Inlägg under ‘Min ängel’
- Hjärta av något slag
- Nalle
- En måne med en liten nalle i
Den perfekta stenen?
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 10/4/17 - 20:25
Tittar på stenar nästan varje dag.
Känns så jobbigt att inte hitta Den stenen.
Står mellan 3 alt
Velar fram och tillbaka. Ena stunder tänker jag
hjärta. Ja okej, men vilket hjärta!?
Ett liggande, en lutande, ett hjärta i en sten?
Nä men en nalle kanske. Ja visst. Eller, ska
vi välja lilla nallen i månen.
Just för tillfället lutar det mot månen.
Jag får tankar som tänk om jag inte blir nöjd.
Men även som min sambo sa, man blir nog också
van när man går till graven och stenen står där.
Det måste kännas rätt. Sen det jobbiga beslutet om
vad ska det stå på stenen!? Vill att de ska se stiligt ut,
inte kladdigt men vill ändå få skrivet de jag vill ha skrivet.
Mammas och Pappas ängel
Älskade ängel
Älskad och saknad
Nä jag blir tokig.
Och det ”sjuka” i allt detta. Detta är min vardag.
Och även om detta hänt oss så fortsätter jorden att snurra.
Vi lever vårat liv. Folk lever sitt liv.
Jag tror att för att vi vart med om detta hemska så har vi
en annan verklighetsuppfattning. Eller vad man ska säga.
Jag vet inte vad det är för känsla eller tanke jag får när jag
ser kvinnor gå ut med sin graviditet i tidigt skede.
Allt jag kan tänka oj, hoppas de inte blir missfall.
Eller när de köps vagn i v. 15, massa kläder osv
då tänker jag oj hoppas den inte dör i magen nu bara.
Jag vill inte vara negativ och absolut inte dömande
men kan inte hjälpa att tanker leder dit.
Att vara glad och positiv tills de händer något
om det nu skulle göra det.
Det är inte roligt och gå runt att vara rädd och orolig.
Men iaf. Har varit hos Alexander och påsk-pyntat lite mer.
Planterat lite påskliljor också.
Det fattas en sten helt enkelt. <3
Idag var solen framme men de blåste väldigt mkt.
Men V tyckte det var väldigt roligt ändå <3
Publicerad i Mamma livet,Min ängel | 2 kommentarer
Påsk-pynt
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 02/4/17 - 20:33
Här hemma har det bar blivit lite dukar.
Har inte mkt påsk pynt.
Skulle vilja ha lite mer, tycker faktiskt det är mysigt
när man pyntar lite extra 
Idag gick jag och V till Alexander för att pynta lite.
Blev lite fjädrar. Slängde även granriset nu.
Ska fixa lite fina påskliljor till honom.
Vet inte hur jag ska uttrycka mig, tycker att de låter
så fel på något sätt, men det var fint på kyrkogården
när vi kom idag. Det liksom sken av gula blommor över allt.
V fick hjälpa till och sätta fram en ängel till Alexander.
Och jag och Niklas letar fortfarande efter en sten.
Man vill liksom ha Den stenen. Och det är svårt och välja.
Det finns många ”fina” men så ska man välja ”rätt”.
Hur ska den se ut, vad ska det stå på den, vad ska vi ha för
material, vilka tillbehör. Man vill inte ångra sig när man väl
bestämt sig och den sitter där.
Men vill så gärna ha en nu. på stört. Har fått för mig att
de kommer kännas mer komplett då. Jag vet inte.
Farmor har planterat några blommor.
Publicerad i Mamma livet,Min ängel | Inga kommentarer
Bär vitt 20 mars
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 18/3/17 - 22:20
18 mars. 3 månader sen du lämna oss här på jorden.
Jag vill tro att du tittar ner på oss och vakar över oss.
Att du har det bra. Att du inte är ensam.
Att du har det varmt och skönt.
Omringad av kärlek <3
Tiden går så fort men ändå så sakta.
På måndag 20 mars kommer jag bära vitt,
för Alexander och alla de andra barn som inte fått
stanna hos oss. För alla de små änglarna.
För alla som saknar sina barn.
Publicerad i Min ängel | 2 kommentarer
Uppdatering
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 16/3/17 - 20:30
Har velat uppdatera flera gånger men inte tagit tillfälle till akt.
Vissa dagar har jag varit så ledsen på kvällen.
Livet är som en bergochdalbana.
Glad-ledsen-trött-ledsen-glad-arg-upprörd-likgiltig
Svårt att veta var man ska göra av alla tankar och känslor.
