Inlägg under ‘Livet efter MF’
Blicka framåt
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 13/4/14 - 21:22
Det gör så ont i mig när min älskade sambo mår dåligt.
Jag har mått synligast dåligt ang missfallet, min sambo
har inte pratat så mycket om det så man har inte
sett att han mår dåligt och tänker på det.
För min del så mår jag bra allmänt bra, men visst
hugger de till i hjärtat och man få ont i magen när man
ser ett nyföttbarn eller träffar nära gravida vänner.
Men min tanke är att de spelar ingen roll, det är ingen
ide att gå och gömma sig för inget kommer ändra vad som hänt
och hur läget ser ut nu. Det vi kan hoppas på är vi också lyckas snart.
Men vägen dit är lång, känns det som. Det har nu gått 68 dagar sen MF.
Så sjukt när man tänker efter, och man kan inte låta bli att tänkta,
hur skulle de se ut nu om det inte hade blivit som de blev.
I helgen åkte min sambo bort till sin far på födelsefirande tillsammans
med hans bror och sambo som ska ha barn, i juni.
Det hade tydligen blivit mycket prat om bebis, kön, kläder,
vagn, hur de känns, när den ska komma osv. Och min sambo
kände att de blev för mycket, och har mått jätte dålig hela helgen.
Känslor som arg, ledsen och ångest.
Det behöver ju inte vara så, (jag var inte där för jag jobbade hela helgen)
men är man den som mår dålig så blir ju alla känslor och tankar starkare
och att man då tycker att det blir mycket prat om just det som man tycker är jobbigt.
Han sa till mig ikväll att han känner sig helt tom på insidan, och pekade från
hjärtat och ner. Det har vart jag som har visat min sorg mest och mått dåligt
och gråtit, men idag kände jag att jag behövde vara stark. Stark för min sambos
skull, att han ska kunna få vara ledsen över det som har hänt.
Det ända jag vill är att ta hans ångest och smärta ifrån han, och känna
det själv istället. Vill inte att han ska må dåligt <3
Jag kan tänka mig att svärmor/far sitter i en väldigt jobbig situation.
Yngsta sonen ska ha barn, det blir deras första barnbarn, all den lyckan
och kanske längtan. Samtidigt som deras äldsta son genom gick ett missfall,
att man blir ledsen för att sitt barn mår dåligt och att det har hänt.
Och de kan lite förstå hur de känns för att de fick ett MF innan de fick sina
två söner. Men att kunna hålla en balans mellan att inte vara överlycklig
eller sorgsen. Vi kan ju se hur deras ögon strålar av lycka att de ska
få ett barnbarn, men för oss gör det ont i hjärtat.
Att vara glad för någon annan, fast ändå inte, det är sjukt svårt.
Kände att jagt behövde skriva av mig lite.
Alla dessa känslor, tankar, man vet ibland inte vart man ska göra av dom.
Denna sorg och längtan efter en egen liten bebis. Kommer det ske!?
Publicerad i Livet efter MF | 2 kommentarer
Ledsam kväll…
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 17/3/14 - 22:00
Har mått ganska bra den senaste tiden.
Tänker jag inte på händelsen så rullar livet på
som vanligt, inga konstigheter.
De som kan eller är jobbigt är när man möter
eller umgås med personer som är gravida som
man känner. Det blir som en klump i magen
och man känner sig ledsen, men det spelar ju ingen
roll om man inte möts eller möts det förändrar inte
statusen. Det är som det är, men de känns så
frutansvärt orättvisst. Varför hände de just oss!?
Varför kunde det inte gå bra för oss också?
Spelar ingen roll om folk säger, bättre nu än sen,
eller det var väl bara inte meningen just nu.
Det skiter jag väl fullkomligt i!
Jag var gravid och sen var jag det inte, och det gör
så jävla ont i själen. Det går knappt att fatta det,
har snart gått 2 månader redan.
Varför jag blev ledsen idag var för att vi fick hem
ännu en faktura på sjukhusvistelsen, inte nog med
att den förra låg på 600kr, nu pluss 250kr.
Så samanlagt har mitt missfall kostat mig 850kr
plus all jävla smärta och det man har förlorat.
Publicerad i Livet efter MF | Inga kommentarer
Dyrt….
