Add Comment Register
Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Livet….

Måendet…

Jag har alltid försökt ställa upp för alla andra.

Jag vill tro att jag är stark och orkar hur mkt som helst,

men nu börjar bägaren att rinna över.

Det känns som att jag inte har tid att må dåligt,

jag mår bra, jag måste ta hand om alla. Min familj och

mina nära och kära. Jag är otrolig rädd om dem och vill

att de ska må bra och hade bra.

I torsdags kväll när jag la barnen, jag ligger i sängen

och blir helt plötsligt yr, lätt illamående, det känns dimmigt.

Jag lyckas lägga barnen och tar mig till soffan, då blir jag

skakig, mår inte alls bra. Det är bara jag hemma så ja ringer 1177

för jag vågade inte gå och lägga mig och sova.

De tyckte att jag skulle ringa 112 och rådfråga och de valde att skicka

ut en ambulans som skulle titta på mig.

Vi bestämmer att jag åker in till akuten.

De tog mitt BT som var normalt, minns inte men ca 120/70

De tog EKG som inte visade något. Jag syresatte mig bra.

Tyvärr tog detta hel natten och jag var inte högprioriterad

så vid 3.30 ville jag hem. Det blev dumt när jag åkte.

Jag hade inte Novalie med mig och jag ammar fortfarande på natten.

Men jag pratade med sköterskorna där och vi sa det att det är

nog bra om jag ringer till vct veckan där på.

Måndag kom och ja, jag glömde. Jag glömde av mig själv.

Tisdag kom, då kom ja på de försent för att ringa in.

Nu idag kom jag ihåg det och fick en tid.

Jag vill skicka en remiss till röntgen för min nacke.

Jag har ju mer eller mindre ont varje dag, trotts träning.

På fredag ska jag tillbaka för att ta blodprover.

Jag e trött hela tiden, fast jag får ju sova.

Barnen sover ju liksom hela natten.

Visst vaknar för att amma men vi somnar ju om lika snabbt igen.

Jag glömmer saker. Kan bestämma med vän/vänner på fm

om att vi ska ses dagen därpå, sen på em kan min mamma ringa

mig och fråga om vi kan träffas imorgon. Jajemän de går så bra

så säger jag och kommer på de dagen efter att jag dubbelbokat mig.

Kan skriva upp saker i almanackan och missar ändå.

Jag vill göra så ”många” saker men blir ändå sittandes hemma.

På fm kommer jag inte igång, tänker att idag ska jag banne mig

komma ut och leka med Vincent men de hinner bli lunch.

Efter de kanske vi går ut en sväng.

Hemmet är ju inte å tala om. Ser ut som om det bor rövare här.

Jag orkar inte städa upp, och nej det beror inte på små barnen.

Ren disk, smutsig disk, ren tvätt, smutsig tvätt, leksaker, skor.

Finns ingen energi till de.

Och det mkt därför jag inte skriver här heller så ofta längre.

Jag vill, men tänker hela tiden sen. sen finns ingen energi.

Och jag kommer inte på vad jag ska skriva.

Jag försöker vara positiv men innerst inne är jag nog inte de,

för ja tycker inte att de finns nått kul att skriva om.

Det är väl förmodligen mkt av föräldra livet som av speglas,

men det är inte bara de.

Mina barn är mitt allt, det är verkligen de bästa som hänt mig.

Jag är så lyckligt lottad över mina 3 små underbara barn.

Men jag saknar mig. Jag saknar Jessica.

Jag bara nästan mamma och sambo nu.

Vem är jag !?

36002431_10156234228012110_402467757376929792_n

36294287_10156234228317110_4481299826457182208_n

36245779_10156234233032110_7418005593660588032_n

 




Kommentera


+ åtta = 12