men att inte allt har dragit ihop sig och att hinnan
inte har läkt än, eller att det helt enkelt inte går.
Medans vissa menar på att man ska vänta på en mens,
eller tom tre månader. I mitt fall så skulle jag nog kunna säga
att psykiskt sätt så skulle jag nog vilja försöka så fort som möjligt,
men kroppsligt, vet jag inte.
Dagarna som vart har gått ganska bra, är ”glad” men så klart kommer
de stundvis där jag blir jätte ledsen lr arg lr bara suckar väldigt tungt.
Vill så gärna ha ett barn, och faktum är att de som har hänt går inte
att göra något åt, man kan se framåt. Men den största rädslan är ju;
Tänk om de händer likadant igen!!? Finns ju så klart inget som säger att
de inte gör det eller gör det, tyvärr är de ju så med livet.
Hur har/skulle ni gjort?
Vänta eller försöka så fort som möjligt?
Publicerad i Livet efter MF | Inga kommentarer
Helgen
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 10/2/14 - 21:50
Nu har denna helgen gått.
I fredags kikade vi runt på gardiner och gardinstång,
så de fick bli en sväng till Allum, hittade dock bara en gardin till hallen.
I lördags skulle sambon på massage och då passade jag på att
umgås lite med min kusin och hennes barn.
Senare på em åt/fikade vi lite hos svärmor, sen gick vi hem.
Sambon skulle hjälpa sin bror med lite renovering och jag hade
inte lust att följa med, men efter ha varit själv en stund
(vilket jag inte direkt har varit, en längre stund)
började jag få lite ångest eller va va ska säga.
De var jätte jobbigt att sitta hemma vi tv ensam,
så jag ringde en kompis och fick komma och hälsa på.
Fick jag se hennes nya hus, kommer bli så fint när allt e på plats.
Å så blev jag bjuden på rödvin, väldigt gott faktiskt, men kändes
jätte konstigt att dricka. Men får väl passa på nu…..
Fick också färgat håret i helgen.
Söndags åkte vi till Vedum, där fick vi köpt gardiner och gardinstång,
samt varsitt par skor. Kan ju faktiskt erkänna att vi båda har
tröstshoppat en del, är dags att sluta med de nu för annars
står man där med massa grejer och inga pengar. Men de var ett
sätt att glömma/sörja/gå vidare eller vad man ska säga.
Nu är de snart dags för sängen, upp och jobba imon,
första passet sen sjukhusbesöket….
Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer
Ett lotteri, där vi fick nitlotten
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 07/2/14 - 12:20
Dagarna går, har nu fått sova hemma i två nätter.
Det går bra att somna och sova, men det är svårt att gå upp
på morgonen, man har en känsla i kroppen där man inte riktigt
vill gå upp för man vet inte hur dagen kommer se ut.
Hur lång den kommer kännas lr hur man själv kommer att känna.
Igår kom jag på mig själv att de blev väldigt många djupa suckar.
Äter dåligt gör jag, hungrig men när jag äter så är man inte hungrig längre.
Igår blev de väl två glas varm nyponsoppa, kaffe, ett försök till att äta nudlar,
lite choklad och en smörgås. Idag kom jag upp vid elva, satte igång en tvätt,
och blev sittandes vid datan. Ska försöka få i mig en banansmootihe med
chokladproteinpulver.
Juste rubriken ”Ett lotteri, där vi fick nitlotten”
De är så de känns, som ett lotteri, vi fick en nit, medans andra fick vinsten.
De känns så jäkla orättvist.
Om det är några fler som har fått missfall, eller ni känner någon så går
de så bra att skriva till mig. Pratar gärna med andra i samma situation.
Mår mycket bättre att prata om det än att vara tyst, om du känner likadant
så skriv till mig.
Idag ska jag väl försöka ta mig in till Alingsås och kolla på gardninstång och
gardiner till lillarummet, som skulle/ska bli barnrummet som nu får bli
kontor och massage rum. Tänkte försöka laga lite god mat ikväll,
fläskfile med kantarell och champinjonsås.