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 14/2/14 - 21:16
Dagen på jobbet gick bra, det var dock jobbigt
när BM ringde efter att jag pratat in ett medd
om vad som har hänt.. Känns så konstigt att ”avskriva” sig..
Va lite tufft när jag möte en ambulanspå vägen hem,
då jag tänkte på när jag var tvungen att åka in…
Men jag har gråtit så ögonen är rödsprängda,
huvudet dunkar och jag känner för att ligga i sängen
i hundra år, och de känns som de inte kommer bli bättre.
Idag fick vi hem räkningen sen sjukhusvistelsen,
600kr… Vet ju att man betalar för läkarbesök,
men kan tyvärr inte låta bli att känna att de känns som
att man betalar för att få missfall.
Det kostar liksom pengar för attt få missfall….
Just nu känns de inte som om livet blir bättre, förlåt för
min negativitet. Jag är ju inte den första att gå igenom de,
och inte den sista, men fan va ont de gör…..
Kramar till er alla! <3
Publicerad i Livet efter MF | Inga kommentarer
Igår, idag, imorgon
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 13/2/14 - 10:44
Livet och allt va de innebär går vidare.
Nu har det ”redan” gått en vecka sen allt jobbigt hände.
Blev sjukskriven ett pass förra veckan men började jobba
i tisdags. Var lite nervös hur de skulle bli och va man skulle prata om.
Men allt löste sig fint och de va skönt att komma tillbaka till jobbet
så man kunde göra någon nytta.
Är så otroligt trött…. kan lätt sova 12 timmar, å det är inte jag,
brukar nöja mig med 8 timmar i vanliga fall.
Iaf, man funderar ju ganska mycket kring hur länge man ska
vänta till att försöka igen. Vissa menar ju på att man kan göra det
direkt efter, men att inte allt har dragit ihop sig och att hinnan
inte har läkt än, eller att det helt enkelt inte går.
Medans vissa menar på att man ska vänta på en mens,
eller tom tre månader. I mitt fall så skulle jag nog kunna säga
att psykiskt sätt så skulle jag nog vilja försöka så fort som möjligt,
men kroppsligt, vet jag inte.
Dagarna som vart har gått ganska bra, är ”glad” men så klart kommer
de stundvis där jag blir jätte ledsen lr arg lr bara suckar väldigt tungt.
Vill så gärna ha ett barn, och faktum är att de som har hänt går inte
att göra något åt, man kan se framåt. Men den största rädslan är ju;
Tänk om de händer likadant igen!!? Finns ju så klart inget som säger att
de inte gör det eller gör det, tyvärr är de ju så med livet.
Hur har/skulle ni gjort?
Vänta eller försöka så fort som möjligt?
Publicerad i Livet efter MF | Inga kommentarer
Ett lotteri, där vi fick nitlotten
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 07/2/14 - 12:20
Dagarna går, har nu fått sova hemma i två nätter.
Det går bra att somna och sova, men det är svårt att gå upp
på morgonen, man har en känsla i kroppen där man inte riktigt
vill gå upp för man vet inte hur dagen kommer se ut.
Hur lång den kommer kännas lr hur man själv kommer att känna.
Igår kom jag på mig själv att de blev väldigt många djupa suckar.
Äter dåligt gör jag, hungrig men när jag äter så är man inte hungrig längre.
Igår blev de väl två glas varm nyponsoppa, kaffe, ett försök till att äta nudlar,
lite choklad och en smörgås. Idag kom jag upp vid elva, satte igång en tvätt,
och blev sittandes vid datan. Ska försöka få i mig en banansmootihe med
chokladproteinpulver.
Juste rubriken ”Ett lotteri, där vi fick nitlotten”
De är så de känns, som ett lotteri, vi fick en nit, medans andra fick vinsten.
De känns så jäkla orättvist.
Om det är några fler som har fått missfall, eller ni känner någon så går
de så bra att skriva till mig. Pratar gärna med andra i samma situation.
Mår mycket bättre att prata om det än att vara tyst, om du känner likadant
så skriv till mig.
Idag ska jag väl försöka ta mig in till Alingsås och kolla på gardninstång och
gardiner till lillarummet, som skulle/ska bli barnrummet som nu får bli
kontor och massage rum. Tänkte försöka laga lite god mat ikväll,
fläskfile med kantarell och champinjonsås.
<3<3<3
Publicerad i Livet efter MF | Inga kommentarer