Men om jag börjar med i fredags:
Är inte längre sjukskriven, har inte heller börjat jobba
på mitt gamla jobb. Har tagit tjänstledigt i några månader.
Så i fredags var jag och skrev på lite papper.
Mamma passade Vicent medans åt.
Efter de åkte jag och V till Storken och när vi stod på
andra våning, väntar på att hissen skall komma ner.
Hissen kommer, dörrarna öppnas och det kliver ut ett par.
Jag skjuter in V sittandes i sin vagn, dörrarna stängs, fort,
och jag står kvar utanför. Hissen åker upp.
Jag fick så fruktansvärt ont i magen och tryckte panikslaget på
hissknappen men händer inget. I mitt huvud hinner jag få massa tankar.
Vem står där uppe och väntar på hissen. Tänk om V blir jätte ledsen.
Mitt hjärta bankar fort och fortare.
Men tillslut, inte lågt senare kommer hissen ner och där står en
äldre dam och man. Ja de vart ju smått överraskade när det endast
kom upp ett barn i en barnvagn. V hade inte blivit något ledsen
men förmodligen en aning fundersam.
Så i måndags började jag jobba i kök och serverar barn mat.
Det är roligt för det är något nytt, men det är samtidgt lite jobbig
då det är mycket att lära sig. Inte för att det är några svåra grejer
men det är väldigt mycket på en och samma gång.
Har även beställt hem 2 armband.
#änglamma
#bärvitt den 20 mars
Som jag sa litt liv är en känslomässig bergochdalbana.
Så ledsen att detta hände mig/oss. Arg, så otroligt arg.
Orättvist, och jag vet inte om jag skulle säga avungsjuka.
Det är inte det att jag inte missunnar någon annas lycka.
Bebislycka. Men det är så otroligt jobbigt.
Jag vill/ville också ha, känna den där bebislyckan.
Istället togs Alexander bort från oss.
Det är inte min mening att vara ledsen åt dem som
pratar om sin bebis eller kommande bebis.
Det är bara det att jag blev av med den lyckan.
Jag tänker hur jag ska ställa mig till frågan.
Har du barn? eller Hur många barn har du?
Jag vill säga 2, för jag har 2, men en är en ängel.
Men jag kan inte med, nu, och säga så.
Då börjar jag gråta, och ja, visst det är tillåtet att gråta
men har inte lust att göra det när och var som helst.
Jag har mina platser där jag känner mig trygg att få
gråta ut och känna att livet är rent ut sagt jävligt pissigt.
I ena stunden kan jag tänka och känna att jag hatar mitt liv,
att jag vill härifrån men nästan precis i samma veva
tänker jag att jag har ju mitt liv hät, på jorden.
Min älskade fina underbara Vincent som betyder mest
i hela världen. Min sambo. Min pappa. Min mamma.
Min syster. Mina vänner.
Men världen är allt jävla orättvis. Och jag hatar det.
Publicerad i Mamma livet,Min ängel | Inga kommentarer
Dagen D BF
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 23/2/17 - 21:40
Ja, idag var dagen D, BF 23/2-17
Inte hade jag kunnat tro, när jag plussade på midsommar veckan,
i min vildaste fantasi att de skulle gå så här.
Det var ju inte riktigt meningen.
Du skulle ju inte komma 10 veckor förtidigt.
Du skulle inte ha ett gravt hjärtfel.
Du skulle inte dö.
Aldrig i min värld trodde jag detta.
Men, det hände. Allt det hände oss.
Jag vet att det inte är någon ide att försöka förstå,
för det går inte. Men att acceptera och leva vidare,
det är nått alldeles speciellt.
Jag känner, orättvisa, avundsjuka, en tomhet, oförståelse.
Omedveten om vad som kommer att ske.
Men de va på nått sätt att ”jag visste” att något var fel.
En känsla. När jag vänta Vincent efter mina missfall så var
jag inte super orolig. Jag hade inte Den känslan.
Men med Alexander hade jag just en känsla.
Och de var så många som sa att jag var så stor osv.
Ja de va jag ju tydligen. Jag själv såg inte det riktigt förens
efter vecka 23. Jag börja tänka, det går ju inte att bli så
mycket större. Jag tänkte/kände att han kommer nog komma
tidigare. Då tänkte jag kanske 1-2 veckor.
Inte 10 veckor förtidigt.
En fortfarande oveten Jessica.
Söndag 11/12-16
12/12-16 På Alexander dagen kom han.
Förflyttade till Göteborg från Borås.
Jag höll inte i min son på några dagar.
Jag vågade inte. Rädd.