<3<3<3
Publicerad i Livet efter MF | Inga kommentarer
Ambulans in till Borås
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 05/2/14 - 20:45
(Läs inte om du tycker det är svårt och jobbigt att läsa om missfall
detta är mitt sätt att få ut mina känslor och tankar,
annars får du gärna läsa och skriva en kommentar om du
är eller har varit i min situation)
Ja, jag kom hem där igår på förmiddagen.
Fick skickat iväg en del sms till vänner, familj och kollegor,
så att de vet, vill inte komma till jobbet eller huvudtaget att folk
tittar på en men hundögon och frågar hur det är eller hur det har gått.
De blir nästan bara värre då, jag har fått pratat av mig med min sambo
och mina två underbara vänner som stöttar mig till 100%
Är så fruktansvär glad över att jag har dom i mitt liv <3
Kunde somna en stund på dagen igår, kanske en tre timmar.
Min sambo slockna ganska fort i soffan, och fick sovit några timmar,
sen la han sig i sängen och fick sovit lite mer.
Hade en vän över igår så vi pratade om de som hänt och ja
om lite allt möljigt, de känns väldigt bra.
När hon gått hem efter niotiden på kvällen, vakna min sambo till
lite grann och gick upp och åt. Jag började få lite lätt ”mensvärk” igen
så tänkte då var de dags för lite alvedon och ipren….
Men de onda började göra mer ont och värktabletterna slog inte in..
Jag la mig i sängen men värkarna blev bara värre och värre,
jag kunde inte ligga still i sängen, inte rakt, inte i fosterställning.
De gjorde så ont att jag skrek, jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Min sambo fick ringt 1177 men de tog 20min att komma fram,
och dom tycke vi skulle åka in men de fanns inte en chans i hela världen
att jag skulle kunna gå och sätta mig i en bil och åka ända till Borås.
Han fick ringt 112 och dom skickade faktsikt ut en ambulans.
Men samanlagt låg jag nog i sängen i en och en halv timme
och hade svåra smärtor. När ambulansen kom vvar de knappt så jag
kunde prata med dem, jag fick iaf smärtlindring, men de verkade inte
på en gång så jag låg med både smärta och att jag var helt borta.
Kändes som om man gick in i en dimma.
De försökte få ut mig till ambulansen men jag kom inte upp ur sängen,
så jag fick ännu mer smärtlindring, då började de kicka in så jag kunde ta mig
ner till ambulansen. Väl i ambulansen kände jag inga starka smärtor,
men min kropp kunde inte slappna av så jag låg och skakade större
delen av vägen. När jag kom in på akuten, andra natten i rad, körde
dom in mig på ett rum där jag fick vänta på en gynläkare.
De tog en stund men sen kom hon in och skulle undersöka mig,
min reaktion var ju klart att jag ville gå på toaletten först…
Och väl där inne kom de mkt blod + en stor klump,
den procesen gjorde faktiskt inte ont.
Sen gjorde hon undersöknigen med VUL, hon var jätte snäll
och jätte försående för min sambo hade berättat för henne om kvällen
innan, att jag tyckte de var så jobbigt, att den förra läkaren inte hade
vart särskilt snäll så då var hon jätte förstående.
De visade sig att den hade kommit ut då men att de forfarande
var lite saker som var tvungna att komma ut så jag blev inlagd
på gynavd. Tyckte först att dom var lite dryga ibörjan men sen
var dom faktiskt snälla. Vi kom in på ett dubbelrum och de frågade
om min sambo om han hade tänkt att stanna kvar, å de ville ju självklart
både jag och han! Men de sa att han kunde få ena sängen men om de
kom in någon annan att han var tvungen att flytta på sig.
Men sen hade de nog tänkt om och vi fick då komma in på ett
enkelrum där de hade ställt upp en tält säng. Han blev faktiskt
erbjuden lite mat med tanke på att vi har inte ätit ordentligt på nästan
två dyng, jag fick inte äta något för jag var tvungen att vara fastande…
Fick fyra tab vid två tiden inatt, sen fick jag sova.
