Inlägg under ‘Vincent’
Beslutsångest
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 21/6/17 - 8:54
Nu har vi fått skissen på gravstenen.
Jag vet ju hur original stenen ser ut men i och med
att vi vill ändra och ha guldtext måste den i så fall göras om.
Då kommer den alltså bli polerad helsvart med guldtext,
hand och fot i guld och nallens konturer i guld.
Jag är så himla rädd att den ska bli för svart.
Missförstå mig rätt.
Jag tycker svarta stenar är fint men jag har inte sett någon
som ser ut som den jag vill ha.
Jag hade velat se resultatet innan jag bestämmer mig.
Niklas är inte så nojig som jag, utan tror de blir bra oavsett
hur vi bestämmer oss.
Jag vill bara inte känna ånger. Vill att stenen ska bli perfekt.
Original stenen är i mörkgrå granit, vissa delar polerad och vissa
delar finhuggen. Texten är upphöjd.
Det är svårt att välja text också.
Jag vill att de typ ska stå allt, för allt är sant.
Älskad och saknad, Vi älskar dig, Sov i ro, Änglabarn, Du fattas oss,
Vi saknar dig, Vår älskade son och bror, För alltid i våra hjärtan.
Jag blir tokig, jag kan inte välja.
Original stenen
Det gör som ondast när verkligheten kommer och slår en i ansiktet.
Dessa tankar man alltid kommer ha. Tänk om.
Hur skulle du vara, hade du varit lik din bror osv.
Om du levt så skulle jag få hålla om dig.
Den känslan är oerhört jobbig. Jag kommer aldrig få
hålla min lilla pojk igen, inte i detta liv i alla fall.
Kommer inte få hålla din hand, inte få se dig att växa upp,
inte få se ditt första leende, skratt, första steg, höra dina första ord,
inte få höra dig säga mamma. Så sjuk jobbigt.
Medvetenheten om aldrig.
I söndags 18/6-17 hade redan 6 månader gått.
Ett halv år är ju ändå lång tid men det känns som nyss.
Vi tog med fika och hade en liten picknick där.
Balansen att försöka glädjas åt det man har samtidigt
som man sörjer de som inte blev. Inte så lätt.
Och jag och Vincent är fortfarande inte helt okej.
Vc sa inte mkt, kändes mest som att läkaren undra
va sjutton vi gjorde där. Han menade iaf på att vi har det
halva bybefolkningen har. Men jag kan inte hjälpa att det är
otroligt jobbigt för mig när det händer Vincent något.
Tex han hade ramlat och slagit i bakhuvudet på dagis för
någon vecka sedan, ute på asfalten. När jag hämtade honom
på em hade han en bula i huvudet.
När jag kommer hem börjar jag stört gråta,
tänker att han kommer få en inre hjärnblödning.
Ringer 1177, säger att jag kan gå till VC vilket jag gör
och en sköterska tittar på honom och hämtar även en läkare
för att lugna mig. Och nu var de ju ingen fara men dessa tankar jag
får är jätte jobbiga. Jag tror seriöst att Vincent ska dö.
Så även om det bara är en ”vanlig” elak förkylning så tror jag att
han ska dö. Att han kommer sluta andas pga den jobbiga hostan.
Han har haft feber i typ 6 dagar och proppat i han Alvedon,
känns inte heller helt okej. Igår hade han 38 men fick ingen för det
så förhoppningsvis är febern över nu. Dock är den jobbiga
hostan kvar och han vill heller inte äta någon mat.
Lita macka, yoghurt, frukt, välling, fika så klart men han
har även dissat glass när vi erbjudit.
Publicerad i Min ängel,Vincent | Inga kommentarer
Taggar: änglabarn, änglamamma
Sååå trött, låt oss bli friska nu
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 16/6/17 - 18:07
Så sleten. Detta har varit den värsta dagen
av sjukdoms-veckan. Igår tyckte jag känna mig lite bättre,
inte så ont i nacken, huvudet och så.
