Inlägg under ‘Mamma livet’
- Hjärta av något slag
- Nalle
- En måne med en liten nalle i
Gravid vecka 22
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 30/7/17 - 20:33
vecka 22 är snart över och imorgon går vi in i vecka 23
Inte så mkt kanske inte så mkt att säga om de.
Graviditeten är annorlunda jämförelse med både
Vincent och Alexanders. För mig tror jag det handlar
om att de är tredje och att det är en liten flicka.
ser på bilder att jag är större nu än med V, men ungefär
samma som med Alexander. Denna gången känns inte
som med Alexander utan mer som med V.
Dock att det är 3:e och en tät graviditet så fogarna
börjar kännas en del. Får ibland som en låsning i
höger skinka/ben. Magen är mkt mjukare nu än med
både V och A. Såg att när jag väntade V så behövde jag
inte börja med järntabletter förens just nu i v.22 men
denna gången började jag typ i v. 15
Bara en vecka kvar på semestern. Känns som vi vill knö
in allt vi vill göra då.
Men denna veckan har väl varit så där.
Har varit på lite små utflykter.
Jag, pappa och V åkte till Vänga kvarn och tog en fika.
Gick runt och kollade på den vackra miljön.
V ville kolla på kossor och äta hallon.
Han springer så han stupar. Han är super snabb.
Vi åkte vidare till ett gårdsmejeri som sålde glass.
Och glass är ett nytt ord som V upprepar några gånger/dag.
Vi har varit på Nolhaga och lekt på lekplatsen och
kollat på djuren med kusinen..
Fick mata geten och klappa fåret.
Och jo bajs och kiss har han lärt sig.
Han skulle bums stå typ bakom fåret, vid dennes stjärt
och jag försöker förklara att där behöver du inte stå.
Men han vägrar flytta på sig, tillslut säger jag, det är fårets
rumpa, den bajsar där. Varpå han går något steg till kusinen
och ska typ förklara detta, pekar mot fårets rumpa
och säger bajs och skrattar.
Sen var vi i Alingsås på international street market.
Vincent tyckte om maten och efterrätten.
Och igår var vi på Leos lekland.
Efter typ 10 min var Vincent genom svettig i håret.
Han var helt orädd denna gången. Åkte och åkte.
Drack sin första slush, han kallade de för glass, eh okej..
Imon ska vi försöka rensa lite i förråden och så.
Åka till Liseberg i veckan, förhoppningsvis Borås djurpark också.
Publicerad i Graviditet nr 3,Mamma livet,Vincent | 2 kommentarer
50%
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 16/7/17 - 20:34
Idag är det ”halvvägs” kvar.
50% av tiden har gått.
Jag hoppas så att hon vill komma i slutet av november.
Och absolut senaste dagen på bf 3/12.
Hade känts bättre att få olika månader, men inte så mkt
man kan styra över. Jag hoppas bara att man, vi på något
sätt har ett bra samarbete med bm, läkare och så vidare.
Den läkaren vi hade på första mötet i v.12 när vi fick
se henne för första gången <3
Den läkaren var iaf då väldigt bra. Lyssnade på vad jag hade
att säga, hur jag kände och hon sa inte massa konstiga saker.
Hon informerade om mkt, ville att graviditeten och förlossningen
skulle bli så bra som möjligt för oss båda två.
Jag vill leva och vara här och nu, ”njuta” av Vincent och mitt
liv, det som händer nu. Samtidigt som jag bara vill att de ska
vara slutet av november och hon är ute, frisk och levande.
Vara inne i vår bebisbubbla.
Idag åkte vi och hälsade på min fina vän <3
Var mkt efterlängtat och skönt.
Hemma sen lagade vi lite god flygande jakob,
de är ju så gott.
Sen fick N för sig att jo du, ska vi boka bio!?
Jaha men barnvakt då. Skönt farmor bor nära.
Så blev en liten spontan biodejt med filmen:
Transformers.
Det var jag och N, och 2 till haha så de va ju ganska
gött inne i salongen. Inte så många att störa sig på.
När vi skulle hämta V så hörde jag honom ropa
Maaammmaaa, och så knackar vi på dörren och han kommer
rusande emot oss. Han ville vissa att de hade gömt en robot
inne i skafferiet i köket. (Enda saken han faktiskt typ är rädd för)
Och då sa jag, nämen å det är ju sånna mamma och pappa
har vart och tittat på. Hans svar; nääää…. <3
Nu blir det sängen.
