Inlägg under ‘Vincent’
Liseberg
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 06/8/17 - 20:21
Man var så orolig att Vincent skulle vara för liten,
inte alls tycka att de var roligt.
Meen va han va duktig, jag är så otroligt stolt över honom.
Han tyckte de var jätte roligt.
Vi åkte dit med min mamma, min syster, min mormor,
mammas sambo och barn och deras farmor. Så vi var ett gäng.
Han fick ett litet åkpass och åkte ganska många grejer.
Vi vuxna delade på ett häfte så kunde vem som helst åka med V.
Kaffekoppen, fisketuren, kaninbanan, kaninturen, sagoslottet
har nog missat något :p
Å vad blyg han var för Kaninen.
Han ville men ändå inte. Vågade inte gå fram.
Men när han såg alla andra barn gå fram och efter jag
gick fram och kramade kaninen med honom så smög
han sig försiktigt fram. Stog jämte kaninen och kika,
bakom kaninen, peta lite på kaninen.
Och sen var det kört, gick inte å få honom där ifrån.
De var hans nya kompis. <3
De var en väldigt rolig kanin faktiskt.
Jag skojade till Vincent och sa, du får väl stanna här då
med kaninen så syns vi sen. Kaninen nickade, och vifta iväg
oss och vinkade på skoj. Vincent brydde sig inte alls. <3
Det var en mkt bra dag. Tur med vädret också.
Publicerad i Allmänt,Vincent | 1 kommentar
Strömstad
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 06/8/17 - 20:01
Ett lite sent inlägg om lilla semestern uppe i Strömstad.
Vi hade ju fint väder då, så blev lite bad i havet.
V älskar verkligen att bada, spelar ju ingen roll vart de är,
hemma, hav, sjö, pool, badhus eller om de är kallt eller varmt.
Men nu blir de väl säkert inget mer bad i hav för i år.
Har ju iaf badat en gång i Varberg och 2 gånger i Strömstad.
Älskar denna bilden <3 Bortse från att jag är väldigt blek
Publicerad i Allmänt,Vincent | Inga kommentarer
Gravid vecka 22
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 30/7/17 - 20:33
vecka 22 är snart över och imorgon går vi in i vecka 23
Inte så mkt kanske inte så mkt att säga om de.
Graviditeten är annorlunda jämförelse med både
Vincent och Alexanders. För mig tror jag det handlar
om att de är tredje och att det är en liten flicka.
ser på bilder att jag är större nu än med V, men ungefär
samma som med Alexander. Denna gången känns inte
som med Alexander utan mer som med V.
Dock att det är 3:e och en tät graviditet så fogarna
börjar kännas en del. Får ibland som en låsning i
höger skinka/ben. Magen är mkt mjukare nu än med
både V och A. Såg att när jag väntade V så behövde jag
inte börja med järntabletter förens just nu i v.22 men
denna gången började jag typ i v. 15
Bara en vecka kvar på semestern. Känns som vi vill knö
in allt vi vill göra då.
Men denna veckan har väl varit så där.
Har varit på lite små utflykter.
Jag, pappa och V åkte till Vänga kvarn och tog en fika.
Gick runt och kollade på den vackra miljön.
V ville kolla på kossor och äta hallon.
Han springer så han stupar. Han är super snabb.
Vi åkte vidare till ett gårdsmejeri som sålde glass.
Och glass är ett nytt ord som V upprepar några gånger/dag.
Vi har varit på Nolhaga och lekt på lekplatsen och
kollat på djuren med kusinen..
Fick mata geten och klappa fåret.
Och jo bajs och kiss har han lärt sig.
Han skulle bums stå typ bakom fåret, vid dennes stjärt
och jag försöker förklara att där behöver du inte stå.
Men han vägrar flytta på sig, tillslut säger jag, det är fårets
rumpa, den bajsar där. Varpå han går något steg till kusinen
och ska typ förklara detta, pekar mot fårets rumpa
och säger bajs och skrattar.
