Arkiv för juni, 2017
Beslutsångest
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 21/6/17 - 8:54
Nu har vi fått skissen på gravstenen.
Jag vet ju hur original stenen ser ut men i och med
att vi vill ändra och ha guldtext måste den i så fall göras om.
Då kommer den alltså bli polerad helsvart med guldtext,
hand och fot i guld och nallens konturer i guld.
Jag är så himla rädd att den ska bli för svart.
Missförstå mig rätt.
Jag tycker svarta stenar är fint men jag har inte sett någon
som ser ut som den jag vill ha.
Jag hade velat se resultatet innan jag bestämmer mig.
Niklas är inte så nojig som jag, utan tror de blir bra oavsett
hur vi bestämmer oss.
Jag vill bara inte känna ånger. Vill att stenen ska bli perfekt.
Original stenen är i mörkgrå granit, vissa delar polerad och vissa
delar finhuggen. Texten är upphöjd.
Det är svårt att välja text också.
Jag vill att de typ ska stå allt, för allt är sant.
Älskad och saknad, Vi älskar dig, Sov i ro, Änglabarn, Du fattas oss,
Vi saknar dig, Vår älskade son och bror, För alltid i våra hjärtan.
Jag blir tokig, jag kan inte välja.
Original stenen
Det gör som ondast när verkligheten kommer och slår en i ansiktet.
Dessa tankar man alltid kommer ha. Tänk om.
Hur skulle du vara, hade du varit lik din bror osv.
Om du levt så skulle jag få hålla om dig.
Den känslan är oerhört jobbig. Jag kommer aldrig få
hålla min lilla pojk igen, inte i detta liv i alla fall.
Kommer inte få hålla din hand, inte få se dig att växa upp,
inte få se ditt första leende, skratt, första steg, höra dina första ord,
inte få höra dig säga mamma. Så sjuk jobbigt.
Medvetenheten om aldrig.
I söndags 18/6-17 hade redan 6 månader gått.
Ett halv år är ju ändå lång tid men det känns som nyss.
Vi tog med fika och hade en liten picknick där.
Balansen att försöka glädjas åt det man har samtidigt
som man sörjer de som inte blev. Inte så lätt.
Och jag och Vincent är fortfarande inte helt okej.
Vc sa inte mkt, kändes mest som att läkaren undra
va sjutton vi gjorde där. Han menade iaf på att vi har det
halva bybefolkningen har. Men jag kan inte hjälpa att det är
otroligt jobbigt för mig när det händer Vincent något.
Tex han hade ramlat och slagit i bakhuvudet på dagis för
någon vecka sedan, ute på asfalten. När jag hämtade honom
på em hade han en bula i huvudet.
När jag kommer hem börjar jag stört gråta,
tänker att han kommer få en inre hjärnblödning.
Ringer 1177, säger att jag kan gå till VC vilket jag gör
och en sköterska tittar på honom och hämtar även en läkare
för att lugna mig. Och nu var de ju ingen fara men dessa tankar jag
får är jätte jobbiga. Jag tror seriöst att Vincent ska dö.
Så även om det bara är en ”vanlig” elak förkylning så tror jag att
han ska dö. Att han kommer sluta andas pga den jobbiga hostan.
Han har haft feber i typ 6 dagar och proppat i han Alvedon,
känns inte heller helt okej. Igår hade han 38 men fick ingen för det
så förhoppningsvis är febern över nu. Dock är den jobbiga
hostan kvar och han vill heller inte äta någon mat.
Lita macka, yoghurt, frukt, välling, fika så klart men han
har även dissat glass när vi erbjudit.
Publicerad i Min ängel,Vincent | Inga kommentarer
Taggar: änglabarn, änglamamma
Sååå trött, låt oss bli friska nu
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 16/6/17 - 18:07
Så sleten. Detta har varit den värsta dagen
av sjukdoms-veckan. Igår tyckte jag känna mig lite bättre,
inte så ont i nacken, huvudet och så.
Men idag, nopp. Och V har ”slutat” äta, han vill inte
dricka hostmedicin lr flytande Alvedon och får han en supp
så kan det hända att han typ trycker ut den igen.
Och jag med min oro, som tror och tänker att vi har
någon slags döende sjukdom ringde till VC men fick så
så klart inte någon tid då vi skulle avvakta till på måndag
lr om han slutar dricka lr får hög feber.
Han har värsta slemhostan både dag tid och nattetid,
han andas en aning ansträngt. Hade idag som högst
feber på 39,3 grader. Men är han lugn och stilla för det!?
Nä de är han verkligen inte, i vissa stunder är han hel tokig.
Röjer, river, drar ner saker, springer så fort han bara kan,
kastar sig ja you name it. Och kan inte påstå att de är så
härlig kombo när jag själv är sjuk och trött.
Baksida med att ha barn och man är sjuk och bara vill
ligga och slappa lr sova när man vill…
Och jag vill ju inte att han ska gå och vara hungrig heller,
fast jag vet att man inte blir så sugen själv på mat
när man är sjuk. Försöker med allt, glass, yoghurt, macka,
frukt, smoothie, köttbullar och makaroner, ostbågar.