Hon var inne och kollade till mig nångång där på natten,
vet att jag fick dropp någon gång under natten, och även
smärtlinding via en spruta i benet.
Kl 6.00 fick jag två tab till och kunde somna om.
Kl 10.00 fick jag två till och sen så sa dom att en läkare skulle
undersöka mig vid ett tiden så att allt såg bra ut,
att allt som skulle komma ut var ute.
Så på två dygn gjorde jag tre undersökningar och det är inget
jag tycker är så vidare kul. Och framför allt inte under en sånhär
situation och inte heller att de var en manlig. Fruktansvärt jobbigt.
Men va ska man göra de är ju de enda sättet att kolla så att allt är bra.
Var tyvärr lite kvar som han var tvungen att ta bort, men efter de fick
vi åka hem… Innan vi åkte fick vi pratat med en underbar BM,
så snäll och trevlig. De var skönt att få prata av sig lite innan man
åkte hem. Så ja, nu är det väl ”över”
Vet inte riktigt vad man ska säga, så blandade känslor och tankar.
En del av en känner nästan att va då jag har väl aldrig varit gravid.
En del av en känner sorg och förlust.
En del av en känner en lättnad.
En del av en känner ilska och bitterhet.
Det hjälper inte, det är ingen tröst i att höra
”bättre de hände nu, än sen” för att de kunde lika gärna
gått bra ist! Och de är ingen tröst i att veta att statestiken
säger att väldigt många får missfall minst en gång.
För tanken och känslan är ju fortfarande
”varför hände det just oss, de har ju gått bra för den å den å den”
Och jag önskar verkligen inte att någon ska behöva gå igenom
en sådan här grej, tyvärr händer de men jag önskar ingen detta.
Stor lycka till alla er som är gravida och jag hoppad de går bra.
Och många kramar till er som är eller har varit i min
situation, och lycka till i framtiden. Prata med någon du
känner du kan prata med, få ut alla känslor och tankar.
Få utlopp för din ilska och sorg. Låt de ta sin tid.
Själv är jag otroligt tacksam över att ha så underbara vänner,
som kom hem till idag och varit en stund med mig.
Jag har kunnat prata med dom om allt.
Och att skriva det på bloggen är till stor hjälp för mig,
jag är ingen instängd person så att prata om det gör att jag mår bättre.
Just nu skulle jag påstå att jag känner mig lugn och sansad,
men det finns inget som säger att jag kommer må bra imon.
Tiden avgör.
Puss och kram till er alla <3
Publicerad i Mitt missfall | Inga kommentarer
Det var inte våran tur….
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 04/2/14 - 11:35
21.30 gick jag på toaletten igår, det kom mkt blod,
men jag gick och la mig, fick ont i magen, sen var jag tvungen att
gå igen vid 23.45 likadant då. Jag kände mig darrig och
illamående, visste inte riktigt vad jag skulle göra, men
beslöt mig för att ringa 1177, hon sa att jag skulle åka in.
Efter 01.00 var vi inne i Borås, skrev in oss och fick vänta
till klockan blev 2.30 tills vi fick träffa någon…
Hon tog BT, mäte syre och tog temp, allt såg så fint ut,
eh ja vrf skulle de inte göra de för, de är ju för f*n inte där
felet sitter…. Så blev vi lämnade för hon skulle få tag på gyn.
2.50 fick vi åka in och sätta oss i ett väntrum… Där vi fick vänta,
vänta och vänta….. Tror klockan var ca 5.30 när en usk sa
att nu kommer läkarn snart…. Tiden gick och klockan blev 6.30
då en annan usk kommer in och tar samma prover som sist,
allt ser bra ut, ja så konstigt forfarande inte där problemet sitter!
Sen visade sig att läkaren hade sprungit upp på avd igen….
7.25 blev vi hämtade för att då följa med upp till gynmot ist.