Sen var vi i Alingsås på international street market.
Vincent tyckte om maten och efterrätten.
Och igår var vi på Leos lekland.
Efter typ 10 min var Vincent genom svettig i håret.
Han var helt orädd denna gången. Åkte och åkte.
Drack sin första slush, han kallade de för glass, eh okej..
Imon ska vi försöka rensa lite i förråden och så.
Åka till Liseberg i veckan, förhoppningsvis Borås djurpark också.
Publicerad i Graviditet nr 3,Mamma livet,Vincent | 2 kommentarer
Äventyr
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 15/7/17 - 20:22
Idag var vi på äventyr.
Jag, Vincent och morfar åkte till Falkenberg.
Wheels and Wings.
V gillade verkligen bilarna som lät och de stora häftiga lastbilarna.
Biilbil, det är alltså lastbil. Sötunge <3
Det var verkligen varmt ute idag, men fläktade kallt,
känner att jag bränt mig en aning i ansiktet trots jag smörjde in
mig med sun lotion 50 :p
Sen åkte vi vidare till 3 toppar där vi fick äta god glass i stora lass.
Och första doppet i havet för i år och Vincents första gången vid havet.
Han gillade det. Plaskade å plaskade, lagom ”varmt” var det
i kanten av havet. En riktigt mysig dag.
Men vad trötta vi är nu haha. Hoppas han sover gott nu i natt.
Publicerad i Vincent | Inga kommentarer
Ett på jorden, ett i himlen, ett i magen
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 10/7/17 - 13:02
Startar denna semestern med ny vecka.
Och inleder den med vab.
En änglamammas oro är så stark.
Jag inbillar mig de värsta, alla tänkbara olika dåliga scenarion.
Jag vill inte mista ett barn till.
Så Vincent håller jag så hårt i. Är så rädd att han ska gå bort.
Har han, som nu en vanlig förkylning så tror jag att de är något
helt annat. Han var ju ändå superförkyld för 1 vecka sedan,
med hög feber under många dagar, hosta i flera veckor.
Och nu fick han vara frisk i typ 1 vecka så blev han sjuk igen.
Jag vet att detta är något jag kommer få bearbeta och arbeta med.
Oron tar ibland över och jag mår riktigt dåligt.
Kan inte sova, måste titta så att Vincent andas och lever. <3
Den obligatoriska glassen efter läkarbesök.
Men detta är inte huvudanledning till dagens inlägg.
Utan att älskade Vincent ska bli storebror igen.
Det är många tankar som flyger runt i huvudet på en.
Dubbla känslor. Mycket glädje samt stor oro.
I slutet på mars var det något som inte stämde med mig.
Kände mig väldigt konstig. Och de var då vi fick reda på
att vi var gravida igen.
Och vägen hit har varit omtumlande.
I början trodde jag inte på det.
Jag sköt även bort tanken och känsla på att vi möjligtvis
skulle få ett barn igen. Men vi fick boka in ett tidigt UL,
ja iaf ett i v.12. Var så sjukt nervös och mådde så dåligt.
Men vi fick prata med en så bra läkare som verkligen förstod mig.
Lyssnade på mig. Förklarade och upplyste om olika saker.
Och jag tänkte nä jag blundar, jag klara inte av att se,
att den inte rör sig och hon säger, hjärtat slår inte.
Men ögon gick inte att stänga, tittade på den där skärmen
och där, där var en lite bebis som såg ut att vinka på oss.
Tårarna bara rann ner för kinden. De var en sådan speciell känsla.
Helt ofattbart, men så sant.
Vem var du, lr snarare vem är du där inne!? <3
Vi bokade ett RUL den 29/6
Kändes som en evighet dit.
Kommer den ens vara levande då!?
Men sen fick jag känna hur den buffade inne magen.