Ville inte komma för nära, för de skulle göra så
ont om han skulle dö.
Jag fick inte uppleva att han fick komma upp
på mitt bröst för att leta efter mat.
De tog fotavtryck och handavtryck.
Att istället för att köpa bebiskläder och allt som
har med det att göra, så köper jag blommor till en grav.
Detta är så sjukt jävla orättvist.
Publicerad i Min ängel | Inga kommentarer
Hjärtebarn
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 21/2/17 - 21:37
Jag startade en insamling via http://www.hjartebarn.se/
Hjälp mig komma till 3000kr.
http://mitt.hjartebarn.se/februari/5-5489
Många bäckar små <3
Tänk va 14 kr kan göra.
Evenemanget som Matilda Höglund skapade på FB.
”14 kr på alla hjärtebarns dag”
Det blev ca 500.000 kr <3
Helt fantastiskt
Jobbiga dagar framöver.
Tänk, idag skulle jag (förmodligen) suttit här och bara
väntat på att min bebis skulle få komma till världen.
BF 23/2…. Men så blev det inte.
Vattnet gick förtidigt och hjärtfel hade du.
Ditt liv gick inte att rädda.
I mina tankar och i mitt hjärta kommer du alltid att finnas.
Jag älskar dig ALEXANDER <3
Publicerad i Min ängel | 1 kommentar
Besök hos ett medium
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 16/2/17 - 12:54
Jag har alltid trott på att de finns något mer.
Jag upplevde själv en sak när jag var mindre.
Jag ville träffa ett medium för att jag ville veta
om Alexander har det bra. Att han inte är ensam.
Jag var så nervös, rädd för att inte få kontakt.
Men när vi satte oss ner och började prata så
fick hon till sig ett äldre par.
De var ivriga för att få komma fram.
De ville inte dela på sig, båda ville prata samtidigt.
Hon tog på sina ben och sa att det kändes jobbigt, tungt.
Då visste jag att de var farmor och farfar som hade visat sig.
De ville säga att jag ska fortsätta det jag håller på med.
Jag är på rätt väg. Även om det är en jobbig process så
är det till det bästa <3 Och jag vet nog vad de menade.
De ville också säga att jag ska inte skynda mig in i saker.
Låt det ta den tid det tar. Och låta min kreativa sida komma fram.
Sen kom det en man. Han var inte en släkting, men en vän till
familjen. Till min far. Jag kunde inte då komma på vem det var.
Men när jag kom hem pratade jag med min pappa och då
tror jag att vi kom på vem det kunnat vara <3
Han ville iaf säga att jag ska sluta grubbla.
Inte tänka så mycket. Det tar så mycket energi.
Lev här och nu. Och jag förstod vad han menade.
Jag tänker så min hjärna blir alldeles trött.
Sen kom det en dam igen. Kort och lite rund.
Såg ut som hon vispade i en bunke.
De var farmor som kom tillbaka.
Hon bakade jämt.
Hon ville säga att jag ska börja tänka på mig själv.
Inte vara andra till lags hela tiden.
Under hela mötet undra jag varför hon inte nämnt
Alexander. Är han helt ensam tänkte jag.
Men sen så frågade hon om jag undrade något.
Och då frågade jag om de hade träffat Alexander?
Då blev hon tyst och blunda, hon ryste och sen sa hon.
Din farmor håller i sin famn ett litet barn. <3
Vilken otrolig känsla jag fick.
Hon sa att han hade hela tiden vetat om att han inte skulle
få stanna. När han levde gick han mellan dessa världar.
Han kände att det hade gått lugnt och fint när han
somnade in. Det var en mjuk övergång. <3
Jag kände mig lättnad när jag gick där ifrån.
Min vetskap om att han är omringad bland
människor som älskar honom. Han är inte ensam.
”Allt händer av en orsak”
”Allt har ett syfte”
Men många saker kan man verkligen inte förstå varför
det händer. Men när vi är på andra sidan så förstår vi.
Är det en tröst? Jag vet inte, kanske.
Jag väljer att tro på detta, för det mår jag bättre av.
Min farmor och farfar, Alexander och många fler
är med mig fast jag inte kan se dem. <3
En dag ses vi igen.
Sen var jag hos min fina vän igår som hade målat
en fin tavla till oss <3
Publicerad i Min ängel | Inga kommentarer
Änglar… Visst finns dom
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 04/2/17 - 20:00
Ogillar alla känslor jag har.
Hur kort stubin jag har.
Går runt och är irriterad hemma.
Till slut blir jag helt orkeslös, känner mig bara
helt tom. Sjunker ihop.