Det som gått ner idag är typ välling till frukost,
lite äpple, vattenmelon, lite glass, en smoothie,
vatten och lite saft.
Blir förmodligen en tidig kväll för mig med.
Hoppa in i duschen en snabbis.
Lite tv-mys med ostbågar och cola.
Igår fick vi ändå vart ute en sväng, han fick titta på
kossor, vi gick till Alexander och hälsade på <3
Å va de liksom gör ont i hjärtat när jag säger att vi
ska gå och vi får hälsa på Alexander en annan dag,
Vincent vinkar mot lillebrors grav och säger Hejåå <3
Det är inte så de skulle vara. Så fel. =(
Publicerad i Allmänt,Vincent | Inga kommentarer
Sämsta mamman
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 14/6/17 - 16:18
Så trött. Förkyld och vad allt de innebär.
Ont i huvudet, nacken, axlarna, ryggen.
Tänkte börja sätta igång med träningen denna veckan
då jag tror att mkt av de onda i axelpartiet har med oträning att göra.
Men sjuk blev man.
Och lille V är också förkyld med en mild ögoninflammation.
Ska ringa till sjukgymnasten imon också. Se så de inte är något
annat med nacken.
Tårarna ligger precis in till ögat. Nära till gråt då känslorna
är väldigt tunga nu när det närmat sig ett halv år redan.
Även om så inte är fallet så känner jag mig som världens
sämsta mamma, då jag inte givit honom någon sten än.
Ett halv år har gått och där står tomt.
Men idag tog jag verkligen tag i det.
För ett tag sen så kom jag och N överens om vilken sten
vi ville ha. Jag beställde en katalog och vi skulle ta tag i de,
men de gjorde vi inte. Katalogen bara låg i köket.
Men vi hade diskuterat lite hur vi hade tänkt oss.
Idag ringde jag till den begravningsbyrån vi tänkt beställa ifrån
Han verkade trevlig och hjälpsam.
Jag förklarade lite vårat önskemål då vi vill göra lite ändringar
på original stenen. Jag hoppas de går och att de bli bra.
Lr att man kan kompromissa på något sätt.
Jag skickade iväg ett mail till dem så nu väntar vi bara på att
de ska arbeta på skissen och hoppas de blir bra.
Nu vill man bara ha den <3
Jag ska försöka ta mig dit nu i vecka.
Plantera lite blommor (i en kruka jag har hemma)
Köpa något fint. Se vad jag kan göra för något.
Känns jobbigt att de redan gått 6 månader.
Livet går vidare… Men ändå står jag kvar.
Publicerad i Allmänt,Min ängel | Inga kommentarer
En heldag i Göteborg
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 03/6/17 - 20:23
Yes, idag tog jag och V tåget in till Gbg.
Jag hade lovat honom de när vi i veckan åt glass
och tittade på tågen som åkte förbi.
Och Niklas skulle ändå in på Summerburst igår
och stannade kvar till idag.
Då passade vi på att möta upp honom och ta en
familjedag i Slottsskogen, tsm med mormor
och Robert också.
Vincent var alldeles salig när han fick åka tåget.
Det var hur roligt som helst. Jag tog upp honom
från vagnen och satte honom i sätet jämte mig och
han var hur duktig som helst på tåget <3
På stationen mötte vi upp mormor.
Vi käkade lite frukost/mellis, sen gick vi lite i affärer
och sen tog vi spårvagnen till Slottsskogen.
Där möte vi upp Robert och Niklas.
Vi passade på å ta lite fika medan V somnade
i vagnen en stund.
När han vakna fick han lite frukt
och sen gick vi upp för dem härliga backen.
Å va han tyckte de va roligt att få
vara där inne bland djuren.
Åldersgränsen för ponnyridning var
visserligen 2 år men kände att vi vänta me de.
Vi gick ner till sälarna ist, men V hade
nog lite svårt att se dom så han sprang mest omkring
och ville hellre äta glass.
Nu var de en massa år sedan jag var där.
På en skolresa i typ mellanstadiet.
Det är sån underbart vacker natur där.
Innan hemfärd åt vi lite mat.
Inte den bästa burgaren jag ätit tyvärr.
Men pommesen och dippen var god.
På tåget hem satt han inte lika still.
Men allt som allt han V vart underbar idag.
Så duktig han varit.
Vi kom hem vid 17.30 och vi var nog trötta allihop.
Men N fick för sig att han skulle dra iväg igen
så jag blev ensam idag igen.
Skulle lägga V men han var inte så sugen på det.
Så han klättrade ur sin spjälsäng,
så nu var det kört me de.
Vilket leende jag fick när han kom ut första gången
och jag var ju jätte förvånad och skojade med
honom och frågade va han gör uppe.
Busunge <3
Så vi fick lägga oss i stora sängen och summan
av kardemumman blev att jag somnade med…..
Vaknade av att jag var väldigt väldigt varm.
Jag frågade honom om han har haft det roligt idag,
så söt när han svarar med sitt mmmm:ande.
Jag längtar till han verkligen förstår och kan
säga själv hur bra han haft de.
Man vill så gärna att ens barn ska ha det bra.
Publicerad i Mamma livet | Inga kommentarer