Även Niklas fick känna, vecka efter <3
Tillslut kom dagen. Så jäkla nervös igen.
Alla tankar och känslor. Hur ska detta sluta!?
Allt ser bra ut som de ”brukar” säga.
Vi hade även bokat in ett fosterhjärtsul inne i Gbg på Östra.
Det var samma läkare som var med när vi låg inne
med Alexander. Hon skulle titta specifikt på hjärtat.
Hon sa också att de såg fint ut.
Och vi fick lyssna på hjärtat <3
Alexander, min fina Alexander han har skickat
oss en liten lillasyster. <3<3<3 Mina fina barn.
Snart har halva tiden gått och jag längtar så enormt
mkt till slutet av nov/början på dec.
Att få mitt barn på bröstet. Höra henne skrika,
se in i hennes vackra ögon, vem är hon lik <3
En bild på mig och mina 3 barn får avsluta detta inlägg.
Ett på jorden, ett i himlen och ett i magen <3
Jag älskar er alla tre.
Publicerad i Mamma livet,Min ängel,Vincent | Inga kommentarer
Så trött, men snart semester
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 08/7/17 - 7:41
Ett bland inlägg blir de nu.
Jag är så trött och sliten.
I typ tre veckor har jag sagt att jag ska ringa till sjukgymnasten
för jag har problem men bröstryggen, axlarna, nacken och med det
går det även upp i bakhuvudet. Så det är känns ju inte som huvudvärk
men har nästan ont i bakhuvudet varenda dag. Vet knappt hur det
känns att vara symtomfri. Men har bara skjutit på att ringa.
Så i natt har jag sovit som en kratta. Och de hjälper inte precis
att jag hämtade V innan jag la mig (sent) igår kväll.
V har varit, ja vet inte, tät i näsan lr något så han har legat
och gnällt, legat som en helikopter, spakats, ja usch allt möjligt.
Sen vakande han vid 6.00 så hopp bara till att gå upp.
Men nu verkar de inte va något med honom.
Han har ju de 3 sista månaderna vaknat någon gång
mellan 23-04 och vi har då hämtat in han till oss så har han
sovit resten av natten hos oss. Men nu i någon natt har han faktiskt
sovit i sin säng, hört han vakna gått dit men han har somnat om
eller inte velat följa med till oss.
Längtar lite till att få sova ensam en hel natt haha.
Skickade ju iväg N och V till hans far en helg i våras
och jag fick då sova ensam. Å va skönt de var!
Man behöver vila upp sig ibland.
Idag ska vi på dop och fest.
Sista jobbdagen imon innan semster <3
Tittade igenom bilder på datorn här om dagen,
va min lilla Vincent har vuxit. Så liten han varit.
Bjuder på några bilder.
Några veckor kvar till V kom till världen.
En av de sista gosamagen bilderna, en favorit
Lille plutten.
En av gångerna han var nöjd i sjalen :p
Sådan far sådan son haha
Alltså sötnos <3
Ett mkt bra köp!
Så mkt kärlek
Ute och går
Midsommar -16 den veckan hade vi fått reda på
att 3 skulle bli fyra.
Killen som bara växer och växer
Ett riktigt bustroll <3
Publicerad i Mamma livet,Vincent | Inga kommentarer
Familjedag på Borås Djurpark
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 02/7/17 - 22:23
Det blev lite spontan bestämt igår morse
att vi skulle dra till Borås djurpark.
Hade inga planer, de va fint väder så vi passade på.
Det var faktiskt en helt underbar dag (ja förutom de faktum
att man faktiskt åker med barn haha) nä men vi kom iväg
lite sent, typ vid lunch tid och V somnade aldrig i bilen in.
Och sov inte i vagnen heller sen så pga det blev det väl lite
grinigt emellan åt. Och V har inget tålamod.
Han tyckte väl de va roligt att se djuren så sätt men typ
okej mamma nu har jag sett giraffen, nästa, okej nu har jag sett
elefanten, nästa haha. Så han blir nöjd väldigt fort.
