Add Comment Register
Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Älskade Alexander <3

Idag tog jag och Vincent vagnen till dagis.

Det var inte så kallt ute, men de hade kommit lite snö.

Efter jag lämnade V på dagis så gick jag en sväng till dig.

Ljusen hade slocknat så jag tände dom igen.

Det är så svårt att gå därifrån. Jag blir som en staty.

Mina fötter sitter fast i backen. Jag vill inte gå där ifrån.

Känns fortfarande overkligt. Det går inte att beskriva.

Det var inte tänkt att jag skulle ta en promenad men

när jag ändå var där borta kunde jag lika väl fortsätta.

När man kommit mer in i skogen så hörs bilarna

från den stora vägen som bara ett sus.

Ljudet av fåglarna som kvittrar.

En kvinna kommer och går med sin hund.

Och mina tankar som går runt i huvudet.

Att känna sig så kluven.

Jag känner mig glad och ledsen på samma gång.

Jag vill, jag kan inte.

Det känns jobbigt, det känns bra.

Jag orkar, jag orkar inte.

Allt på samma gång.

När jag gick så kändes de i mitt huvud som om jag

ville springa, så fort jag bara kunde. Bort från allt.

Men samtidigt kände jag hur fötterna var tunga.

Som om de inte orkade bära mig.

 

Idag ska vi tillbaka till sjukhuset och prata med läkarna.

Jag vet inte vad som kommer att sägas.

Jag känner mig rädd.

Jag har så många frågor men många vet jag inte hur jag ska säga.

Blev du till med hjärtfel? Var det något jag gjort?

Varför fortsatte du att växa i min mage?

Varför mådde du så bra i magen?

Hur kunde man inte se detta på ultraljuden??

Varför hörde inte barnmorskan något fel på hjärtat

när hon lyssnade på det?

Hade något kunna ändrats om jag ringt in tidigare

om att jag var så stor? Hade du kunna ligga kvar i magen då?

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

15995572_10154728444187110_879689618_n

 



Taggar: , , ,

Kommentera


två + 6 =