Arkiv för juni, 2018
Livet….
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 27/6/18 - 14:40
Måendet…
Jag har alltid försökt ställa upp för alla andra.
Jag vill tro att jag är stark och orkar hur mkt som helst,
men nu börjar bägaren att rinna över.
Det känns som att jag inte har tid att må dåligt,
jag mår bra, jag måste ta hand om alla. Min familj och
mina nära och kära. Jag är otrolig rädd om dem och vill
att de ska må bra och hade bra.
I torsdags kväll när jag la barnen, jag ligger i sängen
och blir helt plötsligt yr, lätt illamående, det känns dimmigt.
Jag lyckas lägga barnen och tar mig till soffan, då blir jag
skakig, mår inte alls bra. Det är bara jag hemma så ja ringer 1177
för jag vågade inte gå och lägga mig och sova.
De tyckte att jag skulle ringa 112 och rådfråga och de valde att skicka
ut en ambulans som skulle titta på mig.
Vi bestämmer att jag åker in till akuten.
De tog mitt BT som var normalt, minns inte men ca 120/70
De tog EKG som inte visade något. Jag syresatte mig bra.
Tyvärr tog detta hel natten och jag var inte högprioriterad
så vid 3.30 ville jag hem. Det blev dumt när jag åkte.
Jag hade inte Novalie med mig och jag ammar fortfarande på natten.
Men jag pratade med sköterskorna där och vi sa det att det är
nog bra om jag ringer till vct veckan där på.
Måndag kom och ja, jag glömde. Jag glömde av mig själv.
Tisdag kom, då kom ja på de försent för att ringa in.
Nu idag kom jag ihåg det och fick en tid.
Jag vill skicka en remiss till röntgen för min nacke.
Jag har ju mer eller mindre ont varje dag, trotts träning.
På fredag ska jag tillbaka för att ta blodprover.
Jag e trött hela tiden, fast jag får ju sova.
Barnen sover ju liksom hela natten.
Visst vaknar för att amma men vi somnar ju om lika snabbt igen.
Jag glömmer saker. Kan bestämma med vän/vänner på fm
om att vi ska ses dagen därpå, sen på em kan min mamma ringa
mig och fråga om vi kan träffas imorgon. Jajemän de går så bra
så säger jag och kommer på de dagen efter att jag dubbelbokat mig.
Kan skriva upp saker i almanackan och missar ändå.
Jag vill göra så ”många” saker men blir ändå sittandes hemma.
På fm kommer jag inte igång, tänker att idag ska jag banne mig
komma ut och leka med Vincent men de hinner bli lunch.
Efter de kanske vi går ut en sväng.
Hemmet är ju inte å tala om. Ser ut som om det bor rövare här.
Jag orkar inte städa upp, och nej det beror inte på små barnen.
Ren disk, smutsig disk, ren tvätt, smutsig tvätt, leksaker, skor.
Finns ingen energi till de.
Och det mkt därför jag inte skriver här heller så ofta längre.
Jag vill, men tänker hela tiden sen. sen finns ingen energi.
Och jag kommer inte på vad jag ska skriva.
Jag försöker vara positiv men innerst inne är jag nog inte de,
för ja tycker inte att de finns nått kul att skriva om.
Det är väl förmodligen mkt av föräldra livet som av speglas,
men det är inte bara de.
Mina barn är mitt allt, det är verkligen de bästa som hänt mig.
Jag är så lyckligt lottad över mina 3 små underbara barn.
Men jag saknar mig. Jag saknar Jessica.
Jag bara nästan mamma och sambo nu.
Vem är jag !?
Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer
Vincent 3 år
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 13/6/18 - 16:03
Vilken kille. Busig, tokig, go, härlig, envis som bara den, trotsig
och lite där till. Många gånger jag frågar honom ifall han har glömt
sina öron hemma och vi är borta.
Så irriterad och arg jag kan bli ibland på honom.
Men alla de tuffa känslorna är borta när man får höra
”Mamma, du bäst” Så underbart att få höra.
Och när han gosar och leker med sin lillasyster.
Ska bli så kul och se hur det kommer bli när de blir större.
Jag hoppas verkligen de kommer att ha en fin och nära kontakt.
Att de finns där för varandra.
N tycker verkligen att V är jätte rolig.
Hon tittas så på honom och skrattar.
Jag försöker verkligen göra V delaktig i saker.
Hämta saker åt N/mig och så vidare.
Just nu försöker vi vänja av V med blöjan.
Innan Alexander skulle komma hade jag sådan ångest och stress över
att V skulle bli blöjfri. Man hörde var andra sa, tänk vad jobbigt med 2 blöjbarn.
Sen när de blev som de blev kände jag att de får lite ta sin tid.
Och sen kom N, jag kände inte någon stress över att V hade blöja.
För några månader sen började jag med att om han gick på toaletten
så fick han ett klistermärke. Gick väl så där. Han gick ibland.
Sen för någon veckan sedan fick jag köpt kalsonger så fick han ha på
sig dem och jag lät pottan stå framme. Det gick hyfsat bra.
Visst de var många dagar/gånger som det första kisset kom i brallan
men sen knep han så fick han gå på pottan.
Kunde bli upp till 6 kalsongbyten på en halv dag.
Gick vi ut eller åkte vi iväg fick han ha bölja och även nattetid.
Nu bara de senaste dagarna har blöjan varit torr på morgonen
och han har kissat på pottan på en gång. Han har även vaknat på natten
för att gå och kissa. Jag är så otroligt stolt.
Han var även på dagis igår utan blöja och det gick hur bra som helst.
Dock vill han inte bajsa på pottan/toaletten utan vill ha blöja då.
Får se hur de ska gå med de.(?)
Och idag när vi var ute så sa han att han behövde kissa, då fick han
vänta på att vi hitta en toalett (tog bara 2 minuter)
Han är så duktig.
Nappen har han på natten (för det mesta) eller om han har skadat sig.
I år ska han iaf bli både nappfri och blöjfri hoppas jag på.
Publicerad i Vincent | Inga kommentarer