De absolut roligast va väl att (äntligen) få leka på lekplatsen.
Att få klättra i klätterställningen och åka rutschkana.
Självklart var ju mamma och pappa med och klättra lite.
Va roligt att få gräva och köra traktor också.
Han somnade vääldigt fort i bilen på väg hem sen.
Kan ju säga att vi fått sota för det idag, menmen.
Det var som sagt en väldigt bra dag igår. <3
Gjorde några kollage 
Min underbara älskade unge <3
Gör en galen många gånger men en snabbtitt
på dig så smälter man juh!
Idag var vi på kalas i fm.
Vincents första barnkalas i en sporthall.
Han var väldigt blyg och man märkte att han hade svårt att
hitta sin ”plats” bland alla barn. Han ville mest klättra
där de klättrade. Sprang de stora barnen, ja men då springer han efter.
Han har bara sån otur. Kan inte kalla honom för vild men han är lite
ja va ska man säga. Han bara kör på liksom.
Så en gång sprang han in i en kille som gungade och då for han om kull.
Men jag låtsades som ingen och då var det ingen fara.
Men sen ramlade en pojk och då fick Vincent öglan i huvudet.
Då blev han jätte ledsen och grät, Niklas kom bärande på honom.
Han fick en liten bula i pannan och ett litet blåmärke. <3
Nä nu går ögonen i kors. Nu blir de sängen!
En jobbvecka kvar, sen semester!
Publicerad i Allmänt,Vincent | Inga kommentarer
Beslutsångest
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 21/6/17 - 8:54
Nu har vi fått skissen på gravstenen.
Jag vet ju hur original stenen ser ut men i och med
att vi vill ändra och ha guldtext måste den i så fall göras om.
Då kommer den alltså bli polerad helsvart med guldtext,
hand och fot i guld och nallens konturer i guld.
Jag är så himla rädd att den ska bli för svart.
Missförstå mig rätt.
Jag tycker svarta stenar är fint men jag har inte sett någon
som ser ut som den jag vill ha.
Jag hade velat se resultatet innan jag bestämmer mig.
Niklas är inte så nojig som jag, utan tror de blir bra oavsett
hur vi bestämmer oss.
Jag vill bara inte känna ånger. Vill att stenen ska bli perfekt.
Original stenen är i mörkgrå granit, vissa delar polerad och vissa
delar finhuggen. Texten är upphöjd.
Det är svårt att välja text också.
Jag vill att de typ ska stå allt, för allt är sant.
Älskad och saknad, Vi älskar dig, Sov i ro, Änglabarn, Du fattas oss,
Vi saknar dig, Vår älskade son och bror, För alltid i våra hjärtan.
Jag blir tokig, jag kan inte välja.
Original stenen
Det gör som ondast när verkligheten kommer och slår en i ansiktet.
Dessa tankar man alltid kommer ha. Tänk om.
Hur skulle du vara, hade du varit lik din bror osv.
Om du levt så skulle jag få hålla om dig.
Den känslan är oerhört jobbig. Jag kommer aldrig få
hålla min lilla pojk igen, inte i detta liv i alla fall.
Kommer inte få hålla din hand, inte få se dig att växa upp,
inte få se ditt första leende, skratt, första steg, höra dina första ord,
inte få höra dig säga mamma. Så sjuk jobbigt.
Medvetenheten om aldrig.
I söndags 18/6-17 hade redan 6 månader gått.
Ett halv år är ju ändå lång tid men det känns som nyss.
Vi tog med fika och hade en liten picknick där.
Balansen att försöka glädjas åt det man har samtidigt
som man sörjer de som inte blev. Inte så lätt.
Och jag och Vincent är fortfarande inte helt okej.