Men idag, nopp. Och V har ”slutat” äta, han vill inte
dricka hostmedicin lr flytande Alvedon och får han en supp
så kan det hända att han typ trycker ut den igen.
Och jag med min oro, som tror och tänker att vi har
någon slags döende sjukdom ringde till VC men fick så
så klart inte någon tid då vi skulle avvakta till på måndag
lr om han slutar dricka lr får hög feber.
Han har värsta slemhostan både dag tid och nattetid,
han andas en aning ansträngt. Hade idag som högst
feber på 39,3 grader. Men är han lugn och stilla för det!?
Nä de är han verkligen inte, i vissa stunder är han hel tokig.
Röjer, river, drar ner saker, springer så fort han bara kan,
kastar sig ja you name it. Och kan inte påstå att de är så
härlig kombo när jag själv är sjuk och trött.
Baksida med att ha barn och man är sjuk och bara vill
ligga och slappa lr sova när man vill…
Och jag vill ju inte att han ska gå och vara hungrig heller,
fast jag vet att man inte blir så sugen själv på mat
när man är sjuk. Försöker med allt, glass, yoghurt, macka,
frukt, smoothie, köttbullar och makaroner, ostbågar.
Det som gått ner idag är typ välling till frukost,
lite äpple, vattenmelon, lite glass, en smoothie,
vatten och lite saft.
Blir förmodligen en tidig kväll för mig med.
Hoppa in i duschen en snabbis.
Lite tv-mys med ostbågar och cola.
Igår fick vi ändå vart ute en sväng, han fick titta på
kossor, vi gick till Alexander och hälsade på <3
Å va de liksom gör ont i hjärtat när jag säger att vi
ska gå och vi får hälsa på Alexander en annan dag,
Vincent vinkar mot lillebrors grav och säger Hejåå <3
Det är inte så de skulle vara. Så fel. =(
Publicerad i Allmänt,Vincent | Inga kommentarer
En annorlunda morsdag….
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 28/5/17 - 20:02
Hela dagen har jag lyckats hålla skenet uppe.
Men nu brast de.
Tänkte fira denna dag.
Att få vara Vincents mamma är underbart.
Men att ett av mina barn inte är här, det är så jävla orättvist.
Så fel. Du kom i december, skulle kommit i februari.
Oavsett så skulle du vara i min famn nu! Men nej.
En stor pussel bit fattas, det går inte att få detta pussel helt,
det kommer alltid vara trasigt.
Idag var bara en påminnelse om att du inte var här hos mig.
Firat en jul utan dig, firat ett nytt år utan dig,
firat en påsk utan dig, firat din storebrors 2-års dag utan dig.
Jag har satt upp en mur i min själ, för att skydda mig,
för att de inte ska göra så jävla ont. Jag kan fortfarande inte
egentligen förstå varför det gick som det gick.
Varför drabbade detta oss…. Samtidigt som jag tänker
att de finns människor som går igenom så mycket mer jobbiga
och hemska saker.
Va hände!? Varför?
Jag kan ibland tänka på hur jag inte orkar mer.
Att jag kanske skulle komma till dig.
Men egentligen är det ju inte så jag tänker, det handlar
bara om att jag egentligen vill att du ska vara hos oss.
Din bror är mitt allt och du är våran vackra skyddsängel
som jag önska från botten av mitt hjärta att du skulle få leva.
Jag blir ledsen när jag tittar på bilder på dig, när du fått komma upp
från din kuvös upp till mitt bröst.
Det känns som jag glömt av hur det kändes när du låg där.
Jag vill inte glömma… Jag vill minnas hur det var när du låg där.
Att läkarna och sköterskorna sa hur mkt bättre du mådde när
du fick ligga på mig eller din fars bröst.
Det lilla hopp man kände då. Tron på mirakel….
Jag är så glad att jag gick till ett medium.
Att jag fick lite ro i mitt sinne, att få ”veta” att du hade det bra.
Att du var trygg i min farmors famn.
Att du inte var ensam.