Publicerad i Graviditet nr 3,Mamma livet | Inga kommentarer
Ett på jorden, ett i himlen, ett i magen
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 10/7/17 - 13:02
Startar denna semestern med ny vecka.
Och inleder den med vab.
En änglamammas oro är så stark.
Jag inbillar mig de värsta, alla tänkbara olika dåliga scenarion.
Jag vill inte mista ett barn till.
Så Vincent håller jag så hårt i. Är så rädd att han ska gå bort.
Har han, som nu en vanlig förkylning så tror jag att de är något
helt annat. Han var ju ändå superförkyld för 1 vecka sedan,
med hög feber under många dagar, hosta i flera veckor.
Och nu fick han vara frisk i typ 1 vecka så blev han sjuk igen.
Jag vet att detta är något jag kommer få bearbeta och arbeta med.
Oron tar ibland över och jag mår riktigt dåligt.
Kan inte sova, måste titta så att Vincent andas och lever. <3
Den obligatoriska glassen efter läkarbesök.
Men detta är inte huvudanledning till dagens inlägg.
Utan att älskade Vincent ska bli storebror igen.
Det är många tankar som flyger runt i huvudet på en.
Dubbla känslor. Mycket glädje samt stor oro.
I slutet på mars var det något som inte stämde med mig.
Kände mig väldigt konstig. Och de var då vi fick reda på
att vi var gravida igen.
Och vägen hit har varit omtumlande.
I början trodde jag inte på det.
Jag sköt även bort tanken och känsla på att vi möjligtvis
skulle få ett barn igen. Men vi fick boka in ett tidigt UL,
ja iaf ett i v.12. Var så sjukt nervös och mådde så dåligt.
Men vi fick prata med en så bra läkare som verkligen förstod mig.
Lyssnade på mig. Förklarade och upplyste om olika saker.
Och jag tänkte nä jag blundar, jag klara inte av att se,
att den inte rör sig och hon säger, hjärtat slår inte.
Men ögon gick inte att stänga, tittade på den där skärmen
och där, där var en lite bebis som såg ut att vinka på oss.
Tårarna bara rann ner för kinden. De var en sådan speciell känsla.
Helt ofattbart, men så sant.
Vem var du, lr snarare vem är du där inne!? <3
Vi bokade ett RUL den 29/6
Kändes som en evighet dit.
Kommer den ens vara levande då!?
Men sen fick jag känna hur den buffade inne magen.
Även Niklas fick känna, vecka efter <3
Tillslut kom dagen. Så jäkla nervös igen.
Alla tankar och känslor. Hur ska detta sluta!?
Allt ser bra ut som de ”brukar” säga.
Vi hade även bokat in ett fosterhjärtsul inne i Gbg på Östra.
Det var samma läkare som var med när vi låg inne
med Alexander. Hon skulle titta specifikt på hjärtat.
Hon sa också att de såg fint ut.
Och vi fick lyssna på hjärtat <3
Alexander, min fina Alexander han har skickat
oss en liten lillasyster. <3<3<3 Mina fina barn.
Snart har halva tiden gått och jag längtar så enormt
mkt till slutet av nov/början på dec.
Att få mitt barn på bröstet. Höra henne skrika,
se in i hennes vackra ögon, vem är hon lik <3
En bild på mig och mina 3 barn får avsluta detta inlägg.
Ett på jorden, ett i himlen och ett i magen <3
Jag älskar er alla tre.
Publicerad i Mamma livet,Min ängel,Vincent | Inga kommentarer
Så trött, men snart semester
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 08/7/17 - 7:41
Ett bland inlägg blir de nu.
Jag är så trött och sliten.
I typ tre veckor har jag sagt att jag ska ringa till sjukgymnasten
för jag har problem men bröstryggen, axlarna, nacken och med det
går det även upp i bakhuvudet. Så det är känns ju inte som huvudvärk
men har nästan ont i bakhuvudet varenda dag. Vet knappt hur det
känns att vara symtomfri. Men har bara skjutit på att ringa.
Så i natt har jag sovit som en kratta. Och de hjälper inte precis
att jag hämtade V innan jag la mig (sent) igår kväll.
V har varit, ja vet inte, tät i näsan lr något så han har legat
och gnällt, legat som en helikopter, spakats, ja usch allt möjligt.
Sen vakande han vid 6.00 så hopp bara till att gå upp.
Men nu verkar de inte va något med honom.
Han har ju de 3 sista månaderna vaknat någon gång
mellan 23-04 och vi har då hämtat in han till oss så har han
sovit resten av natten hos oss. Men nu i någon natt har han faktiskt
sovit i sin säng, hört han vakna gått dit men han har somnat om
eller inte velat följa med till oss.
Längtar lite till att få sova ensam en hel natt haha.
Skickade ju iväg N och V till hans far en helg i våras
och jag fick då sova ensam. Å va skönt de var!
Man behöver vila upp sig ibland.
Idag ska vi på dop och fest.
Sista jobbdagen imon innan semster <3
Tittade igenom bilder på datorn här om dagen,
va min lilla Vincent har vuxit. Så liten han varit.
Bjuder på några bilder.
Några veckor kvar till V kom till världen.
En av de sista gosamagen bilderna, en favorit
Lille plutten.
En av gångerna han var nöjd i sjalen :p
Sådan far sådan son haha
Alltså sötnos <3
Ett mkt bra köp!
Så mkt kärlek
Ute och går
Midsommar -16 den veckan hade vi fått reda på
att 3 skulle bli fyra.
Killen som bara växer och växer
Ett riktigt bustroll <3
Publicerad i Mamma livet,Vincent | Inga kommentarer
En heldag i Göteborg
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 03/6/17 - 20:23
Yes, idag tog jag och V tåget in till Gbg.
Jag hade lovat honom de när vi i veckan åt glass
och tittade på tågen som åkte förbi.
Och Niklas skulle ändå in på Summerburst igår
och stannade kvar till idag.
Då passade vi på att möta upp honom och ta en
familjedag i Slottsskogen, tsm med mormor
och Robert också.
Vincent var alldeles salig när han fick åka tåget.
Det var hur roligt som helst. Jag tog upp honom
från vagnen och satte honom i sätet jämte mig och
han var hur duktig som helst på tåget <3
På stationen mötte vi upp mormor.
Vi käkade lite frukost/mellis, sen gick vi lite i affärer
och sen tog vi spårvagnen till Slottsskogen.
Där möte vi upp Robert och Niklas.
Vi passade på å ta lite fika medan V somnade
i vagnen en stund.
När han vakna fick han lite frukt
och sen gick vi upp för dem härliga backen.
Å va han tyckte de va roligt att få
vara där inne bland djuren.
Åldersgränsen för ponnyridning var
visserligen 2 år men kände att vi vänta me de.
Vi gick ner till sälarna ist, men V hade
nog lite svårt att se dom så han sprang mest omkring
och ville hellre äta glass.
Nu var de en massa år sedan jag var där.
På en skolresa i typ mellanstadiet.
Det är sån underbart vacker natur där.
Innan hemfärd åt vi lite mat.
Inte den bästa burgaren jag ätit tyvärr.
Men pommesen och dippen var god.
På tåget hem satt han inte lika still.
Men allt som allt han V vart underbar idag.
Så duktig han varit.
Vi kom hem vid 17.30 och vi var nog trötta allihop.
Men N fick för sig att han skulle dra iväg igen
så jag blev ensam idag igen.
Skulle lägga V men han var inte så sugen på det.
Så han klättrade ur sin spjälsäng,
så nu var det kört me de.
Vilket leende jag fick när han kom ut första gången
och jag var ju jätte förvånad och skojade med
honom och frågade va han gör uppe.
Busunge <3
Så vi fick lägga oss i stora sängen och summan
av kardemumman blev att jag somnade med…..
Vaknade av att jag var väldigt väldigt varm.
Jag frågade honom om han har haft det roligt idag,
så söt när han svarar med sitt mmmm:ande.
Jag längtar till han verkligen förstår och kan
säga själv hur bra han haft de.
Man vill så gärna att ens barn ska ha det bra.
Publicerad i Mamma livet | Inga kommentarer
Utvecklingsfas
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 20/4/17 - 20:09
Funderar på om V är i en slags utvecklingsfas nu.
Blivit mer och mer svår sövd. Han vill inte riktigt lägga sig
på kvällen, han kommer inte till ro. Gör vi som vi brukar
så gallskriker han nästan. Så då tar vi upp honom så får han sitta
men oss i soffan och mysa så gör vi ett nytt försök lite senare.
Så var det idag. Då fick han sitta med far sin medan jag lagade
lite sen middag. Men så kom V ut till mig, kolla vad jag gjorde
och så sa jag att nu är det snart läggdags.
Så gick han. Jag trodde han gick till Niklas. Så när jag gick
för att kolla till dem så var inte V där och jag frågade N vart V var.
Då hade han gått och lagt sig i våran säng. Somnade faktiskt där
vilket inte brukar hända.
Nu det sista när han somnat i sitt rum så har han vaknat på natten,
och hade det vart som förut så kunde man gå in och bara ge honom nappen
och lägga honom ner på kudden så somnade han om sen.
Men nu skriker han bara <3
Känns som han vill ha mkt närhet också.
Våran påsk blev ju rolig. V fick magsjuka torsdagkväll.
Som tur är verkar han vara som mig och N. Kortvarigt.
Så började redan återhämta sig på fredagen.
Vi har klarat oss än.
Dock fick jag så ont i magen igår, hållt i sig idag med.
Fick sytt två mössor mellan kramperna.
Publicerad i Mamma livet,Vincent | Inga kommentarer
Den perfekta stenen?
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 10/4/17 - 20:25
Tittar på stenar nästan varje dag.
Känns så jobbigt att inte hitta Den stenen.
Står mellan 3 alt
Velar fram och tillbaka. Ena stunder tänker jag
hjärta. Ja okej, men vilket hjärta!?
Ett liggande, en lutande, ett hjärta i en sten?
Nä men en nalle kanske. Ja visst. Eller, ska
vi välja lilla nallen i månen.
Just för tillfället lutar det mot månen.
Jag får tankar som tänk om jag inte blir nöjd.
Men även som min sambo sa, man blir nog också
van när man går till graven och stenen står där.
Det måste kännas rätt. Sen det jobbiga beslutet om
vad ska det stå på stenen!? Vill att de ska se stiligt ut,
inte kladdigt men vill ändå få skrivet de jag vill ha skrivet.
Mammas och Pappas ängel
Älskade ängel
Älskad och saknad
Nä jag blir tokig.
Och det ”sjuka” i allt detta. Detta är min vardag.
Och även om detta hänt oss så fortsätter jorden att snurra.
Vi lever vårat liv. Folk lever sitt liv.
Jag tror att för att vi vart med om detta hemska så har vi
en annan verklighetsuppfattning. Eller vad man ska säga.
Jag vet inte vad det är för känsla eller tanke jag får när jag
ser kvinnor gå ut med sin graviditet i tidigt skede.
Allt jag kan tänka oj, hoppas de inte blir missfall.
Eller när de köps vagn i v. 15, massa kläder osv
då tänker jag oj hoppas den inte dör i magen nu bara.
Jag vill inte vara negativ och absolut inte dömande
men kan inte hjälpa att tanker leder dit.
Att vara glad och positiv tills de händer något
om det nu skulle göra det.
Det är inte roligt och gå runt att vara rädd och orolig.
Men iaf. Har varit hos Alexander och påsk-pyntat lite mer.
Planterat lite påskliljor också.
Det fattas en sten helt enkelt. <3
Idag var solen framme men de blåste väldigt mkt.
Men V tyckte det var väldigt roligt ändå <3
Publicerad i Mamma livet,Min ängel | 2 kommentarer
Påsk-pynt
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 02/4/17 - 20:33
Här hemma har det bar blivit lite dukar.
Har inte mkt påsk pynt.
Skulle vilja ha lite mer, tycker faktiskt det är mysigt
när man pyntar lite extra 
Idag gick jag och V till Alexander för att pynta lite.
Blev lite fjädrar. Slängde även granriset nu.
Ska fixa lite fina påskliljor till honom.
Vet inte hur jag ska uttrycka mig, tycker att de låter
så fel på något sätt, men det var fint på kyrkogården
när vi kom idag. Det liksom sken av gula blommor över allt.
V fick hjälpa till och sätta fram en ängel till Alexander.
Och jag och Niklas letar fortfarande efter en sten.
Man vill liksom ha Den stenen. Och det är svårt och välja.
Det finns många ”fina” men så ska man välja ”rätt”.
Hur ska den se ut, vad ska det stå på den, vad ska vi ha för
material, vilka tillbehör. Man vill inte ångra sig när man väl
bestämt sig och den sitter där.
Men vill så gärna ha en nu. på stört. Har fått för mig att
de kommer kännas mer komplett då. Jag vet inte.
Farmor har planterat några blommor.
Publicerad i Mamma livet,Min ängel | Inga kommentarer
Välkommen april
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 02/4/17 - 20:17
Nu är redan april här.
Så många skeden jag går igenom just nu.
Så många tankar och känslor.
Det som flesta kanske tänker/känner på en vecka
känner jag allt på en och samma dag.
Det har varit några dagar med så himla gott väder.
Visst då mår man lite bättre, även om man önska att
Alexander var här med oss och fick njuta av vädret.
Det blev lite tokigt.
Jag är jätte glad att jag fick pröva på ett annat jobb.
Det var jätte kul och intressant. Goa kollegor.
Men under vissa omständigheter har jag nu valt att gå tillbaka
till mitt gamla jobb. Så redan imorgon mjukstartar jag med
att åka in och prata med kollegorna och titta på nya upplägg.
Det känns på något sätt väldigt konstigt.
Men hoppas att detta ska gå bra.
Igår var vi ute och lekte hela em.
Vi gick till en fsk. V tyckte de var jätte kul.
Han sprang runt där och vet inte riktigt vad han gjorde
men kul hade han. Vi hade med oss lite fika och saft.
Knappt att han hade ro att sitta still och fika.
Publicerad i Mamma livet | Inga kommentarer
Uppdatering
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 16/3/17 - 20:30
Har velat uppdatera flera gånger men inte tagit tillfälle till akt.
Vissa dagar har jag varit så ledsen på kvällen.
Livet är som en bergochdalbana.
Glad-ledsen-trött-ledsen-glad-arg-upprörd-likgiltig
Svårt att veta var man ska göra av alla tankar och känslor.
Men om jag börjar med i fredags:
Är inte längre sjukskriven, har inte heller börjat jobba
på mitt gamla jobb. Har tagit tjänstledigt i några månader.
Så i fredags var jag och skrev på lite papper.
Mamma passade Vicent medans åt.
Efter de åkte jag och V till Storken och när vi stod på
andra våning, väntar på att hissen skall komma ner.
Hissen kommer, dörrarna öppnas och det kliver ut ett par.
Jag skjuter in V sittandes i sin vagn, dörrarna stängs, fort,
och jag står kvar utanför. Hissen åker upp.
Jag fick så fruktansvärt ont i magen och tryckte panikslaget på
hissknappen men händer inget. I mitt huvud hinner jag få massa tankar.
Vem står där uppe och väntar på hissen. Tänk om V blir jätte ledsen.
Mitt hjärta bankar fort och fortare.
Men tillslut, inte lågt senare kommer hissen ner och där står en
äldre dam och man. Ja de vart ju smått överraskade när det endast
kom upp ett barn i en barnvagn. V hade inte blivit något ledsen
men förmodligen en aning fundersam.
Så i måndags började jag jobba i kök och serverar barn mat.
Det är roligt för det är något nytt, men det är samtidgt lite jobbig
då det är mycket att lära sig. Inte för att det är några svåra grejer
men det är väldigt mycket på en och samma gång.
Har även beställt hem 2 armband.
#änglamma
#bärvitt den 20 mars
Som jag sa litt liv är en känslomässig bergochdalbana.
Så ledsen att detta hände mig/oss. Arg, så otroligt arg.
Orättvist, och jag vet inte om jag skulle säga avungsjuka.
Det är inte det att jag inte missunnar någon annas lycka.
Bebislycka. Men det är så otroligt jobbigt.
Jag vill/ville också ha, känna den där bebislyckan.
Istället togs Alexander bort från oss.
Det är inte min mening att vara ledsen åt dem som
pratar om sin bebis eller kommande bebis.
Det är bara det att jag blev av med den lyckan.
Jag tänker hur jag ska ställa mig till frågan.
Har du barn? eller Hur många barn har du?
Jag vill säga 2, för jag har 2, men en är en ängel.
Men jag kan inte med, nu, och säga så.
Då börjar jag gråta, och ja, visst det är tillåtet att gråta
men har inte lust att göra det när och var som helst.
Jag har mina platser där jag känner mig trygg att få
gråta ut och känna att livet är rent ut sagt jävligt pissigt.
I ena stunden kan jag tänka och känna att jag hatar mitt liv,
att jag vill härifrån men nästan precis i samma veva
tänker jag att jag har ju mitt liv hät, på jorden.
Min älskade fina underbara Vincent som betyder mest
i hela världen. Min sambo. Min pappa. Min mamma.
Min syster. Mina vänner.
Men världen är allt jävla orättvis. Och jag hatar det.
Publicerad i Mamma livet,Min ängel | Inga kommentarer