Vc sa inte mkt, kändes mest som att läkaren undra
va sjutton vi gjorde där. Han menade iaf på att vi har det
halva bybefolkningen har. Men jag kan inte hjälpa att det är
otroligt jobbigt för mig när det händer Vincent något.
Tex han hade ramlat och slagit i bakhuvudet på dagis för
någon vecka sedan, ute på asfalten. När jag hämtade honom
på em hade han en bula i huvudet.
När jag kommer hem börjar jag stört gråta,
tänker att han kommer få en inre hjärnblödning.
Ringer 1177, säger att jag kan gå till VC vilket jag gör
och en sköterska tittar på honom och hämtar även en läkare
för att lugna mig. Och nu var de ju ingen fara men dessa tankar jag
får är jätte jobbiga. Jag tror seriöst att Vincent ska dö.
Så även om det bara är en ”vanlig” elak förkylning så tror jag att
han ska dö. Att han kommer sluta andas pga den jobbiga hostan.
Han har haft feber i typ 6 dagar och proppat i han Alvedon,
känns inte heller helt okej. Igår hade han 38 men fick ingen för det
så förhoppningsvis är febern över nu. Dock är den jobbiga
hostan kvar och han vill heller inte äta någon mat.
Lita macka, yoghurt, frukt, välling, fika så klart men han
har även dissat glass när vi erbjudit.
Publicerad i Min ängel,Vincent | Inga kommentarer
Taggar: änglabarn, änglamamma
Sååå trött, låt oss bli friska nu
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 16/6/17 - 18:07
Så sleten. Detta har varit den värsta dagen
av sjukdoms-veckan. Igår tyckte jag känna mig lite bättre,
inte så ont i nacken, huvudet och så.
Men idag, nopp. Och V har ”slutat” äta, han vill inte
dricka hostmedicin lr flytande Alvedon och får han en supp
så kan det hända att han typ trycker ut den igen.
Och jag med min oro, som tror och tänker att vi har
någon slags döende sjukdom ringde till VC men fick så
så klart inte någon tid då vi skulle avvakta till på måndag
lr om han slutar dricka lr får hög feber.
Han har värsta slemhostan både dag tid och nattetid,
han andas en aning ansträngt. Hade idag som högst
feber på 39,3 grader. Men är han lugn och stilla för det!?
Nä de är han verkligen inte, i vissa stunder är han hel tokig.
Röjer, river, drar ner saker, springer så fort han bara kan,
kastar sig ja you name it. Och kan inte påstå att de är så
härlig kombo när jag själv är sjuk och trött.
Baksida med att ha barn och man är sjuk och bara vill
ligga och slappa lr sova när man vill…
Och jag vill ju inte att han ska gå och vara hungrig heller,
fast jag vet att man inte blir så sugen själv på mat
när man är sjuk. Försöker med allt, glass, yoghurt, macka,
frukt, smoothie, köttbullar och makaroner, ostbågar.
Det som gått ner idag är typ välling till frukost,
lite äpple, vattenmelon, lite glass, en smoothie,
vatten och lite saft.
Blir förmodligen en tidig kväll för mig med.
Hoppa in i duschen en snabbis.
Lite tv-mys med ostbågar och cola.
Igår fick vi ändå vart ute en sväng, han fick titta på
kossor, vi gick till Alexander och hälsade på <3
Å va de liksom gör ont i hjärtat när jag säger att vi
ska gå och vi får hälsa på Alexander en annan dag,
Vincent vinkar mot lillebrors grav och säger Hejåå <3
Det är inte så de skulle vara. Så fel. =(
Publicerad i Allmänt,Vincent | Inga kommentarer
En annorlunda morsdag….
Skrivet av jessicaelinelizabeth den 28/5/17 - 20:02
Hela dagen har jag lyckats hålla skenet uppe.
Men nu brast de.
Tänkte fira denna dag.
Att få vara Vincents mamma är underbart.
Men att ett av mina barn inte är här, det är så jävla orättvist.
Så fel. Du kom i december, skulle kommit i februari.
Oavsett så skulle du vara i min famn nu! Men nej.
En stor pussel bit fattas, det går inte att få detta pussel helt,
det kommer alltid vara trasigt.
Idag var bara en påminnelse om att du inte var här hos mig.
Firat en jul utan dig, firat ett nytt år utan dig,
firat en påsk utan dig, firat din storebrors 2-års dag utan dig.
Jag har satt upp en mur i min själ, för att skydda mig,
för att de inte ska göra så jävla ont. Jag kan fortfarande inte
egentligen förstå varför det gick som det gick.
Varför drabbade detta oss…. Samtidigt som jag tänker
att de finns människor som går igenom så mycket mer jobbiga
och hemska saker.
Va hände!? Varför?
Jag kan ibland tänka på hur jag inte orkar mer.
Att jag kanske skulle komma till dig.
Men egentligen är det ju inte så jag tänker, det handlar
bara om att jag egentligen vill att du ska vara hos oss.
Din bror är mitt allt och du är våran vackra skyddsängel
som jag önska från botten av mitt hjärta att du skulle få leva.
Jag blir ledsen när jag tittar på bilder på dig, när du fått komma upp
från din kuvös upp till mitt bröst.
Det känns som jag glömt av hur det kändes när du låg där.
Jag vill inte glömma… Jag vill minnas hur det var när du låg där.
Att läkarna och sköterskorna sa hur mkt bättre du mådde när
du fick ligga på mig eller din fars bröst.
Det lilla hopp man kände då. Tron på mirakel….
Jag är så glad att jag gick till ett medium.
Att jag fick lite ro i mitt sinne, att få ”veta” att du hade det bra.
Att du var trygg i min farmors famn.
Att du inte var ensam.
Och jag kan inte släppa de hon sa. Att du och jag hade sets i ett
tidigare liv. Och att du viste hela tiden att du inte skulle få stanna.
Och även om vi inte förstår varför nu så kommer vi göra det sen.
Ibland är det faktiskt en tröst men ibland så känner jag va fan
spelar det för roll. Du är inte här, varför!?
Jag har ofta sagt att när det händer nånting att allt har en mening
och att de löser sig. Men jag undrar hur detta kan ha en mening.
Och vad ska lösa sig nu, hur ska det lösa sig.
Jag är 27 år gammal och jag har begravt ett av mina barn.
Jag letar gravsten. Jag har även ”bokat” min egen gravplats.
27 år gammal med en annan syn på livet. Det kan jag säga.
Tänkte skriva ett inlägg här om dagen men orkade inte.
Jag tänkte iaf skriva om vilken ångest och skam jag kände
för att jag inte vart hos dig på så länge.
Det finns inget rätt och fel att känna.
Jag har jobbat, varit sjuk och planerat kalas för Vincent.
Så när vi gick förbi dig i fredags under våran promenad
blev jag så otroligt rörd. Jag visste att mina släktingar vart
där innan kalaset för V och lämnat blommor.
Men det hade även lämnat en kort där det stod
”Vi firar din bror Vincent idag, men vi har inte glömt dig”
Å när jag läste de så forsade mina tårar. Så fint.
Det betydde så mycket för mig.
Samtidigt som jag blev så ledsen då jag bara vill sätta upp
en gravsten. Så man kan pynta och göra fint.
Nu var det så mkt gräs runt om kring alla nallar och änglar.
Efter vi hade vart där släppte det lite av den jobbiga känslan.
Och jag och Niklas har kommit fram till vilken sten de ska bli.
Men de e ju så mkt mer än de. Sten sort, kvalitet, färg på text,
vad ska det stå osv. Men känns ändå skönt att stenen är bestämt.
Din bror ger mig så mycket styrka men även du gör mig stark.
Mamma älskar er <3
Publicerad i Min ängel,Vincent | Inga kommentarer
