Add Comment Register
Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

En annorlunda morsdag….

Hela dagen har jag lyckats hålla skenet uppe.

Men nu brast de.

Tänkte fira denna dag.

Att få vara Vincents mamma är underbart.

Men att ett av mina barn inte är här, det är så jävla orättvist.

Så fel. Du kom i december, skulle kommit i februari.

Oavsett så skulle du vara i min famn nu! Men nej.

En stor pussel bit fattas, det går inte att få detta pussel helt,

det kommer alltid vara trasigt.

Idag var bara en påminnelse om att du inte var här hos mig.

Firat en jul utan dig, firat ett nytt år utan dig,

firat en påsk utan dig, firat din storebrors 2-års dag utan dig.

Jag har satt upp en mur i min själ, för att skydda mig,

för att de inte ska göra så jävla ont. Jag kan fortfarande inte

egentligen förstå varför det gick som det gick.

Varför drabbade detta oss…. Samtidigt som jag tänker

att de finns människor som går igenom så mycket mer jobbiga

och hemska saker.

Va hände!? Varför?

Jag kan ibland tänka på hur jag inte orkar mer.

Att jag kanske skulle komma till dig.

Men egentligen är det ju inte så jag tänker, det handlar

bara om att jag egentligen vill att du ska vara hos oss.

Din bror är mitt allt och du är våran vackra skyddsängel

som jag önska från botten av mitt hjärta att du skulle få leva.

Jag blir ledsen när jag tittar på bilder på dig, när du fått komma upp

från din kuvös upp till mitt bröst.

Det känns som jag glömt av hur det kändes när du låg där.

Jag vill inte glömma… Jag vill minnas hur det var när du låg där.

Att läkarna och sköterskorna sa hur mkt bättre du mådde när

du fick ligga på mig eller din fars bröst.

Det lilla hopp man kände då. Tron på mirakel….

Jag är så glad att jag gick till ett medium.

Att jag fick lite ro i mitt sinne, att få ”veta” att du hade det bra.

Att du var trygg i min farmors famn.

Att du inte var ensam.

Och jag kan inte släppa de hon sa. Att du och jag hade sets i ett

tidigare liv. Och att du viste hela tiden att du inte skulle få stanna.

Och även om vi inte förstår varför nu så kommer vi göra det sen.

Ibland är det faktiskt en tröst men ibland så känner jag va fan

spelar det för roll. Du är inte här, varför!?

Jag har ofta sagt att när det händer nånting att allt har en mening

och att de löser sig. Men jag undrar hur detta kan ha en mening.

Och vad ska lösa sig nu, hur ska det lösa sig.

Jag är 27 år gammal och jag har begravt ett av mina barn.

Jag letar gravsten. Jag har även ”bokat” min egen gravplats.

27 år gammal med en annan syn på livet. Det kan jag säga.

 

Tänkte skriva ett inlägg här om dagen men orkade inte.

Jag tänkte iaf skriva om vilken ångest och skam jag kände

för att jag inte vart hos dig på så länge.

Det finns inget rätt och fel att känna.

Jag har jobbat, varit sjuk och planerat kalas för Vincent.

Så när vi gick förbi dig i fredags under våran promenad

blev jag så otroligt rörd. Jag visste att mina släktingar vart

där innan kalaset för V och lämnat blommor.

Men det hade även lämnat en kort där det stod

”Vi firar din bror Vincent idag, men vi har inte glömt dig”

Å när jag läste de så forsade mina tårar. Så fint.

Det betydde så mycket för mig.

Samtidigt som jag blev så ledsen då jag bara vill sätta upp

en gravsten. Så man kan pynta och göra fint.

Nu var det så mkt gräs runt om kring alla nallar och änglar.

Efter vi hade vart där släppte det lite av den jobbiga känslan.

Och jag och Niklas har kommit fram till vilken sten de ska bli.

Men de e ju så mkt mer än de. Sten sort, kvalitet, färg på text,

vad ska det stå osv. Men känns ändå skönt att stenen är bestämt.

18787969_10155131442032110_1793742642_n

IMG_2967

15935849_10154712146567110_411443069_n

15934708_10154712144612110_1019626631_n

Din bror ger mig så mycket styrka men även du gör mig stark.

18741292_10155128456832110_415188773_n

18741390_10155134774937110_1853986335_n

Mamma älskar er <3

 




Kommentera


+ 7 = nio