Under hela natten hade jag väl gått på toaletten ca 4-5 gånger
och blödigt…. Och haft jätte ont i magen….
klockan 8.00 säger dom att läkaren tar emot oss 8.30.
Klockan blev 8.30 men fick vi någon hjälp, nopp.
Tillslut blev min sambo så arg så han plingade på klockan,
då kom de en usk fram och vi fråga va händer egentligen,
vi har väntat sen kl 1.00… Då hade läkaren tagit nån imellan.
Fy f*n va de känns hemskt, det var ingen som helst prio på mig,
jag kunde gått sitta där och ha ont och blöda!….
Klockan 9.00 kom vi in, den människan kan jag inte påstå
att jag tycker om, hade inte den minsta känslan eller
förståelsen om mig…. Förklarade allt basic, sen var de bara
att hoppa upp i den j’vligt roliga stolen.
På UL visade sig att bebisen/fostret hade dött i vecka 7,
de andra hade vuxit på lite grann, och de var svårt att säga
vilken veckan jag var i, så att säga. Men som hon sa
”man får ju tänka att de va tur de hände nu och inte i mitten av
graviditeten. Och många får ju minst ett missfall”
de va ju positivt att höra, hjälper jätte mkt! Stor tröst.
Så de jag skulle göra var att åka hem och bara vänta på att
den kommer ut av sig själv… och har den inte gjort de får jag så
snällt komma på återbesök nästa vecka och så kanske jag kan
få lite hjälp på vägen…… Ut till apoteket och köp alvedon och ipren.
Om jag säger så här, jag vill inte gå på toaletten, jag mår så jävla dåligt
av tanken att veta att någon dag så kommer den komma ut…
Känner mig så jävla arg, ledsen, bitter och hjälplös.
Hur långt tid kommer de ta, hur ont kommer de göra?
Hur länge varar de? Hur länge ska jag vara ledsen, hur
ska jag orka säga de på jobbet, orkar jag jobba eller ska jag sjukskriva mig?
Att försöka radera alla tankar och funderingar som hade med bebisen att göra.
Att inse att de kommer förmodligen inte bli någon bebis i år.
Och när orkar man försöka igen, när kan man försöka….
De är väl helt enkelt något tiden får avgöra…..
Nu vår helt enkelt inte våran tur coh de känns FÖR JÄVLIGT!
(ursäka mitt dåliga ordval, men svårt att sätta andra ord på de)
Publicerad i Mitt missfall | Inga kommentarer
Måndag, ny vecka nya möjligheter….
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 03/2/14 - 19:32
Har verkligen varit en lång vecka, och en tuff helg.
Kände i lördags att de är nog en förkylning på väg,
seg, ont i skuldrorna/nacken/huvudet….. =/
Imorse kändes de bättre men fram mot e.m blev jag
sådär seg och trött. Mkt grönt te och honung. Vatten och vila oxå!
När jag jobbade hela helgen passade min sambo och svärfar
på att tapetsera färdigt lilla rummet. Innan vi visste att vi
skulle ha barn valde vi tapet så då fick de bli grönt och stjärnor
för jag tyckte de passa både som barntapet lr gästrum/datarum.
Så idag fick jag städat ur rummet och fixat lite, måste skaffa
gardinstång bara! Imon kör vi väl in skrivbordet och datan,
har nu stått i vårat sovrum och tagit plats.
Nästa projekt blir förmodligen köket, usch! De kommer bli omständigt,
där är man ju en stor del av sin tid och de är ju inte precis så att man
kan vara någon ananstanns. Men man får väl köra på.
Sist men inte minst blir de väl vårat sovrum som skall göras
Sen är de klart!
Jaahopp, då var de UL imon….. Nervös, ska bli spännande och se
va som vissas om man kan komma fram till varför jag blöder varje dag.
I snart tre veckors tid =/ + att om de visar något fint gulligt litet liv där inne,
så tror jag att vi kommer bli flyttade, känner bara på mig att BF inte
är de datum som är utsatt nu. Men de återstår att se.
Just nu ser läget ut så här
C U =)
Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer
