Add Comment Register
Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Allahelgona

Första Allahelgona där jag har tänkt väldigt annorlunda.

Har väl inte tänkte så mkt på skillnaden på Halloween och

Allahelgona förut. Man funderade väl mest på fest och ut klädnad.

Men i år var det annorlunda. I år tänkte jag på  min son.

På min lille Alexander. På vilka ljus jag skulle sätta hos honom,

vilken dekoration jag ville ha.

Det var några som hade hälsat på Alexander och tänt ett ljus

för honom. Det betyder så mkt för mig. Jag blir så glad.

För ibland kan man verkligen känna att bara för att han inte finns

så existerar han inte. Och det gör ont. <3

Jag blir glad samtidigt som jag blir nästan helt utom mig hur

mkt Vincent förstår, eller vad jag ska säga. Medvetenheten.

Säger jag att vi ska åka och hälsa på Alexander vet han precis

vart vi ska. Han  pekar på bilden i hallen och sedan låter han som

en bil och tecknar bil. Han vet att vi ska åka bilen till lillebror.

23364925_10155621648592110_1514243067_n

Alltså Vincent är så himla go. Och jag är liksom

ledsen för hans skull att han får växa upp utan sin lillebror

i livet. Han kommer ju bara få se bilder. Men att han kommer

alltid vara storebror till lillebror Alexander.

23316239_10155621648572110_927615872_n

23316205_10155621642282110_125137470_n

23439479_10155621642277110_2123700558_n

IMG_3970

IMG_3985

Jag och min pappa gick på minnesgudstjänst.

Jag är inte jätte kyrklig av mig, sist jag gick var på minnesgudstjänsten

i julas då Alexander nämndes. Jag vet inte riktigt varför jag ville gå nu.

Men typ en känsla av att jag inte vill glömma Alexander.

Han nämndes ju även nu i helgen och det är som, någon pratar om honom.

Jag vill inte att han ska bli glömd. Därför blev det väldig jobbigt då

prästen på något sätt hade andra papper eller något.

Så när Alexanders namn sades så hade han inte information om ”årtal”

Och hela min kropp ville verkligen ställa sig upp och säga, Han levde i

7 dagar… känslan att liksom stå upp för sin son. Istället gick prästen vidare

till nästa namn och jag satt på kyrkbänken med tårar i ögonen.

Det var väldigt jobbigt.

23361142_10155621642262110_650727502_n

23318476_10155621642252110_1784169301_n




Kommentera


2 + sex =