Och jag kan inte släppa de hon sa. Att du och jag hade sets i ett
tidigare liv. Och att du viste hela tiden att du inte skulle få stanna.
Och även om vi inte förstår varför nu så kommer vi göra det sen.
Ibland är det faktiskt en tröst men ibland så känner jag va fan
spelar det för roll. Du är inte här, varför!?
Jag har ofta sagt att när det händer nånting att allt har en mening
och att de löser sig. Men jag undrar hur detta kan ha en mening.
Och vad ska lösa sig nu, hur ska det lösa sig.
Jag är 27 år gammal och jag har begravt ett av mina barn.
Jag letar gravsten. Jag har även ”bokat” min egen gravplats.
27 år gammal med en annan syn på livet. Det kan jag säga.
Tänkte skriva ett inlägg här om dagen men orkade inte.
Jag tänkte iaf skriva om vilken ångest och skam jag kände
för att jag inte vart hos dig på så länge.
Det finns inget rätt och fel att känna.
Jag har jobbat, varit sjuk och planerat kalas för Vincent.
Så när vi gick förbi dig i fredags under våran promenad
blev jag så otroligt rörd. Jag visste att mina släktingar vart
där innan kalaset för V och lämnat blommor.
Men det hade även lämnat en kort där det stod
”Vi firar din bror Vincent idag, men vi har inte glömt dig”
Å när jag läste de så forsade mina tårar. Så fint.
Det betydde så mycket för mig.
Samtidigt som jag blev så ledsen då jag bara vill sätta upp
en gravsten. Så man kan pynta och göra fint.
Nu var det så mkt gräs runt om kring alla nallar och änglar.
Efter vi hade vart där släppte det lite av den jobbiga känslan.
Och jag och Niklas har kommit fram till vilken sten de ska bli.
Men de e ju så mkt mer än de. Sten sort, kvalitet, färg på text,
vad ska det stå osv. Men känns ändå skönt att stenen är bestämt.
Din bror ger mig så mycket styrka men även du gör mig stark.
Mamma älskar er <3
Publicerad i Min ängel,Vincent | Inga kommentarer
Min älskade 2-åring
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 20/5/17 - 19:49
Sitter i soffan och tar det lugnt nu.
Gubben gick över till grannen och barnet är lagt.
V somnade fort och utan några bekymmer idag,
antagligen så tagen av värmen och vart mkt med kalas.
Även igår somnade han okej, och han sov till och med hela
natten inne i sin säng. Inte hänt på säkert 3 veckor.
Han har ju de sista blivit jätte svår att söva och
vaknar alltid mitt i natten och varken jag eller Niklas
orkar ta någon strid så han får sova mellan oss. <3
Och lite mysigt är det, haha ibland iaf när han inte ligger
på min sida av sängen och pötter ur mig och
bara jag slipper en fot i nyllet lr ett slag :p
En underbar känsla att få vakna upp på morgonen
och se honom ligga och susa sött bredvid.
Det har verkligen varit en varm vecka.
Vi måste köpa sommar kläder till V har jag upptäckt.
Nu är han redan två år.
Vart tar tiden vägen.
Han blev så glad för sina presenter,
vet knappt vilka han ska leka med.
Men kan ju säga att han älskar att leka med
sina bilar. Stora som små.
Och jag kan inte hjälpa det.
Har så dåligt samvete bara för jag har
koncentrerat mig på V.
Inte just att jag umgåtts med honom,
men saker runt om kring.
Ordnat och donat inför hans kalas nu i helgen.
Har då inte haft ”tid” till att besöka Alexander.
Har så dåligt samvete för jag inte varit där på länge.
Och fortfarande sår han utan sten.
Nästa månad har det gått 6 månader.
Ett helt halv år sedan han födes och vände om.
Alltså det är helt sanslöst.
För att jag ska orka tror jag att jag lever lite
som i en bubbla.
Inte förnekelse, men nästan.
Känns inte som vi har gått igenom detta.
Men ändå så ligger det i bakgrunden och går som en film.
Som spelas om och om igen.
Man känner sig tom.
