Add Comment Register
Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Min ängel i de blå

Älskade Alexander.

Idag jobbade jag med en kollega som även hon förlorat ett barn,

fast på ett annat viss.

Man känner skillnad på prata med någon som också

förlorat ett barn än någon som inte gjort det.

Man förstår varandra lite i varandras sorg även om den

kan vara mkt olik.

En konstig känsla är när man själv står helt stilla,

man ser allt röra på sig, en bil åker förbi, en familj är ute och gå,

en cyklist som svepte förbi, allt rör sig, lever vidare men själv så står

man helt stilla. Både i sinnet och i kroppen.

Jag undrar hur du skulle ha låtit, hur dina ögon skulle sett ut.

Hade du varit lik din bror, sovit lika lite som han gjorde när han var bebis.

Jag saknar att inte få amma. För denna gången skulle jag minsann

försöka mitt allra bästa och visa att jag visst kunde.

Känns så betungade att inte få hålla om dig. Jag vill vara dig nära,

känna dina andetag. Lukta dig i nacken. Se på dig när du sover.

Jag känner så mkt ångest/ånger.

Så mkt jag hade velat gjort annorlunda efter du gick bort.

Jag vet att jag och din pappa gjorde så gott vi kunde.

Vi gjorde de vi orkade då.

Du tog dina sista andetag på mitt bröst.

Jag viskade att det var okej.

Men när det var dags att säga adjö, så ville jag inte hålla dig.

Jag kunde inte med men jag ångrar det idag. Tänkt om jag kunde

få hållt min lilla pojk. Du låg ju endast på mig.

Jag hade velat ha mer bilder på dig. Men jag kunde inte med och ta

bilder på dit skal som jag då tänkte.

Jag orkade inte då följa med för att lägga över dig från kylbädden

till kistan. Nu ångrar jag mig.

Jag har en jobbig hemskt känsla/tanke.

Jag vet att de får ju så klart inte göra så men efter som jag inte såg med egna ögon

så kan jag ju inte veta.

Kistan var ju så fruktansvärt liten, och jag kan inte förstå hur alla gosedjur fick plats.

Jag tänker att, tänkt om alla inte fick plast, vilken kasta de iväg då. Tog de den som vi

gav till dig. Den som Vincent har en lika dan av. Bara för att jag inte var med

när du blev förflyttad.

Det spelar ingen roll om folk säger att de får inte göra något sådant,

jag var inte där och bekräfta och såg att de kom med.

Jag måste ju förlita mig på det.

När jag åkta hem från jobbet satte jag på låten som spelade på

din begravning – You are not alone med Frida Amundsen

Jag funderade på om jag skulle åka förbi dig när jag ändå var så nära,

men det var ju så dåligt väder. Snö blandat regn och blåst.

Men när jag kom till korsningen så svängde jag in.

Åkte upp till parkeringen och öppnade dörren och gick ut.

Det hade slutat regna och snöa. Det blåste endast lite grann.

Det är fint och lugnt där.

Jag hade ingen tändare med mig så jag kunde inte tända något ljus.

Jag och min kollega pratade om tecken. De hade fjärilar, vi har hare.

Såg en hare både innan och efter du gick bort.

Jag minns att jag blev så fruktansvärt besviken när mina vänner följde med

till din grav för att tända ljus för dig <3

Då såg de en hare. Men jag hann inte se den.

Min kollega sa så fint att det var säker så att du ville visa mina vänner

hur glad du var att de hade följt med mig. Ja så var det nog <3

Tänk om du kunde fått se din storebror, eller du ser säker från himlen,

vakar över oss. Men hur busig han är. Alldeles tokig och underbar.

På så vis är jag glad att du finns där och vakar över honom.

Han ska få höra om dig när han blir större. <3

Han är och kommer vara en så stolt storebror.

18155484_10155037953067110_1764592081_n

Du fattas oss <3

 




Kommentera


× 9 = nio