Add Comment Register
Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Besök hos ett medium

Jag har alltid trott på att de finns något mer.

Jag upplevde själv en sak när jag var mindre.

Jag ville träffa ett medium för att jag ville veta

om Alexander har det bra. Att han inte är ensam.

Jag var så nervös, rädd för att inte få kontakt.

Men när vi satte oss ner och började prata så

fick hon till sig ett äldre par.

De var ivriga för att få komma fram.

De ville inte dela på sig, båda ville prata samtidigt.

Hon tog på sina ben och sa att det kändes jobbigt, tungt.

Då visste jag att de var farmor och farfar som hade visat sig.

De ville säga att jag ska fortsätta det jag håller på med.

Jag är på rätt väg. Även om det är en jobbig process så

är det till det bästa <3 Och jag vet nog vad de menade.

De ville också säga att jag ska inte skynda mig in i saker.

Låt det ta den tid det tar. Och låta min kreativa sida komma fram.

Sen kom det en man. Han var inte en släkting, men en vän till

familjen. Till min far. Jag kunde inte då komma på vem det var.

Men när jag kom hem pratade jag med min pappa och då

tror jag att vi kom på vem det kunnat vara <3

Han ville iaf säga att jag ska sluta grubbla.

Inte tänka så mycket. Det tar så mycket energi.

Lev här och nu. Och jag förstod vad han menade.

Jag tänker så min hjärna blir alldeles trött.

Sen kom det en dam igen. Kort och lite rund.

Såg ut som hon vispade i en bunke.

De var farmor som kom tillbaka.

Hon bakade jämt.

Hon ville säga att jag ska börja tänka på mig själv.

Inte vara andra till lags hela tiden.

Under hela mötet undra jag varför hon inte nämnt

Alexander. Är han helt ensam tänkte jag.

Men sen så frågade hon om jag undrade något.

Och då frågade jag om de hade träffat Alexander?

Då blev hon tyst och blunda, hon ryste och sen sa hon.

Din farmor håller i sin famn ett litet barn. <3

Vilken otrolig känsla jag fick.

Hon sa att han hade hela tiden vetat om att han inte skulle

få stanna. När han levde gick han mellan dessa världar.

Han kände att det hade gått lugnt och fint när han

somnade in. Det var en mjuk övergång. <3

Jag kände mig lättnad när jag gick där ifrån.

Min vetskap om att han är omringad bland

människor som älskar honom. Han är inte ensam.

”Allt händer av en orsak”

”Allt har ett syfte”

Men många saker kan man verkligen inte förstå varför

det händer. Men när vi är på andra sidan så förstår vi.

Är det en tröst? Jag vet inte, kanske.

Jag väljer att tro på detta, för det mår jag bättre av.

Min farmor och farfar, Alexander och många fler

är med mig fast jag inte kan se dem. <3

En dag ses vi igen.

älskade alexander

ros till alexander

Sen var jag hos min fina vän igår som hade målat

en fin tavla till oss <3

evelinas tavla

 




Kommentera


tre − = 1