Det är något som saknas.
Man kommer aldrig känna sig hel.
Det kommer alltid att fattas en pusselbit.
<3 Alexander <3
Publicerad i Min ängel,Vincent | Inga kommentarer
uppdatering, utvecklingsfasen
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 21/4/17 - 8:43
Missade ju massor igår.
På senaste tre veckorna har han verkligen växt till sig.
Han har börjat säga mer ord.
Typ taktor, mamma, pappa, mommo, hej, guuka, papika, kakor,
akta dej, nej, mhm, oj, aje.
Förmodligen något mer men kommer inte på mer nu :p
Han har börjat förklara på sitt sätt vad som hänt.
Han återberättar om han tex varit dum och slagit och att
man inte får göra så. Så han har börjat förstå lite mer nu.
Han älskar verkligen djur. Vill klappa och prata med grannkatten
så fort vi går ut. Blir jätte sur om han måste gå in och pratar sedan
om katten jätte länge efteråt. Och pappas hund.
Vi har även börjat plocka bort nappen. Så får han bara använda
den när han ska vila/sova. Annars använder han den precis hela tiden,
förutom när han äter. Det går hyfsat bra. Han är duktig på att om
man säger, kan mamma/pappa få nappen nu?, så får man den.
Men han går och pekar på munnen ofta, vill då ha nappen.
Han får ha den om han skadat sig lr är sjuk också, men annars
ska vi använda den så lite som möjligt.
Och nu är det mindre än en månad kvar så fyller han 2 år <3
Publicerad i Vincent | Inga kommentarer
Utvecklingsfas
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 20/4/17 - 20:09
Funderar på om V är i en slags utvecklingsfas nu.
Blivit mer och mer svår sövd. Han vill inte riktigt lägga sig
på kvällen, han kommer inte till ro. Gör vi som vi brukar
så gallskriker han nästan. Så då tar vi upp honom så får han sitta
men oss i soffan och mysa så gör vi ett nytt försök lite senare.
Så var det idag. Då fick han sitta med far sin medan jag lagade
lite sen middag. Men så kom V ut till mig, kolla vad jag gjorde
och så sa jag att nu är det snart läggdags.
Så gick han. Jag trodde han gick till Niklas. Så när jag gick
för att kolla till dem så var inte V där och jag frågade N vart V var.
Då hade han gått och lagt sig i våran säng. Somnade faktiskt där
vilket inte brukar hända.
Nu det sista när han somnat i sitt rum så har han vaknat på natten,
och hade det vart som förut så kunde man gå in och bara ge honom nappen
och lägga honom ner på kudden så somnade han om sen.
Men nu skriker han bara <3
Känns som han vill ha mkt närhet också.
Våran påsk blev ju rolig. V fick magsjuka torsdagkväll.
Som tur är verkar han vara som mig och N. Kortvarigt.
Så började redan återhämta sig på fredagen.
Vi har klarat oss än.
Dock fick jag så ont i magen igår, hållt i sig idag med.
Fick sytt två mössor mellan kramperna.
Publicerad i Mamma livet,Vincent | Inga kommentarer
Tidig morgon
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 07/2/17 - 5:54
Surt. Niklas klocka ringde 05.15
Nej Vincent vaknade inte men dock när Niklas
skulle gå upp ur sängen. Och jag förstår inte hur ”pigg”
V är när han går upp. Går från sömn till supervaket tillstånd.
Men jag chansade på att ge honom välling i sin spjälsäng.
(Han somnade om)
Mmm han har ju egentligen fått en ny säng, och jag måste säga
fy de e så frustrerande. Förut kunde vi lägga honom i sin
spjälsäng och säga god natt sen gick vi där ifrån.
Men nu måste vi stanna inne på golvet på en madrass
för att han ska somna i sin säng. Tar upp mot en timme
och lägga honom nu.
Men det är väl vana från våran sida. Att de gick så lätt förut
och nu är det lite mer omständligt.
Jag kan inte somna om för då blir jag förmodligen tröttare
än nu och så får jag säkert ont i ryggen.
