Add Comment Register
Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Förlossningsberättelse

Måndag 11/5 – fredag 15/5 mellan 21.00-23.00
kände jag hur han rörde på sig nästan konstant, och hade ont i ryggen.
Men det var inte mer än så, men anade ändå en förberedelse.
På lördag natt vaknade jag lite innan fyra tiden på morgonen av att
jag fick som mensvärk och att jag var kissnödig.
Fick en liten ”mensattack” igen.
Det började göra ondare och ondare på korttid.
Ringde kl: 04.15 till förlossningen i Borås,
hon sa att jag skulle börja med att ta alvedon och ett varmt bad/dusch.
Det hjälpte inte!
Ringer igen 05.30 hon säger då att vi är välkomna in.
Jag väcker Niklas med att säga
”Vi får åka in till BB nu!”
”Aaa” säger en sömning karl
”Niklas! Det är dax att åka in till förlossningen, NU!”
Å där flög han upp ur sängen och fixa till sig och packade in grejer i bilen.
Kl:05.50 åker vi in till BB.
Framme lite efter 06.30
Lite innan sju kollar en barnmorska mig – öppen 4-5cm!
Får ett förlossningsrum, får hoppa i badet.
Öppen 6 cm.
Vi diskuterar smärtlindring och jag går med på att köra EDA.
Kl: 09.10 gick mitt vatten.
Någon tid efter det kom läkaren in för å sätta EDA.
Jag är glad att jag tog EDA, den gjorde nytta för mig då jag och
lustgas inte riktigt var vänner till en början.
Runt 11.00 var jag öppen fullt!
Efter det tog det dock väldigt lång tid för våran lilla kille att komma.
Jag fick även dropp som skulle förstärka värkarna.
Men jag var väldigt utmattad, slut på energi, och mina värkar var för korta
och jag tog inte i tillräckligt.
Runt 13.00-14.00 tänkte jag att nu måste jag ju snart vara färdig!
Kan ju inte ta mycket längre tid, men det gjorde de.
Han ville inte riktigt komma ner den lilla sista biten.
Runt 17.00 kommer barnmorskan in och berättar att de funderar
starkt på att ta fram sugklocka och klippa mig.
Vad hinner man tänka i all denna smärta,
jaha okej, kör på!?
Efter ett tag kommer en läkare in och flera sköterskor.
Läkaren förklarar för mig att när jag får en värk lägger hon bedövning
med spruta och nästa gång jag har en värk tänker hon klippa.
Hon förklarar att sugklockan är bara ett litet verktyg för att hjälpa till,
men att jag gör större delen av jobbet.
Jag får också reda på att en sköterska ska tycka på min mage
när det är dags för lillen att komma.
Och det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv.
Att under en värk där kroppen inte annat än gör det den måste
samtidigt som någon lägger massa vikt och trycker på magen.
Men efter allt kämpande kom han äntligen ut.
19.06
Det var en tuff dag.
Inte nog med att jag blev klippt, använt sugklocka och någon
trycker mig på magen så sprack jag också.
I två timmar låg jag efter åt och blev sydd, men min lilla kille på bröstet.
Hela upplevelsen var chockande.
Så många känslor.
Efter åt skulle jag kissa men det gick inte så blev tappad
på 1400 ml!
De beslöt att jag skulle få en kateter insatt för att avlasta blåsan
efter att ha varit så uttänjd.
Det var väl bra jag fick kateter men fy vad obehagligt det är!
Runt kl:23.00 på söndag kväll fick vi in lite fika.
Smörgås, saft och varm choklad.
Tror kl nästan närmade sig midnatt innan lilla killen skulle bli vägd och mätt.
3760g och 50cm.
Vi blev sedan förflyttade till BB.
Där fick man bra med hjälp.
Jag var dock väldigt trött och sliten så min kära sambo gick med
så fort lillen skulle träffa läkaren för tester och så.
Han poxade lite dåligt, låg på runt 92-93%
Så för säkerhetens skull ville de göra ultraljud på hjärtat,
men det visade ingenting.
Hans hörseltest var godkänt.
 
Tillbaka till söndag kvällen, en sköterska frågade mig hur jag upplevde
förlossningen, för framtida barn.
Hon sa att det känns ju så olika, någon som har haft en ”lätt” förlossning
tycker att det var hur jobbigt som helt medan någon som har haft en tuff
förlossning tyckte att nä det var väl inte så farligt.
Jag tänkte lite då att jo de va klart de va tufft det är ju trots allt en FL
men ändå helt okej. Självklart var ju första halvan lättare än andra halvan.
Hon sa då okej men då skriver jag att du tycker det var jobbigt då.
Hmm eh okej, gör de då tänkte jag lite lättsamt.
Men dagen efter när allt lagt sig och man fått sova lite, tänka lite,
så bröt jag ihop och grät å grät.
Och tänkte jo visst fan var det jobbigt, och alla varför kommer upp  i huvudet.
Varför kunde jag inte tryckt på hårdare, varför hade jag förkorta värkar,
varför blev det sugklocka, varför blev jag klippt och sprack, och varför
var en personal tvungen att trycka på min mage!?
Nu i efter hand skulle jag vilja säga att från kl:04.00 då min första värk kom
tills kl var runt 13.00-14.00 var en helt okej FL.
Lite så vad man kan förvänta sig.
Men det som var jävligt jobbigt var de sista timmarna efter kl 14.00
Då det inte hände någonting, när jag bara blev tillsagt att trycka på så att
han skulle komma längre ner. Vilket han inte gjorde.
Att ligga i flera timmar och trycka på och känna hur energin försvinner.
 
I tre nätter stannade vi på BB, för både min och lillens skull.
Amningen flöt på ganska så bra.
Hans tester såg bättre och bättre ut, sista poxen visade 97-98%
så det var ju godkänt.
Vi åkte hem på onsdagen och spenderade våran första natt hemma.
På fredagen hade vi återbesök på BB för att se så allt såg bra ut.
Och det såg bra ut, han hade gått upp fint i vikt.
 
10806954_10153272674307110_717032697_n
11289753_10153272672397110_295860356_n
11281868_10153272672387110_481560047_n
11327298_10153272672382110_832446717_n


2

kommentarer på Förlossningsberättelse
  1. Sabina skrev

    ja fy fasen, den smärta när dom trycker på magen alltså, obeskrivlig. Jag hade 3(!) stycken som tryckte, varav en typ låg på mig, när Charlie skulle ut! Dock var det för att hjärtljuden sjönk och han va tvungen till att komma ur snabbt, vågade inte titta mer när dom va nere på 34

  2. oj då, tre st!!? fy! asså, tror att de va ingen fara med våran lille pojk, så de var väl tur, men det är tufft och ligga så länge. man vill bara ha ut ungen! :)


Kommentera


ett × 5 =