Idag var jag och bytte ut blommorna på graven.
Tiden står alldeles stilla när man är där,
lr tvärtom? När man vart där en stund, tänt ljus,
fixat lite och helt plötsligt har det gått en halvtimme.
Änglar…
Visst finns dom <3
Publicerad i Min ängel | Inga kommentarer
Taggar: änglabarn, änglabebis, änglamamma, hjärtebarn, sorg
Mitt älskade hjärtebarn
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 18/1/17 - 21:37
1 månad har gått sen du lämnade oss.
1 månad av sorg.
1 månad av ovisshet.
1 månad av undran.
1 månad av tomhet.
Varför är ett ord jag frågar mig själv 1000 gånger
om dagen. Varför!? Varför hände detta oss?
Varför hade du ett hjärtfel? Varför var just
du tvungen att gå?
Tror att jag kommer fråga varför ända tills
den dagen jag tar mitt sista andetag.
Det finns inget svar. Att inte ha ett svar är jobbigt.
Man går som i en dimma. Tittar på bilderna
som är från sjukhuset. När du ligger på mitt bröst.
När jag håller dig i handen. När Vincent är där
och träffar dig för första gången.
Det är inte jag som ligger där.
Det känns jätte konstigt att titta på bilderna.
För det är inte vi. Men det är ju vi. Det går inte ihop.
Jag är glömsk. Det är mycket som jag inte kommer ihåg.
Som idag. På morgonen tänkte inte jag på att det var den 18:e
att de var en månad sen du lämnat oss. Inte fören jag får ett
sms då jag blir påmind om dagen.
Förmodligen hade jag nog kommit på det under dagen ändå.
Jag var och tände ett ljus för dig <3
Denna dagen har inte varit en bra dag.
Jag har så svårt att bemöta folk som vill komma fram
och beklaga sorgen.
Jag själv har svårt att veta hur jag ska bete mig om
jag träffar någon som förlorat en nära anhörig.
Jag väljer att inte säga något för jag själv tycker de
känns ”pinsamt, konstigt” att säga just den meningen,
”Jag beklagar sorgen”
Kanske därför jag också tycker de känns jobbigt
när andra kommer till mig för att beklaga.
Jag vet heller inte vad jag ska svara på frågan,
”Hur mår ni/Hur är det?”
Det går inte att svara, Bra. Dåligt.
En dag kan de kännas bra. Nästa dag kan vara förjävlig.
Jag har ångest, koncentrationssvårigheter, sömnsvårigheter.
På en dag kan jag känna allt och inget.
Och det är så mycket mer än bara sorg.
Allt som var/är jobbigt blir ännu mer jobbigt.
Stressen att återgå till jobbet så fort som möjligt,
helst igår.
Jag och några familjemedlemmar beställde armband.
Hjärtebarnsarmband. Det hämtade vi efter mötet
i gbg och även hjärtekatten som Alexander fick.
Alexander hade en stort hjärtfel som läkarna
inte kunde fixa.
Vill du läsa mer om hjärtebarn kan du trycka på denna länken
Du kan även ge en gåva <3
Mitt hjärtebarn klarade sig inte,
men kanske gör någon annans de!
Tack vare din gåva
Publicerad i Min ängel | Inga kommentarer
Taggar: änglabarn, änglabebis, änglamamma, sorg
Ännu en dag har gått
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 11/1/17 - 19:40
Igår var jag så fruktansvärt trött.
Efter middagen vid 18.00 så satte jag och V
oss i soffan för och kolla barnprogram.
Jag var så trött att jag sa till Niklas att han får
ta på V pyjamas, byta blöja, borsta tänder och lägga han.
18.30 somnade jag. Sov till sent på kvällen för att sen gå
och lägga mig i sängen och fortsätta sova.
Till 7 då gick jag upp. V skulle till dagis också.
Han har varit förkyld sen nyår så idag blev första dagen.
Imon bitti ska vi till läkaren. Får vi se vad som blir sagt då.
Jag har vart trött hela dagen idag med. Ska snart gå och
lägga mig i sängen. Vet egentligen inte varför jag skriver nu.
Känns bara så jobbigt. Vill att du ska vara här.
Så som de skulle vara. Jag kan inte greppa tanken och känslan.
Du skulle egentligen vara i min mage nu. Men ist ligger
du död och begraven. Det går inte ihop. Hur!?
Fast V var förkyld tog vi vara på lite tid ute i snön.
Så mycket kärlek <3
Publicerad i Allmänt,Min ängel | Inga kommentarer
Taggar: änglabarn, änglabebis, änglamamma, sorg