Så nu blir det kaffe och något roligt avsnitt på netflix
innan det är dags för att skjutsa V till dagis, första dagen
på länge nu för att han har varit sjuk.
Jag ska till Borås för att träffa chefen
och ikväll ska jag träffa en vän i Göteborg för att äta lite.
Publicerad i Mamma livet,Vincent | Inga kommentarer
En dag på Leo’s lekland
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 21/1/17 - 20:00
Vi bestämde med några kompisar att vi skulle åka dit
i helgen men tyvärr blev de sjuka :/
Men istället åkte morfar med och väl där träffade vi
på några andra vänner 
Tänkt att vi äter lunch hemma innan vid 11.00
och så somnar väl V i bilen, vi skulle ju hämta
morfar också på vägen, men njä gick inte så bra.
Fick väl sovit i bilen ca 40 minuter men det har
gått hur bra som helst ändå.
Vincent tyckte de va jätte kul och springa om kring
där bland alla barn och vuxna.
Det var väldigt roligt att åka rutschkana och
leka i bollhavet. Fikan var nog ganska populär med. <3
En annan är ju minst lika trött nu.
Det har vart en mysig dag.
Får vi åka dit snart igen tror jag.
Han somnade till och med utan napp 😀
Publicerad i Mamma livet,Vincent | Inga kommentarer
BVC Vincent
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 17/1/17 - 20:39
I november skulle Vincent få sitt 1,5 års medicin
men han var förkyld då så vi fick boka om.
Men återigen var han förkyld och vi har nog
bokat om 4 gånger.
I måndags fick han den äntligen.
Han var jätte duktigt. Reagerade knappt.
Ryckte till och gnydde lite men ingen som inte
ett gott rån kunde dämpa <3
Han e så söt. Så snäll och gullig.
Språket kommer mer och mer.
Mamma och pappa har han sagt länge,
mycket Hej då och Oj säger han.
Låter så gulligt när han ska säga äpple <3
Han älskar och titta på lastbilar, grävmaskiner
och allt som har med det att göra.
Sover bra på natten gör han, oftast iaf.
Äter som en häst.
Publicerad i Vincent | Inga kommentarer
Sjukstuga
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 26/11/16 - 9:57
Sjuk-vecka jojomän.
Ja som sagt V skulle fått vaccin i måndags men var lite
förkyld för att få de så blev flyttat till nästa vecka.
Men under denna veckans gång har han blivit sjukare
och fick feber i onsdags. De va ganska smidigt att vi kunde lösa de
så att jag var hemma på dagen och Niklas kom hem vid 14-tiden
så jag kunde åka och jobba min kväll på onsdagen.
Dock var jag hemma i torsdags med V.
Vi tog in hans spjälsäng så han kunde sova med oss så
vi kunde ha ett öga på honom under natten.
Han hade feber allt mellan 38,2-40,2 högst på natten.
Men inatt har han nog inte haft någon feber, tog dock ingen temp
men kände att han inte var så varm som han varit.
Han får nog sova en natt till inne hos oss innan han får
sova i sitt rum igen. <3
Vi var på VC igår men läkaren sa att de ”bara” var ett förkylningsvirus.
Så nu får vi väl hoppas att de bara blir bättre.
Igår märkte man på honom att han börjar bli bättre då han mer är sig själv
och med det menar jag att han orkar hitta på hyss igen.
Han han vart ganska lugn och lyssnat bra men nu är det kört igen.
Full rulle.
Fick en bild när jag jobbade i onsdagskväll.
Pappa och V hade myst i soffan och V hade somnat <3
Sova i mammas och pappas rum
Äta fruktglass när man är sjuk
Efter läkarbesöket i fredags.
Mamma ville ha fika till kaffet när V skulle sova middag.
Bagaren gav V en klubba. V blev jätte fascinerad, men nej
han fick inte äta upp den. Lite för liten än tycker jag :p
Men så himla söt han är <3
Publicerad i Vincent | Inga kommentarer
